- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 15:e årg. 1896 /
119

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8. (738.) 19 februari 1896 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 8

SVENSK LÄRARETIDNING.

119

af riksdagen beviljas, så synes därför
möjlighet till jämkning icke saknäs, så att
åtminstone den fnanlige läraren, som af
anförda skäl måste anses vara i större behof
af förbättring i sina lönevillkor, skulle
kunna komma i åtnjutande af sådan.
Stockholm den 13 febr. 1896.

C. G. Bergman.

41.

Titi syftet af den motion, som vid
innevarande års riksdag väckts i afsikt att
tillvinna våra examinerade folkskollärare ett
andra ålderstillägg af 100 kronor efter 10
års väl vitsordad tjänstgöring, instämmer
undertecknad. Den tryckta ekonomiska
ställning, i hvilken synnerligen de manliga
lärarne befinna sig, ropar högt om billigheten
och nödvändigheten af en snar hjälp.

Ockelbo den 13 februari 1896.

K. A. Lindström.
Kyrkoherde.

42
Herr redaktör!

En hvar, som är intresserad för
folkbildningen, borde hafva sin ställning gifven
rörande, rättvisan och behöfligheten af ett andra
ålderstillägg för folkskolans lärarepersonal.
Hvad mig beträffar, så har under en följd
af år min verksamhet fört mig tillsammans
med ganska många af dessa lärare och
lärarinnor, hvilket gjort, att jag äfven fått
anledning sätta mig in i deras ekonomiska
förhållanden. Att åtskilliga lärare, särskildt
de, som tjänstgöra inom någon af de större
städerna, stå sig jämförelsevis bra är ju
bekant; men bekant borde äfven vara, att
bland landsbygdens lärarepersonal det
öfvervägande flertalet måste, hvad det ekonomiska
beträffar, draga sig fram under mycket
bekymmersamma och tryckande
omständigheter.

Jag vet därför icke, hvad jag mest skall
beundra, det nit, den plikttrogenhet, den
hänförelse, hvarmed många, af dem söka
fylla sitt maktpåliggande och ansvarsfulla
värf, eller förmågan att med en ofta talrik
familj kunna reda sig på den ringa lönen.
Jag vet icke, om genom bestämmandet af
ett andra ålderstillägg folkskolans lärare och
lärarinnor komma att arbeta mera nitiskt
- de flesta af dem skola nog dessförutan
framgent som hitintills söka efter samvete
och förmåga fylla sin plikt - men hvad
jag vet är, att de mer än väl behöfva denna
tillökning i inkomster, och att de hafva
gjort sig väl f rtjänta af en dylik
uppmuntran. Innerligt sympatiserar jag därför med
de motioner i frågan, hvilka nu framlagts
till riksdagens pröfning, och innerligt hoppas
jag, att de måtte afgöras på ett sätt, som
visar, att man i Sverige vet att uppskatta
icke allenast fördelarna af en god folkskola
utan äfven det trofasta, hängifna arbete,
som inom densamma utföres.

Nääs den 14 februari 1896.

Otto Salomon.
Föreståndare för Nääs slöjdläraresenlinarium.

43.

Ett andra ålderstillägg till lönen för vårt
lands folkskollärarepersonal anse vi på grund

af rådande lefnadskostnader högst behöfligt,
i jämförelse med andra ungefärligen likställda
tjänstemäns inkomster rättvist och med
hänsyn till lärarepersonalens förhållande i
allmänhet synnerligen välförtjänt, på samma
gång som vi anse lärarnes förbättrade
ställning gagnelig för den svenska folkskolans
framgång och utveckling.

Norrköping den 13 februari 1896.

G. V. Sandberg. LA. Lyttkens.

Ordförande i Norr- Folkskoleinspektör i
köpings skolråd. Norrköping.

44.

Anmodad att uttala min åsikt rörande
den vid riksdagen nu föreliggande frågan
om ett andra ålderstillägg i lönen för
folkskolans lärare, kan jag med så mycket större
skäl uttrycka min glädje öfver förslagets
framläggande och min förhoppning om
frågans tillfredsställande lösning, som jag
under snart trettioårig verksamhet såsom
folkskoleinspektör haft rika tillfällen att finna,
hurusom rättvisa och billighet samt den
ekonomiska ställningen inom mången
skollärarefamilj påkallade ytterligare löneförbättring,
hvarför jag ock redan för 15 år sedan i ett
utlåtande till k. m:t förordade ett andra
ålderstillägg med något högre belopp än det
nu föreslagna.

Med varmt deltagande och liflig önskan
om framgång har jag också tagit kännedom
om kontraktsprosten Grrundells väl grundade
motion rörande förbättring af
småskollärarepersonalens aflöning, och kan jag icke
annat än med honom instämma däruti, att
tiden nu borde vara inne för minimilönens
fastställande till 300 kr. utom bostad och
vedbrand och för lagstadgande om
ålderstillägg af 50 kr. efter tio års oförvitlig
tjänstgöring.

Med kännedom om den rådande högst
betydliga ojämnheten i utskylder för
skolväsendet inom olika kommuner anser jag
alla ålderstillägg i lön för lärare och
lärarinnor vid såväl folk- som småskolor böra
till fullo utgå från statsverket.

Gräfle den 14 februari 1896.

Gustaf Insulander.
Folkskoleinspektör.

45.

Herr redaktör!

Det gläder mig att hafva fått detta
tillfälle att uttala den tarike, jag länge hyst,
att aflöningen för folkskolans lärare och
lärarinnor är för knapp.

Ett karakteristiskt drag uti de nutida
löneförhållandena i all världen är, att
arbete med hufvudet inom de lägre graderna
betalas jämförelsevis sämre än . arbete med
handen. Vi veta alla, huru detta drag
framkommit. Men det är orättvist mot den
enskilde och icke gagneligt för det
allmänna.

Måtte riksdagen därför behjärta det
framställda förslaget, är min lifliga önskan.

Lund den 14 febr. 1896.

P. Fahlbeck.

46.

Med anledning af det vid innevarande
års riksdag väckta förslaget om ett andra

ålderstillägg i aflöningen till folkskolans
lärarepersonal beder jag vördsamt om plats i
Eder ärade tidning för ett kort uttalande i
denna viktiga fråga.

Behofvet och ändamålsenligheten af en
sådan löneförbättring torde få anses fullt
afgörande ådagalagda. För behofvet talar
bättre än det förut ofta upprepade
peti-tionerandet från lärarekårens sida den
besvärliga brist på kompetenta lärare och
lärarinnor, som sedan några år låter förnimma
sig. Öfver hufvud torde man kunna säga,
ätt lärarebefattningar vid flyttande eller i
mera aflägsna skogsbygder arbetande skolor
icke kunna nöjaktigt besättas, såvida ej
skoldistrikten höja löneförmånerna väsentligt
utöfver det nu lagstadgade minimibeloppet.
Ännu svårare är det att erhålla kompetenta
sökande till mera tillfälliga förordnanden
eller vikariat under ordinaries sjukdom.
Inom Jämtlands län tjänstgöra f. n. tre
pensionerade lärare, alla- öfver 60 års ålder,
såsom tillförordnade lärare vid lediga
befattningar, och af under år 1895
förekomna vikariat för sjukdom har mer än
hälften måst skötas af oexaminerade personer.

Ändamålsenligheten af att på just det
föreslagna sättet, d. v. s. genom ännu ett
ålderstillägg, förbättra aflöningen torde vara
mindre omtvistad, då ju detta sätt sedan
länge varit tillämpadt inom de allmänna
läroverken och samtliga de stadssamhällen,
som velat genom en bättre aflöning
tillförsäkra sig utsikten att erhålla och behålla
goda lärarekrafter, inslagit på denna väg.

Hvad sedan gäller frågan angående hvem,
statsverket eller kommunen, som bör
bekosta ålderstillägget, så må jag bekänna,
att ehuru jag af närmast sagdt sociala skäl
skulle anse det för folkundervisningen
oförmånligt, om statsverket öfvertoge hela
lä-rareaflöningen, jag ändå tror, att det första
ålders tillägget bör till hufvudsakligaste del
och det andra helt och hållet bekostas af
statsverket. Orsaken är, att jag funnit,
hurusom ett skoldistrikt, som ej allenast
ser på undervisningsskickligheten utan äfven
på den blifvande lärarens eller lärarinnans
karaktär och medborgerliga värde, gör ett
tryggare val, om det väljer en sökande med
några väl vitsordade tjänsteår än en med
tilläfventyrs vackrare seminariebetyg
utrustad nybörjare.

Men är det så, bör icke sättet för
lä-rareaflöningen utgöra några ekonomiska
frestelser för skoldistrikten att afvika från denna
både för lärarekåren och dem själfva
hälsosamma grundsats. Med en normal tillgång
på eljest behöriga sökande till ordinarie
läraretjänster skulle måhända stadgandet a)
i 18 § l mom. folkskolestadgan på detta
sätt så småningom kunna tillvinna sig sin
vederbörliga tillämpning.

J: Kjellin.

Folkskoleinspektör inom
Jämtlands län. .

47.

Med anledning af Eder begäran om ett
uttalande angående ett föreslaget andra
ålderstillägg för folkskolans lärarepersonal får
jag härmed nämna:

att jag anser ett sådant ytterligare ålders-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1896/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free