Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9. (739.) 26 februari 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 9
1) Att jag visserligen af allt hjärta
unnar folkskolans hela personal ifrågavarande
förhöjning, men dock anser den vara
mycket nödvändigare för lärarne än för
lärarinnorna. De förra böra hafva rättighet,
ja, om något sådant kunde stadgas, ville
jag säga skyldighet att gifta sig.
Naturligtvis böra ej lärarinnorna förmenas att
ingå äktenskap, men i de jämförelsevis få
fall, där sådant sker, bör väl ej förutsättas,
att hustrun skall underhålla man och barn.
I nu föreliggande händelse torde det
således ej vara förenligt med verklig rättvisa,
att män och kvinnor likställas.
2) Att jag icke anser, att något tillägg
till nuvarande löner bör ifrågakomma för
folkskolans lärarinnor, förrän det genom
förhöjdt statsanslag blifvit möjligt att lämna
större ersättning åt lärarinnorna vid de
högre flickskolorna. Dessa hafva, äfven då
de förvärfvat den högsta pedagogiska
kompetens, som i vårt land för dem står att
vinna och därtill vistats utrikes längre tid,
ja, stundom aflagt akademiska examina, i
vanliga fall sällan mera än omkring 1,000
kronor, sålunda 100 ä 200 kronor mera än
de sammanlagda förmånerna för deras
medsystrar i folkskolan. Ja på flera ställen
äro dessa senare bättre lottade. Och dock
hafva folkskolans lärarinnor i de flesta fall
ej ägnat på långt när så mycken tid åt
studier och utbildning, som lärarinnorna vid de
högre flickskolorna måst göra. Därjämte
bör tagas med i räkningen, att lifvet ofta
ställer större fordringar på de senare.
Ni ser häraf, herr redaktör, att jag för
närvarande endast delvis kan instämma i
de väckta förslagen.
Söderhamn den 14 februari 1896.
Julius Centervall.
53.
Fullkomligt öfvertygad, att det skall lända
folkundervisningen i vårt land till verklig
fromma på samma gång som
lärarepersonalen till välbehöflig hjälp i ekonomiskt
afseende, motser jag med glädje underrättelsen
om att vår högtärade riksförsamling bifallit
den vid årets riksdag väckta motionen om
ett andra ålderstillägg för folkskolans
lärarekår, så att den kontanta lönen efter tio års
oförvitlig tjänstgöring blefve 800 kronor.
Västerhiske den 12 febr. 1896.
Axel Ohlsson.
Folkskoleinspektör.
Herr redaktör!
På begäran vill jag härmed uttala min
åsikt i frågan om ett nytt ålderstillägg till
folkskollärare.
En folkskollärare med familj måste i
regeln skaffa sig extra inkomster, men sådana
vinnas icke utan extra arbete. Då detta
ofta drager läraren från hemmet, kommer
hans skolarbete att lida däraf. Förbättras
lärarnes ekonomiska ställning, så skall
folkskolan, det uppväxande släktet och hela
vårt folk vinna därpå. Såsom ett nytt
väl-behöfligt steg mot denna förbättring kan
Edert förslag i motion vid årets riksdag
om ett andra ålderstillägg för folkskollärare
med skäl betecknas. Och särdeles välbe-
tänkt synes förslaget om båda
ålderstilläggens utgående af statsmedel. Frågan blir
då oberoende af församlingarnas ekonomi,
hvilken mångenstädes kan vara sådan, att
lärarens ålderstillägg verkar menligt på hans
ställning i kommunen. Och ett bifall till
förslaget skulle ju, om det komme att gälla
äfven det första ålders tillägget, blifva en
lindring i kommunernas utgifter.
Grebbestad den 12 febr. 1896.
Alfred Alström.
Föreståndare för Göteborgs och Bohus läns
folkhögskola.
55.
Uppmanad att afgifva ett uttalande om
de vid innevarande års riksdag väckta
motionerna om ett andra ålderstillägg för
folkskollärare får jag säga, att jag anser dessa
motioner vara så väl grundade och det
genom dem framställda krafvet på ett dylikt
ålderstillägg så befogadt, att motståndet
mot detsamma borde kunna besegras. Själf
har jag under det jag var riksdagsman väckt
motion i ämnet.
Men om jag sålunda obetingadt ställer
mig på motionärernas sida härutinnan och
jämväl kan, i betraktande af för handen
varande förhållanden, vara med om, att ett
sådant ålderstillägg helt och hållet utgår af
statsmedel, kan jag ingalunda biträda
förslaget, att jämväl det första ålderstillägget
skulle utgå på enahanda sätt. Förslaget
härom beträder enligt min åsikt, med
uppgifvande af själf styrelsens princip, en väg,
som så småningom leder därhän, att
folkskollärarne helt och hållet aflönas af staten,
hvilket skulle beröfva folkskolan det ganska
lifliga intresse, hvarmed den omfattas af
allmänheten, och därigenom skada
folkskolans sak. Och för öfrigt, ju mer man
inför eller åtminstone bibehåller själfstyrelse,
d. v. s. ju mer man låter enskilde och
kommunen ombesörja vissa grenar af
samfundsbestyren, desto bättre för samhället,
desto större trygghet för detsamma.
Ronneby den 15 februari 1896.
A. Lilienberg.
Till motionerna om ett andra
ålderstill-lägg åt folkskolans lärarepersonal önskar jag
framgång. Dock kan jag icke neka, att jag
anser de enligt min mening tyngst vägande
skälen för denna löneförhöjning vara
sådana, att de icke i lika mån gälla
lärarinnorna som lärarne. För en lärare torde i
de flesta fall lefnadskostnaderna under 10
år från hans tillträde af ordinarie tjänst så
förökas, att den utsikt till någon förökning
äfven af hans inkomster, som ett ytterligare
ålderstillägg erbjuder, måste anses
synnerligen billig och önskvärd. För en lärarinna
torde de nuvarande löneförmånerna kunna
anses tillräckliga.
De skoldistrikt, som frivilligt höjt
lönerna för folkskolans lärarepersonal utöfver de
lagstadgade beloppen, hafva säkerligen i de
flesta fall fastslagit en icke obetydlig
skillnad mellan lärare- och lärarinnelönerna.
Skulle det kunna anses orättvist, om staten
med afseende på det andra ålderstillägget
följde samma grundsats? Jag skulle önska,
att, om det vore möjligt, den icke
obetydliga besparing, som härmed vunnes, kunde
på något sätt komma en annan klass af de
vid våra skolor arbetande till godo:
lärare-personalen vid mindre folkskolor och
småskolor.
Vist, Linköping, den 17 febr. 1890.
Vilh. Larsson.
Folkskoleinspektör.
Till svar å Eder skrifvelse af den 5
dennes får jag meddela, att jag är lifligt
intresserad för framgången af de vid årets
riksdag väckta motioner om ett andra
ålderstillägg för folkskolans lärarepersonal,
samt att i sammanhang därmed lägsta
delaktighetsbeloppet i pensionsinrättningen
höjes med 100 kronor.
Skara den 17 febr. 1896.
A. J. Särnblad.
58.
I skrifvelse från redaktionen af den 5
dennes har jag blifvit anmodad att "uttala
min mening angående de vid innevarande
års riksdag väckta motionerna om ett andra
ålderstillägg för folkskolans lärarepersonal,
hvarigenom den kontanta minimilönen skulle
efter 10 års oförvitlig tjänstgöring blifva
höjd till 800 kronor.
Då jag ej är folkskoleinspektör och
därför ej har mycken beröring med
folkskollärarepersonalen, särskildt på landsbygden,
så har jag svart att afgifva något bestämdt
uttalande i fråga om behöfligheten af det
föreslagna andra ålderstillägget. Jag har
dock hört sägas, att folkskolans lärare,
särskildt om de hafva familj, ha, med
nuvarande löner och under nu rådande
lefnads-kostnader, mången gång rätt svårt att draga
sig fram, men att lärarinnorna däremot i
allmänhet anses kunna anständigt försörja
sig med de nuvarande lönerna.
Jag håller det alltså för sannolikt, att
det föreslagna andra ålderstillägget utgör för
folkskolans lärarepersonal, åtminstone den
manliga, en välbehöflig tillökning i dess
knappa löneförmåner, och jag är förvissad,
att en åt lärarekåren sålunda gifven
uppmuntran skulle lända till folkundervisningens
fromma. Henrik Åkerblom.
Seminarierektor.
På begäran meddelas, att jag anser, att
det skulle vara synnerligen godt, om årets
riksdag kunde bifalla motionerna om ett
andra ålderstillägg för folkskolans
lärarepersonal, så att den kontanta lönen efter
tio års oförvitlig tjänstgöring blefve 800 kr.
Att en sådan löneförhöjning är både väl
förtjänt och väl behöflig, därom kan väl
icke gärna råda någon meningsskiljaktighet
bland dem, som känna, hvad skolarbetet
kräfver af lärarne.
De ifrågavarande motionerna synas mig
äfven, och detta icke minst, vara värda
framgång med hänsyn till den förhöjning
af såväl de uttjänta lärarnes som
lärareänkornas pensioner, som blefve en följd af
lärarelönernas höjande.
Kalmar den 17 februari 1896.
Joh. Vickbom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
