Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 9. (739.) 26 februari 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 9
lärare. Ett hopp liar därigenom hos
flertalet af dem väckts om att kunna få med
mindre bekymmer äri hittills motse de år
af deras tjänstetid, hvilka varit och ännu
äro för dem ekonomiskt mest betungande,
de år nämligen då det ökade krafvet på
familjens underhåll gör den förut knappa
lönen otillräcklig.
Under förhoppning att Ni, hr
Riksdagsman, behj artar detta folkskollärarnes
behof af en löneförbättring efter 10 års
tjänstgöring äfvensom denna frågas
betydelse för folkundervisningens befrämjande,
taga vi oss härmed friheten tillställa Eder
nedanstående uttalande af Lidköping-Skara
kretsens folkskollärareförening vid dess möte
i Skara den 20 innevarande februari, och
vi våga på samma gång uttala den
förhoppningen, att Ni skall finna de skäl, som
tala för det ifrågavarande lönetillägget, väl
grundade samt att Ni därför i hvad på
Eder ankommer vill bidraga till denna
frågas för folkskollärarekåren och - vi tveka ej
att påstå det - för fosterlandet lyckliga
lösning.
(Underskrifter.)
*
Det i petitionen omnämda uttalandet
har följande lydelse:
Med anledning af de vid innevarande
riksdag väckta motionerna om ett andra
ålderstillägg för folkskollärare vill kretsen
göra det uttalande, att den finner det
föreslagna ålderstillägget vara af verkligt behof
påkalladt och anser tillika, att det skulle,
därest det blefve af riksdagen beviljadt,
verksamt främja folkundervisningen.
Denna åsikt stöder kretsen på följande
grunder:
1. De nuvarande lagliga
folkskollärarelönerna sätta på sin höjd den unge, ogifte
läraren i stånd att med omtanke och
sparsamhet existera samt odeladt ägna sina
krafter åt skolan; detta dock endast under
den förutsättningen,, att han ej skuldsatt
sig för ernåendet af sin utbildning, något
soin emellertid tyvärr endast i ett
jämförelsevis ringa antal fall kan antagas vara
händelsen.
2. För folkskollärare med familj är
däremot den nuvarande lagliga lärarelönen
otillräcklig. Läraren blir allt mera nedtryckt
af näringsbekymmer, i samma mån han får
större familj att försörja. Han nödgas
därför att för sin och de sinas uppehälle
se sig om efter biförtjänster utan att alltid
hafva tillfälle att välja just sådana
sysselsättningar, som till sin beskaffenhet
åtminstone ej äro oförenliga med lärarekallet.
Att skolan i sista hand skall bli lidande
härpå, ligger för öppen dag.
3. Ett andra ålderstillägg af 100
kronor efter 10 års tjänstgöring skulle, huru
litet det än kan synas vara, i ej ringa mån
förbättra lärarens ställning under en period
af hans lif, då behofvet däraf på grund af
växande utgifter för familjens underhåll är
som allra mest kännbart. Att, såsom nu
är förhållandet, läraren efter 10 eller flera
års tjänstgöring skall vara vida sämre ställd
än i början af sin lärarebana, kan hvarken
anses billigt eller rättvist, lika litet som
det kan vara till gagn för skolan.
4. Ännu kraftigare motiverad t skall man
finna det ifrågasatta lönetillägget, då man
betraktar saken från en ännu högre
synpunkt, nämligen den, som rör det allmänna
sam hällsgagnet. Det lär icke kunna
bestridas, att fosterlandets framtida väl är i
främsta rummet beroende af den utbildning,
dess ungdom erhåller. Lika litet lär det
kunna bestridas, att en välbehöflig
löneförbättring åt dem, som fått sig anförtrodd
den viktiga uppgiften att sedligt och
intellektuellt bilda och fostra det stora flertalet
af denna ungdom, skall verksamt bidraga
därtill, att denna maktpåliggande
samhällsfunktion blifver bättre utförd. En lärare,
för hvilken man minskat näringsbekymren
och som finner sitt kall erkändt <jch
vär-deradt, arbetar med långt större glädje, nit,
kraft och intresse än den, som saknar en
dylik uppmuntran; och ju bättre läraren
sättes i stånd att fylla sin uppgift, desto
större blir framgången, desto bättre
frukterna af hans arbete. Men dessa frukter
komma samhället till godo. Det
ifrågavarande lönetillägget kan därför med fullt
skäl sägas vara en fosterländsk
angelägenhet af allra största betydelse.
Folkskollärarinnornas
lönefråga.
Genmäle och upprop.
Vid genomläsandet af de flesta
uttalanden i lönefrågan, som förekommit i de
senaste numren af Svensk Läraretidning, har
en känsla af tacksamhet och glädje fyllt
våra sinnen. Att lärarekåren och dess
sträfvanden skulle mötas af så mycken och så
varm sympati, hade vi knappt vågat hoppas.
Glädjen är dock ej alldeles oblandad för
- lärarinnorna. Några af de personer, som
uttalat sig i frågan - tröstande nog dock
blott ett fåtal - påstå nämligen, utan att dock
anföra några egentliga bevis härför, att
lärarinnorna ej behöfva få sina lönevillkor
förbättrade utan endast lärarne.
Påståendet motiveras med sådana skäl som: »De
böra väl reda sig med de löneförmåner, de
nu hafva» o. d.
Det viktigaste af de skäl, som anföras,
är följande: »Läraren skall med sin lön
försörja sig själf och dem, hvilka det är hans
plikt att försörja.» Att första delen af
detta påstående äfven gäller lärarinnorna,
kan väl ingen jäfva. Och hvad senare
delen beträffar, är det, såsom redaktionen i
sitt senaste nummer sagt, näppeligen regel,
att lärarinnan endast har sig själf att sörja
för, utan måste hon vara det ekonomiska
stödet för en liten krets af anförvanter.
Från en församling med en mycket talrik
lärarekår hafva vi i detta afseende gjort
beräkningar, och af dessa beräkningar
framgår, att af lärarinnorna 68,5 % och af
lärarne 63,6 % hafva någon eller några, hvilka
de äro pliktiga att försörja. Åtskilliga af
dessa lärarinnor, från hvilka uppgifter
erhållits, hafva flera personer, således en hel
»familj» att sörja för, andra hafva en
gammal far eller mor att draga försorg om, en
annan en blind moster och en tredje en
obotlig sjuk broder att betala för o. s. v.
Läraren har dessutom den
framtidsutsikten att blifva försörjd af sina barn, hvilket
däremot lärarinnan ej har, ty hennes
»familj» består vanligtvis af äldre personer,
af hvilka hon ej kan påräkna något stöd
på gamla dagar. Hon behöfver ock
därför genom likställighet i fråga om det
andra ålderstillägget beredas större möjlighet
att göra små besparingar för ålderdomen.
»Härtill kommer - såsom Svensk
Läraretidning riktigt anmärker - den viktiga
omständigheten, som mycket ofta förbises,
att hon på grund af sina svagare fysiska
krafter i allmänhet blir af det ansträngande
skolarbetet utsliten vida tidigare än läraren,
och att den förmån, hon kan erhålla af
pensionsrätten, alltså är mindre.»
En af dem, som yttra sig mot ett
andra ålderstillägg för lärarinnorna, säger dock
uttryckligen: »En folkskollärares och en
folkskollärarinnas arbete är detsamma. I detta
fall äro de likställda.» Ehuru således båda
parterna förrätta samma arbete och göra
det lika bra, hafva lika lång utbildningkurs
och vid arbetet måste uppfylla samma
fordringar, skall dock, enligt hans åsikt, den
ene hafva större förmåner än den andre.
Staten har hittills på detta område följt
den rättvisa principen: samma arbete,
samma lön, vare sig man eller kvinna förrättar
detsamma.
Först och främst för behofvets men
äfven för rättvisans skull önska och hoppas
vi därför, att riksdagen fortfarande följer
samma riktiga princip och således ej gör
någon skillnad mellan man ooh kvinna.
*
Slutligen vilja vi rikta en uppmaning till
våra medsystrar inom Sveriges
folkskollära-rinnekår att ej försumma underteckna de
petitioner i lönefrågan, som göras, eller om
detta nu skulle vara för sent, själfva
peti-tioncra. Om nämligen de till riksdagens
ledamöter aflåtna petitionerna uteslutande
eller till största delen undertecknas af
lärare, kan lätt den slutsatsen däraf dragas,
att lärarinnorna hvarken önska eller
behöfva ett andra ålderstillägg, och ett dylikt
missförstånd bör förebyggas.
Lärarinnor.
C. E. Hjelm.
l Örebro afled sistlidna fredag f. d.
ledamoten af riksdagens andra kammare,
pensionerade folkskolläraren Carl Erik Hjelm
- under 1870 talet en af
folkskollärarekå-rcns förkämpar i riksdagen.
Hjelm var född i Björkvik i
Södermanland 1826, utexaminerades från Stockholms
folkskollärareseminarium 1848 och blef två
år senare folkskollärare i Skellefteå
landsförsamling. I denna egenskap kvarstod han
till omkring 1880, då han afgick med pension.
Såsom ledare af en större
konsumtionsförening i orten tillvann sig H. stort
förtroende, så att han hösten 1869 valdes till
riksdagsman för Västerbottens norra
domsaga. Han bevistade därpå alla riksdagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:11 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1896/0152.html
