Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12. (742.) 18 mars 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 12
hörande Göteborgs stad. Upprättadt år 1847
och underhållet af en förening. 17 elever.
Årskostnaden 480 kronor pr elev.
Stockholms stads uppfostringsanstalt för
gossar, för närvarande förlagd till Södermalm
(skall under detta år flyttas till en för
ändamålet inköpt egendom utanför Skanstull).
Upprättad år 1851. Underhålles af Stockholms
stads fattigvård. Antal elever 78.
Underhållskostnaden 307 kronor pr elev.
Folåsa räddningshem, förlagdt till
egendomen Folåsa, väster om Linköping, upprättadt
år 1864. Underhålles af Östergötlands läns
landsting Elevantalet 18. Årskostnaden pr
elev 280 kronor.
Trasskolan i Stockholm, belägen å Södermalm.
Upprättad år 1870 af folkskolläraren J. O.
Lindgren. Underhålles genom gåfvor
afoen-skilda samt bidrag af staden. 31 elever.
Årskostnad pr elev 365 kronor.
Fröbergska stiftelsen, förlagd strax invid
Kalmar. Upprättad år 1875. Underhålles
genom donation. Antal elever 48 i en
medelålder af något öfver 12 år. Årskostnad pr
elev 325 kronor.
Hallands läns räddningshem för vanartade
gossar, förlagdt till egendomen Mäshult i
Skäl-linge församling. Upprättadt år 1880.
Underhålles af länets landsting. Elevantal 23.
Kostnad pr elev 350 kronor för år.
Lidköpings räddningshem, förlagdt till
lägenheten Margretelund invid Lidköping.
Upprättadt år 1886 och underhållet genom
donation. Antalet elever 14. Årskostnad 355
kronor pr elev.
Gäfle uppfostringshem, tills vidare inhyst i
Torsåker, fem mil från staden. Upprättadt
år 1894 och underhållet af kommunen. 12
elever. Medelkostnaden omkring 330 kronor.
Uppfostringsanstalten å Gidlgrufva, en
genom enskildt initiativ upprättad anstalt för
vanartade barn hufvudsakligen från
Helsingland. Skall i år träda i verksamhet. Afsedd
för 10 å 12 gossar.
(För staden Malmö skall en liknande
anstalt med det snaraste träda i verksamhet.
En donation finnes för ändamålet, och
egendom är inköpt 1V2 niil från staden.)
C) Skolkarehem och andra af skolstyrelser
upprättade anstalter.
Till denna grupp höra:
Göteborgs af söndringsskola, utgörande en
afdelning af stadens folkskoleväsende.
Upprättad år 1869 och underhållen af
skoldistriktet. Elevantalet 99. Årskostnad 140
kronor pr elev.
Internatet i Malmö, utgörande en anstalt för
skolkare eller i andra afseenden vanartade
gossar. Upprättadt år 1884. Underhållet af
skoldistriktet (med bidrag från fattigvården).
Barnantalet 30. Kostnad 270 kronor pr år
för elev.
(I Stockholm är ett »skolkarehem» just nu
ifrågasatt. Folkskoleöfverstyrelsen har i
ämnet upprättat ett förslag.)
#
Såsom motionären framhållit, hafva
yrkandena på verksamma åtgärder i fråga om
den brottsliga, vanartade eller sedligt
försummade ungdomen kommit hufvudsakligen
från de tvänne håll, där man på grund af
sakens natur måste träda i omedelbart
förhållande till denna ungdom, nämligen från
fängelseväsendets .och från
uppfostringsväsendets målsmän. Hvad särskildt vårt land
beträffar, har han i detta afseende kunnat
hänvisa dels till fångvårdsstyrelsens
berättelser, dels till talrika uttalanden från
folkskollärarekårens sida.
Uttalanden från fångvårdsmännen.
a) Fängelsepredikanterna.
De utdrag ur fängelsepredikanternas
redogörelser, hvilka årligen pläga i fångvårds-
styrelsens berättelser meddelas, utgöras till
en stor del af mycket mörka skildringar
öfver ungdomens sedliga förvildning, hvilken
fängelsepredikanterna i allmänhet anse vara
stadd i en snabb och förfärande tillväxt.
De innehålla därjämte äfven många
beak-tansvärda iakttagelser rörande denna sedliga
förvildnings orsaker. Den närmaste
anledningen till förbrytelserna är, såsom det starkt
betonas, vanligen dryckenskapen. Dock
framhålla berättelserna tillika, att om denna last
än utgör så att säga den yttre och sista
orsaken, så ligger dock i de allra flesta fall
den innersta och egentliga grunden till det
onda i den unge brottslingens sinnesart och
sinnesriktning, sådan denna blifvit hos
honom utpreglad genom hela hans föregående
utveckling, vanligen allt ifrån barndomen.
En vanvårdad och försummad uppfostran
i visar sig i allmänhet vara djupaste källan
till det öfverklagade förderfvet.
Bland dem, som ofta äro i hög grad
utsatta för dylik vanvård, anföra
fängelsepredikanterna sådana föräldralösa barn, hvilka
bortackorderas till fosterhem af så dålig art,
att de hvarken kunna eller vilja uppfylla
ett hems uppfostringsförpliktelser. Särskildt
har detta, enligt deras utsago, varit fallet
på de orter, där bortauktioneringssystemet
kommit till användning.
Inom vissa landskommuner är det - säger
härom en af dem - icke alls ovanligt, att
fattighjonen och däribland värnlösa barn, på
det att deras underhåll måtte blifva så billigt
som möjligt, bortauktioneras till den
minst-bjutlande. För att icke göra förlust på
affären låter denne vanligtvis det inropade
hjonet sedan oftast sakna tillräcklig föda och
beklädnad. Härigenom manas hjonet i sin
ordning att på oärligt sätt skaffa sig medel
till lindrande af sin nöd. Sålunda börjar det
bortauktionerade barnet att olofligen taga
matbitar från sina tillfälliga fosterföräldrar eller
dessas närmaste grannar. Därefter fortsätter
det med att, hvarhelst sådant faller sig
lämpligast, stjäla mindre penningesummor eller ett
och annat klädesplagg. Och så har man till
sist den vane och utbildade tjufven, för
hvilken det blifvit, snart sagdt, ett naturbehof att
stjäla.
Äfven där föräldrarna lefva, äro dock,
såsom fängelsepredikanterna betona,
förhållandena i hemmet ofta så usla, att barnets
uppfostran måste blifva i högsta grad
missriktad.
För några - säges det i en berättelse -
var hemmet genom dryckenskap och ty
åtföljande andra laster utarmadt och en nödens
boning: barnet drefs tidigt ut att tigga, och
det lärde sig därunder att skrymta och snatta
samt kom sålunda tidigt in på oärlighetens
väg. Några andra–––-fångar hafva aldrig
ägt något hem. Deras vagga var den af
lands-strykerskan dragna kärran, och hemmet var
den lada, som vid mörkrets inbrott låg i
deras väg. Eller ock kom barnet från den
döende moderns bröst i sådana händer, där
hvarken kärlek eller omvårdnad kom det till
del, utan det fick växa upp snart sagdt i
saknad af all uppfostran.
Från ett tredje fängelse omtalas, att flera
af dess fångar »uppväxt uti hem, som varit
tillhåll för alla möjliga laster och brott, af
sina föräldrar icke erhållit något annat arf
än medfödda anlag för lögn, oärlighet och
lättsinne m. m., och långt före ankomsten till
fängelset fört ett lefnadssätt, som varit ägnadt
att förstöra all sann sedlighets djupaste
rötter».
Såsom exempel på, hurudana de
minderåriga förbrytarnes hemförhållanden ej sällan
äro, berättas vidare, hurusom en gosse,
hvilken inom kort skulle i fängelset konfirmeras,
kunde såsom vid akten närvarande vittnen
påräkna fader, moder och syster, hvilka
såsom straffångar voro förvarade i hvar sin cell
af fängelset, att en broder till samma gosse
året förut blifvit i fängelset konfirmerad, och
att hans yngre syskon voro inhysta å
fattigvårdsanstalt.
I flera berättelser framhålles, att
vanvården i hemmet nästan alltid har till följd,
att bainet blifver i saknad äfven af den
uppfostran, som skollifcet med sina kraf på
punktlighet, ordning och goda seder eljest
skulle kunnat gifva. Dåliga föräldrar
af-hålla nämligen sina barn från skolan och
använda dem i stället till förvärf, vanligen
genom att utsända dem på tiggeri, ofta
uppenbart, men ännu oftare under formen af
något slags försäljning.
Det är att beklaga - säger härom en
fängelsepredikant - att föräldrar finnas, som,
långt ifrån att vårda sig om barnens
framtida bästa, tvärtom uppamma deras sämre
böjelser, i synnerhet genom att under
allehanda falska förebäranden sända dem ut att
tigga. Icke nog med att sådana barns
skolgång blir mycket ojämn - de komma äfven
genom det demoraliserande tiggeriet i
mångahanda frestelser, för hvilka de duka under.
Sålunda inkomna på brottets bana torde de
för all framtid, därest icke särskildt
gynnsamma omständigheter inträda, blifva rak
nåde bland samhällets olycksbarn.
Om samma sak heter det i en annan
berättelse: »Vid tanken på den gamla
erfarenheten, att steget från brist och nöd till
obetänksamhet och brott ofta är mycket lätt
taget, har jag med vemod betraktat dessa
skaror af fattiga barn, som nästan dagligen
ströfva omkring med sina tiggarkorgar, och
som under dagens lopp vid sina besök hos
bättre lottade människor, för att väcka det
största möjliga medlidande, upprepa ett snart
sagdt oräkneligt antal gånger, samma
medvetna, kanske af föräldrarna icke så sällan
före-stafvade lögnhistorier. Lägger man då
därtill den ganska ofta förekommande
omständigheten, att många af dessa stackars barn
utsändas på sina tiggarfärder med löfte om
erhållande af stryk, ifall de vid hemkomsten
icke medföra allmosor i önskad mängd, är
det ju icke underligt, om många af dem
under sådana sorgliga förhållanden så
småningom bringas in på brottets väg.»
Flera af predikanterna framhålla, att
brottsligheten bland ungdomen är
jämförelsevis mindre inom sådana bygder, där
befolkningens lefnadsförhållanden i allmänhet
medgifva ett verkligt hemlif, och där
barnen därför kunna hafva förmånen af
föräldrarnas tillsyn. Detta anses ännu vara
förhållandet bland större delen af vårt lands
jordbrukande befolkning, dock med
undantag för åtskilliga landsdelar samt för vissa
till främmande hem bortackorderade barn.
Sämst uppgifves det vara ställdt, där på
grund af särskilda förhållanden
föräldra-vård och hemlif i större eller mindre grad
saknas.
Till de svåraste höra - säges det -
sådana unga brottslingar, hvilka såsom
minderåriga vuxit upp vid kasernerna eller i de
stora städerna, utsatta för dessas många
förförelser. Sålunda anmärker predikanten vid
kronohäktet å Långholmen, att fångarne
därstädes hvarje år till stor del utgöras af
»sådana, som fostrats vid de i hufvudstaden
ka-sernerade värfvade regementena» och vid dem
visserligen »lärt sig yttre skick, lydnad och
ordning» samt måhända äfven inom
fängelset »iakttagit ett nästan mönstergillt
uppförande», men, sedan de omsider sluppit un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
