Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 14. (744.) 1 april 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 14
SVENSK LÄRARETIDNING.
215
För det första säga dessa kommitterade,
att stadsfullmäktige ej väljas »med särskild
hänsyn till undervisningsfrågor», Ja, mina
herrar, det anser jag vara en fördel, ty det
kan väl ej vara meningen, att endast
skolmän skola sitta i en institution, som skall
besluta om skolutgifter. Där skola väl
äfven andra samhällsintressen vara
representerade. Om man begär fackmän för att
bestämma folkskolebudgeten, så leder detta
i sina konsekvenser äfven till att man skulle
hafva särskilda »fattigvårdsfullmäktige»,
»hälsovårdsfullmäktige» o. s. v.
För det andra påstå kommitterade, att
då stadsfullmäktige i främsta rummet äro
upptagna af en stor mängd borgerliga
ärenden, som höra till deras handläggning,
»skulle skolans angelägenheter lätt kunna
blifva tillbakasatta». Jag tror ej, att
erfarenheten från utlandets städer eller från
Göteborg bestyrker ett dylikt påstående.
Och hvad som är visst det är, att nog
skulle Stockholms stadsfullmäktige ägna
större tid åt folkskolans angelägenheter, än hvad
nu kyrkofullmäktige göra härstädes vid de
två korta middagssammanträden, som årligen
pläga hållas.
För det tredje förklara kommitterade, att
»de ekonomiska och pedagogiska frågorna
icke böra skiljas från hvarandra, enär de
ofta äro af hvarandra beroende och därför
helst böra behandlas i ett sammanhang och
sålunda handläggas af samma myndighet».
Låtom oss då se till, hvad Skolfullmäktige
skulle hafva för befogenhet!
Skolfullmäktige skulle enligt komrnitterades förslag hafva
beslutanderätt i följande afseenden, nämligen
i frågor rörande
folkskolemedels användande samt
folkskoleräkenskapers granskning,
hushållning med och vård om folkskolans
egendom,
byggnad och underhåll af skolhus samt
boställen för folkskollärare,
bestämmande af utgifts- och iiikomststat
för samt på grund däraf afgifter till
folkskolan, äfvensom
öfverenskommelser rörande
folkskoleinspektörs och folkskollärares samt öfriga vid
folkskolan anställda personers löneförmåner.
Alltså idel ekonomiska frågor, hvilka
lika väl kunna bedömas af stadsfullmäktige
som af särskilda fullmäktige.
Härförutom skulle tillkomma
Skolfullmäktige »att välja skolstyrelse och
skol-nämder». Skulle en gång i framtiden mitt
förslag blifva antaget - och det hoppas
jag, fast det måhända kommer att dröja
30 å 40 år, innan vi komma dit - så
skulle naturligtvis icke ifrågasättas, att
stadsfullmäktige ensamma skulle välja denna
skolstyrelse - något dylikt har jag aldrig
tänkt - utan denna borde tillkomma på
något annat sätt, t. ex. ungefär såsom bär
i Stockholm, så att konsistoriet valde någon
medlem, församlingarna hvar sin medlem
samt stadsfullmäktige ett par tre. Af vikt
är naturligtvis, att skolstyrelsen erhåller en
ganska själfständig ställning och ej göres
helt och hållet beroende af
stadsfullmäktige. Enligt kommitterades förslag skulle
däremot skolstyrelsen blifva nästan absolut
beroende af »Skolfullmäktige».
För det fjärde anföra kommitterade, att
Öfverlämnandet till stadsfullmäktige af
folkskolebudgeten skulle vara »i bestämd
motsats till den princip, som hittills varit
gällande i vårt land». Jag skall ej söka jäfva
detta påstående. Men mot detsamma vill
jag säga, att detta rent teoretiska skäl för
mig icke har någon betydelse alls, därest
en annan anordning skulle visa sig mera
praktisk och ändamålsenlig.
Inom . kommittén har ock en reservant
vid denna punkt fullt riktigt påpekat, att
»i själfva verket torde afvikelsen från
be-lörda princip hufvudsakligen vara af
formell natur och knappast äga någon betänklig
innebörd. Ty då de personer, som välja
stadsfullmäktige, äro med få undantag
desamma, som äro röstberättigade å
kyrkostämma, kan det icke antagas uppstå någon
principmotsats mellan beslut rörande
folkskolan, fattade af stadsfullmäktige, och de
beslut, som komme till stånd genom af
kyrkostämma valda Skolfullmäktige».
Slutligen och för det femte kommer det
skäl, som väl skall vara kommitterades
främsta. Det har följande märkliga lydelse:
Det torde för öfrigt af den anledning, att
valrätt och valbarhet till stadsfullmäktige
tillkomma jämväl främmande religionsbekäiinare
och dem, som anmält sig till utträde ur
svenska statskyrkan, hvilka icke äga rösträtt å
kyrkostämma, vara olämpligt, och detta icke
endast med hänsyn till
kristendomsundervis-ningen, att på stadsfullmäktige öfverlåta
befogenheten att handhafva folkskolans
angelägenheter.
Jag djärfves påstå, att detta skäl är rent
af löjligt. Därför att uti stadsfullmäktige
sitta ett fåtal judar eller dissenters, därför
skulle stadsfullmäktige icke kunna besluta
om folkskolebudgeten. Tror man då
verkligen, att kristendomsundervisningens
bibehållande i folkskolan är beroende på den
omständigheten, huruvida i den
korporation, som beslutar om folkskolebudgeten,
finnes en eller annan jude eller dissenters?
Stadsfullmäktige skulle naturligtvis lika
litet som Skolfullmäktige få något med
undervisning splanen att beställa. Det blefve
framgent som hittills skolstyrelsen, som
skulle bestämma denna, och öfver
skolstyrelsen står ju domkapitel och k. m:t.
Under sådana omständigheter behöfver man väl
ej hysa någon fruktan för
kristendomsundervisningen, äfven om man skulle tillåta
en dissenter att vara ined om
bestämmandet af folkskolebudgeten. Det har ju
ansetts kunna gå för sig, att stadsfullmäktige
besluta utgifter för läroverken, för
flickskolor o. s. v. Är det då farligare, att de
bevilja penningeanslag för folkskolan?
För öfrigt förhåller det sig ju så, att
dissenters och judar hafva barn i
folkskolan och få skatta till folkskolan. Det,må
väl då icke anses otillbörligt, att de få ett
ord med i fråga äfven om
folkskoleutgifterna.
#
Af det nu sagda framgår, att jag anser
en institution sådan som den af kommittén
ifrågasatta vara icke blott obehöflig utan
rent af för folkskolan farlig.
Med denna uppfattning vore det
onekligen - sedan första kammaren afslagit
min motion och begärt utredning endast
angående kyrko- och Skolfullmäktige -
mest konsekvent af mig att antingen yrka
afslag på alltsammans eller ock med afslag
på hr Eklunds motion begära, att endast
den i min motion ifrågasatta anordningen
måtte bli föremål för utredning. Men så
långt vill jag icke gå. Jag skall icke följa
första kammarens föredöme utan för min
del vara med om att utredningen blir
allsidig.
Jag instämmer således i det förslag, som
vice ordföranden i lagutskottet framställt,
enligt hvilket förslag såväl hvad hr Eklund
begärt som hvad jag begärt skulle pröfvas
vid sidan af kommitterades förslag. Och
jag kan så mycket hellre vara med härom,
som, ifall stadsfullmäktige skulle få
folkskolebudgeten om hand, det då blir en
särskild fråga, huru det skall förfaras med de
rent kyrkliga ärendena. Dessa beröras icke
det minsta i min motion. Hvad hr
Andersson från Malmö nyss anfört om S:t
Petri kyrka m. m. är alltså saker, som
icke inverka på mitt förslag - men väl
på hr Eklunds.
En särskild institution för de rent
kyrkliga ärendena finnes i Gröteborg och kan
möjligen vara behöflig äfven i andra
städer. Jag tror dock, att hvad särskildt
angår Stockholm något behof häraf icke
förefinnes. Här är hvarje församling en
kyrklig enhet för sig, och jag anser, att
församlingarna här mycket väl kunna hvar
för sig på kyrkostämma besluta om sina
kyrkliga angelägenheter framgent som
hittills.
Annorlunda ställer det sig i fråga om
folkskoleväsendet, som med undantag af
skolhusbyggnader är gemensamt för alla
åtta församlingarna. Här blir en
gemensam institution behöflig, och det ligger ju
då närmast till hands att taga
stadsfullmäktige, hvarigenom måhända ock kunde
vinnas, att hela folkskolebudgeten blefve
gemensam för staden, och sålunda
beskattningen mera jämn.
Efter den utgång frågan fått i första
kammaren är det emellertid tämligen
likgiltigt, om denna kammare afslår
alltsammans eller om det af hr von Krusenstjerna
framställda förslaget antages. I förra
fallet blir det såsom nu, och det är ju från
min ståndpunkt sedt alltid bättre än ett
understödjande af kommitterades förslag
om Skolfullmäktige - en institution, hvars
make helt visst icke kan uppletas i hela
världen. I senare fallet åter skulle man
begära en allsidig utredning, men då en
sammanjämkning^ med första kammarens
beslut ej gärna är tänkbar, leder ju äfven
detta till rent afslag.
Tills vidare skall jag, hr talman, be att
få yrka bifall till hvad vice ordföranden i
lagutskottet föreslagit.
4.
Riksdagens ställning till frågan.
Såsom i förra numret meddelades hade
lagutskottet nästan enhälligt tillstyrkt,
att riksdagen, i anledning af hrr Eklunds
och Hammarlunds motioner, ville i skrifvelse
till k. m:t anhålla, att i sammanhang med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
