Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 15. (745.) 9 april 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 15
i den hänskjutna frågan fatta». Härvid
äro de ej bundna af hvad flertalet
församlingar beslutat, utan handla de »i
utöfning af församlingarnas gemensamma
afgörande rätt efter bästa förstånd och
öfvertygelse».
’ . *
Huru hafva nu kyrkofullmäktige, d. v. s.
Skolfullmäktige, härstädes begagnat sin
makt?
Vi gå tillbaka till 1887, hvilket år
bildar en vändpunkt i fråga örn
Stockholms folkskolors budget.
Utdebiteringen för folkskoleändamål
hade dittills under några år utgått med
85 öre pr bevillningskrona. En stark
ökning i barnantalet vid Stockholms
folkskolor inträffade emellertid vid denna
tidpunkt, beroende därpå, att folkskolan
allt allmännare började användas såsom
barndomsskola för alla samhällsklasser.
Denna efter vårt sätt att se saken
glädjande ökning har alltjämt fortgått såsom
synes af följande lilla tabell.
Af till Stockholms kommun, hörande
skolpliktiga barn (7-14 år) undervisades
i Stockholms i läroverk, specialskolor
folkskolor : och enskilda skolor:
år 1882...... 55,6 % 28,8 %
» 1887...... (32,5 » 21,i »
» 1892____ 70,1 > 18,2 »
» 1894...... 75,o > 16,4 »
Då barnantalet i folkskolorna ökats i
långt större proportion än folkmängden,
så är gifvet, att den förutvarande
utdebiteringen ej blef tillräcklig.
Kyrkofullmäktiges sträfvan har emellertid gått ut
på att hålla utdebiteringen nere vid det
gamla beloppet 85 öre, och de hafva
verkligen i så måtto lyckats, att
utdebiteringen än i dag är endast 90 öre, trots
den kolossalt stora tillväxten i
barnantalet.
Låtom oss nu se, huru detta resultat
vunnits!
*
Ar 1887 fann sig folkskolcöfverstyrelsens
majoritet nödsakad att för undervisningens
behöriga upprätthållande föreslå en höjning
af folkskoleskatten från 85 öre till 97 öre
pr bevillningskrona. Två reservanter hade
yrkat bibehållandet af den förra af gif ten.
Detta skulle kunna ske därigenom,
att barnantalet för hvarje lärare ökades, att
en del ordinarie platser städse stode vakanta
och uppehölles af »vikarier med ringare lön»,
att åtskilliga utgiftsposter nedsattes o. s. v.
Den ene reservanten (vid den tiden tillika
kyrkofullmäktiges ordförande) förklarade,
att man »icke bör fordra uppoffringar i
syfte, att hufvudstadens folkskoleväsende
skall vinna vidare utveckling och
fullständighet, utan blott för hvad folkskolornas
upprätthållande oundgängligen kräfver».
Fem församlingar bestämde utdebiteringen
till 97 öre, en till 90 öre och en till 88 öre.
Endast Östermalm godkände reservationen
oförändrad och satte utdebiteringen till 85
öre. »Folkskolan fostrade en intelligens,
som vore farlig för vårt lands utveckling»,
hette det på kyrkostämman i sistnämda
församling.
Då ärendet sedan kom till
kyrkofullmäktige, beviljades endast 85 öre.
Detta hade till följd en brist, som nästa
år måste täckas genom en extra
utdebitering af 6 öre pr bevillningskrona.
*
I följd af inknappningen såg sig
emellertid öfverstyrelsens majoritet år 1888
nödsakad att föreslå, att 502 skolafdelningar
skulle uppehållas af 482 lärarekrafter.
Utdebiteringen skulle då för 1889 blifva 91
öre. Två reservanter voro härmed ej nöjda
utan hemställde, att utdebiteringen måtte
sättas till allenast 86 öre, för hvilket
ändamål det blefve nödigt att låta de 502
skol-afdelningarna skötas *af 432 lärarekrafter.
Fem församlingar gillade öfverstyrelsens
förslag och satte utdebiteringen till 91 öre,
en församling höjde siffran till 94 öre (på
det hvarje skolafdelning skulle få egen
lärare), och två församlingar bestämde
utdebiteringen till endast 86 öre (i den ena af
dessa församlingar representerades
majoriteten af 17 personer med 171 röster, under
det minoriteten, som ville bevilja 91 öre,
var 42 personer med 109 röster).
Man tycker, att under dessa förhållanden
kyrkofullmäktige skulle funnit sig böra
bevilja åtminstone 91 öre. Nej, med 23
röster mot 19 beslöto fullmäktige att ställa sig
på minoritetens sida. Medel beviljades
endast för 432 lärarekrafter, utdebiteringen
för 1889 sattes till 86 öre (+ 6 öre för
täckande af årets brist), och samtidigt
härmed beslöto fullmäktige att skrifva till
öfverstyrelsen och anhålla, att öfverstyrelsen
måtte gå i författning om en utredning
angående möjligheten att minska kostnaderna
för härvarande folkskoleväsende.
Då vid tidpunkten för detta besluts
fattande 489 lärare och lärarinnor voro
anställda vid Stockholms folkskolor, skulle
alltså icke mindre än 57 extra ordinarie
lärare och lärarinnor ställas på bar backe
(det rådde nämda år öfverflöd på lärare, så
att många af dessa 57 nog skulle haft svårt
att skaffa sig plats på annat håll). Så
hjärtlöst fann sig emellertid öfverstyrelsen ej
kunna handla, helst flera af dem, som skulle
entledigats, haft förordnanden här ända till
bortåt 6 års tid. Förslag i den af
kyrkofullmäktige angifna riktningen utarbetades
visserligen, men dessa förslag förkastades af
öfverstyrelsens majoritet, som i stället
förklarade, att samtliga då anställda extra
ordinarie examinerade lärare och lärarinnor
skulle äga stanna kvar, dock att lönen
nedsattes för lärare från 1,400 till 1,300 kronor
och för lärarinna från 1,100 till 1,000 kr.
För att få staten att gå ihop måste
ytterligare inskränkningar göras. Sålunda fann
sig öfverstyrelsen nödsakad att från skolan
af visa alla sådana barn, som fyllt 14 år och
genomgått folkskolans kurs. Förbudet
drabbade ett 100-tal af skolornas bästa lärjungar,
som sålunda hindrades att tillfredsställa sin
kunskapstörst.*
* Detta förbud gäller än i dag i Sveriges
hufvudstad, medan t. ex. vid både Göteborgs
och Malmö folkskolor upprättats särskilda
»Öfverbyggnader» (folkskolans sjette klass) för
de lärjungar, som genomgått de föregående
14 terminskurserna (4 i småskolan, 10 i
folkskolan).
Följande året, 7S5P, lyckades
folkskoleöfverstyrelsen framlägga en stat, som
bibehöll uttaxeringen vid 86 öre. Denna stat
godkändes oförändrad af samtliga
församlingarna, hvadan kyrkofullmäktige ej blefvo
i tillfälle att häri göra nedprutning.
Inom Östermalms församling gjordes
emellertid energiska försök vid flera punkter att
få till stånd annat beslut än öfverstyrelsens
för att så kunna draga ärendet under
kyrkofullmäktiges ompröfning. En talare
förklarade, att »öfverstyrelsen misshushållade med
de till folkskolorna -uttaxerade medlen». I
fråga om anslaget till den ordinarie
lärare-personalen yrkades nedsättning med icke
mindre än 67,100 kronor (förkastades ined
291 röster mot 212), och då fråga blef om
uttaxeringen, hette det, att den kunde sänkas
från 86 öre till 50 öre pr bevillningskrona,
»om skolväsendetutbjödes på entreprenad»*.
Dess bättre misslyckades alla dessa
nedprut-ningsförsök.
Kyrkofullmäktige hade sålunda denna gång
endast att anmäla, att öfverstyrelsens förslag
till stat godkänts af samtliga församlingarna.
I december samma år beslöto emellertid
kyrkofullmäktige (med 31 röster mot 11)
anmoda öfverstyrelsen tillse, huruvida icke
genom skolbarnens användande eller på
annat sätt kostnaderna för skolsalarnas
renhållning måtte kunna nedbringas.
#
1890 var ett jämförelsevis lugnt år. I
enlighet med öfverstyrelsens förslag
beviljade samtliga församlingar en uttaxering för
folkskolan af 86 öre pr bevillningskrona.
Diskussionen rörde sig detta år mest om
kassörens lön, anslaget till samfundet »Pro
fide et christianismo» m. fl. oväsentliga saker.
#
Nästa år, 1891, bibehöll öfverstyrelsen
utdebiteringen fortfarande vid 86 öre,
hvilket godkändes af samtliga kyrkostämmorna.
Beträffande åtskilliga utgiftsposter fattades
däremot olika beslut.
Till den af lärarepersonalen upprättade
pedagogiska lärokursen hade öfverstyrelsen
föreslagit 500 kr. Detta beviljades af fem
men afslogs af tre församlingar (i den ena
föll det med endast 2 rösters majoritet).
Med 30 röster mot 13 ströko emellertid
| kyrkofullmäktige ifrågavarande utgiftspost.
’ (En talare menade, att då lärarne tagit sin
examen, voro de tillräckligt dugliga; dessutom
hade han förnummit, att i denna kurs
äfven förekom tyska språket, och detta vore
enligt hans åsikt »rent nonsens».)
För Kungsholms folkskola hade begärts
ett litet anslag å 250 kr. för en
varmbadinrättning. Sju församlingar hade beviljat
detta. Blott en församling hade sagt nej.
Med 26 röster mot 17 ströko
kyrkofullmäktige äfven detta anslag.
I följd af det vid Stockholms folkskolor
starkt florerande ea^m-läraresystemet (helt
visst utan motstycke i vårt land) hade en
examinerad folkskollärarinna tjänstgjort
härstädes i öfver 25 år utan att blifva
ordinarie (oaktadt hon af öfverstyrelsen erhållit
goda vitsord om både nit och skicklighet).
* Denne talare blef vid första lägliga
tillfälle belönad med - ordinarie ledamotskap
af »Skolfullmäktige» härstädes. (Förgäfves har
däremot försök gjorts att få honom invald
bland stadsfullmäktige.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:11 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1896/0226.html
