Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 15. (745.) 9 april 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 15
SVENSK LÄRARETIDNING.
229
Dessutom underkastades kandidaterna en
ganska grundlig debatt i pressen.
Gifvet är, att om stadsfullmäktige
skulle hafva att bestämma öfver
folkskolebudgeten, någon hänsyn härtill
komme att tagas vid valen, men att -
såsom regeln nu är vid
kyrkofullmäktige-valen - enbart uppställa som fordran
för kandidatens lämplighet, att han skall
rösta för lägsta möjliga belopp till
folkskolan, det skulle nog visa sig
fullkomligt omöjligt.
Då för öfrigt stadsfullmäktige bevilja
17 millioner för andra kommunala
ändamål, skulle de säkert tveka att i fråga
om den 18:e millionen göra några
ensidiga nedprutningar.
Summa summarum: det nuvarande
tillståndet här i Stockholm är olidligt,
men sjufaldt värre blefve det, om
kyrko-(- Skolfullmäktige finge än större makt.
Efter den erfarenhet med afseende pä
systemets utmärkta verkan, som vunnits
här i hufvudstaden, finna vi det ganska
naturligt, att kommitterades helt visst
mycket välmenande men i praktiken
alldeles omöjliga förslag om att ytterligare
utvidga kyrko-(^skol-)fullmäktiges makt
skall omfattas med sympati inom de
kretsar, där man önskar hålla folkskolans
intressen tillbaka. Blefve förslaget lag,
skulle ju i de större städerna ett
»kotteri af matadorer» hafva folkskolan helt
och hållet i sina händer: ej blott såsom
nu bestämma dess utgiftsstat utan ock
- hvad värre är - enväldigt tillsätta
skolstyrelse.
Lyckligtvis är faran icke synnerligen
stor: äfven om, såsom är troligt,
samtliga domkapitel tillstyrka kommitterades
förslag i denna del, finnes det nämligen
ingen utsikt, att andra kammaren skall
vara med om skapandet af en dylik
»representation» för folkskolan; och utan
andra kammarens bifall kan förslaget ej
blifva lag.
Med de åsikter vi hysa är gifvet, att
vi helst skulle se, om folkskolebudgeten
komme att afgöras af en myndighet, som
valdes på ännu bredare basis än
stadsfullmäktige, en myndighet, i hvilken
för-äldraintresset tillförsäkrades ett gifvet
inflytande. Då en sådan naturligtvis ej
står att vinna, finna vi ingen annan
praktisk lösning af frågan än att i de
större städerna öfverlämna afgörandet åt
stadsfullmäktige. Erfarenheten från
Göteborg (liksom ock från Köpenhamn,
Kristiania och Helsingfors) visar ju, att
en sådan anordning åtminstone ej
medför några vådor för folkskolan, hvilket
däremot skolfullmäktigeinstitutionen
alldeles bestämdt visat.
Om sådana bestämmelser vidtagas, att
skolstyrelsen blir tämligen oberoende af
stadsfullmäktige, och om i denna
skolstyrelse vissa andra intressen än det rent
ekonomiska (vi tänka särskildt på det
kyrkliga, det pedagogiska, det hygieniska
samt föräldraintresset) tillförsäkras en
gifven plats, så äro vi förvissade, att
man utan risk kan öfverlämna det
slutliga afgörandet af folkskolebudgeten åt
stadsfullmäktige.
En parallell.
Vid sidan af ofvanstående redogörelse
för förhållandena i Stockholm kunna
följande citat från olika talare vid den
nyligen inom Göteborgs skolförening förda
diskussionen om
skolfullmäktige-institutio-nen förtjäna att läsas och begrundas:
»Så vidt jag känner/ har det icke händt,
att stadsfullmäktige här någon enda gång, då
skolärenden förelegat till behandling, afslagit
framställningar, som gällt skolans eller
lärarekårens bästa.»
»Det har ju visat sig, att skolan under
stadsfullmäktiges ledning vunnit en betydande
utveckling, hvilket vittnar om, att
stadsfullmäktige äfven äga de insikter, som äro
nödiga för skötandet af denna
samhällsangelägenhet.»
»Ett skäl hvarför jag håller på, att
stadsfullmäktige här skola behålla rätten att vara
skolans högsta myndighet är, att
stadsfullmäktige skött sig så väl under den tid, de
haft skolans ledning om hand. - - Det har
visat sig, att stadsfullmäktige aldrig afslagit
något anslag för folkskolan; åtminstone icke
så långt jag kan minnas tillbaka har det
inträffat, att man afprutat så mycket som 100
kr. - - Sägen om stadsfullmäktige, hvad I
viljen, de rätta sig åtminstone efter sakskäl.»
»Det har talats om, att stadsfullmäktige
aldrig nekat ett anslag, som varit till skolans
eller kårens fromma. Detta är sant, och vi
böra känna oss tacksamma härför. Det är
ju ett faktum, att den liberala fraktion, som
haft väldet inom stadsfullmäktige under hela
den tid af snart 40 år, folkskoleväsendet här
stått under dess ledning, alltid visat sig ha
öppen blick för folkundervisningens betydelse.
Vi skulle göra oss skyldiga till ett farligt
missgrepp, om vi icke villigt erkände detta.»
»Här har sagts, att vi böra behålla
stadsfullmäktige såsom högsta beslutande
myndighet i fråga om skolväsendet därför, att de
skött sig så bra. Ingen har förnekat, att de
skött sig väl, men vi fråga: ha icke
kyrkostämmorna i de mindre städerna också skött
sin sak bra*?»
»Jag erkänner, att stadsfullmäktige visat
sig välvilliga mot skolan.»
»Det har sagts, att vi icke visat oss nog
tacksamma mot stadsfullmäktige. Om jag
vore en poet, skulle jag skrifva en lofsång
till deras ära. Jag tackar för allt, hvad de
gjort, men jag kan icke gå ifrån, att frågan
är en principfråga.»
»Om nu så är, att stadsfullmäktige skött
sitt skoluppdrag väl, och ingen har ens
påstått motsatsen, synes det mig ej välbetänkt
att göra sig allt för brådt med att uttala
önskan om att detta uppdrag måtte dem
från-händas.»
»Liksom en seglare, hvilken ligger i en god
hamn, icke bör onödigtvis gifva sig ut på de
oroliga farvattnen, äfven om åtskilligt
återstår att önska, där han är, så böra vi icke
heller onödigtvis lämna det trygga och säkra,
vi ha, för att fara efter det ovissa.»
Hvad afses med »tjänlig
bostad»?
Ett nytt prejudikat härom har gifvits
den 13 sistlidna mars. Enligt detsamma
* Ingen har heller yrkat, att
kyrkostämmorna i de mindre städerna skulle frånhändas sin
nuvarande befogenhet i afseende på
folkskolan. Frågan gäller ju endast, hur det skall
ordnas i städer, som bestå af flera
församlingar eller som räkna mera än 20,000
invånare. Red. anm.
är folkskollärare ej lagligen berättigad
till visthus och tvättstuga (några
länsstyrelser hafva hittills haft en annan
uppfattning), men däremot behöfver han ej
nöja sig med huru små och olämpliga
rum som helst.
Med ledning af handlingarna i målet
meddela vi följande redogörelse för det
nya utslaget och dess tillkomst.
Den bostadslägenhet, som tilldelats
läraren vid Luleå stads folkskola A. Forsen,
har hittills utgjorts af två rum, hvartdera
4,7 meter långt och 3,75 meter bredt, samt
ett kök om 3,02 meters längd och 3 meters
bredd tillika med en mindre tambur och en
till lägenheten hörande matkällare jämte ett
i förstugan befintligt skåp.
I en den 5 maj 1894 dagtecknad skrift
anhöll F. hos Luleå stadsförsamlings
kyrkostämma,
att, enär förenämda lägenhet så mycket
mindre kunde anses utgöra författningsenlig
bostad, som dels både rummen och köket vore
dragiga och nästan omöjliga att hålla varma
under den kallaste årstiden, dels ock, hvad
särskildt beträffade köket, detsamma vore så
litet, att därstädes icke funnes utrymme för
någon sofplats, samt lägenheten dessutom
saknade tvättstuga och förvaringsrum för
matvaror, hvilka ej tålde kyla, kyrkostämman
måtte besluta att antingen låta utvidga
lärarens bostadslägenhet med ett angränsande
mindre rum och vidtaga nödiga reparationer
för bostadens iståndsättande i beboeligt skick
eller ock tillerkänna honom en årlig
hyresersättning af 300 kronor enligt i staden gällande
pris för två rum och kök.
Kyrkostämman uppdrog den 17 juli 1894
åt skolrådet att låta till af hjälpande af
golf-drag under lärarens boningsrum anbringa
dubbla trossbottnar. Samtidigt tillsattes en
kommitté (!) för att närmare undersöka och
utreda bristerna å lärarens bostadslägenhet.
Efter det bemälda kommitté inkommit med
utredning och efter det skolrådet förordat
lärarens anhållan om utvidgning af lägenheten
samt vederbörande folkskoleinspektör på gifven
anledning förklarat sig anse lägenheten i fråga
med hänsyn bland annat till rummens och
särskildt kökets ringa ytinnehåll icke
motsvara, hvad i gällande författningar afsåges
med tjänlig bostad för folkskollärare, var
församlingen den 30 oktober färdig att fatta
beslut i ämnet. Och heslutet efter all denna
utredning blef ett afslag å lärarens begäran.
Häröfver klagade läraren hos länsstyrelsen
med yrkande, att församlingen måtte
åläggas att antingen tillöka lägenheten med ett
rum och genom reparation försätta
densamma i beboeligt skick samt därstädes inrätta
visthus och tvättstuga eller ock förse
klaganden med annan tjänlig, centralt
belägen bostad eller därför till honom utgifva
en årlig hyresersättning af 300 kronor,
äfvensom ersätta kostnaderna i målet.
I sin förklaring erinrade kyrkostämman,
att beslut redan fattats om reparation af
såväl rummen som köket, samt att, hvad detta
senare beträffade, erforderligt utrymme
därstädes för en sofplats kunde och borde
beredas genom att igensätta den obehöfliga(!!)
dörröppningen mellan köket och det
närmaste boningsrummet.
Genom utslag den 18 februari 1895 utlät
sig länsstyrelsen i hufvudsak sålunda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
