- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 15:e årg. 1896 /
244

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 16. (746.) 15 april 1896 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVENSK LÄRABETIDKENG.

N:r 16

Tillbyggnad af Nya elementarskolans
hus

i Stockholm är ifrågasatt. Medel härtill
skulle erhållas på det sätt, att riksdagen
beviljade 55,000 kr. och stadsfullmäktige
lämnade ett räntefritt lån ä 220,000 kr. att
återbetalas af direktionen under 40 år.

Förslaget afstyrkes af statsutskottet, »då
nöjaktig utredning saknas om det fortfarande
behofvet af ett försöksläroverk och dess
vidmakthållande under så lång tid härefter,
som i den k. propositionen förutsattes», och
»då betänkligheter ined fog kunna
framställas mot den föreslagna formen för
åstadkommande af medel för ifrågavarande
byggnadsföretag».

7 ledamöter från första kammaren och 2
från andra kammaren (hrr O. Jonsson och
S. v. Friesen) tillstyrka bifall.

De högre flickskolorna,

Statsutskottet föreslår, att anslaget till
de högre flickskolorna höjes från 100,000
till 200,000 kronor. Reservation af
åtskilliga medlemmar från andra kammaren.
(Vidare härom i nästa nummer.)

Åttonde hufvudtiteln

har nu slutbehandlats af statsutskottet, som
anmäler, att samtliga motioner rörande
folkskollärarnes löner öfverlämnats till
sammansatt stats- och lagutskott. I följd häraf
kommer statsutskottet först längre fram att
afgifva utlåtande rörande storleken af
förslagsanslaget till folkundervisningen.

Samtliga de i n:r 4 uppräknade extra
anslag hafva tillstyrkts af statsutskottet.

Likaledes tillstyrkes att extra anslag af
17,800 kr. för uppförande af nya skolhus i
åtskilliga byar inom Gellivare skoldistrikt,
samt att för vissa rotar skollokaler tills
vidare må förhyras på statens bekostnad.

Hr E, EklundJis motion om rätt för
lektor att för uppflyttning i högre lönegrad
tillgodoräkna sig viss föregående
tjänstgöring-här af styrkts.

Samma öde har äfven hr A, Aulins
motion om höjning till 50,000 kr. af anslaget för
arbetareföreläsningar rönt, hvaremot
utskottet medgifvit, att på sätt k. m:t föreslagit
nämda anslag höjes från 25,000 till 30,000
kronor.

Folkskollärare i kommunalnämden*

Det i n:r 14 återgifna utskottsutlåtandet
förekom till behandling sistlidna torsdag i
båda kamrarna.

Första kammaren godkände det
afstyr-kande utlåtandet utan ett ords diskussion.

I andra kammaren uppstod däremot en
stunds öfverläggning, hvilken öppnades af
motionären,

hr Ad. Ericson i Ransta, som granskade
utskottets skäl och fann dem alla ohållbara.
Bästa beviset på, att här en lagändring
behöfdes, vore, att trots förbudet flera
folkskollärare vore kommunalnämdsordförande, och
länsstyrelserna hade i de flesta fall låtit det
härvid bero. På andra ställen hade man
kringgått lagen genom att göra
folkskolläraren till räkenskapsförare men välja någon
annan, som till namnet stode som ordförande.
Då den nuvarande bestämmelsen hvarken
gagnade kommunen eller läraren^ yrkade tahn
bifall till sin motion.

Hr Fridtjuv Berg anförde följande: Ehuru
tillhörande den klass af tjänstemän, hvarom
nu är fråga, skall jag icke yrka afslag åt
utskottets hemställan. Jag vågar nämligen för
min del icke jäfva det första af
lagutskottet framlagda skälet, nämligen att det
»icke inom kommunerna i allmänhet försports
någon brist på personer, som äro lämpliga att
i komnmnalnämd inväljas», ehuru jag
visserligen icke kan undgå att under sådana
omständigheter finna det ganska besynnerligt,
att detta oaktadt fortfarande så många
kommuner verkligen envisas att vilja pålägga
folkskolläraren detta uppdrag, till hvilket han i
allmänhet helt visst icke friar.

Ännu mindre vill jag jäfva utskottet, då
det betonar vikten af, »att folkskollärarne få
ostördt ägna .sin tid och sina krafter åt
undervisningen och de öfriga plikter, som deras
kall dem ålägger». Jag vågar nämligen för
min del tro, att lika gärna som vi
folkskollärare vilja deltaga i sådana offentliga värf,
där vi med våra fackinsikter kunna främja
uppfostrans sak, lika litet fika vi efter att
blifva anlitade på områden, som för skolans
angelägenheter äro tämligen främmande.

Jag vill således från min ståndpunkt såsom
lärare icke bestrida utskottets båda första
grunder såsom i det hela taget riktiga.
Däremot måste jag, och detta på min kårs
vägnar, inlägga en så mycket bestämdare
gensaga mot det tredje skäl, som utskottet vill
göra gällande, nämligen att, såsom det heter,
»folkskolläraren med hänsyn till de om hans
tillsättande och entledigande gällande
bestämmelser icke i allmänhet har den själfständiga
ställning inom kommunen, som för utöfning
af dylika förtroendeuppdrag erfordras».

För det första förstår jag icke, hvad
utskottet här kan. mena med uttrycket »i
allmänhet.» Ligger i bestämmelserna om
folkskollärarens tillsättande och entledigande
någonting, som är för lians själfständiga
ställning inom kommunen menligt, så måste detta
väl icke blott gälla »i allmänhet». Ty
bestämmelserna om tillsättande och entledigande
äro ju absolut desamma för lärare i alla
landskommuner.

För det andra kan jag icke heller fatta,
huru bestämmelserna om folkskollärares
tillsättande kunnat väcka någon betänklighet hos
utskottet. Ty om man undersöker saken,
så finner man, att alldeles enahanda grunder
gälla för tillsättande af kyrkoherdar i
koiisi-storiella pastorat, och om kyrkoherdar heter
det dock i § 43 af förordningen om
kommunalstyrelse på landet, att de t. o. m.
själf-skrifvet äro berättigade att i
kommuiialnäm-dens förhandlingar och beslut deltaga.

Hvad slutligen bestämmelserna om
folkskollärarnes entledigande angår, så lyda de i
folkskolestadgans § 32 sålunda: »Skulle
någon folkskollärare befinnas oskicklig» o. s. v.

Häraf synes mig alldeles otvetydigt
framgå, att en folkskollärare icke kan entledigas
annat än för oskicklighet eller försumlighet i
sin tjänst samt för sådant uppförande, som
är med hans kall såsom barnalärare
oförenligt, alltså icke för hvad han i egenskap af
kommunalman och inedborgare i allmänhet
gör eller låter. Nu kan visserligen någon
häremot invända, att ett illvilligt och
ofördragsamt skolråd möjligen skulle - med stöd
af det något obestämda uttrycket: »sådant
uppförande, att han ej bör såsom lärare längre
bibehållas» - kunna trakassera läraren. Men
mot dylika försök torde han hafva tillräcklig
trygghet i sin besvärsrätt. Har han icke
detta, så bör ifrågavarande uttryck ändras, så
att han verkligen får skydd mot obehöriga
påtryckningar.

I alla händelser synes det mig, som om alla
borde kunna vara ense därom, att vi
folkskollärare böra hafva en själfständig ställning
inom kommunen, så att vi icke kunna göras
till redskap för obehöriga inflytelser. Hafva
vi icke det, förstår åtminstone icke jag, huru
vi skola kunna sköta vårt lärarekall såsom vi
böra. Ty för att kunna detta måste vi vid
behandlingen af barnen visa den mest
absoluta opartiskhet och rättvisa utan anseende

till föräldrarnas personer eller hvad den ena
eller andra medlemmen af kommunen kan
tyckas eller önska. I annat fall måste vi komma
att verka mera demoraliserande på våra
lärjungar än uppfostrande. Men härför kräfves
enligt min åsikt, att vi hafva och känna oss hafva
en själfständig och tryggad ställning, Och
det hafva vi ock enligt mitt förmenande. Så
länge vi uppfylla vår plikt, äro vi lika
själfständiga som några andra medborgare.

Utskottet uttalar visserligen en motsatt
mening. Men jag tror för min del, att det vore
ganska olämpligt, om denna kammare
instämde i ett så fullkomligt ogrundadt påstående,
som det utskottet här gjort. Jag tillåter mig
därför hemställa, att kammareu väl måtte
bifalla utskottets förslag, men med uteslutande
af det stycke i motiveringen, som börjar med
orden: »Därtill kommer» och slutar med
orden: »af dylika förtroendeuppdrag erfordras»,
och jag anhåller om proposition å detta mitt
yrkande.

Hrr P. G. Pettersson i Brystorp och A.
Göransson förordade utskottets hemställan
oförändrad, den förre under framhållande,
att folkskollärarne stundom velat vara allt
för själfständiga. Om de blefve
kommunalnämdsordförande, skulle detta missförhållande
ökas.

Med 85 röster mot 71 bifölls utskottets
hemställan. Minoriteten röstade för det af
hr Berg framställda yrkandet.

Ferieläsningen.

Andra kammarens Skolutskott hade, på
sätt närmare omtalas i n:r 13 af denna
tidning, tillstyrkt en skrifvelse med begäran
om åtskilliga modifikationer i nu gällande
bestämmelser rörande obligatoriskt feriarbete
vid allmänna läroverken. Då detta
utskottsutlåtande sistl. lördag föredrogs i kammaren
uppstod en öfverläggning på nära 4 timmar.

Först uppträdde ecklesiastikministern
Gill-jam och i ett längre anförande försvarade
den så mycket klandrade föreskriften. Den
hade tillkommit för att hafva
Öfveransträngningen och göra det möjligt för läroverken
att fylla sin uppgift.

Mot hvarje föreskrift af obligatoriskt
feriearbete uppträdde motionären hr Bäckgren,
kyrkoherden Högstedt, lektor Höjer, professor
Wallis och marindirektören Lilliehöök. Dessa
talare ansågo utskottets medlingsförslag ej
tillfredsställande utan yrkade rent bifall till
motionen.

Utskottets medlingsförslag försvarades
däremot af lektor Darin, professor Boethius
och hr Ericson i Ransta.

Rektor Persson i Arboga framlade ett
särskildt förslag, som gick ut på att
inrymma större valfrihet åt lärjungarne vid
feriearbetet.

Hr Hammarlund tillkännagaf, att han, inom
utskottet yrkat, att motionen borde antingen
afslås eller ock bifallas - helst det förra. Då
f. n. sympatierna tycktes gå i den riktningen,
att man borde ändra hela läroverksstadgan,
vore ej skäl lappa på denna detalj.
Majoriteten inom utskottet hade emellertid ansett
missförhållandena härvidlag så stora, att
föreskriften i hela sin utsträckning ej borde stå
kvar ens ännu ett läsår. Men då å andra
si-daii majoriteten ej kunde vara ined om att
helt och hållet taga bort ferieläsningen, då
denna utgjorde en integrerande del af
lärokursen, hade utskottet stannat vid att begära
åtskilliga modifikationer. Då tal. hyste en
liflig förhoppning, att en snar och
genomgripande reform af hela vårt offentliga undervis,
ningsväsende skulle komma till stånd och där.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1896/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free