Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 17. (747.) 22 april 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 17
SV-ENSK LÄRARETIDNING.
251
hithörande stadganden bör i ett eller annat
hänseende vidtagas, framställning till
riksdagen i sådant syfte icke lärer uteblifva, funnit
sig böra tillstyrka följande nya bestämmelser.
Med hänsyn därtill, att ifrågavarande anslag
afser att understödja högre skolor för kvinnlig
ungdom anser utskottet, att endast de flicf
skolor, hvilka, oberäknadt s. k. förberedande
klasser, meddela undervisning i minst fem
årsklasser, böra komma i fråga vid utdelande
af bidrag från anslaget. Då det vidare icke
synes kunna påfordras, att staten skall lämna
understöd till andra skolor än dem, som
utöfva en mera omfattande verksamhet, bör
enligt utskottets mening såsom villkor för
skolas delaktighet i anslaget bestämmas, att
lärjungeantalet vid densamma, oberäknadt
förberedande klasser, under senaste tre år
eller den kortare tid, hvarunder skolan varit
i verksamhet, då ansökning om statsbidrag
göres, i medeltal icke understigit en viss
siffra. I sådant afseende kunde det väl
ifrågasättas, huruvida icke ett lärjungeantal af 50
borde fastslås såsom minimum; men då detta
måhända skulle innebära ett allt för tvärt
afbrott i de grunder, som hittills tillämpats,
har utskottet funnit sig hafva anledning
tillstyrka, att minimiantalet i fråga må för
närvarande bestämmas till 30.
Enligt utskottets mening bör emellertid vid
statsanslagets fördelning väsentligt afseende
fästas vid elevantalet, så att till skolor, som
hafva ett mindre antal lärjungar,
statsbidraget kommer att utgå med proportionsvis lägre
belopp än till sådana skolor, hvilka hafva
ett större antal lärjungar; och anser utskottet
på grund häraf, att skola må kunna tilldelas
statsunderstöd till visst belopp för hvar och
en af dess lärjungar, hvilket belopp utskottet
ansett böra bestämmas till högst 30 kr. för
lärjunge. För närvarande är stadgadt, att
understöd till en skola må utgå med högst
3,000 kronor. I förevarande proposition har
k. m:t föreslagit, att 4,000 kr. måtte
bestämmas såsom det högsta statsunderstöd, som
i allmänhet får till en skola utgå, dock att
skola med minst tvåårig fortsättningskurs må
kunna erhålla 5,000 kr. Då emellertid, vid
antagande af det utaf utskottet förordade
villkoret om ett statsbidraget i hvarje fall
motsvarande bidrag från kommun eller en
skilda, statsbidraget till en skola i själfva
verket med sitt dubbla belopp tillför
densamma understöd, anser utskottet, att äfven
efter anslagets förhöjning statens bidrag till
en skola icke i allmänhet må utgå med mer
än 3,000 kr.
För k. m:ts omförmälda förslag om högre
understöd för skolor med fortsättningskurser
föréfinnas enligt utskottets mening ej fullt
giltiga skäl. Men däremot anser utskottet,
med anslutning till hvad af 1891 års riksdag
i anledning af den då beslutade förhöjningen
af ifrågavarande anslag blifvit uttaladt om
önskvärdheten af undervisning i huslig
ekonomi vid de högre flickskolorna, att skolor,
hvilka i sin undervisningsplan upptagit detta
ämne, hvari en praktiskt anordnad
undervisning icke lärer kunna meddelas utan
jämförelsevis stora kostnader, bör kunna tilldelas
ett särskildt statsunderstöd med högst 500
kr. utöfver det enligt ofvan föreslagna
grunder till skolan utgående statsbidrag.
Det såväl i k. m:ts proposition som i ofvan
omförmälda, af hr Vahlin väckta motion
framhållna behofvet af understöd till
sarn-skolor med minst 5 klasser å orter, där
allmänt läroverk för gossar ej finnes, synes
utskottet på de till stöd härför anförda grunder
böra tillgodoses, och då för utdelande af
understöd i dessa fall samma villkor torde böra
gälla som för de högre flickskolorna, anser
utskottet lämpligare, att nu ifrågavarande
anslag varder härför anlitadt, än att, såsom
hr Vahlin hemställt, särskildt anslagsbelopp
för ändamålet uppföres i riksstaten.
Med afseende å den stora betydelsen af de
hygieniska anordningarna vid ifrågavarande
skolor har utskottet slutligen ansett nödigt,
att såsom villkor för delaktighet i
statsanslaget stadgas att genom intyg af vederbörande
eforalstyrelse blifvit styrkt, dels att
anordningarna vid skolan äro i hygieniskt
hänseende tillfredsställande och undervisningen så
ordnad, att öfveransträngning af lärjungarne
därigenom icke föranledes, dels ock att
legitimerad läkare är vid skolan anställd.
Af skäl, som här ofvan vid fråga om
villkoret om bidrag från kommun eller enskilda
till ifrågavarande skolor angifvits, synas öfriga
förenämda nya villkor icke heller böra
till-lämpas i afseende å de skolor, som redan
åtnjuta statsbidrag. Beträffande de bidrag,
som hittills till dessa skolor utgått, har
utskottet velat uttala den mening, att ett eller
annat af flickläroverken med mycket få
lärjungar synes hafva erhållit ett högre
statsbidrag, än som för framtiden torde böra till
detsamma utdelas.
Hvad angår framställningen om bidrag från
omförmälda anslag till pensionsinrättningen
för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för
kvinnlig ungdom, anser utskottet på de i
statsrådsprotokollet anförda skäl, att hvad k.
m:t i fråga härom föreslagit bör vinna
riksdagens bifall.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört,
får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning af k. m:ts
förevarande framställning samt omförmälda dels
af hr Wallis m. fl. och dels af hr Vahlin
väckta motioner må höja anslaget till högre
skolor för kvinnlig ungdom med ett belopp
af 100,000 kr. eller från 100,000 kr. till 200,000
kr. äfvensom bestämma, att af detta anslag
må utgå
dels understöd till högre flickskolor och till
sådana samskolor med minst fem klasser, som
äro upprättade å orter, där allmänt läroverk
för gossar ej finnes, under iakttagande af
följande villkor:
a) att skolan, oberäknadt s. k. förberedande
klasser, meddelar undervisning i minst fem
årsklasser och under senaste tre år eller den
kortare tid, hvarunder skolan varit i
verksamhet, då ansökning om statsbidrag göres,
haft i medeltal minst 30 lärjungar, tillhörande
sistnämda årsklasser;
b) att kommun eller enskilda donatorer till
skolans uppehållande lämna bidrag, hvars
värde för år räknadt uppgår till minst samma
belopp, som statsunderstödet;
c) att åt skola, som i a) iiämts, må kunna
tilldelas statsunderstöd af högst 30 kr. för
hvar och en af dess lärjungar, med
iakttagande härvid, dels att detta understöd må
utgå med högst 3,000 kr. till hvarje skola,
dels att hvarje i a) nämd skola, som
meddelar undervisning i huslig ekonomi, må för
detta ändamål kunna tilläggas ett särskildt
understöd intill belopp af 500 kr.;
d) att genom intyg af vederbörande
eforalstyrelse blifvit styrkt, ej mindre att
anordningarna vid skolan äro i hygieniskt
hänseende tillfredsställande och undervisningen så
ordnad, att öfveransträngning af lärjungarne
därigenom icke föranledes, än äfven att
legitimerad läkare är vid skolan anställd;
e) att lärjungar till det antal, som af k. m.t
bestämmes, i skolan erhålla undervisning dels
kostnadsfritt och dels mot en årsafgift, som
icke öfverstiger 50 kr.;
f) att årlig berättelse afgifves om skolans
verksamhet,’ samt
g) att skolan skall vara underkastad den
kontroll och de bestämmelser i öfrigt, som
k. m:t kan finna för godt meddela;
skolande emellertid de under a), b), c) och
d) upptagna villkor tillämpas endast med
afseende å statsbidrag till skola, som nu ej är
i åtnjutande däraf, äfvensom, hvad angår en
för närvarande af staten understödd skola,
för tilldelande åt densamma af statsbidrag till
hägre belopp, än den nu uppbär;
dels ock ett årligt bidrag till
pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor
för kvinnlig ungdom, motsvarande högst 10
kr. för hvar och en af de delägare, som
erlägga årsafgift.
Hr Sixten v. Friesen hade
reservationsvis yrkat, att det i punkten a) nämda
lärjungeantalet måtte sättas till 50.
Hrr 01. Jonsson, Nils Petersson m. fl.
statsutskottsledamöter från andra kammaren
hade reserverat sig utan att angifva i
hvilken riktning (reservationen gällde
öfver-gångsstadgandet i punkt g).
#
Frågan föranledde i onsdags
öfverläggningar i båda kammrarna.
I första kammaren var man ej särdeles
nöjd med de många villkoren, men då
utsikt ej fanns till bifall utan dessa villkor,
beslöt kammaren utan votering att
godkänna utskottets förslag med det
förtydligande tillägget i punkt c) att statsanslag
blott skulle meddelas för lärjungar i
klasserna öfver de förberedande (detta hade
varit utskottets mening, men det hade
blifvit bortglömdt i klämmen).
I andra kammaren yrkade hr N.
Petersson i Runtorp, att anslaget måtte höjas till
allenast 150,000 kr. Äfven denna kammare
biföll emellertid utskottets förslag med här
ofvan angifna tillägg i punkten c). I fråga
om öfvergångsstadgandet gjordes dock på
yrkande af hr O. Jonsson ett viktigt
till-lägg, nämligen att det blott; skulle gälla
intill år 1900. Beslutet härom fattades med
157 röster mot 55.
Sammanjämkning mellan kamrarnas olika
beslut har på statsutskottets förslag redan
beslutats på så sätt, att
öfvergångsstadgandet skall gälla intill år 1903. De äldre
skolorna få alltså en tidrymd af sex år för
att ordna sig enligt de nya villkoren.
Statsbidrag för den kvinnliga
slöjdundervisningen.
I första kammaren talade biskop Rodhe
för den förändring i villkoren, att
statsbidrag skulle erhållas, äfven om
slöjdundervisningen påginge allenast 6 månader af året.
Sedan biskap Billing försvarat k. nr.ts
proposition, blef denna godkänd.
I andra kammaren gjorde
kontraktsprosten Orundell samma yrkande som biskop
Rodhe i den första, därvid utvecklande
svårigheten att på landsbygden låta slöjden
pågå under den mörkare årstiden.
Kontraktsprosten Hazén talade äfven för
ändringar i villkoren. Statsrådet Qilljam
försvarade däremot den k. propositionen.. Här
vore fråga om pedagogisk slöjd, ocli den
borde omväxla med läsningen. Att
bestämma andra villkor för flickornas slöjd än för
gossarnes kunde ej vara lämpligt.
Hr E. Hammarlund motsatte sig alldeles
bestämdt det i hr Hazéns motion framställda
yrkandet (35 dagars sammanhängande
slöjdundervisning). Läsning och slöjd borde på
lämpligt sätt omväxla, men den grundsatsen
skulle alldeles förfelas, om slöjden finge
förläggas till en kortare sammanhängande tid,
därunder barnen endast skulle slöjda men ej läsa.
Däremot kunde tal:n instämma i det mesta af
hvad hr Grundell anfört, helst han för ett
par år sedan, då fråga var om fastställande
af villkor för gossarnes slöjdundervisning,
uttalat alldeles samma farhågor beträffande
landsbygdens folkskolor. Under slutet af förra
året hade emellertid prejudikat erhållits därå, j
att med »hela den för folkskolan bestämda
årliga lästiden» icke afsåges, såsom en talare
förmenat, minst 8 månader af året utan: »hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
