- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 15:e årg. 1896 /
263

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 18. (748.) 29 april 1896 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 18

SVENSK LÄRARETIDNING.

263

lekurs skola verka hindrande för dem, som
åsyfta en högre bildning.

Men, kan man säga, dessa utgöra ett
fåtal, och fåtalet får finna sig uti, att dess
intressen i någon mån offras till förmån
föl-flertalets bästa. Det gäller då att tillse,
huruvida folkskolan såsom fullständig
bottenskola förde mera speciella läroanstalterna
verkligen är till afsevärdt gagn f or det stora flertalet.
Härvid har man då först att pröfva,
huruvida det verkligen för den stora allmänheten
skulle medföra den lättnad, man väntar, om
den medborgerliga kursen vidtoge först efter
folkskolekursens fullständiga afslutande.
Enligt hrr Bergs och Hammarlunds förslag är
det endast folkskolor, ordnade enligt
normalplanen litt. A, som skulle kunna tjänstgöra
såsom fullständiga bottenskolor för
förstnämda kurs, d. v. s. fasta folkskolor med fyra
årsklasser och fyra lärare eller lärarinnor,
men år 1894 voro af rikets 4,670 egentliga
folkskolor endast 116 af sådan beskaffenhet.
Af dessa lågo endast 19 i landtkommuner,
och dessa s. k. landtkommuner befinnas vid
närmare granskning till stor del vara
industricentra eller köpingliknande platser. Från
nästan alla verkliga landtkommuner skulle
således ändock de bara, åt hvilka man ville
bereda en högre medborgerlig bildning,
behöfva skickas till andra orter, medan de
ännu befinna sig på folkskolans stadium -
eller ock skulle folkskolor med fyra lärare
behöfva upprättas i rikets samtliga 2,489
kommuner. Men kan landet bära detta?
Är det nödvändigt för den stora
allmänhetens behof? Och om det icke är fallet, är
det lämpligt att pålägga staten och
kommunerna en sådan kostnad till förmån för ett
fåtal personer, som vilja gifva sina barn en
högre bildning än den i folkskolan
meddelade? Detta är frågor, som noga böra
betänkas, innan man ger sig in på systemet:
folkskolan i sin helhet bottenskola för de
högre undervisningsanstalterna. Deseutom
torde med skäl kunna ifrågasättas, om icke
särskildt landtkonamunernas behof af
Öfverbyggnader på folkskolan bättre tillgodoses
genom anstalter af sådan beskaffenhet som
de redan existerande folkhögskolorna och
landtmannaskolorna än genom de af hrr Berg
och Hammarlund föreslagna.

Kommer så till sist den kanske viktigaste
synpunkten, nämligen att folkskolans egen
utveckling skulle på ett lyckligt sätt
befrämjas genom att den i sin helhet göres till
bottenskola för de högre
ungervisningsan-stalterna. I själfva verket är det fara vardt,
att just motsatsen skulle komma att inträffa.
Om folkskolan äfven skall hafva till
uppgift att bereda en del af sina lärjungar till
inträde i högre läroanstalter, kan det
svårligen undvikas, att dessa lärjungar, som skola
blifva så att säga exponenter för sin
skolas beskaffenhet, taga i anspråk brorslotten
af lärarens krafter, men då offras för deras
skull de öfriga, då blir folkskolan otrogen
sin höga uppgift att särskildt räcka
bildningens bröd åt de många, som icke från
något annat håll kunna erhålla det. Äfven
folkskolans organisation skulle lida på en
dylik sammankoppling, ty vid uppgörande af
hennes läroplaner måste då hänsyn tagas ej
blott till hennes alldeles speciella uppgift,

utan ock till de högre läroanstalters, för
hvilka hon skulle bilda underlag. Att
detta ej är på fri hand konstruerade faror,
visar de allmänna läroverkens exempel. Ty
hvad är det, som isynnerhet hindrat deras
för en allmän bildning afsedda
afslutnings-kurser att fylla sitt ändamål, om ej just att
de nu skola utgöra omedelbart underlag för
en undervisning af annat slag - den
vetenskapligt grundläggande ?

De nu anförda principiella gränderna
anser utskottet på ett afgörande sätt tala emot,
att läroanstalterna för meddelande af en
högre medborgerlig bildning i allmänhet
anordnas såsom Öfverbyggnader på folkskolan,
hvarför utskottet håller före, att det är de
allmänna läroverkens lägre klasser, som i första
hand böra ombildas till sådana anstalter.
Äfven rent praktiska skäl tala härför. Då
det förut varit fråga om att främja en
allmän medborgerlig bildning genom att
upprätta särskilda så kallade borgareskolor, har
man uttalat den icke ogrundade farhågan,
att dessa skolor ej skulle kunna i
allmänhetens förtroende täfla med de allmänna
läroverken. De af hrr Berg och Hammarlund
föreslagna öfverbyggnaderna till folkskolan
skulle emellertid tydligen blifva just sådana
särskilda borgareskolor, och om det allmänna
läroverkets organisation, såsom i motionen
förutsattes, lämnas orubbad, och de
ensamma sålunda skola sörja för en praktisk
medborgerlig bildning i vårt land, är det
ingalunda sannolikt, att denna erhåller den
kraftiga utveckling, som man så allmänt önskar
må komma den till del. Särskildt torde
dessa skolor blifva olämpliga att utföra en
sådan mission, om de hufvudsakligen
förläggas till de mindre orter, hvilkas
treklas-siga allmänna läroverk och pedagogier enligt
motionärernas förslag skulle indragas för att
bereda medel till reformen, och billigheten
synes verkligen fordra, att dessa orter i
främsta rummet hugnas med de nya anstalterna.
Skulle dessa emellertid visa sig så
lifskraf-tiga, att äfven de större samhällena
tillägnade sig dem, da blefve det för landet allt
för dyrt att underhålla både dem och de
allmänna läroverken, vare sig de senare
bibehållas i sitt nuvarande skick eller - också
de - ombildas till medborgerliga
bildningsanstalter, hvilken sistnämda möjlighet de båda
motionärerna visserligen icke förutsatt i sin
motion, men hvilken dock ej behöfver
uteslutas af densamma.

En annan sak än att i så vidsträckt
omfattning, som hrr Berg och Hammarlund
synes hafva tänkt sig, grunda en
läroverksorganisation med högre praktisk
medborgerlig bildning till mål på Öfverbyggnader till
folkskolan, vore emellertid, om läroanstalter
af detta slag upprättades blott där, hvarest
särskilda förhållanden kunde göra sådant
behöfligt, men innan utskottet yttrar sig
härom, anser det sig först böra söka angifva
grundlinjerna af den organisation, som blir
ändamålsenlig för det allmänna läroverket, ifall
detta, i sådan utsträckning som utskottet
tänkt sig, skall kunna tillgodose behofvet af
en praktisk medborgerlig bildning.

*



Den första organisationsfrågan, som
utskottet då har att yttra sig om, är den, som

väckts genom hrr L Månssons och M. Dahns
motion om indragning af de allmänna
läroverkens första klass. Med afseende på denna
frågas historik får utskottet påminna om
följande. Enligt 1859 års skolstadga var de
allmänna läroverkens kurs 10-årig,
inträdesåldern 9 år och i första klassen lästes intet
främmande språk; 1865 förordnades
emellertid, att tyska språket skulle inträda redan
i denna klass, men 1869 indrogs på
riksdagens begäran den första klassen, hvarigenom
de allmänna läroverkens kurs blifvit hvad
den ännu är - 9-årig. Inträdesåldern sattes
då till 10 eller i det närmaste 10 år, men
genom 1878 års läroverksstadga sänktes den
ånyo till 9 år. I de beslut, som andra
kammaren vid 1880 års riksdag fattade med
anledning af hrr Borgs och Axells ofvan
omtalade motioner, ingick emellertid äfven
ett uttalande for att den nya första klassen
skulle indragas, och detta uttalande har
sedermera, såsom i motionen omtalas, flera
gånger af kammaren förnyats. Utskottet
anser det i socialt hänseende vara en fördel,
att folkskolan är gemensam bottenskola så
långt som detta låter sig göra utan skada
för henne själf och för de högre
bildningsanstalterna. Folkskolans speciella uppgift
att sörja för dem, hvilka ej på annat sätt
kunna erhålla bildning, har en afgörande
betydelse först för hennes öfre afdelningar, och
få blott dessa intaga en själfständig ställning
i förhållande till högre
undervisningsanstalter, torde hennes lägre afdelningar utan fara
kunna tjänstgöra såsom gemensam
bottenskola. Då nu motionärernas förslag ej
inkräktar på dessa öfre af delningars
själfständighet, och då enligt utskottets åsikt de
allmänna läroverkens speciella uppgifter
tillräckligt kunna tillgodoses, äfven om
undervisningen i dessa läroverk tager sin början
först i nuvarande andra klassen, anser
utskottet, att hrr Månssons och Dahns motion
bör af riksdagen bifallas.
*



Utskottet har därefter att yttra sig om,
i hvilken af det allmänna läroverkets
klasser den högre medborgerliga kursen bör sluta.
Att såsom nu låta detta ske med nuvarande
femte klassen finner utskottet icke lämpligt.
Enligt utskottets förmenande ligger nämligen
i denna anordning just en af orsakerna till
att nämda afslutningskurs ej visat sig
effektiv. Det mått af kunskap, som en högre
medborgerlig bildning verkligen kräfver, kan
näppeligen hinna inhämtas till den ålder, i
hvilken lärjungarne i allmänhet befinna sig
vid utträdet ur ifrågavarande klass.
Härtill kommer, att de då vanligen ej hunnit
konfirmeras, men enligt regeln sker inträdet
på de praktiska banor, som kräfva en högre
medborgerlig bildning, först sedan
konfirmationsundervisningen blifvit afslutad. Under
förutsättning af första klassens indragning,
får utskottet sålunda i öfverensstämmelse
med hrr Bäckgrens och Boethii motioner
föreslå, att de högre och de femklassiga
allmänna läroverken ombildas till
femklassiga skolor, som förbereda till och afslutas
med den medborgerliga afgångsexamen. De
femklassiga läroverken skulle härigenom i
stället för den indragna första klassen
erhålla en ny högsta klass, motsvarande den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1896/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free