Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 33. (763.) 12 augusti 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 33
och klokhet i planläggning, snart skulle
tagas i anspråk för offentliga värf.
Under den långa följd af år, han tillhörde
detta samhälle, tog han en verksam del i dess
utveckling.
Såsom medlem af riksdagen, där hans röst
gärna hördes, och hvarest han hade en
framskjuten plats, verkade han för nyttiga
reformers genomförande i allmänhet, men först
och sist låg honom om hjärtat hans kära
folkskola. Många af de här närvarande hafva haft
det nöjet att vara Kosenbergs lärjungar, och
vi skola bäst hedra hans minne genom att,
liksom han, i lifvets stora skola söka blifva
till gagn för samhället. Tack, du veteran, för
hvad rätt du velat, hvad godt du utfört och
för det kära minne du efterlämnar!
Till sist ett par ord till henne, hvars namn
äfven är ristadt på denna vård, nämligen
Kerstin Rosenberg, den ädla, anspråkslösa och
uppoffrande makan.
I denna socken skall »mor Rosenbergs»
minne länge lefva, och det goda hon uträttat,
särskildt med hänsyn till den nöd hon lindrat,
de fattiga och sjuka hon besökt och tröstat,
skall aldrig blifva glömdt.
Härmed bjuder jag täckelset falla!
Sedan vården blottats, sjöng en blandad
kör följande af den inom lärarevärlden
välkända signaturen J. J-n författade verser,
hvilka i tryck utdelades till de församlade:
Mel.: »Stilla skuggor.»
£just ocfy fyebrabt lefva sfall bitt minne/
trogne fämpe t äbel strib!
fpab bu sträfuat för meb rebbart sinne
fyar ett lif, som ej bryts af tib.
v^ör att ljusets frufter spriba
ljusets säbe på fälten niba
bn fyar satt ocfy vattnat sent ocfy tiba
iinber bön om t>älsignab sförb,
ZTTeb be rtfa purib, bio, (Sub förlänat,
stabs meb trånab till fyögre ljus,
fjonom i be små bu tnlligt tjänat,
Sfolan Dar big ett fyeligt bus.
Rennes rȊrf bu byrbart aftat,
Rennes ära bu nitisft saftat
samt meb orb ocrj gärning stänbigt traftat
att bereba för ljuset t?äg.
ITTycfet fyar ben t>ägen järnnab blifwt,
meban bu fyaft bin arbetsttb.
Sfilba frafter fart åt perfet gifmt;
minst är ej, rjt>ab bu gjort bärmb.
Sent ben !ar, som bu tillfyörbe,
glömmer, fyur bu bess talan förbe,
fyur bu parmt, när folfets Dal bet rörbe,
för upplysning ocfy bilbning streb.
Därför rjebrabt lefpa sfall bitt minne,
Fraftigt mananbe, [just ocfy stort
Dittna må bet ocF om öbmjuft sinne,
som ej yfs af fpab gobt är gjorbtl
herrens nåb är fraftens farna,
men £?an unnar ItFDäl så gärna
trogne tjänarn lysa som en stjärna
efter rebligt fullänbabt lopp,
*
Ordföranden i Norra Åsbo-kretsen af
Sveriges allmänna folkskollärareförening,
läraren vid von Keiserska skolan /. M.
Hansson j^ttrade därpå:
För svenska folkskolans arbetare är detta
en allvarlig högtidsstund. Händelser ur det
sista halfseklets skolhistoria framställa sig i
denna stund s j älf mänt. De visa oss
folkskolans stora utveckling från en ringa början och
att denna utveckling befordrats genom
hän-gifne arbetare i skolan samt genom kraftiga
arbetare för skolan.
I främsta ledet funno vi alltid Rosenberg.
Hur han med varmt nit och outtröttlig kraft
sträfvat för folkskolan och dess lärarekår,
därom böra vi ej orda, ty detta är djupt kändt
af alla den svenska folkskolans vänner.
Vårdens tillkomst bär också sitt vittnesbörd därom.
Vare nu denna vård ett erkännande af vår
forne kamrat Rosenbergs betydelsefullt
ingripande verksamhet till skolans och lärarnes
fromma, men vare den äfven ett löfte från
nuvarande lärare att söka föra folkets barn
- framåt och uppåt på den väg, som leder
hemåt.
För svenska folkskolans arbetare är detta
också en glad högtidsstund. Folkets intresse
följer numera vårt arbete. Trohet i våra
sträfvanden vinner ofta den belöning, som för
skolarbetets framgång ej kan för högt
värderas - folkets kärlek. Och till denna
utgång leda äfven många spår från Rosenbergs
ädla lifsgärning.
Till sist vill genom mig Norra Åsbo
skolförening, hvars hedersmedlem Rosenberg var,
uttrycka denna varma önskan: Frid öfver den
grift) som förvarar hans stoft! Må han där
hvila i rö!
Därpå erhölls ordet af Svensk
Läraretidnings utgifvare Emil Hammarlund, som
yttrade ungefär följande:
Från Lapplands fjäll ned till Skånes slätter
hafva lärare och lärarinnor till ett antal af
öfver 1,200 lämnat hvar sin skärf till den
minnesvård, framför hvilken vi nu stå. De
hafva gjort det för att därmed hedra minnet
af en veteran ur deras eget led, för att visa
sin erkänsla mot en verksam kämpe för deras
och skolans intressen, för att betyga sin
kärlek och aktning för en ädel och fruktbringande
lifsgärning.
Med lärarekåren hafva till vårdens
åstadkommande samverkat vänner och forna
lärjungar samt medlemmar af de församlingar,
där Sven Rosenberg i nära 50 år sträfvat och
arbetat. De hafva därmed velat gifva sitt
erkännande åt en ovanligt lång och gagnande
verksamhet såsom lärare, kommunalman,
rådgifvare, ja, vissa tider, snart sagdt deras allt
i allom.
Gifvarne äro spridda landet rundt, och de
gå bort den ene efter den andre. Så ock den
aflidnes anhöriga och vänner. Men alltid
skall här i Östra Ljungby rinnas ett
kyrkoråd såsom högsta vårdare af församlingens
andliga intressen. Det är till detta kyrkoråd
jag nu vänder mig och såsom ordförande i
den kommitté, hvilken omhänderhaft
insamlingen, öfverlämnar vården.
Insamlingen har gått med det resultat, att
ej blott vården kunnat åstadkommas utan
därutöfver ett mindre belopp afsättas för att
räntan därå må för evärdeliga tider
användas till vårdens underhåll. Församlingen
såsom sådan har förut visat sin tacksamhet
mot sin gamle lärare genom att kostnadsfritt
för all framtid upplåta den grafplats, där Sven
Rosenberg och häris ädla maka ligga. Vid
sammanträde denna dag har kyrkorådet ökat sin
välvilja genom att förklara sig vilja mottaga och för
det angifna ändamålet förvalta ifrågavarande
fond, hvarigenom gifvarne erhållit visshet, att
minnesstenen ej blott alltid skall stå kvar
på denna plats utan ock ständigt té sig i ett
vårdadt skick.
Liksom jag förut i dag till kyrkorådet
öfver-lämnat den omnämda fonden, »Sven
Rosenbergs graffond», anhåller jag nu att få i
kyrkorådets hägn och skydd öfverlämna denna
minnesvård öfver en af de märkligare män, som
hittills lefvat och verkat här i Östra Ljungby.
Må vården stå här som en ständig
påminnelse om blekingssonen, som för ett
halfse-kel sedan kom hit till Östra Ljungby; som
här fostrade släkte efter släkte; som erhöll det
högsta förtroendeuppdrag, domsagan kan gifva
någon sin invånare, och som i riksdagen, i
pressen och vid möten nitiskt och framgångsrikt
verkade för skolans och lärarekårens bästa, men
som aldrig förhäfde sig utan i all sin gärning
blott betraktade sig som ett redskap i Herrens
tjänst!
Må minnet af Sven Rosenbergs ädla
lifsgärning mana oss alla och en hvar att liksom
han troget och träget arbeta för det framtida
släktets fölädling, att redbart och oförskräckt
kämpa för ljus och sanning, för
medmänniskors bästa samt först och sist för hans
älsklingsbarn vår svenska folkskolas framgång, ty
- såsom Rosenberg yttrade vid sin första
riksdag för 37 år sedan - »på folkskolans
öde beror vår framtid».
Med dessa enkla ord öfverlämnar jag å
gif-varnes vägnar minnesstenen i kyrkorådets
vård.
Härå svarade äldste kyrkovärden,
landstingsmannen B. P. Paulsson i Ö f varp:
Då nu denna grafvård på detta fridfulla
rum blifvit, som vi hört, öfverlämnad i Östra
Ljungby kyrkoråds händer, så får jag å
rådets vägnar och såsom kyrkans värd härmed
vördsamt tillkännagifva, att kyrkorådet
beslutat mottaga minnesstenen till framtida
vård.
Alla högaktade vi i lifstiden den man och
hans ädla maka, som hvila under vården.
Jag och eii stor del af de nuvarande
försam-lingsborna samt många dessutom hafva denne
man att tacka för ej blott våra första
kunskaper utan ock för den riktning vår väg
genom lifvet tagit. Väl må vi då med
tillgifvenhet och tacksam känsla finna det vara
vår plikt att hafva tillsyn om denna grafvård,
så att den må ständigt finnas i värdigt skick.
Måtte den gärning, som denne man
utöfvade och de egenskaper, som han ägde, och
hvilket allt linnes här å vården inristadt i
gyllene bokstäfver, ständigt klart framstå till
maning för en hvar, som det läser, att i sin
mån arbeta i det godas tjänst!
Måtte äfven kommande släkten under tidens
växlingar värdigt underhålla detta minne!
Frid öfver detsamma!
Äldste sonen, bankkamrern Nils Rosenberg
i Helsingborg, framträdde därefter och
uttalade å egna och syskonens vägnar ett tack
till de många, som bidragit till den vackra
vården och därmed hedrat minnet af deras
aflidne käre fader.
Sist hade församlingens kyrkoherde,
kontraktsprosten P. Sivardsson-, ordet. Han
tog till ämne de å graf stenen inristade
orden: »En lifsgärning i Herrens tjänst».
Talaren framhöll, huru viktigt det vore for
en hvar att, hvad kall han än hade, ägna
hela sitt lif åt Herrens tjänst. Han
uttalade den bön, att den nu resta vården måtte
kraftigt mana till att äfven i det ringa ägna
sin gärning åt Herrens tjänst.
Så lästes »Fader vår» och »Välsignelsen»,
hvarefter unisont sjöngs under
ackompagne-nicnt af musiken »Herre signe du och
Därmed var den stämningsfulla och
allvarliga högtidligheten slut. Långsamt
skingrades folkmassan, efter det den tagit vården
i betraktande.
#
Grafvården är förfärdigad vid Östra
Ljungby mekaniska stenhuggeri. Den är af svart
granit från Immeln samt 2l/s meter hög.
Stenen är finhuggen samt på framsidan
polerad. Det hela är omgifvet af fyra
stenpelare med kedjor emellan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:11 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1896/0466.html
