- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 15:e årg. 1896 /
472

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 33. (763.) 12 augusti 1896 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

472

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 33

C. E. Johansson öfver l:a Tim. 4:e kap.
7-8 v. Sedan mötesdeltagarne samlats i
gamla missionshuset, öppnades mötet af
bestyreisens ordförande, hvarefter val af
funktionärer företogs. Till ordförande valdes
folkskolläraren J. Franzén i Lund, till vice
ordförande folkskollärarne Å. A. Åkerman
i Råa, J. M. Hansson i Lärkesholm och
Ola Bergström i Espö samt till sekreterare
folkskolläraren M. A. Lindén i Helsingborg.

Programmet för mötet godkändes med
det tillägg, att prosten L. Feuk kommer
att hålla föredrag om Sven Rosenberg.

Folkskolläraren L. Q-. Broomé i Bårslöf
talade därefter öfver ämnet: »Se det stora
i det lilla!»

Därpå höll folkskoleinspektören d:r /. M.
Ambrosius föredrag »Om begränsning af
undervisningen », hvarefter folkskolläraren O.
Pihl i Helsingborg inledde frågan »Om
skolkök». Diskussionen härom pågår.

I morgon är utfärd till Helsingör, och på
torsdag äro mötesdeltagarne af medlemmar
af Helsingborgs samhälle inbjudna till en
afskedsfest i Hälsans brunnspark.

En vecka

i gpundtvigianismens högkvarter.

Herr redaktör!

»Det private nordiske Skolem0de i Askov»
- så var namnet och sådan var meningen.
Förberedelserna för vårt möte voro af helt
och hållet enskild natur, och vi började våra
förhandlingar med det högtidliga beslutet,
att pressen icke skulle hafva något med oss
att beställa. Men ho kan stå den tredje
statsmakten emot? Hans vidspejande
argus-ögon uppdaga oss till och med där vi krafla
omkring i flygsanden borta bland
Väster-hafvets klitter, och innan några dagar gått,
se vi till vår öfverraskning, att hans väldiga
basunaröst spridt underrättelsen om våra
förehafvanden till Skandinaviens alla vrår.
Under sådana förhållanden skulle det vara
föga lönt att vidhålla min ursprungliga
vägran att genom en redogörelse i Svensk
Läraretidning bryta mötets privata karaktär,
och jag finner mig därför oförhindrad att
sända Eder de små skvallerepistlar, hvarom
Ni för Edra läsares räkning anhållit.

1.

Först några ord om vårt företags
förhistoria.

Då några tusen nordiska skolmän komma
tillsammans, finnas bland dem alltid några
hundra »askoviter», det är f. d. lärjungar
eller besökare på Ludvig Schr0ders stora
folkhögskola nära intill Sönderjyllands gräns.
Så äfven vid det sjunde nordiska skolmötet
i Stockholm 1895. Där var ju Schröder
själf, och där voro flera af hans närmaste
vänner: Nutzhorn, la Cour, N0rrega,ard
na. fl. Det låg därför i sakens natur, att
de många svenska, norska och finska lärare
och lärarinnor, som tid efter annan gästat
Askov eller Testrup, gärna ville efter det
stora mötets slut säga de danska
folkhögskolemännen ett samladt tack, och för
den med stockholmsförhållanden
förtrogne låg det likaledes i sakens natur, att

detta tack måste erhålla formen af ett
samkväm på Hasselbacken. Detta samkväm,
som sålunda blef ett slags skandinaviskt
skolmöte i smått, befanns synnerligen
angenämt och lärorikt, och i en
uppfinningsrik svensk kvinnohjärna (eller kanske det var
i två) rann under detsamma den ljusa tanken
upp, att pedagoger från de fyra landen allt
emellanåt borde samlas till mindre möten,
där man, obesvärad af jättemötenas
kolossala apparat, skulle kunna ingå i ett mera
fritt och otvunget meningsbyte och kanske
till och med försöka sig på det otänkbara:
att i ett eller annat afseende möjligen -
öfvertyga hvarandra.

Sagdt och gjordt - munnar och pennor
kommo i rörelse samt fortsatte därmed
under vinterns lopp, och slutliga följden blef,
att Ludvig Schr0der fick oss till sig på
Askov under veckan från och med den 27
juli till och med den 3 augusti. Att han
var den ende, under hvars ledning
företaget kunde »starta» på ett i allo
tillfredsställande sätt, därom finnes bland oss helt
visst icke mer än en mening.

Enligt planen skulle antalet deltagare
begränsas till 70, af hvilka 20 beräknades
komma från Danmark, 20 från Norge, 20
från Sverige och 10 från Finland. Olika
skolarter skulle vara representerade, likaså
olika pedagogiska meningsriktningar. Det
enda, som förutsattes såsom för alla
gemensamt, var ett lefvande intresse för
uppfostrans sak samt ömsesidig aktning för
hvarandras ärliga öfvertygelse.

Af det helas privata karaktär följde, att
ingen offentlig inbjudan utfärdades, hvilket
ock af hänsyn till utrymmet sade sig själft.
Hufvudstammen utgjordes af askoviter och
deras närmaste bekanta.

*



Det talades mycket svenska på stora
bangården i Köpenhamn måndagen den 27 juli
kl. 9 f. m. På alla sidor hördes: »Å, se
god dag på dig, kära du, hvar kommer du
ifrån?», och hvart man såg, döko
välbekanta svenska skolmästare- och
skolmamsells-figurer fram ur vimlet. Vi formerade
svinfylking och lade en af danska
statsbanans långvagnar under svenskt välde.
Därpå togo vi en mönstrande öfverblick öfver
vår skara. Se här ett utdrag af
mönster-rullan:

universiteten: docenten J. Bager-Sjögren;

allmänna läroverken: rektor Sigfrid
Almquist och d:r N. G. V. Lagerstedt;

enskilda läroverken: fröknarna Anna
Sandström, Gustafva Hjelmerus, Alma Schrevelius,
Anna Wikander, Anna Rönström och Anna
Danielsson samt rektor L. Lindroth;

seminarierna: fröknarna Lilly Engström och
8. J. A. Gardell samt fru J. M. V.
Velander och rektor C. O. Arcadius;

folkskolan: fröknarna Jänny Olsson och
Agnes Lagerstedt samt hrr Alfr. Dalin och
J. Franzén m. fl.

Här och där instuckna ibland oss sutto
liksom på nåder några danska passagerare,
som med förvåning lyssnade till de
högljudda öfverläggningar, hvarmed vi
förberedde oss till den stundande
talkampanjen. En och annan af dem befanns snart
hafva samma mål som vi och upptogs i
vårt lag samt pressades till tjänstgöring
såsom förevisare af och föreläsare öfver de

märkvärdigheter, som mötte ögat under vår
färd öfver Själland, Stora Bält, Fyn och
Lilla Bält samt vidare utmed östkusten och
inåt landet.

Vid Vejens station, där vår järnvägsfärd
var slut, sammanträffade vi med den från
annat håll kommande direktör O. Salomon,
hvilken med sina båda söner gjort en
velo-cipedridt genom Jylland. Och då vi svängde
in på Askovs gård*, mottogos vi på trappan
af den svenska skolslöjdens andra
hufvud-representant, fröken Hulda Lundin, som
skyndat hit från sitt sommarnöje borta i
Karpaterna för att i egen person
ofver-vaka mötet och tillse att det blef sådant,
som hon från början tänkt sig det.

Och här vid ingångsporten må jag för
denna gång lämna den benägne läsaren.

F. B.

Dödsfall.

J. A. Sjöström f. Den 4 d:s afled
härstädes Öfverläraren vid Tekniska skolan
i Stockholm Johan Alfred Sjöström.

Den aflidne var en i sitt fack ovanligt
dugande och inom lärarekretsar vida känd
man. Sedan 1867 anställd såsom öfverlärare
i frihandsteckning vid Tekniska skolan
härstädes, var han varmt intresserad af sitt
ämne och dess förkofran. Enär Tekniska
skolan numera är utbildningsanstalten for
rikets teckningslärare, ägde han äfven godt
tillfälle härtill. Då på sin tid den s. k.
Stuhl-mannska metoden skulle införas i vårt land,
var det Alfred Sjöström, som utsågs till
föregångsman, och då samma metod blifvit
praktiskt pröfvad och allmänna meningen bland
lärarne börjat ena sig om den uppfattningen,
att betydande modifikationer vore af nöden
för att göra denna från de tekniska
skolorna i Tyskland hämtade metod lämplig för
ungdomen i våra allmänna läroverk och
folkskolor, var det likaledes Alfred Sjöström,
som med största framgång gick i spetsen
för omdaningsarbetet. Hans förebilder (»En
samling förebilder för teckning å krittafla
vid undervisning i bunden teckning») och
hans väggtaflor (tvänne serier) torde vara
de för närvarande mest använda i våra
svenska skolor.

Begåfvad med ett gladt och vänsällt lynne
åtnjöt Sjöström i synnerlig grad sina
yrkesbröders vänskap och förtroende. Han
verkade ifrigt för teckningslärarnes
sammanslutning, var med bland stiftarne af Svenska
Teckningsläraresällskapet och tjänstgjorde
under flera år såsom detta sällskaps ordförande.
Bland folkskolans lärare har han gjort sig
bekant dels genom sina utgifna arbeten, dels
genom de föredrag i teckningsundervisningens
metodik, han vid flera tillfällen på anmodan
hållit såväl vid möten som vid
fortbildningskurser. Det väckte därför en allmän
förstämning, då i våras det ryktet kom ut, att
den verksamme, lefnadsfriske mannen
drabbats af det hjärnlidaude, som nu i förtid
kraft hans lif. Han var född 1843 och vid
sin död icke fullt 53 år gammal.

N. Aspgren f- Ordinarie läraren vid
Falu stads folkskola, Nils Aspgren, afled
den l d:s. Han var född den 12 januari

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1896/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free