Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 34. (764.) 19 augusti 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 34
SVENSK LÄRARETIDNING.
4-79
Under diskussionen öfver detta äinne
förordade hr O. Bergström i Espö
fortsättnings-skolor och hr /. Thysell i Häglinge fria
föredrag för ungdomen, ett medel, som han
användt under 16 år och funnit bära goda
frukter. D:r Ambrosius erinrade om den
i sedligt afseende uppfostrande betydelse,
som arbetet i ett lefnadskall har, och
varnade för att se allt för pessimistiskt på den
ungdom, som befinner sig i slyngelåldern.
Ville dock gärna vara med om fortsatt
undervisning. Äfven hrr Holmqvist i Bill inge
och Radvall i Hvetlanda togo del i
öfverläggningarna. Följande af hr Bergström i
samråd med inledaren formulerade uttalande
antogs af mötet:
.Mötet anser en fortsatt undervisning för
den från folkskolan utgående ungdomen vara
af stor betydelse och högeligen af nöden och
uttalar en varm önskan att skolmän och
myndigheter göra hvad möjligt är för att befrämja
en god fortbildning för förstnämda ungdom.
Under dagens lopp hade från kamrater
vid slöjdlärarekursen i Önnestad ingått
hälsningstelegram, hvilket af mötet besvarades.
Andra mötesdagen.
Efter ett besök å Kärnan, från hvars
topp upprullar sig för ögat den härligaste
tafla med staden och sundet djupt under
åskådarens fötter,, och där mötets
sekreterare hr M. A. Lindén bjöd på en
intressant historik öfver det ryktbara tornet,
öppnades förhandlingarna å möteslokalen med
en kort religiös betraktelse af pastor P.
Ny man, hvarefter följde diskussion öfver
Femte frågan: Bör innehållet i svensk
språklära anordnas i koncentriska kurser?
Inledaren, folkskolläraren N. Krok i
Helsingborg, häfdade den meningen, att vissa
af folkskolans ämnen, t. ex, geografien, icke
lämpade sig för koncentriska kurser, men
andra ämnen däremot, såsom matematiken,
där man till en början behandlar
talområdet l-10, sedan 1-100, därpå l–1,000
o. s. v., gjorde sådana kurser nödvändiga.
Eftersom språklärans alla hufvudgrenar
innehölle stoff af både lättare och svårare art,
och eftersom t. ex. vissa ords stafning
förutsatte kännedom om andra delar af
språkläran, borde man till hvarje folkskolans
årsklass hämta stoff från alla dessa
hufvudafdelningar, icke blott från en eller två.
Men därigenom blefve kurserna
koncentriska. Inledaren föreslog följande resolution:
Emedan man vid undervisning i svensk
språklära bör gå från det lättare till det
svårare, och emedan inlärandet af det
efterföljande bör byggas på det föregående,
hvarigenom detta senare ofta måste repeteras, bör
innehållet i svensk språklära ordnas i
koncentriska kurser.
Efter en kort diskussion,under hvilken d:r
Ambrosius varnade för ait behandla
språkläran som själfständigt kunskapsämne,
antogs det nämda förslaget.
Sjette frågan hade följande lydelse: a)
Hvarför böra fria lekar införas på
folkskolans program? 6) Huru böra lekarna
anordnas? c) Huru bör skolan ställa sig gent
emot det nyvaknade idrotisväsendet och
särskildt sträfvandet att återinföra leken i vårt
folklif? Den inleddes med ett
intresseväckande föredrag af folkskolläraren P. A. Ry-
dén i Helsingb.org, hvilken framlade följande
resolutionsförslag:
a) Emedan både gossar och flickor, i lika
mån behöfva mera kroppsrörelse än de flesta
hem och skolor nu erbjuda;
emedan, äfven om gymnastik och slöjd
rationellt bedrifvas, det alltid blir en sådan
lucka i barnets fysiska utveckling, som
endast fria lekar kunna fylla; så måste fria
lekar ingå som ett med slöjd och gymnastik
jämn bördigt moment i skolarbetet.
b) Tillsvidare bör lekarnas anoidning helt
öfverlämnas åt lärarens eget bepröfvande.
c) Skolan bör icke nöja sig med att hjälpa
hemmet lägga en god grund hos barnet utan
äfven leda yngre såväl som äldre att bevara
hälsan och en »lefnadsgladte, som är
oskyldig men tillika sann». .
I diskussionen deltogo utom inledaren
folkskollärarne K. Holmqvist i Billinge, L.
Malmström i Hof, M. A. Lindén i
Helsingborg och K. Karlberg i Hyllinge.
Inledarens förslag till uttalande godkändes.
Sven Rosenbergs minne tecknades därpå
sympatiskt i ett kort föredrag af f. d.
folkskoleinspektören, prosten L. Feuk.
Sjunde frågan: Hvarigenom, kunna vi
lärare och lärarinnor bidraga till
åstadkommande af en barnpsykolog i? inleddes af hr
/. Franzén i Lund. Talaren framhöll, att
vår kunskap om barnanaturen hittills varit
ganska bristfällig, att hvad som gäller om den
vuxna människan icke utan vidare låter sig
öfverföra på det outvecklade barnet, och
att barnpsykologiska undersökningar därför
äro nödvändiga. Han redogjorde för det
grundliga arbete på detta område, som
blifvit påbörjadt i Tyskland, företrädesvis i
Annaberg i Sachsen samt i Jena, och på
allvar upptagits i andra länder, såsom
England och Amerika, för den metod hvilken
användts i och för undersökningarna, samt det
resultat, till hvilket man kommit, och det
gagn för undervisning och uppfostran, som
häraf följt. Han föreslog följande svar på frågan:
Genom egna studier af själslifvet i
allmänhet;
genom noggranna iakttagelser af barnens
själslif samt anteckning af dessa iakttagelser;
genom öfverlämnande af de gjorda
anteckningarna åt en för ändamålet utsedd kommitté,
som ordnar och bearbetar det sålunda
uppkomna psykologiska materialet. ,
Denna kommitté tillsättes vid ett kommande
stiftsmöte.
I diskussionen deltogo utom inledaren
folkskollärarne J. Thysell i Häglinge, J. Möller
i Felestad, A. Tengberg i Bjuf och C. L.
Lohmander i Helsingborg, hvarvid hr
Thysell föreslog, att punkten öm tillsättande af
en kommitté skulle utgå. Inledarens
resolutionsförslag godkändes af mötet.
Skrif lär ar en Filip Holmqvist i Göteborg
höll därefter ett humoristiskt föredrag om
Skrifundervisningen i folkskolan, hvilket
åtföljdes af lifligt bifall.
Kl. 5 e. m. företog mötet på extra
ång-färja en utfärd till Helsingör, där
Kronborg, dess kyrka och tafvelsainling m. m.
togos i betraktande, och därpå till det
utanför staden belägna vackra Marienlyst, där
förfriskningar bjödos, och aftonen i öfrigt
tillbragtes under tal, sång och musik samt
det angenämaste kamratlif. Färden fram
och åter skedde under fosterländsk svensk
sång, »fulltonig, mäktig, öfverröstande haf-
vets brus», såsom Helsingborgs Dagblad
uttrycker sig.
Tredje mötesdagen.
Dagens förhandlingar inleddes med en
kort morgonbön af kyrkoherden O.
Sonesson, hvarpå folkskolläraren A. A. Åkerman
i Råa, som med Jultomtens stipendium gjort
en studieresa i Sverige och Danmark, höll
ett sakrikt och varmhjartadt föredrag om
räddningshem för vanartade barns uppfostran,
i hvilken saken betraktades såväl från
barnets och skolans som från samhällets
synpunkt. Föredraget åhördes med den mest
spända uppmärksamhet och belönades med
lifligt bifall.
Åttonde frågan: Ät hvilka läroanstalter
bör, om så anses behöfligt, den
undervisning, som afser beredandet af allmänt
medborgerlig bildning åt dem, som vid 15 å 16
års ålder ämna söka inträde i fackskolor eller å
andra praktiska lefnadsbanor, anförtros?
Folkskolläraren H. Ingvarsson i Berga
inledde denna fråga under hänvisning till den
motion och den utskottsreservation, hvilka
af hrr Fridtjuv Berg och E. Hammarlund
blifvit framlagda vid senaste riksdag,
påvisande bland annat, att folkskolan ingalunda
skulle komma att lida genom inrättande af
Öfverbyggnader på densamma. Efter en kort
diskussion, i hvilken hrr O. Alin i Borrlunda,
A. Tengberg i Bjuf, J. Möller i Felestad,
Lilja i Kattarp och A. Vallqvist i
Landskrona deltogo, godkändes inledarens
resolutionsförslag, så lydande:
Då man alltmer kommit till insikt om att
meddelandet af en allmänt medborgerlig
bildning utöfver det mått, den egentliga
folkskolan kan skänka, är behöfligt, och då det från
både pedagogisk och social synpunkt är
riktigt, att folkskoleuiidervisningeii ännu mera
än hittills varit fallet sättes i förbindelse med
den högre gående, vore det önskligt, att de
läroanstalter, som komma att afse beredandet
af en sådan medborgerlig högre bildning,
isynnerhet måtte få utgöras af
Öfverbyggnader på folkskolan.
Nionde frågan: Hvilka erfarenheter hafva
vunnits angående slöjdens uppfostrande och
tillämpande betydelse? inleddes af den
nitiske slöjdvännen folkskolläraren /. M.
Hansson i Lärkesholm. I diskussionen deltogo
folkskollärarne M. Thunell i Lomma (hvilkens
humoristiska anförande om slöjdens
uppfostrande och tillämpande betydelse för läraren
och lärarinnan förskaffade mötet
högtidstunder af munterhet), O. Alin i Borrlunda, N.
Svensson i Torekov, M, A. Eydén i
Helsingborg och K. Karlberg i Hyllinge. Som
svar på frågan antogs inledarens förslag:
En uppfostrande och tillämpande betydelse
har slöjden visat däri:
att den praktiskt tillämpar kunskaperna i
vissa af skolämnena;
att den särskildt väcker hemmets intresse
för skolan;
att den utvecklar själfverksamhet och
arbetsförmåga samt
att den därigenom lämnar en afsevärd
tillökning i duglighet för det praktiska lifvet.
Till sist beslöts, att nästa stiftsmöte skall
hållas i Kristianstad sommaren 1897, och
uppdrogs åt kretsföreningen därstädes att
anordna detsamma om möjligt på sådan
tid, att det icke kommer i kollision med
sommarkurserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
