Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 34. (764.) 19 augusti 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 34
SVENSK LÄRARETIDNING.
487
kapital af vänlighet och hjärtevärme tillhör
det slag af skatter, hvarom skalden sjunger:
Och ju mer du delar med dig,
desto mera har du kvar.
Nutzhorn har sina pigga ögon i behåll,
är fortfarande bräddfull af tokiga historier
samt kan allt framgent tjäna som en
lefvande illustration till grundtvigianismens
gamla vedernamn: »den glade kristendom».
Han tjänstgör därjämte såsom församlingens
själfskrifne klockare. Uppstår händelsevis
någon gång ett litet uppehåll i måltiden
eller hordssamtalet - hvilket dock ofta är
så döfvande, att man måste skrika för att
göra sig hörd af sin närmaste granne -
så kan man vara viss på, att Nutzhorn
genast klämmer till med en sång och att
han med sina landsmäns och
landsmanin-nors bistånd förer den till ett lyckligt slut,
vore den så än tio verser lång.
En ny bekantskap var för mig professor
la Cour, som dock min penna är allt för
klumpig att ens i grofva drag försöka
skissera Om honom kan man emellertid säga
som Pestalozzis samtida brukade säga om
honom: att han är den vackraste fuling
man kan få se. Vid första anblicken skall
ingen finna honom tillfredsställa ens
moderata anspråk på skönhet, men betrakta hans
ögon och hör honom tala, och du skall
ögonblickligen säga dig själf, att du
knappast någonsin sett något så vackert, så
vinnande som denna sällsynta förening i ett
anlete af den klaraste genialitet och den
renaste flärdlöshet. Och sådant anletet är,
sådan är mannen.
Men för stjärnorna af första ordningen
får jag icke alldeles förbise de öfriga af
bordsällskapet. Bland dem representerades
universitetet i Köpenhamn af dess rector
magnificus professor If. Zeuthen samt af docent
Juul,
lärdoms- och realskolorna af f. d. rektor
Lefolii, rektorerna Fritsche (Ribe) och Koch
(Fredericia) samt adjunkt A. S. Steenberg
(Horsens),
de högre privatskolorna af skolebestyrerne
E. Slomann, S. L. Tuxen och Gregersen samt
fröken Steinthal och komtesse Knuth
(Köpenhamn),
seminarierna af rektorerna Sörensen
(Jel-ling), E. J. Holm (Vejle) och Fr. Thomassen
(Blågård),
folkskolan af fru Birgitte Berg-Nielsen
(Köpenhamn), folkskoleinspektören Joakim
Larsen (Frederiksberg) och Öfverläraren J. Olsen
(Varde),
friskolan af friskolläraren Laurs Rasmussen
(Ringe) samt
folkhögskolan af föreståndarne J. N0rre~
gaard och C. Båg0 (Testrup), Rosendal
(Lyngby), Bentsen (Vallekilde), Alfr. Poulsen
(Rys-linge) m. fl.
Åtskilliga af danskarne, särskildt
folkhögskolemännen, som voro bundna af sina
sommarkurser, voro dock ej med från
början utan anlände först mot mötets slut.
Från Norge hade, på grund af feriernas
knapphet, bland de inbjudna endast få kunnat
komma. Bland dem befunno sig
folkskollärarinnan fröken Francizka Aubert från.
Kristiania samt hennes syster fru Seip,
»prgestekone f ra de norske fjaelde» - båda
särdeles goda profexemplar på den norska
rasen.
Äfven Finlands skolvärld visade sig
endast från sin vackraste sida, d. ä. i ute-
slutande kvinnlig gestalt. Dess unga och
lifskraftiga folkhögskola, som står i liflig
förbindelse med Askov, företräddes af
fröken Rehbinder, dess seminarier af den inom
Sverige så välbekanta fröken Hedvig
Sahlberg från Ekenäs.
Då jag härtill lägger, att Amerikas
Förenta stater på ett ypperligt sätt
representerades af seminarierektor Claxton från
Ash-ville i Nord-Carolina, samt att den svenska
truppen vid sin ankomst till Askov fann
sig hafva erhållit en betydande förstärkning
i lektor Enar Sahlin från Örebro, torde jag
nödtorftigt hafva fullgjort min plikt att för
läsaren förberedelsevis presentera de mera
bemärkta medlemmarne af vårt möte.
F. B.
Ett allmänt tyskt
folkskolläraremöte.
I den gamla hansestaden Hamburg hade
den tyska folkskollärarekåren de senaste
pingstdagarna sitt årsmöte under
ordförandeskap af den allmänna tyska
folkskollärareföreningens ordförande hr Clausnitzer. Detta
möte var besökt af 7,508 deltagare från det
stora tyska rikets alla delar, ett i de tyska
läraremötenas historia oerhördt tal, och
möteslokalen, den största inom hela Tyskland,
förmådde icke på långt när rymma alla,
utan vid de allmänna sammanträdena måste
flera hundra återvända. Fyra allmänna och
sjutton sektionssammanträden höllos. De
viktigaste ärendena behandlades vid de förra.
Vid dessa hölls ett föredrag om Pestalozzis
betydelse för vår tids
uppfostringsuppgif-ter och diskuterades tre frågor.
Första frågan gällde »lärarnes
meddel-aktighet i skolans förvaltning» och inleddes
af centralstyrelseledamoten, folkskolläraren
E. Ries, Frankfurt am Main. Pä hans
förslag förklarade mötet enhälligt, att det
till-komme lärarekåren icke blott af
skolteknis-ka utan lika mycket af socialpedagogiska
skäl att vara tillbörligen representerad i
alla instanser af kommunens och statens
skolförvaltning, samt ställde såsom uppgift
för lärarekåren i de särskilda tyska staterna
att verka för att denna lärarekårens
med-delaktighet i skolförvaltningen måtte blifva
i lag fastställd.
Andra frågan, som inleddes af
folkskolläraren J. Tews i Berlin, också
centralstyrelseledamot, hade följande lydelse:
»Hvilka ämnen böra enligt vår tids fordringar
fogas till läroplanen, och hvilka böra
uteslutas från densamma?» Det svar, som det
stora tyska läraremötet afgaf på denna fråga,
är i flera hänseenden anmärkningsvärdt och
anföres därför i sin helhet:
1. Den tyska folkskolan, till hvilken den
obligatoriska fortsättningsskolan måste ansluta
sig som en oumbärlig led af
folkbildnings-organismen, har till uppgift att efter måttet
af barnens själskrafter och den till buds
stående tiden uppfostra de åt henne anförtrodda
till dugliga medlemmar af det nuvarande
nationella kultursamhället.
2. Folkskoleundervisningen måste därför
gestaltas så, att den, så långt möjligt är, för
hvarje barn banar väg till nationens
kulturskatter och underlättar det praktiska
tillgodogörandet af dessa, öppnar blicken för
sam-hällslifvets betydelse och grundlägger ett lif-
ligt medvetande af sociala och medborgerliga
plikter.
3. Undervisningen i de lägre och mellersta
folkskoleklasserna måste gestaltas så, att den
innehåller grundvalarna för alla
samhällsklassers bildning och möjliggör direkt öfvergång
till alla högre undervisningsanstalter.
4. På folkskolans öfre stadium måste
utbildningen för samhällslifvet och individens
praktiska lifsuppgifter mer än hittills betonas.
I synnerhet måste fordras:
a) att religionsundervisningen mer än
hittills sätter som sin uppgift att införa barnet
uti de religiöst-sedliga grundsatser, af hvilka
samhällets medlemmar i sitt samlif böra ledas;
b) att historieundervisningen, som
företrädesvis afser att göra barnen förtrogna med
folkets lif och sträfvanden, under utelämnande
af sådant hittills behandladt stoff, som för
detta ändamål är utan vikt, framställer i sina
grunddrag tyska folkets kulturutveckling,
därvid skänkande uppmärksamhet äfven åt
statsförfattningens och näringslifvets utveckling;
c) att äfven folkskolans öfriga läroämnen
i den mån de härtill ägna sig mer än hittills
göras fruktbärande för samhällslifvet och
individens praktiska lif, och att för detta
ändamål elementerna af författnings- och
lagkunskap, samhälls- och privathushållning,
bokföring och sundhetslära upptagas;
d) att gossarne beredas tillfälle till slöjd
och flickorna till huslig ekonomi;
e) att den kroppsliga utvecklingen
befordras genom lekar och gymnastik äfven för
flickor.
5. Barnens öfveransträngning må
förebyggas genom borttagande af allt lärostoff, som
endast afser den s. k. formella bildningen.
6. Däremot bör ingen inskränkning göras
uti ungdomens införande i de för densamma
tillgängliga vetenskapliga åskådningarna samt
uti den etiska och estetiska bildningen.
7. Mera ingående behandling af nutidens
politiska, rättsliga och ekonomiska lif
förmedlas genom den obligatoriska
fortsättningsskolan, hvars lärjungar redan hafva inträdt
i praktiska lifvet.
I tredje frågan, om en särskild skolbibel,
gjordes följande uttalande:
1. Tyska läraremötet förklarar sig emot
bruket af den fullständiga bibeln vid
religionsundervisningen i folkskolan, härtill föranledd
uteslutande af pedagogiska grunder.
2. För skolan kräfves en biblisk läsebok,
utarbetad efter pedagogiska grundsatser och
med hänsyn till religionsundervisningens
behof samt till form och innehåll lämpad att
förbereda den fullständiga bibelns användning.
Af professor Lehmann i Hohenberg får
läraremötet i Hamburg följande vitsord:
Sedan jag bevistat läraremötet i Hamburg,
har den förhoppningen på nytt left upp hos
mig, att det tyska folket möjligen ändå skulle
kunna undgå ödesdigra och svåra tider. Den
olyckliga splittring, som behärskar alla
borgerliga kretsar, och mot hvilken »gudarna
förgäfves kämpa», var icke till finnandes i
Hamburg. En upplyftande enighet och klarhet
med afseende på målet trädde mig här till
mötes. I Pestalozzis, den stora
folkuppfost-ringsmästarens namn, voro alla församlade.
Meningsskiljaktigheter visade sig visserligen
äfven här, men den anda, som besjälade
mötet, var h j ärte vederkvickande, och hvad än
fienderna säga, ett är visst: den i Hamburg
representerade lärarekåren vet, hvad den vill.
Dess organisation, som hvilar på
ombudsförsamlingar, representerande sammanlagdt
80,000 lärare, funktionerar utmärkt och
möjliggör att så stora möten, för hvilka icke ens
Hamburgs största lokal räckte till, dock kunna
klanderfritt ledas. Jag känner icke en enda
större församling, hvilken med afseende på
y så väl yttre anordningar som på
förhandlingarnas värde kan ställas i jämbredd med detta
läraremöte. Det kan förklaras endast genom
en stor offervillig hängifvenhet för en hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
