Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 35. (765.) 26 augusti 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 35
I sin rektor hafva seminariets lärjungar
emellertid icke blott en lärare och förman
utan ock en faderlig vän, som ömmar för
deras väl. Väl vill han, att de skola bruka
sina krafter, men aldrig öfver den naturliga
gränsen, och det är ett sant nöje att
iakttaga, hvilket vaksamt öga han har på hvars
och ens kroppskonstitution för att i tid
kunna varna for öfveransträngning, då så
behöfves. För hvars och ens enskilda
bekymmer hyser han lifligt deltagande. Af
alla de 25 årens elever äro de troligen ett
fåtal, för hvilka han icke i ekonomiskt
afseende varit ett stöd, och hans största
glädje är, att eleverna med förtroende vända
sig till honom, detta till och med om de
begått något felsteg.
#
Som folkskoleinspektör verkade rektor
Vingren under åren 1872-78. Förvånande
är det arbete, han pä denna korta tid hann
att utföra. Det torde icke vara för
mycket sagdt, att skolväsendet i hans distrikt -
Skytts, Törnå, Bara och Vemmenhögs
kontrakt - blef sä godt som omskapadt. Den
kraft, med hvilken han äfven på detta
område sökte lösa sin uppgift och de för den
tiden stora fordringar, han ställde på
lärarne, gjorde, att mången lärare under de
första åren icke utan en viss bäfvan
motsåg hans besök. Det blef dock snart klart,
att hans fordringar gällde icke blott läraren
utan i lika hög grad skolråd och
församling. Det blef fråga om en uppryckning
utefter hela linjen. Alla skulle fylla sin
plikt: läraren mot församlingen, men
församlingen också mot läraren - sådan var
hans afsikt, och många äro de lärare, som
hafva honom att tacka för ökad
undervisningsmateriel, förbättrad skollokal och
bostad, bättre löneförmåner, med ett ord, för
att folkskolestadgans föreskrift icke blef en
död bokstaf. Som bevis härför kan nämnas,
att inom inspektionsområdet, som omfattade
93 skoldistrikt, uppfördes under de nämda
åren icke mindre än ett sjuttiotal nya
skolhus, och att under åren 1872-76 nya
reglementen upprättades i mer än halfva antalet
skoldistrikt, hvilka reglementen äfven enligt
V:s intyg efterlefdes. V. arbetade
dessutom äfven nitiskt mot öfverfyllda
skolklasser, för en jämnare skolgång, för
fortsatt undervisning åt de barn, som afgått
från skolan, för sockenbibliotek m. m. Om
lärarnes plikttrohet och nit samt sträfvan
att följa med sin tid yttrar han sig i sin
inspektionsberättelse mycket gynnsamt och
man finner där, att han ined blida ögon
såg »lärarnes anspråkslösa sammanträden,
där skolfrågor förhandlas samt
undervisningsprof lämnas och i all vänlighet granskas».
For stiftets folkskollärarekår har rektor
Vingren i många afseenden, ofta denna kår
själf ovetande, varit ett troget stöd och
detta icke minst, då det gällt lärarnes
rättsliga ställning. De fall äro säkert icke få,
då han antingen som adjungerad ledamot af
domkapitlet eller såsom blott tillfrågad
rådgifvare lagt sitt tungt vägande ord i
vågskålen till förmån for en lärare, hvars
lagliga rätt varit hotad. Äfven om
lärarekårens fortbildning har han inlagt stora för-
tjänster. Särskildt har han varit mycket
mån om att de äldre lärarne genom
deltagande i feriekurser, som än i ett ämne,
än i ett annat upprepade gånger anordnats
å seminariet, skulle hålla sig i nivå med
sin tid.
*
Gifvet är, att en man af rektor Vingrens
halt icke kunnat undgå en del
förtroendeuppdrag vid sidan af sin egentliga
verksamhet som rektor. Det förnämsta af dessa,
och som han uppenbarligen med största
kärlek ägnat sig åt, är direktörskapet för
länets småskollärarinneseminarium i Lund,
ett läroverk, som under hans ledning ända
från dess upprättande 1882 vunnit
berättigadt erkännande från alla håll. Han har
dessutom varit medlem af direktionen för
länets idiotanstalt och af styrelsen för
Skånes anstalt för döfstumma samt fungerar
ännu såsom en mycket verksam medlem af
Lunds städs- och landsförsamlings
gemensamma kyrkoråd.
Bilden å nästa sida visar det läroverkshus,
där han som rektor verkat i 25 år. Den
mindre byggnaden till vänster är
rektorsbostaden, Fr.
Hyllning åt rektor P. Vingren.
Kl. 2 sistlidna lördags middag samlades
å folkskollärareseminariets stora sal omkring
150 under åren 1872-96 från seminariet
utgångna elever. Alla de nämda 25
års-ringarna voro representerade.
Då alla voro samlade, inträdde rektor
Vin gren. Folkskolläraren Nils Lundahl
tolkade de närvarandes känslor i ungefär
följande ordalag:
Hr rektor! I dessa dagar har ett
fjärdedels sekel svunnit hän, sedan Ni i egenskap
af rektor för första gången på denna sal
mottog eleverna vid Lunds
folkskolläraresemina-rium. Ända sedan dess har Ni, tack vare en
allgod försyn, med allvar och kärlek
framgångsrikt undervisat och fostrat de blifvande
lärarne vid i synnerhet detta stifts folkskolor.
Ingen af de förutvarande rektorerna har i
likhet med Eder kunnat fira sitt
silfverbröllop med denna läroanstalt. De hafva efter
några års förlopp ägnat sina krafter åt andra
verksamhetsområden. Ni, hr rektor, har vigt
hela Edert lif, alla Edra krafter åt seminariet
och därmed åt folkbildningens stora sak.
Edra förra lärjungar ha känt sig manade
med anledning af Eder 25-åriga rektors tid att
på denna Eder 60-årsdag frambära sin
tacksamhet till Eder för hvad Ni under deras
lärotid på seminariet och sedermera varit och
är för dem. För Eder plikttrohet och
rättrådighet, för Edert goda hjärta, som kanske
icke alltid hos ämbetsmannen fick träda fram,
men som i alla fall fanns hos Eder och
finnes där än, för Eder omsorg för oss vid
läroanstalten, för det intresse Ni hyser för oss,
då vi äro ute i vår verksamhetskrets, för de
goda råd Ni gifvit alla af oss, som
förtroendefullt vändt sig till Eder, för allt detta och
mycket mera tacka vi Eder.
Icke alltid förstodo vi under vår
seminarietid Eder uppfostringsplan. Ungdom och
visdom följas ju mera sällan åt. Men under
tidernas lopp, då vi själfva voro lärare och
hade lärjungar, blef mycket klart af det, som
varit dunkelt Under arbetet därute på land
och i stad växte vår vördnad och
tillgifvenhet för Eder.
Hr rektor! Ni ställde stora fordringar -
jag säger icke för stora- på både lärare och
lärjungar vid detta seminarium. Af
lärjungarne ville Ni dana manliga och öppna
karaktärer och gifva dem god rustning till deras
kommande värf. Af Edra medlärare kräfde
Ni samverkan för detta måls uppnående.
Därför kunna ock de härifrån utexaminerade
lärarne enligt tillförlitliga vittnesbörd af
ojäf-viga personer med framgång täfla i sin
verksamhet, där lärare, utgångna från andra
seminarier, äro anställda. Härigenom har detta
seminarium erhållit ett välförtjänt anseende.
Tack för det Ni håller Lunds seminarium i
främsta ledet bland undervisningsanstalter af
detta slag! Må det alltid så förblifva, och må
Ni i många år åtnjuta hälsa och krafter att
upprätthålla detta läroverks anseende!
Hr rektor! Ni ser^här samlade många af
Edra förra elever. Ännu flera hade i dag
velat vara tillstädes. Deras tankar äro här,
och förenade med våra deltaga de i
hyllningen. De flesta af oss deltaga i de här
pågående sommarkurserna. Att så är fallet visar,
att seminariet förstått att gifva oss lust för
fortsatt utbildning. Det är en af Edra
förtjänster att vi, då vi lämna seminariet, icke
anse oss hafva nog och intet mera behöfva.
Genom Edert deltagande i kurserna har Ni
visat att Ni gillar dem. Tack därför!
Åt vår tacksamhet, tillgifvenhet och
vördnad för Eder, hr rektor, ha vi velat gifva ett
varaktigare uttryck än ordens. Vi önska, att
kommande lärjungar vid detta seminarium
skola erhålla ett vittnesbörd om de känslor
vi hyste för vår lärare och vän. Bilden af
Edra för oss välkända drag ha vi låtit forma
i brons. Må denna bild alltjämt vara en af
detta läroverks prydnader! Må den nu.träda
fram i dagen!
Täckelset föll, och den af
porträttskulptören Sven Andersson modellerade
bronsmedaljongen visade de för alla kända dragen.
Konstverket anses af kännare höra till det
allra bästa, som den framstående
modellö-ren utfört.
Omedelbart efter hr Lundahls tal tog
rektor Vingren till orda och yttrade ungefär
följande:
Med djup rörelse ser jag Eder församlade
i denna sal, käre vänner, som alla eller nästan
utan undantag tillhören någon af de genera
tioner eller årgångar elever, som blifvit
utexaminerade från detta seminarium under de
läsår jag varit dess närmaste styresman eller
rektor.
Bland de många känslor, som
genomströmma mig vid detta tillfälle, då det ena minnet
aflöser det andra, då den ena tanken
anklagar den andra, intaga glädjen och
tacksamheten första rummet.
Med upplyftande och stärkande glädje
återser jag dern bland Eder, som - hvar på sin
tid och hvar efter sin förmåga - härstädes
täflade med sina likasinnade kamrater i att
göra min verksamhet såsom lärare och
uppfostrare så lätt och angenäm som möjligt och
som sedermera hvar på sin ort burit fanan
högt, ehväd jag afser den enskilda
umgängeisen eller arbetet i folkbildningens tjänst.
Med ödmjuk och löftesrik glädje återser
jag dem bland Eder, åt hvilka jag visserligen
icke utan all bäfvan eller ined svagare
förhoppningar i sin tid öfverlämnade
lärarediplomen, men som kommit min farhåga på
skam och öfverträffat mina förväntningar,
dymedelst äfven de hedrande den läroanstalt,
som utbildat dem, och förljufvande dess
rektors lefnadsafton.
Med hugsvalaride och tröstande glädje
återser jag Eder alla samt- och synnerligen. Eder
närvaro är mig nämligen en borgen för att I
alla hafven förgätit de mindre angenäma
stunder, som under Eder utbildningskurs
möjligen bereddes Eder dels af seminariet - som
af skäl, som I säkerligen iiu lätt finnen och
af hjärtat gillen, måste af sina elever kräfva
ett intensivare arbete, en kraftigare och
allsidigare s j älf uppfostran och en mera
exemp-larisk vandel än något annat läroverk af
sina lärjungar - dels af dess rektor - som
i ovist nit eller i annan mänsklig skröplighet
ofta kan hafva skjutit öfver målet - och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:11 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1896/0494.html
