Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 35. (765.) 26 augusti 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 35
SVENSK LÄRARETIDNING.
503
skription med några korta drag ur hans
lefnadshistoria.
I matsalen inom det äldre af de här
omnämda hemmen hänga oljemålningar af
dess förnämsta beskyddare, och hvarje tafla
bär en inskrift, som täljer den af bildades
välgärningar mot detsamma. Grundläggaren
Joseph Gees tafla bar följande påskrift:
»Han planterade, andra hafva vattnat, Grud
gaf växten.» Dessa ord kunna förvisso
tillämpas på en stiftelse, som från en ringa
början vuxit till en ära för samhället och
till en välsignelse för hundratals värnlösa.
#
Mrs D. frågade mig en dag, om jag hade
lust att se ett af Hulls fattighus för att få
reda på, huru samhället vårdar sig om dem,
som lämnats utan den enskilda
välgörenhetens skydd, om dem, som måhända mest
frestas att gå vilse i lifvets vår. Jag
tackade, och så vandrade vi åstad nästa dag
kl. 10. Rekommendation erhölls af mrs
Sharp, gift med ordföranden inom
fattigvårdsstyrelsen samt själf »kommittédam».
Byggnaden liknade ingalunda ett fattighus,
praktfull som den var både in- och
utvändigt, med hög porslinspanel i hall och
vesti-buler, samt med en förtjusande
blomsterträdgård framför och en präktig
köksträdgård bakom. Det skulle vara intressant att
skildra detta fattighus närmare, men som
en skoltidning ej är platsen härför, vill jag
blott meddela, hvad jag förnam rörande
barnens uppfostran inom detsamma.
Fattigvården ansvarar för barnen, tills de
uppnått 14 år och fått sin första
anställning. De flesta utackorderas inom staden och
dess omnejd, dock ej längre bort, än att de
damer, som frivilligt åtagit sig ifrågavarande
barns öfvervakande, kunna ha uppsikt öfver
dem och få reda på, huru fosterföräldrarna
fullgöra sina förpliktelser. Åtskilliga gossar
funnos på inrättningen; det lär vara lättare
att få flickorna utsända i familjer. De barn,
som stanna kvar, bevista stadens folkskolor,
men bilda ej särskild klass. Finnes någon
flicka inom inrättningen, utbildas hon
efter slutad skolgång till tjänstflicka eller
tvätterska. Somliga gossar deltaga i
bakningen och utbildas till bagargossar, andra
idka skomakeri eller snickra o. s. v. Hvar
och en får inom inrättningen göra
bekantskap med något yrke, som kan tjäna
honom till lifsuppehälle. Fattigvården betalar
4 sh. i veckan för sina utackorderade barn,
och de flickor> som komma in så sent, att
de äga föga tid kvar, innan fattigvården är
fri från sina förpliktelser mot dem, sändas
mot en ringa afgift till något af de hem,
som den enskilda välgörenheten öfver allt i
Englands större städer grundat för hemlösa
flickors skydd, och de erhålla genom dessa
hems bemedling utbildning i någon gren af
kvinnligt industriarbete. Snart nog uppnå
de sådan färdighet, att de själfva kunna
betala den afgift, som fordras för att äga
hemmets fortfarande skydd.
*
I Hull och Leeds har jag besökt både
Truant, Industrial och Ref ormatory schools.
Herr Lidholm, som särskildt studerat dessa
anstalters handhafvande och uppgift, har
lämnat så förträffliga skildringar af desam-
ma, att jag ej behöfver ytterligare orda
därom. Jag vill blott tillägga, att nyttan
af de tvänne förra slagen af anstalter
allmänt uppskattas i England, men att det
tredje, Eef ormatory schools, ingalunda
anses vara någon ofelbar hjälp för dem, som
hamna inom deras väggar. Ett barn måste ju
hafva begått upprepade, svåra förseelser för
att blifva dömdt till en sådan i
allmänhetens ögon vanhedrande anstalt, och det är
vanligen först sedan det passerat de två
förstnämda, som det hamnar inom ett
Re-formatory. En framstående domare yttrade
vid en aftonunderhållning hos mrs D. om
dessa skolor:
Är ett barn ej fullkomligt förderfvadt, när
det kommer till ett Reformatory, blir det i
regeln så genom samlifvet med kamrater, som
äro sju resor värre än det själft.
Reforma-tory school är vanligen för den arme det steg,
som för öfver till fängelselifvets utförsbacke.
Kunde någon form för återförande till det
godas väg upp tänkas, hvilken ledde det
brottsliga barnet in i en bättre kamratkrets, utan
att dess eget inflytande samtidigt menligt
inverkade på denna krets, så vore mycket
vunnet. Ty den strängaste disciplin hjälper ej
mot dåliga karaktärers förförelsekraft. Bättre
än att återföra de felande, är att i tid söka
skydda dem från att någonsin komma in på
brottets stig, och detta sker säkrast genom
tidig omvårdnad om de vanlottade. Att
statistiken hos oss är i nedgående beträffande
minderårigas brottslighet är skolkarehemmens
och räddningshemmens samt icke minst den
engelska kvinnans förtjänst. Öfverallt har
hennes hjärtevarma medverkan beredt en
drägligare tillvaro åt de till fattigvården
öfverlämnade. Hvilken tröst och styrka
skän-kes ej barnet genom medvetandet, att det
bland dessa damer, som tillhöra
skyddskommittén, äger en, som vakar öfver dess
uppförande och, när det lämnat inrättningen,
följer det ett godt stycke ut i lifvet. Det är
dessa hem för faderlösa och försummade barn,
dessa tusen bäckar små, hvilka den enskilda
välgörenheten grundat, som sammanflödande
och samverkande allt mer rena den engelska
samhällskroppen och skänka löfte om en
ljusare framtid åt vårt folk. Det släkte, som nu
fostras, skall bestå af bättre fäder och
mödrar än det, som går. I intet land uträttar
frivilligheten så mycket som i England.
Föreningsväsendet är starkt utveckladt och
energiskt ledt. De frivilliga institutionerna
omfattas med mycken välvilja och kärlek af
allmänheten. Köpmän finnas, ’som betala mer
till dessa, än de lämna i skatt till stat och
kommun, och kvinnans frivilliga medverkan
sopar ofta bort den administrativa torrhet och
de affärshänsyn, som så ofta vidlåda de rent
offentliga institutionerna.
Dessa ord torde vara ett uttryck för den
i England mest gängse meningen.
Hanna Jonsson.
Norges och Finlands
folkhögskolor.
l svenska pressen ser man ej sällan
notiser om Danmarks folkhögskolor, men
däremot endast i enstaka fall något om
folkhögskolorna i våra grannländer i väster och
öster. Detta ger oss anledning att om dessa
skolor meddela några korta uppgifter, som
kommit oss tiil hända.
Norges äldsta och kanske för svenskar
mest bekanta folkhögskola, Sagatun vid
Ha-mar, upprättad år 1864 af Herman Anker
och Ole Arvesen, är sedan några år nedlagd.
Detsamma synes vara förhållandet äfven med
några flera. Emellertid lära åtta norska
folkhögskolor vara i verksamhet för närvarande
nämligen:
Seljord i Telemarken (förest. Ullman och
Bottnen), Lofthus i Hardanger (förest.
Helle-land), Garnäs vid Bergen (Hambro), Sogndal
(Norges f. n. v. största folkhögskola, förest.
Dahl), Vossevangen (Eskeland och Alvestad),
Gausdal i Gudbrandsdalen (Ingv. Boen) och
2 flyttande skolor i Trondelagen (Kuhlöys och
Benums). Dessutom finnas två s. k.
ungdomsskolor, nämligen Elverums i Österdalen och
Notoddens i Telemarken.
Vid sidan om dessa skolor för ungdomen
finnas som bekant rätt många amtskolor, af
hvilka flertalet torde stå våra högre
folkskolor ganska nära, under det att några
synas arbeta mera i folkhögskolans anda. Att
den norska folkhögskolan onekligen gått
tillbaka på de sista tio åren kan i viss mån
tillskrifvas de inre politiska partistriderna,
som dragit många dugande mäns intresse
från arbetet i skolans tjänst. Men den
förnämsta orsaken lär väl ändå vara
uppkomsten af de officiella amtskolorna. Ty
till dem sänder landtmannen sina söner strax
efter slutad konfirmation och väl ofta
dessförinnan och anser därmed deras
medborgerliga uppfostran färdig.
Men den, som något litet sysslat med
arbete i folkhögskola och sett frukterna af
dess verksamhet, kan ej annat än beklaga
detta. Ty det är en allmän erfarenhet, att
de yngsta eleverna, -t. ex. vid 17 a 18 års
ålder, hafva i allmänhet på långt när ej
den behållning för lifvet, som de något
äldre och mera mogna lärjungarne.
Den unge mannen skall helst ha någon
erfarenhet i lifvets skola, innan han sätter
sig på bänken i folkhögskolan. Och skolor
för ungdomen i konfirmationsåldern kunna
därföre, huru goda de än i och för sig
äro, på långt när ej hafva den betydelse
för lifvet, som de, hvilka arbeta med vuxna
unga män och kvinnor. Häraf" följer, att
den tillslutning, som amtskolorna vunnit på
de norska folkhögskolornas bekostnad, ej
kan vinna obetingad sympati. Och vi våga
hoppas, att den norska folkhögskolan, som
begynnte löftesrikt, skall ånyo blomstra upp,
när den starka politiska spänningen hunnit
lägga sig.
*
I Finland är folkhögskolan endast några
få år gammal, men den har på denna korta
tid vuxit ut lika snabbt som förhållandet i
Sverige var på 1870-talet. Det är
naturligtvis den tysta, sega kampen för nationell
tillvaro, som eldar det finska folket, hög och
låg, till de yttersta ansträngningar för att
hålla sig vaket och lifskraftigt. Och
härtill kommer äfven täflan emellan
svecoma-ner och fenomaner. Sålunda har sistlidna
höst öppnats en ny folkhögskola på Åland,
som väsentligen tillkommit för att värna och
stödja den svenska nationaliteten och
motverka det specifikt finska intresset, som hade
börjat agitera där på ön. Det är mycket
märkligt att se, med hvilket ofantligt
in^-tresse den studerande ungdomen vid
Helsingfors universitet omfattar
folkupplysningens sak. Genom föredrag, sångarfester m, m.
samlar den betydande summor, som ställas
till de nya skolornas förfogande. Därjämte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:11 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1896/0503.html
