Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 36. (766.) 2 september 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 36
SVENSK LÄRARETIDNING;
511
fromhet och andligt lif blomstrade midt
under den hämmande sekterismen, midt under
den från Frankrike under drottning Lovisa
Ulrikas tid inkomna, allt kristligt lif
för-kväfvande neologien.
Allt skildrades med en underström af
kärlek och förståelse, en kärlek, som
noggrant undvek att döma olika tänkande utan
som sökte och framdrog i ljuset förtjänsten
hvar den än fanns.
Det var en gripande stund, då professor
Ahnfelt med några högstämda, kärnfulla ord
slutade sina föreläsningar, pekande hän på den
faderliga hand, som leder oss varsamt fram
mellan tidens stormar mot det mål, han har
bestämt, den hand, som också till tidernas
ända skall hvila hägnande öfver vår svenska
kyrka.
Man måste se ett uttryck af åhörarnes
tacksamhet i den kraftiga applåd, som dånade
i salen, då professor Ahnfelt nedsteg från
katedern, fastän det under den dåvarande
stämningen kunde anses som mindre
passande, att så där stormande ge sitt bifall till
känna.
Otto Natanael Tcofilus Ahnfelt är född i
Dalby den 13 september 1854. Fadern var
kyrkoherden i Tranås och Onslunda pastorat
af Lunds stift, filosofie jubeldoktorn Carl
Niklas Ahnfelt (en broder till den bekante
andlige sångförfattaren). Han intogs i Lunds
skola 1868, där han 1871 aflade
mogenhetsexamen. Inskrefs vid Lunds universitet 1872,
aflade teol. filosofie examen 1875, teol.
kandidat examen 1881 och prästvigdes samma
år den 3 juni, tjänstgjorde sedan ett år som
komminister i Lunds domkyrkoförsamling
och skötte under kortare tid pastoral vården
dels i Knästorps och Tottarps,, dels i S:t Peters
Klosters och N. Nöbbelöfs församlingar. Åren
1875-94 var han lärare i kristendom vid
Lunds privata elementarläroverk och samma
skolas rektor åren 1887-92, blef docent i
systematisk teologi vid Lunds universitet 1881,
utnämdes till e. o. professor i moralteologi
och symbolik vid samma universitet 1892 och
förordnades den 14 juni 1894 utan ansökning
till professor i kyrkohistoria och symbolik
och till kyrkoherde i Västra Kärrstorps och
Glostorps prebende pastorat. Den 17
september samma år installerades han i
ämbetet, då han höll en inträdesföreläsning om
Grundtvigs kirkespeil.
Härtill må läggas, att han också verkat i
kyrkans tjänst genom utgifvandet af en. hel
mängd teologiska skrifter.
O. Th. Huldén.
Q.. ֣. Pfannenstill
är en af de föreläsare, som samlat ett lika
stort som intresseradt auditorium. Ämnet
för föreläsningarna: »Religionens betydelse
i folkens lif*, är ett af de mest intressanta,
den teologiska vetenskapen har att bjuda.
Föreläsaren förstod också att med sitt
enkla, logiska uttryckssätt, sitt flytande
föredrag och sitt sympatiska uppträdande
fängsla sina åhörare. Det var ej
spetsfundigheter eller obevisade påståenden, som
utkastades. Äfven sådana satser, som den
okritiska mängden anser själfklara, fingo sin
mångsidiga belysning, innan de accepterades
som fullgoda.
Föreläsarens grundliga beläsenhet i såväl
den teologiska som den världsliga
litteraturen genomlyste ständigt föredragen. Tro och
vetande - dessa två hvarandra
kompletterande sidor i vårt andliga och religiösa lif
- äro båda lika nödvändiga för oss.
Genom tron få vi kunskap om den verklighet,
som är sammanhängande med vårt inre lif.
Det finnes en gudomlig uppenbarelse i
hvarje religion - från den lägsta
naturreligionen till den högsta religionsformen
eller kristendomen - men i mindre eller
större grad af klarhet. Hos hvarje
människa är Teligionen medfödd, och genom denna
söker hon sätta sig i förbindelse med en
högre makt för att kunna behärska
världen. Först i kristendomen blir detta
världs-behärskande fullständigt. Därför lämnar
också kristendomen ensamt bland
religionerna full frihet för vetenskap och konst.
Den gör nämligen ett fullt tydligt
åtskiljande mellan Gud och det skapade,
hvarigenom det senare kan bli föremål för fri
forskning.
Dessa uttalanden karakterisera i korthet,
fastän ofullständigt, innehållet af
foreläsningarna. Den uppfriskande fläkt af
religiositet och fördomsfrihet, som genomandades
hela framställningen, sammanhänger på det
närmaste med föreläsarens utveckling äfven
i yttre hänseende.
Göran Magnus Pfannenstill är född i
Fout-skäl af Älfsborgs län 1858 samt genomgick
Göteborgs elementarläroverk, hvarifrån han
1878 dimitterades till universitetet. Här
studerade han först teologi och aflade examina
för prästämbetet 1880 och 1881. Därefter
ägnade ban sig åt filosofiska studier och
tög;fi-losofie kandidatexamen med filosofi och
naturvetenskaper som hufvudämnen 1885. 1890
aflades teologie kandidatexamen och 1892
disputerade han för docentur i teologi, hvilken
befattning han för närvarande innehar.
Docent Pfannenstill har tvänne år varit
studentkårens ordförande samt åtskilliga gånger
uppehållit professur i teologiska fakulteten.
O. Bobeck.
^ K- von Sellerin.
Till sommarkursernas mest populära
föreläsningar kunna vi med fullt fog räkna de
fyra föreläsningar, som docenten v. Schwerin
höll öfver »Européerna i Sydafrika». Detta
icke blott på grund af föreläsarens eminenta
talang att åskådligt och saftigt framställa
sitt ämne, utan äfven därför att de under
föreläsningarnas gång skildrade förvecklingarna
i denna aflägsna världsdel utgöra en »fråga
för dagen», som i intresserade kretsar
tilldragit sig största uppmärksamhet, en upp
märksamhet, som äfven här gjorde sig
gällande därigenom, att samtliga föredragen voro
till trängsel besökta.
I raska drag skildrade föreläsaren
grunddragen af landets fysiska beskaffenhet, dess
infödingar och invandrande kolonister, den
holländska kolonisationens fortgående
utveckling, engelsmännens intrång på de s. k.
boernas område, grundandet af den
Syd-Afrikanska republiken, Transvaals befrielse
efter upprepade nederlag för engelsmännen,
upptäckten af de rika diamant- och
guld-grufvorna och följderna däraf samt slutligen
d:r Jamesons fribrytarexpedition i december
1895 - allt kryddadt med en mängd
etnografiska och historiska notiser och anekdoter,
som allt emellanåt framkallade auditorets
munterhet.
Lägger man härtill föreläsarens förmåga
att, på grund af fleråriga resor i Afrika,
tala af egen erfarenhet, tala lefvande och
i högsta grad fängslande, så är det klart,
att det utbyte, vi lärare och lärarinnor
erhöllo, är af mera reellt och varaktigt slag,
ett utbyte, som helt säkert snart nog
kommer att omsättas på vårt arbetsfält,
folkskolan.
De välvilliga ord, hvarmed friherre v.
Schwerin afslöt sin föreläsningsserie, då han
tillönskade alla »välkomna åter» och detta »ju
förr dess hellre»; besvarades med skallande
applåder.
Friherre Hans Hugold von Schwerin föddes
på Skarhult i Skåne 1853 och studerade i
Lund, där han aflade studentexamen 1871
och filosofie doktorsgrad 1884. Redan
dessförinnan hade han gjort flera resor till
främmande land. Så besökte han 1881 i olika
vetenskapliga syften Tyskland, Österrike och
Italien, samt idkade vintern 1881-82
geografiska studier i Paris och London. Kallades
1884 till docent vid Lunds universitet i
geo-| grafi och statskunskap samt företog i
novem-| ber 1885 sin i flera hänseenden banbrytande
i Afrikaresa. Efter genomströfvandet af det
inre Afrika, hvarunder han gjorde viktiga
upptäckter, återvände han i maj 1887 till
Europa, hedrad af flera nationer. Emellertid
låg det icke i frih. Schwerins kynne att nu
hvila på sina lagrar. År 1888 är han i
Köpenhamn, idkande studier; 1889 i Paris
såsom ombud vid den internationella
geografiska kongressen; 1892 på resa i Tyskland
såsom riksstatens stipendiat och samma år i
Madrid, reprepresenterande Lunds
universitet vid Columbusfesten. Under allt detta har
S. uppehållit sin docentur och vid flera
tillfällen haft professorsförordnanden samt
dessutom utvecklat en förtjänstfull verksamhet
såsom vetenskaplig författare. Genom denna
lifliga verksamhet har han ock inom den lärda
världen dragit uppmärksamheten till sig,
hvilket haft till följd hans inväljande som
ledamot och korresponderande ledamot i flera
svenska och utländska lärda samfund.
Af hans utgifna arbeten märkas: Slafveri
och Slafhandel. - Muhamedanismen i Afrika.
- Natursceneri på Afrikas västkust. -
Sydväst-Afrikas kust. - Helgoland. - Några
ord om prof. E. Carlssons Skolgeografi. -
Lektor N. Hö j ers skol geografisk a funderingar.
- Slutord i den. skolgeografiska frågan.
Friherre v. S. torde vara den ende
universitetsläraren i Sverige^ som innehar konsulat.
Han är nämligen sedan 1887 Kongostatens
konsul för Sverige-Norge.
O. A. Vesterin.
Frihetstiden, som i politiskt hänseende
företer en bild af så mycket förfall och så
många svikna förhoppningar, var dock inom
litteraturen i flera afseenden kraftig,
blomstrande och fruktbärande. Ett karakteristiskt
drag för denna tid är det fosterländska
nyt-tighetssträfvandet, detta äfven på
litteraturens område. Utile dulci (= Nytta och nöje)
var som bekant, namnet, på ett af de
litterära sällskapen under frihetstiden. »Man
skref för att gagna men gagna under en
behaglig form.»
Sådan var den uppfattning man fick om
denna tid vid åhörandet af docenten Wrangels
föreläsningar Öfver Frihetstidens
odlingshistoria med hänsyn till dess litteratur och konst.
Både nytta och nöje medförde dessa
föreläsningar. Det mera »nyttiga» var, enligt
föreläsarens eget uttalande, att hämta i de
»grundlinjer», som i och för dessa föreläs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
