Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 37. (767.) 9 september 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 37
SVENSK LÄRARETIDNING.
535
åsikt, att den danska anordningen med en
allmänt förberedande examen vore
synnerligen väl funnen. Deras beröm föreföll
t. o. m. väl starkt, och fru Schröder sade
mig efteråt, att hon allt emellanåt måste
knipa sig i armen för att förvissa sig om,
att hon verkligen var vaken samt befann
sig på Askov och där fick höra sådana
lof-sånger öfver de danska examina.
De båda nu nämda diskussionerna hade
alldeles uppslukat den »normalarbetsdag» af
4 timmar, som vi egentligen ansett oss
kunna utan öfveransträngning stå ut med. Efter
middagen måste därför ett »extra
sammanträde» hållas för behandlingen af frågan
3. Om folkebog samlinger.
Meningsbytet inleddes af adjunkten Anar.
Sch. Steenberg från Horsens, en af mötets
mest vinnande personligheter - vinnande
redan genom sitt glada, trefliga ansikte, sitt
outslitliga humör och sitt friska,
oemotståndligt smittande skratt. Han var ock afgjordt
en af mötets talangfullaste och elegantaste
talare. Föredraget, som var synnerligen
sakrikt och intressant, illustrerades genom
en mängd fotografier af folkbibliotek i andra
land, särskildt i England, där talaren syntes
vara mycket hemmastadd. Diskussionen
bestod dels af åtskilliga upplysningar om
folkbiblioteken i de skandinaviska landen
jämte betraktelser öfver deras tynande lif,
dels af ett litet meningsbyte mellan
inledaren och Schr0der rörande förhållandet
mellan »b0gerne» och »det levende ord». Den
förre häfdade, att man i Danmark inom
grundtvigianska kretsar stundom visat en
tämligen stark benägenhet att undanskjuta de förra
i sin entusiasm för det senare. Och
däruti hade han, så vidt jag får döma af min
lilla erfarenhet, sina ganska goda skäl. Men
med lika goda skäl kunde ock Schr0der
häremot invända, att åtminstone Grundtvig
själf, »den store bog-orm», icke drabbades
af ifrågavarande anmärkning. Och hvad
Askov anginge behöfde han blott hänvisa
till det bibliotek på omkring 1,000 band, för
hvilket en särskild lokal funnes uppförd vägg
i vägg med den säl, hvaruti våra
diskussioner nu fördes. Efter diskussionens slut
följde vi denna tydliga vink och togo under
ledning af bibliotekets beläste och
intresserade föreståndare, hr Poul Bjerge, detsamma i
betraktande. Schröder och Askov hafva skäl
att vara stolta däröfver. F. B.
En minnesfest
(Bref till Svensk Läraretidning.)
Lysekilskretsens lärareförening hade möte
den 4 dennes i Fiskebäckskils skolhus för
öfverläggning om allmänna föreningens
ärenden. Med anledning däraf att
Fiskebäcks-kilsboarna några dagar förut för insamlade
frivilliga bidrag låtit resa en vacker vård
å sin förste folkskollärares, prästmannen
Helge Bruhns graf, beslöt mötet att härför
visa sin tacksamhet samt på samma gång
bringa en enkel hyllning åt sin aflidne
förkämpes minne. Ryktet härom hade inom
kort spridts inom samhället, hvarför en stor
folkskara vid middagstiden började samlas
å kyrkogården.
Sedan mötesförhandlingarna af slutats,
tågade föreningens medlemmar ut till
kyrkogården och slöto en ring omkring vården
samt uppstämde under anförande af
folkskolläraren Olander på Grullholmen sången
»Mitt lif är en våg». Efter sångens slut
trädde folkskolläraren J. S. Lidell från
Dragsmark, som under dagen varit mötets
ordförande, inom ringen och yttrade följande:
Kamrater, medarbetare och
medarbetarin-nor på uppfostringsarbetets stora fält l
Vi hafva i dag sammanträdt till möte för
att med hvarandra utbyta tankar, rörande det
för oss alla så kära arbetet: folkets
upplysning och uppfostran. Omständigheterna
hafva härvid fogat det så, att vi kommit att
hålla detta möte på en plats, som har att
framvisa ett ganska vackert och för oss
uppmuntrande blad i svenska folkskolans
historia. Då jag i dag har haft äran leda
förhandlingarna vid Lysekilskretsens
lärareförenings sammanträde härstädes, är det också
för mig synnerligen kärt att med några ord
erinra om, på hvad sätt Fiskebäckskils
samhälle blifvit bemärkt i nyss omnämda
hänseende. Jo, detta samhälle har gjort sig
bemärkt därigenom, att här blef troligen
Bohusläns första folkskola på landsbygden
inrättad. Då 1842 den första folkskolestadgan
utkom, genom hvilken vårt lands
församlingar ålades att inrätta skolor för sina barns
undervisning, hade Fiskebäckskil redan sedan
ett år tillbaka och utan den ringaste
påtryckning af vare sig lagar eller myndigheter en
väl ordnad skola i verksamhet, där barn
såväl från detta samhälle som från
kringliggande trakter erhöllo en god
skolundervisning.
Vi känna alla,, huru många svårigheter,
som i allmänhet på landsbygden mötte, då
folkskolestadgan skulle tillämpas, ja, huru än
i dag folkskolan på.månget ställe måste
kämpa med svårigheter, uppkomna genom
njugghet och en allt för långt gående sparsamhet
från deras sida, hvars välfärd folkbildningen
vill befrämja. Det är därför så mycket mer
glädjande att kunna konstatera, att här på
denna ort funnits män, som insett nyttan af
en ordnad folkundervisning samt inrättat en
allmän skola för samhällets barn, redan
innan Sveriges konung och ständer hunnit
stifta någon lag om denna folkets lifssak.
Medel till skolans ordnande erhölls
därigenom, att Fiskebäckskils församling genom k.
brefvet den 10 okt. 1840 erhöll nådigt
tillstånd att försälja en kyrkan tillhörig
hemmansdel samt använda försäljningssumman
till ifrågavarande ändamål. Som på denna
tid naturligtvis icke funnos några särskildt
examinerade lärare att tillgå för
barnaundervisningen, föreskref samma k. bref, att
läraren vid Fiskebäckskils skola skulle vara
prästman samt få tillgodoräkna sig på denna
plats prästerliga tjänsteår.
Det k. brefvets föreskrifter sattes raskt i
verkställighet, så att den nya skolan kunde
börja sin verksamhet redan i maj månad
1841. Som ett bevis på framtidsblicken hos
de ledande männen på Fiskebäckskil vid denna
tid må påpekas, att det skolhus, som då
byggdes, ännu i dag användes för samma
ändamål och efter mer än ett halft sekels
tillvaro kan uppfylla de anspråk, man ställer
på en nutida folkskolebyggnad. Hvad de
Idarseende män^ som togo initiativet till denna
länets troligen äldsta folkskola på
landsbygden, hette, känner jag icke. Säkerligen äro
de sedan åratal tillbaka nedmyllade på denna
kyrkogård. Heder åt deras minne, för hvad
de verkat för sina barns och medmänniskors
upplysning och uppfostran!
Men hvartill tjäna väl utmärkta yttre an
ordningar och präktiga skolhus, om icke
därinom verkar en lärare, som är genomträngd
af en rätt och innerlig afsikt att gagna sina
medmänniskor och i synnerhet dem, hvars
vägledare han är kallad att vara, och som
med detta stora mål för ögonen i s j älf upp-
offrande nit och kärlek uppfyller sin
maktpåliggande kallelse.
En sådan lärare hade Fiskebäckskils första
folkskola lyckats erhålla i pastor Helge Brulin.
Pastor Brulin var född den 17 juni 1807 och
afled vid något öfver 67 års ålder den 26 okt.
1874. Han började sin verksamhet som
skollärare härstädes vid den nyssnämda skolans
öppnande i maj månad 1841 och arbetade
här till samma år han afled. Hans
löneförmåner voro till en början 400 riksdaler om
året samt bostad i skolhuset. Sedermera
tjänstgjorde han som adjunkt åt kyrkoherden
i Morlanda genom att förestå den prästerliga
förrättningen inom Fiskebäckskils
kapellförsamling.
Om denne vår förkämpe och banbrytare
såsom lärare har jag aldrig hört annat sägas,
än det som ländt till hans heder. Som lärare
uppgifves han hafva varit mycket nitisk och
skicklig på sin tid samt var därjämte en man,
som uppfostrade sina elever till tukt och
ordning såväl inom som utom skolan. Från när
och fjärran sändes barn till pastor Bruhns
skola, icke blott därför, att skolor voro
sällsynta på den tiden, utan fast mer utaf den
orsak, att denna skolas goda namn och rykte
spridts vida omkring i bygderna. En
naturlig följd af Bruhns verksamhet på denna
plats blef den, att Fiskebäckskils samhälle i
bildning och hyfsning kom att stå långt
fram-:Ör öfriga samhällen i Bohuslänska
skärgården.
Men icke blott inom skolan sträckte sig
Bruhns verksamhet som uppfostrare. Han
umgicks förtroligt med barnens föräldrar och
var en både ofta och gärna sedd gäst i
de-.as hem samt inverkade på detta sätt
förädlande på såväl barn som föräldrar, hvilkas
vän och rådgifvare han städse blef. De
elever, som lämnat hans skola, följde han med
varmt intresse ut i lifvet och var deras
hjälpare och rådgifvare, så långt hans förmåga
sträckte sig.
Det blef också åt pastor Bruhn förunnadt att
åtnjuta en lön för sitt arbete, som för en lärare
är af ovanskligt större värde än den rent
materiella belöningen. Han såg nämligen sitt
arbete krönas med framgång. Huru svårt är
det icke för jordbrukaren att få missväxt på
den åker, där han nedlagt all sin flit och
möda? Huru mycket mer svider det icke i
lärares hjärta, då han ser ett barn, som
han efter bästa förmåga sökt dana till en
människa i ordets vackraste betydelse, i stället,
sedan det lämnat hans skola, falla af och
arta sig till ett samhällets ogräs? Sådana
sorger hafva nog drabbat mången af oss, och
helt visst var nog ej heller den gamle
veteranen, pastor Bruhn, alldeles fri från dessa
hjärtesorger; men säkert är äfven, alt han
hade glädjen se ganska många af sina elever
växa upp till redbara medborgare samt
förvärfva sig aktning och äfven blifva högt
uppsatta samhällsmedlemmar.
Jag har redan nämt, att Bruhn följde sina
elever ut i lifvet. Ja, ännu mer. Han
verkade äfven för deras fortsatta utbildning,
sedan de lämnat hans skola. Sålunda
ombesörjde han, att navigationslärare under flera
år i Fiskebäckskil undervisade den
sjöfarande ungdomen, så att denna utan större
uppoffringar kunde erhålla styrmans- och
kaptensexamen, hvilket hade till följd, att från
Fiskebäckskil utgick ganska mycket och
skickligt befäl för vår handelsflotta.
Inom detta samhälle kommer helt säkert
Bruhns minne att länge lefva i tacksam
hågkomst. Mångfaldiga voro de bevis på
tacksamhet och välvilja, som under lifstiden
kommo honom till del. Kort före hans död
beslöt församlingen på kyrkostämma att till
hans änka utbetala en årlig pension af 500
kr. Nu har hans minne hedrats därigenom,
att hans forna församlingsboar och lärjungar
låtit resa en vacker vård å hans graf.
Vi hafva i dag samlats omkring denna vård
på det rum, där en af vår folkskolas tidigaste
och mera kraftiga arbetare gått till hvila från
sitt mödosamma värf. Måtte hans minne
sporra oss att oförtrutet fortsätta vårt arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
