Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 40. (770.) 30 september 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 40
hr O. Stenberg, som ansåg, att S. A. F. måste
bereda sig på den eventualiteten, att Svensk
Läraretidning blefve nedlagd eller komme i
sådana händer, att den ej mer vore ett stöd
för föreningen, samt trodde, att beredeisen
lämpligast kunde ske genom årsskriftens
utvidgande, först till månadsskrift, därpå till
half månadsskrift, slutligen till veckoskrift;
hr J. P. Lindén, som instämde i hr
Stenbergs förslag; samt
hr J. J. Dalström, som redogjorde för sin
från centralstyrelsens majoritet afvikande
mening, och som under talrika instämmanden
från oppositionens sida förklarade sig icke
kunna tillägga landsortskretsarnas nekande svar
å första frågan något värde, enär dessa svar ej
hvilade på moget omdöme^ hvilket ock vore
helt naturligt, eftersom dessa kretsar ej haft
någon sakkunnig utredning att stödja sig på.
I motsats härtill ansåg hr Fridtjuv Berg,
att motionären och centralstyrelsen handlat
praktiskt, då de begärt, att kretsarna före
utarbetandet af det detaljerade förslaget måtte
yttra sig örn de hufvudgrunder, hvarpå detta
förslag enligt deras mening borde byggas.
Omdömet om värdet af landsortskretsarnas svar
fann han obefogadt och äfven i öfrigt mindre
lämpligt.
Diskussionen, som till en början hade en
öfvervägande saklig hållning, kom efter en
stund in på frågan om det sätt, hvarpå
ärendet blifvit af motionären och
centralstyrelsen behandladt. Härom yttrade sig:
hr E. Carli, hvilken i ett längre skriftligt
anförande, som af hans meningsfränder
kraftigt applåderades, häfdade den meningen, att
motionen varit i allo lojalt affattad, att däri
ej förekommit något endaste ord eller uttryck,
som på minsta vis kunnat motivera ett
ovänligt bemötande, att centralstyrelsen
emellertid vid sin behandling däraf fullständigt glömt
saken för personen och endast sökt tillfälle
att få afstraffa en för densamma eller någon
dess medlem misshaglig person, att den
därför öfverhopat motionären med alla möjliga
och omöjliga motfrågor och hånfulla
beskyllningar, att dess utlåtande i årsskriften
vimlade af personliga tillvitelser o. s. v.;
hr Otto Carlsson, som beklagade sig öfver
insinuationen, att han skulle varit någons
»bulvan», samt förklarade, att han uppsatt sina
skrifvelser alldeles på egen hand och utan
hjälp, ehuru han underkastat dem sina
meningsfränders pröfning;
hr Grust. Bergh, som fann det orätt af
centralstyrelsen att »förhåna» en kamrat och
medlem af kåren;
hr E. Ronnell, som medgaf, att motionären
i sina senare skrifvelser varit »elak mot
centralstyrelsen», men ansåg, att han i sin
motion icke framkommit med några »stora
beskyllningar» mot denna; samt
hr Leo Karlsson, hvilken klandrade ett af
centralstyrelsen gjordt uttalande, att
»organfrågan» länge varit betraktad såsom ett
lämpligt söndringsämne inom föreningen samt att
man på vissa håll säkerligen gärna såge, att
hon så länge som möjligt måtte kunna hållas
sväfvande.
De framställda anmärkningarna bemöttes af
hr Fridtjuv Berg, som påpekade, att
motionären allt ifrån början varit den anfallande
parten och såsom stöd härför dels uppläste
åtskilliga redan i motionen förekommande och
af gammalt kända insinuationer om vissa
personers »försök till despotism och
allenarådan-de inom föreningen», dels hänvisade till de
många tillvitelser mot centralstyrelsen och de
utlåtelser om dess dåliga bevekelsegrunder,
hvilka kunde läsas i årsskriften ss. 68, 72, 73
m. fl. Å de i så öfverlägsen och bitter ton
framkastade beskyllningarna vore den af
motionären omnämda »finslipade» ironien det
enda värdiga svaret och försvaret. Intet
förslag, som framkommit i höflig form, hade
någonsin blifvit af centralstyrelsen ovänligt
behandladt. Äfven centralstyrelsens ledamöter
vore ju medlemmar af kåren och kunde lika-
väl som någon annan göra anspråk på att ej
blifva förhånade. Kunde i centralstyrelsens
utlåtande någon enda »tillvitelse» mot
motionären uppletas, så borde man väl nu vara i stånd
att framdraga densamma. Med insinuationen
att motionären skulle varit »bulvan» hade
centralstyrelsen för sin del intet som helst att
skaffa. För vidare upplysning om den så skarpt
klandrade centralstyrelsekommittén samt dess
både »möjliga och omöjliga motfrågor»
hänvisade talaren för öfrigt till den vid
sammanträdet närvarande centralstyrelseledamot, som
härför vore ansvarig, och som i fråga om det
diskuterade »sättet» aldrig uttalat någon som
helst afvikande mening.
Hr Sv. Nylund f aim, att »oppositionen» icke
kunnat anföra något bevis, som gendref hvad
centralstyrelsen yttrat, hvarför han, liksom
ock hr Hjalmar Berg, yrkade, att föreningen
skulle förklara sig ej för närvarande önska
anskaffandet af ett eget föreningsorgan.
Diskussionen var slut först kl. l/z 11 på
aftonen, då ett stort antal medlemmar
aflägsnat sig. Med 47 röster mot 16 antogs
följande af hr Stenberg föreslagna resolution:
Enär i afseende på frågan om anskaffandet
af egen föreningstidning icke föreligger sådan
utredning, som erfordras för besvarandet af
centralstyrelsens i ärendet framställda
spörsmål, får Stockholms folkskollärareförening
under framhållande af önskvärdheten däraf, att
ett eget tidningsorgan för Sveriges allmänna
folkskollärareförening kunde åvägabringas, hos
centralstyrelsen anhålla, att centralstyrelsen
med ledning af från kretsarna inkomna
förslag ville tillsätta en femmannakommitté för
frågans fullständigare utredning, innan den
framlägges för kretsföreningarna till slutligt
afgörande.
Till kommittéledamöter beslöt föreningen
förorda hrr J. J. Dalström, Alex. Jonsson
och O. Stenberg i Stockholm, K. O.
Sjölander i Asker och C. J. Grardell i
Göteborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
