Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 42. (772.) 14 oktober 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
596
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 42
af mig skulle begära upplysningar. Tvärtom
har jag i en i n:r 140 af »Svenska
Morgonbladet» införd uppsats/ö’re&r壣 centralstyrelsen
att icke själf hafva gjort en dylik beräkning,
då den utan »nämnvärdt besvär* kunnat
utföra en sådan och säger sig icke hafva >
förbisett kostnadsberäkningars vikt och värde».
Man begär för mycket, då man fordrar, att
undertecknad med förtroende bort mottaga
och utan att yttra missnöje besvara en
skrifvelse, hvilken en hvar torde inse vara endast
en yttring af centralstyrelsens sätt att »draga
en smula på munnen» åt mig och mitt
förslag, och hvilken skrifvelse i Sv. Ltgs här
ofvan nämda referat betecknas som »en
’finslipad’ ironi» utgörande centralstyrelsens»
enda värdiga svar» å motionen. (Märk väl:
centralstyrelsens till mig ställda skrifvelse är ett
svar å motionen. Huru denna under dylika
omständigheter kunnat sägas vara »förtjänt
af den allra största uppmärksamhet», är svårt
att förstå.)
Det är för mycket fordradt, att
undertecknad som ett »kamratligt samrådande» skall
betrakta ett besök, vid hvilket
kommittéordförandens tillvägagående var sådant, att den
ene passive deltagaren, hr J. J. Dalström,
på min direkta fråga därom yttrat sig
ogillande, under det den andre, hr Johansson,
i en, mildt sagdt, skef framställning söker
bagatellisera hela tillställningen samt
förklarar sig icke vilja »döma» ordförandens
»kanske allt för högtidliga» uppträdande.
Det har indirekt antydts,, att om motionen
framkommit i höflig form, skulle den blifvit
annorlunda behandlad. Jag vågar hålla före,
att ingen som helst ohöflighet mot
centralstyrelsen förekommer i motionen.
En del uttryck ha visserligen påståtts vara
riktade mot centralstyrelsen. En hvar
finner emellertid lätt, att om dessa uttalanden
anföras utan att stympas (hvilket senare skett
i ofvannämda referat från Stockholmskretsens
sammanträde), kunna de icke gälla
centralstyrelsen mera än hvilken annan som helst,
som ville göra »försök till despotism och
alle-narådande inom föreningen». Jämf.
årsskriften s. 46!
Någon ohöflighet i min motion, speciellt mot
centralstyrelsen, kan icke framletas.
Centralstyrelsen har alltså saknat anledning att i
svaret å densamma (= skrifvelsen af den l nov.)
begagna sig af »den af motionären omnämda
’finslipade’ ironien, det enda värdiga svaret»
(något »försvar» kan det ju icke vara,
alldenstund centralstyrelsen icke anfallits. Jämf.
motionen!).
Detta centralstyrelsens »enda värdiga svar»
innehåller icke heller såsom påståtts blott en
begäran om »väl behöfliga upplysningar.»
Jämför frågorna om de utländska tidningarna!
Att jag med centralstyrelsens skrifvelse af
den l nov. för ögonen och kommitterades
pressningar i minnet i svarsskrifvelsen af den
19 mars öppet och rätt fram sagt
centralstyrelsen några skarpa ord, är väl icke värre än
dess beteende mot mig och låtsade allvar gent
emot förslaget. Då jag af allt
centralstyrelsemajoritetens åtgörande fann, att något stöd
för min motion från det hållet icke var att
vänta, har jag med skrifvelsen af den 19
mars och däri framställda anmärkningar
velat förmå densamma att låta den antagna
masken af objektivitet i frågan falla. Den
hade eljest vid frågans fall kunnat åberopa
sig på visad lojalitet gent emot förslaget. Nu
torde sådant icke gå för sig.
Tills någon bevisat, att motionen är ett
anfall mot centralstyrelsen, och tills någon med
skäl styrkt, att mina öfriga åtgöranden
i organfrågan åsyftat att spränga Sveriges
allmänna folkskollärareförening, anser jag mig
icke hafva anledning att vidare yttra något
i ämnet. Konklusioner, dragna af stympade
citat ur mina skrifvelser eller byggda på lösa
beskyllningar, komma icke vidare att af mig
bemötas.
Stockholm den 5 oktober 1896.
Högaktningsfull t
Otto Carlsson.
Öppen fråga till
eentralstyrelseleda-moten hr J. J. Dalström.
Samstämmigt angifva referat i Svensk
Läraretidning och Folkskolans Vän, att hr
Dalström vid behandlingen inom
Stockholmskretsen af organfrågan haft ett yttrande, som
anger hr D:s tankar om landsortskretsarnas
förmåga att sakligt bedöma ett inför dem till
afgörande framlagdt ärende. Enligt sistnämda
tidnings referat skulle hr D. vid det åsyftade
tillfället yttrat, att han -»satte ej det ringaste
var de på landsortskretsarnas uttalanden, då dessa
på grund af den bristfälliga utredningen och
knappa tiden ej kunnat blifva annorlunda».
Då två tidningar lämnat fullt
öfverensstämmande referat af hr D:s yttrande och hr D.
i sin uti föregående nummer af de nämda
båda skoltidningarna införda förklaring icke
angifvit, hvad han vid tillfället i fråga yttrat,
våga undertecknade härmed vördsamt fråga:
1. Hade hr Dalströms omdöme rörande
landsortskretsarnas uttalanden i organfrågan
i hufvudsak den form, som här ofvan finnes
angifven ?
Om denna fråga besvaras nekande:
2. Hur föllo sig hr Dalströms ord vid
ifrågavarande tillfälle?
Medlemmar i landsortskretsar under åren
1880-1896.
Till Red. af Svensk Läraretidning!
Må det tillåtas mig att i Eder ärade
tidning yttra några ord till hr J. J. Dalström,
Stockholm, med anledning af hans påstående,
att landsortskretsarnas nekande svar på
tidningsfrågan icke kunde af honom tillmätas
något värde, alldenstund de icke grundade
sig på ett moget omdöme!
Herr Dalström! Det är, lindrigast sagdt,
förvånansvärdt, att Ni kunnat fälla ett sådant
om synnerlig ringaktning vittnande yttrande.
Skulle endast hufvudstadskretsen jämte de
från landsorten, som sagt ja, sitta inne med
förmågan att moget bedöma en tidningsfråga?
Enligt min mening kunna landsortens lärare
mera sakligt bedöma den föreliggande
tidningsplanen, alldenstund de allra flesta icke
personligen känna vare sig centralstyrelsens
ledamöter eller motionären. Skulle Ni
tilläfventyrs äfven vilja påstå, att Edert
upprepade inväljande i centralstyrelsen haft sin
grund i landsortslärarnes oförmåga att bilda
sig ett moget omdöme?
Trelleborg i oktober. Joh. Rosén.
På begäran meddelas, att det i n:r 40
införda referatet af tidningsfrågans
behandling inom Stockholmskretsen icke var
läm-nadt af kretsens sekreterare.
Redaktionen.
Utlandet.
Universitetskurser för
folkhögskollärare hafva pågått den 7-27 sistlidna
september i Köpenhamn. Kurserna räknade 77
deltagare, af hvilka 35 voro föreståndare för
danska folkhögskolor. De flesta deltagare
åtnjöto resestipendier. För ändamålet utgingo
nämligen af statsmedel icke mindre än 4,000
kronor.
Döfstumundervisningen i Finland har
nyss kunnat fira sitt 50-års jubileum. Den
l oktober 1846 öppnades nämligen i Borgå af
Karl Oskar Malm den första döfstumskolan i
Finland. Malm, som själf var döfstum, hade
i Sverige å Manilla åtnjutit undervisning.
Enligt omdöme af hans forne lärare, direktor
Borg, var han en ovanligt begåfvad man samt
ägde såsom döfstum stora kunskaper. På egen
risk öppnade han den ofvannämda skolan
men förstod snart intressera behjärtade och
inflytelserika personer för de döfstummas sak.
År 1858 öppnades i Åbo en statens
döfstumskola, vid hvilken Malm förordnades som
ordinarie lärare. Skolan i Borgå fortsatte dock,
och småningom upprättades flera sådana
skolor i skilda delar af landet. För närvarande
finnas 6 af staten underhållna döfstumanstal- J
ter. För de döfstummas väl arbetar numera
äfven en döfstumförening. Denna firade i
somras sin 10-åriga tillvaro med en fest, vid
hvilken aftäcktes en minnesvård öfver Malm,
den finska döfstumundervisningens
banbry-tare.
Pensionsbref,
utfärdade den 29 augusti och 15
september.
Folkskollärarnes pensionsinrättning.
1.855. P. J. Linder, Voxtorp, Kalm.
483 kr., fr. l aug. 1896.
1.856. R. Nilsson, Hjortsberga, Blek.
525 kr, fr. l jan. 1897.
1.857. A. Danielsson, Millesvik, Vrml.
525 kr, fr. l jan. 1897.
1.858. P. E. Tibblin, Skerike, Vstm.
525 kr, fr. l juli 1897.
1.859. S. Johansson, Länna, Södm.
468 kr, fr. l juli 1896.
1.860. A. Gr. Eriksson, Floda, Södm.
525 kr, fr. l jan. 1897.
1.861. G. Vallenström, Vada, Sthm.
525 kr, fr. l jan. 1897.
Folkskollärarnes änke- och pupillkassa.
681. E. Danielssons änka o. 5 barn, En viken,
Kpbg.
210 kr, fr. l sept. 1896.
682. J. Gr. Hcellströms änka, Halmstad, Hall.
200 kr, fr. l sept. 1896.
683. J. A. Tärnings änka, Kisinge, Östg.
140 kr, fr. l sept. 1896.
684. P. Svenssons änka, Täby, Sthm.
140 kr., fr. l juni 1896.
Småskollärarnes
ålderdomsunderstödsanstalt.
194. Petronella Petersson, Fagerhult, Krist.
70 kr, fr. l juli 1896.
Breflåda.
(Meddelanden och förfrågningar i bref och å brefkort,
som icke äro undertecknade med afsändarens namn och
adress lämnas utan afseende.)
385. J. J. Å. Yikarielönen torde nog
rättast utgå efter lästiden och ej efter
kalenderår.
386. A. S. Härom intet bestämdt
prejudikat.
387. Mångårig prenumerant. 1) och 3) 6
månader. 2) Enligt folkskolestadgan skall
det vara »prästbetyg», och hvad därmed
menas bör väl åtminstone pastor veta. 4) I
original. 5) Antagligen ej. Beror dock på, i
hvilka ordalag beslutet fattats.
388. Ral. 1) Nej, vikarie skall aldrig
erlägga afgift till änke- och pupillkassan. 2)
§ 5 i reglementet. 3) Vänd Eder skriftligen
till skolrådet med begäran att återfå beloppet.
389. Lärare, Länna. Då ordinarie lärare
af går från sin tjänst den l juli, äger han för
det året blott uppbära V* års lön.
390. Dacke. 1) Nej, torde icke duga. Måste
nog vara två särskilda intyg, det ena
utfärdadt af skolrådet eller å dess vägnar, det
andra af pastor. 2) Se svaret 387!
391. - en. 1) Nej. 2) Intet.
392. Charles 72. 1) Hon måste stanna,
därest ej skolrådet medgifver befrielse. 2)
Om skolrådet sådant tillåter. 3) och 4)
Härom våga vi ej yttra oss. (Såsom vi förut
framhållit, anse vi de nya bestämmelserna
angående uppsägningstid särdeles
ofördelaktiga för lärarepersonalen.)
393. Ständig prenumerant (A. N.). 1) Se
svaret 387! 2) Antagligen, därest ej
öfver-låtelsen redan verkställts i laga ordning.
394. Sm. Härom fullständiga upplysningar
i nästa nummer.
395. Lysibuss. Nej.
396. O. 1) Icke utan af domkapitlet godkänd
reglementsändring. 2) I det fall att hon
nöjer sig med lägre lön än 367 kr.
397. Bernhard. 1) Ja. 2) I början af
november. 3) Se svaret 394!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
