Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 45. (775.) 4 november 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖR FQLKTJNDERVISISTINOEN.
N:r 45.
(775.)
STOCKHOLM, 4 NOVEMBER 1896
15:e årg.
Prenumerationspris :
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., 1/2 år 2 kr., V4 år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset från Drottninggatan), 1 tr. 1 Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
| Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare: EMIL HAÉMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6. Allm. tel. 6OOO.
Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm.
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid :
hvarje onsdags förmiddag.
An nonspris:
25 öre pr petitrad (=14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigselannons 1 kr., dödsannons 2, 5 o kr.
Annons hör vara inlämnad senast måndags afton för att inkomma i veckans nummer.
Tegnér och skolan.
$113 ligen svensk skald har genom sia diktning väckt en så
vid-cik sträckt och liflig förtjusning som Tegnér. Ännu för trettio
år sedan kunde man höra Frithiofs saga sjungas snart sagdt
öfverallt, citat därur användes såsom __
gängse skiljemynt i den andliga
samfärdseln, versskrifning blef en
allmän sport, och nästan hvar och
en ung man, som nödtorfteligen
förmådde foga versfot till versfot
och rim till rim, trodde sig
kunna blifva poet blott genom att
söka imitera Tegnérs skimrande
bildprakt och efterapa hans
»poetiska fyrverkerier».
»Tegnérismen» inom vår
litteratur höll sig länge. Det hjälpte
ej, att skalden själf bittert
beklagade sig öfver sin rent af
»liderliga popularitet», ej att Geijer
i sitt sköna minnestal förliknade
tegneriserandet vid »försöket att
tända på en sur rishög, då
knalleffekterna stanna vid mycket
sprakande, hvilket i stället för eld
föder af sig rök med åtföljande
ögonsveda», ej att Runeberg med
blodig ironi bekämpade hela
riktningen såsom en förvillelse.
Numera torde denna riktning
kunna anses tillhöra det förflutna.
Nya tider hafva kommit med nya
uppfattningar af lifvet och med
nya kraf på den konst, som i
förklarad bild skall återspegla
lifvet.
Men med tegnérismen står och faller icke Tegnér. T var torn.
Då efterklangen tystnar, kan inan lättare förnimma de ursprungliga
tonerna i deras egendomliga fägring; då talmiguldet förlorar sin
kurs, uppskattar man bättre det verkliga guldets rena glans. Huru
smakriktningar än växla, skall Tegnérs diktning, och i främsta
rummet hans Frithiofs saga, hvilken är och förblifver hans hufvudverk,
ESAIAS TEGNÉR.
alltid komma att häfda sin hedersplats inom den svenska
litteraturen, och hvad särskildt dess betydelse för det uppväxande släktet
angår, skall denna utan tvifvel blifva allt större i samma mån som
poesiens värde såsom bildningsmedel blifver mer och mer erkändt.
____________________________I denna mening skulle man
kunna säga, att Tegnér är en af
våra främsta författare för skolan.
#
Som bekant är han äfven en af
våra främste författare om skolan.
T visst afseende måste detta
förefalla ganska oväntadt.
Omedelbart, d. ä. för sin egen person,
hade Tegnér ingen erfarenhet af
den egentliga »skolan». Hans
bildningsbana hade det egendomliga,
att den icke gick genom denna
utan helt och hållet vid sidan
däraf. Hvad han blef, det blef
han nästan uteslutande genom
anlag och själfstudium.
Hans anlag voro mångsidiga
och rika men inom sig bärande
frön till söndring och upplösning.
Mormodern hade varit »ett
verkligt snille», bekant för sin
liflighet, sina kvicka infallen och sin
poetiska förmåga. Fadern var,
enligt skaldens eget intyg, »en
lycklig predikant» och »en glad
sällskapsman». Men vid sidan af
dessa goda arfvedelar hade Tegnér
mottagit äfven andra, om hvilka
han tidigt blef medveten. »Det
går», yttrade han i ett af sina
.-= - tungsint skämtsamma bref, »en
åder af galenskap genom min släkt. Hos mig har den väl hittills
brutit ut i poesi, som är en lindrigare art af vanvett; men hvem
kan försäkra, att det alltid tar den vägen?» Hos en äldre broder
hade den bristande själs järn vikten yppat sig redan f rån barndomen;
minnet hade hos honom undertryckt de öfriga förmögenheterna och
vunnit en sä oerhörd utveckling, att han efter öfvervarande af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
