- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 15:e årg. 1896 /
756

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 53 (A) (783.) 30 december 1896 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

756

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 53

Vår folkskolas högsta styresmän hafva i
år gifvit nya glädjande bevis på, att de
icke äro otillgängliga för väl motiverade och
af en samfälld mening uppburna
framställningar från samma skolas lärarekår.

Det kommittéförslag till skolstadga för
de större städerna, hvilket under ledning af
chefen for folkskolebyrån utarbetats, har i
många punkter tillmötesgått de önskningar^
hvilka vid skilda tillfällen uttalats af
lärarne. Att andra punkter i samma förslag
väckt gensägelser från flera håll borde icke
få föranleda dess fall, ty det, hvarom
enighet vunnits, är förslagets väsentligaste
innehåll. Tvistepunkterna åter röra sådant, som
bevisligen kan, utan större olägenheter, vara
ordnadt som nu är fallet. Blefve
förslagets viktigaste delar lag, så hade vår
folkskolelagstiftning tagit ett vackert steg framåt.

Ett annat tillmötesgående mot
lärarekåren ligger ock däri, att de två petitioner,
som af centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärareförening inlämnats till
regeringen, blifvit remitterade till
domkapitlen för afgifvande af utlåtande öfver i
dem framställda förslag. De äro sålunda
upptagna till saklig behandling.

Ifrarne för andligt framåtskridande hafva
under året haft anledning att fira minnet
af flera bland sina främsta märkesmän i
gångna tider. Den stora anslutning,
Pesta-lozzifesterna vunno från lärare i olika
skolor, vittna, att den rörelse, som sattes i gång
af kärlekens pedagog, ännu har kraft att
vinna hjärtan och elda till ansträngningar.
Luthersminnet har gifvit anledning att
påminna om den store reformatorns sunda
och praktiska tankar om ungdomens
uppfostran och undervisning, sådana de
nämligen framstå utan den prelatensiska
färgläggning, som hans efterföljare ofta gifvit
dem. Och Tegnérs bild har lärt oss, att
äfven den varmaste och ljusaste blick kan
fördunklas uppe bland de dimmor, som ofta
omsvepa samhällspyramidens spets.

Det är dock för en stor del af vår
svenska lärarekår trenne andra
personligheter, som nu vid årsskiftet framträda
lifligast för den inre åskådningen. Det gångna
året har öppnat grafven för de tre
seminarierektorer, hvilka under 70 talet, som i
så många afseenden var en den svenska
folkskolans nybildningsperiod, gåfvo åt
seminariernas verksamhet dess pregel. En af
dem, Fredrik Sandberg, lämnade sedan
lä-rarebildningsarbetet, men de två andra, Y.
Norlén och Chr. L. Anjou, hafva hållit ut

till det sista och bokstafligen fallit hvar på
sin post. Vid årets början voro de ännu
i full verksamhet. År och arbete hade
böjt dem, men ej kunnat betaga dem
kärleken till de läroanstalter, åt hvilka -de
ägnat sina krafter. I alla delar af vårt
land hafva de lärjungar, som alltid skola
bevara dem i tacksamt minne för den
innerliga hängifvenhet, hvarmed de gåfvo sig
åt sitt kall. Måtte regeringen åt dem finna
värdiga efterträdare icke blott i fråga om
ren vandel och plikttrohet utan äfven i
förmågan att själfva kunna hänföras af och
hos sina lärjungar väcka hänförelsens eld
för den heliga sak, som folkskolan har sig
ombetrodd. Detta är en bön, som för visso
nu uppstiger ur månget bröst. Utan vid
blick inom andens värld, utan frisk kraft
och varm hänförelse för folkupplysningen
kunna sådana platser icke väl fyllas.

Så ter sig min flyktiga skiss af vårt
svenska skollif under år 1896. Den är,
som man finner, tagen från folkskolans
synfält Ses samma sak från andra punkter,
framträda partier, hvilka ej synas i min
teckning, och en del, som för mig synts
stort, träder i bakgrunden. Att här mäta
med absoluta mått är ingen gifvet.

Al fr. D-n.

v ens k [-Läraretidning-]
{+Lärare-
tidning+}

utsänder år 1897 sin

16s årgång.

program, pris, utgifningstider och
utstyrsel förblifva

oförändrade.

Öfver 700 stora kvartsidor
för det billiga priset af

3 fir. 50 öre’’

prenumerera på närmaste postanstalt

*!* nu genasf $

så får Jsfi tidningen strax på nyåret och
slipper vänta på ?dra skolnyheter.

nufå åt f

*



tiff&nsfiäs alfa våta foi

FÖR DAGEN,

Efter 15 år

står nu Svensk Läraretidning redo att

- så att säga - varda sin egen herre
och stå på egna, som vi hoppas,
stadiga ben.

Då Svensk Läraretidnings utgifvare i
dessa dagar för 15 år sedan utsände
det första numret af tidningen, stod
visserligen behofvet af ett dylikt organ
lifligt för honom. Genom ett 10 årigt
arbete i olika slag af skolor - såväl
småskola som mindre folkskola och
folkskola, i såväl stad som på landsbygd

- samt genom en liflig beröring med
kamrater i skilda delar af riket hade
han kommit till en allt bestämdare
insikt om, att ett af de främsta villkoren
för skolans höjande samt särskildt för
ett bättre tillgodoseende af lärarekårens
intressen vore, att lärarekåren hade ett
organ, genom hvilket dess meningar
kunde taga sig ett offentligt uttryck.

Men ehuru behofvet af en sådan
tidning syntes honom klart, vågade han
ingalunda hoppas, ätt företaget skulle
kunna fortgå under någon längre
tidsrymd. Det hade ju varit så under de
föregående 40 åren af folkskolans
lagstadgade tillvaro, att skoltidningar
kommit och skoltidningar gått. Somliga
hade fortlefvat några månader eller på
sin höjd l ä 2 år, andra (såsom de på
60-talet utkommande hvar för sig
mycket förtjänstfulla skolbladen
»Föreningen» och »Skolvännen») hade verkat
ända till 6 å 8 år, innan utgifvarne
tröttnat.

Man spådde detsamma om Svensk
Läraretidning. Men - spådomen har
ej besannats. Tack vare ett kraftigt
understöd af för kårens gemensamma
angelägenheter intresserade lärare och

| lärarinnor har tidningens hittillsvarande
utgifvare kunnat låta företaget fortgå
under 15 år - en längre tid, än det
förut varit beskärdt någon
veckoskoltid-ning i vårt land att% verka.

Detta tyckes visa, att tidningen
uppfyller ett verkligt behof. Under sådana

i omständigheter har det synts önskligt,
att tidningens framtid icke göres beroende
på rent personliga förhållanden. Hos
utgifvaren har därför sedan några år
tillbaka den tanken allt mera gjort sig
gällande, att Svensk Läraretidnings exi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1896/0752.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free