Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r
seminariets som läroverkens lärare,
hemställer nu k. m:t, att riksdagen må besluta,
att vid folkskollärare- och
folkskollärarinneseminarium anställd ordinarie rektor,
ordinarie adjunkt och ordinarie lärarinna
med adjunkts tjänstgöring må åtnjuta rätt
till pension å allmänna indragningsstaten
enligt samma grunder, som äro eller varda
stadgade för ordinarie ämneslärare vid
rikets allmänna läroverk.
K. m:t föreslår tillika, att de vid
seminariet i Haparanda för bildande af finska
och vid seminariet i Mattisuddens by af
Jockmocks församling för bildande af
lappska småskollärare och småskollärarinnor nu
anställda examinerade folkskollärare och de
examinerade folkskollärare eller -lärarinnor,
som framdeles på föreskrifvet sätt där vinna
anställning, må erhålla rätt till
tjänsteårsberäkning och pension från folkskollärarnes
pensionsinrättning enligt af dess direktion
framställda grunder. För omförmälda
pensioneringars genomförande begäres från och
med år 1898 en förhöjning med tillsammans
500 kronor uti anslaget till folkskollärares
pensionering.
Löneförbättring till musiklärarna vid
folkskollärareseminarierna.
Lärare och. lärarinnor i musik och sång
vid seminarierna ingingo 1895 till k. m:t
med anhållan om sådan förhöjning uti deras
löneförmåner att dessa, som nu utgöra 1,100,
1,200 och 1,300 kronor efter olika
tjänsteålder, komme att uppgå till 1,400 kr. under
de fem första tjänstgöringsåren samt under
förutsättning af väl vitsordad tjänstgöring
stiga till 1,700 kr. under de fem följande
och därefter till 2,000 kr. Domkapitlen
hade funnit deras begäran billig och med
två undantag instämt med sökandena i fråga
om löneförhöjningens storlek.
Ecklesiastikministern fann det ej blott
i hög grad billigt utan ock af verkligt
behof påkalladt, att nämda lärarekår finge
förhöjning i sina löneförmåner, liksom förut
seminariernas teckningslärare. För normala
tjänstgöringstiden, 16 timmar i veckan, skulle
lönen åt samtliga seminariernas musiklärare
belöpa sig till 17,600 kronor och till
ersättningen för tjänstgöring däröfver, 4 timmar
i veckan, skulle ett årligt anslag af 2,250
kr. vara tillräckligt. Hela det belopp, som
efter löneförhöjningen komme att till dessa
lärare utgå, skulle bli 19,850 kr. eller 5,100
kr. mera än hvad nu för ändamålet utgår.
Därest beloppet på ordinarie stat ökades
från 12,000 till 19,850 kr. kunde det extra
anslaget, som flera år utgått till
löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid
seminarierna, minskas med 2,750 kr. till
28,050 kr.
Med anledning häraf föreslår k. m:t
riksdagen :
att från och med år 1898 musiklärare och
musiklärarinnor vid folkskollärare- och
folkskol lärarinneseminarierna må för 16 timmars
tjänstgöring i veckan erhålla en aflöning af
1,200 kronor jämte två ålderstillägg å 200
kronor hvartdera efter respektive 5 och 10
års väl vitsordad tjänstgöring;
att nämda lärare och lärarinnor för hvarje
tjänstgöringstimme i veckan, som
öfverskju-ter berörda antal, må i ersättning för helt
läsår uppbära i första lönegraden 50 kronor,
i andra 75 kronor och i tredje 100 kronor;
att uppflyttning i högre lönegrad må äga
rum efter samma grunder, som gälla för
seminarieadjunkters uppflyttning från en lägre
till en högre lönegrad; samt
att för beredande af de för sagda ändamål
erforderliga medel det under riksstatens
åttonde hufviidtitel uppförda anslag till
seminarier för folkskollärares bildande må från
och med år 1898 höjas med 7,850 kronor.
Lön åt vikarie under
seminarieöfnings-lärares sjukdom.
Vid sistlidna års riksdag väcktes motion,
att ordinarie öfningslärare vid seminarierna
måtte vid inträffande tjänstledighet på grund
af sjukdomsfall få uppbära 3/4 af sin lön.
Riksdagen gjorde framställning hos k. m:t
om utredning af frågan.
Ecklesiastikministern lämnar i
statsverks-propositionen först en öfversikt af nämda
lärares tjänstgöringstimmar och löneförmåner,
påpekar, att de examinerade folkskollärarne
vid öfningsskolan hafva pensionsrätt men
ingen af de öfriga Öfningslärarne. Därefter
erkänner han billigheten af att
Öfningslärarne få en förmån, som redan kommit ej
blott ordinarie ämneslärare vid allmänna
läroverken och seminarierna utan ock extra
lärare och öfningslärare vid läroverken samt
ordinarie lärare vid folkskolan till del. Men
han finner det mindre lämpligt att låta
samma grunder gälla för seminariernas
öfningslärare och lärarne vid dessas öfningsskolor
som för läroverkets eller seminariets
ordinarie lärare och har betänkligheter att stadga
några allmänna grunder.
Därför föreslår k. m:t, att riksdagen måtte:
dels medgifva, att k. m:t må bestämma,
huruvida, när öfningslärare eller
öfningslä-rarinna vid folkskollärare- och
folkskollärarinneseminarium eller lärare eller
lärarinna vid med dylikt seminarium förenad
öfningsskola af sjukdom blir urståndsatt att
sköta sin befattning, anslag af allmänna
medel må utgå såsom bidrag till aflönande af
vikarie, samt till hvilket belopp bidraget
må af statsmedel bestridas, dock med
iakttagande att den sjuke läraren eller
lärarinnan alltid skall till vikaries aflönande
afstå minst en fjärdedel af det befattningen
åtföljande arvode;
dels bevilja för omförmälda ändamål från
och med år 1898 på ordinarie stat ett
förslagsanslag af 4,000 kronor.
Uppfostringsanstalter för andesvaga.
l skrifvelse den 20 maj 1892 anhöll
riksdagen, att k. m:t täckes låta verkställa
utredning i hvad inan och under hvilka
villkor ökadt statsunderstöd kunde böra
anvisas åt uppfostringsanstalter för sinnesslöa
barn, eller, som de nu kallas, andesvaga.
K. m:t uppdrog åt en kommitté att afgifva
utlåtande och förslag i ärendet.
Kommitterade ansåg de andesvaga kunna
indelas i två grupper, bildbara och icke
bildbara. De förra borde utgöra föremål
för undervisning och uppfostran, de senare
blott för vård. Kommitterade föreslogo,
att undervisningen borde vara obligatorisk,
såsom för de döfstumma vore fallet och
såsom kommitterade ansett nödigt äfven
beträffande de blinda;
att undervisningens ändamål borde vara
tvåfaldigt, nämligen dels att i möjligaste mån
utveckla de andesvagas själsförmögenheter,
dels ock att bibringa dem sådan
arbetsskicklighet, att de måtte kunna förvärfva sitt
uppehälle eller åtminstone i någon mån själfva
därtill bidraga;
att skolåldern borde räknas från och med
det år, under hvilket barnet fyllde sju år,
och lärotiden i allmänhet omfatta åtta år;
att undervisningen borde meddelas i därför
särskildt anordnade skolor, föräldrar eller
målsmän likväl obetaget, att under kontroll
af vederbörande skolstyrelse enskildt sörja
för de andesvaga barns undervisning, hvilka
stode under deras målsmanskap;
att kostnaderna för undervisningen borde
bestridas af skoldistrikten, hvilka borde
omfatta minst ett landstingsområde eller stad,
som ej i landsting deltager, med bidrag af
statsmedel och rätt till viss årlig afgift af
föräldrar eller målsmän, eller om dessa icke äga
tillgång till afgifternas gäldande, af
vederbörande fattigvårdssamhälle;
att staten borde draga försorg därom, att
erforderlig tillgång på särskildt utbildade
lärare för andesvaga bereddes, och jämväl
bestrida de därför nödiga kostnader; samt
att staten borde anordna kontroll öfver
aii-desvagskolans verksamhet, för hvilken
kontroll kostnaderna borde bestridas af
statsmedel.
I dessa ande s vagskolor borde, enligt
kom-mitterades åsikt, undervisning åt fallandesjuka
andesvaga barn icke meddelas, utan borde
sådana barn erhålla undervisning i särskilda
anstalter; och anse kommitterade
meddelandet af denna undervisning tills vidare
lämpligast kunna anförtros åt enskilde, under
nödig kontroll, med bidrag af staten,
skoldistrikten och vederbörande föräldrar, målsmän eller
fattigvårdssamhällen.
Undervisningen af de bildbara andesvaga,
som tillika vore döfstumma eller blinda eller
både döfstumma och blinda, borde enligt
kom-mitterades åsikt ske i skolor för döfstumma
eller blinda.
Ecklesiastikministern godkänner visserligen
i princip kommitterades förslag, men kan
ej för närvarande tillstyrka fullständigt
genomförande af det hela. För att
öfvergången till den af kommitterade föreslagna
anordningen må desto förr kunna möjliggöras,
anser han att staten bör i väsentligare mån
än hittills understödja dessa anstalter och
därvid ej blott lämna ökadt bidrag till
an-desvagskolorna, som år 1893 voro 16, utan
äfven genom ekonomiskt understöd främja
upprättandet af arbetshem för de andesvaga.
De villkor, under hvilka statsbidraget till
anstalter af förevarande beskaffenhet för
närvarande utgår, äro enligt k. m:ts
kungörelse den 5 juni 1885 följande:
att endast sådana barn där må till
skolelever antagas, hvilka kunna anses mottagliga
för uppfostran eller undervisning, och bland
dessa intet, som är under 6 eller öfver 15 år;
att barn, som lida af konvulsioner,
fallandesot, sinnessjukdom eller smittosam sjukdom,
icke få i skolan intagas;
att skolelev, som under vistelsen i skolan
visat sig icke vara mottaglig för uppfostran,
bör därifrån skiljas, äfvensom att skolelev,
hvilken i skolan icke kan göra vidare
framsteg, ej heller bör där längre få kvarstanna;
att understödet för hvarje år skall utgå med
100 kronor för hvarje vid årets början i
skolan intaget barn, som är mottagligt för
undervisning, och att vid idiotanstalt, hvarest
jämte skolelever mottagas elever endast till
vård, dessa senares antal icke må i
beräkningen ingå; samt
att skolan skall vare underkastad
vederbörlig inspektion, hvarjämte där bör vara
anställd en läkare, hvilken kan lämna
redogörelse för elevernas hälsotillstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
