Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 6
SVENSK LÄRARETIDNING.
83
nämligen under förra året energiskt för en
annan riksdagsm annakandidat än den
»styrpinnarna» önskade, ocli vid valet segrade
hr T:s kandidat.
Är hågen för lek och idrott
verkligen i aftagande hos vårt folk?
frågar kapten C. Norlander uti »Tidskrift för
gymnastik», 4:e bandets 6:e häfte. Med
stöd af sina erfarenheter som
gymnastiklärare vid skilda undervisningsanstalter,
däribland äfven seminariet i Lund, kan han
på frågan framlägga ett ganska mångsidigt
svar.
Vid de högre läroverken och högskolorna
anser förfin det påståendet i viss mån
berättigadt, att »vår ungdom glömt bort
leken». Men han anser ej anledningen ligga
i ungdomens bristande lust utan i osunda
skolförhållanden, framför allt brist på tid
och rum för lekens utöfvande. Och anser
förfin dessutom, att det moderna exklusiva
sportväsendet utöfvat ett skadligt och
afskräckande inflytande genom sina farliga,
ofta löjliga öfverdrifter, rekord, vad och
snobberi.
Men hos vårt folks ungdom finns både
lust och förmåga att leka och öfva idrott
efter fadrens gamla sed. Det behöfs blott,
att man tager vara på denna lust och leder
den i rätta spåren, i folkets egen anda. Detta
bör, säger förfin, ske först och främst i
folkskolorna, hvilkas lärare skola härför göras
skickliga i seminarierna.
Vid det seminarium, där han är anställd,
hafva årligen särskilda lekkurser anordnats
vissa timmar under vår och höst, och ett ej
ringa förråd gamla och yngre lekar,
företrädesvis sådana, som kunna anordnas med
billiga och enkla medel af hvarje utexaminerad
skollärare, hafva inlärts för att af honom i
hans blifvande lärareverksamhet
tillgodogöras. Har han eljest god vilja och upptagas
hans sträfvanden välvilligt af vederbörande,
något som hittills nästan alltid varit fallet,
bör han ej sakna tillfälle att, sålunda
förberedd, inöfva och sprida leken bland folkets
barn.
Vid senast tilländagångna vårtermins slut
anordnades i samband med afslutningen i
gymnastik inför allmänheten å en större
lekplan, som från och med i fjor ställts till Lunds
seminariums förfogande, en förevisning af
åtskilliga lekar samtidigt inom alla fyra
klasserna.
Försöket vann odeladt erkännande och visar,
att både de lekande och åskådare kunna hafva
stort och sant nöje af de enklaste
anordningar utan ringaste bismak af osund sport.
Förfins slutomdöme är, att där lek och
idrott ligga nere, där är det tillfälle till
dessa öfningar, som saknas - hågen
därför skall visa sig vara densamma som i
gamla tider, så snart våra
uppfostringsanstalter gifva tid och rum åt leken och
intresset för densamma blir allmänt bland
lärare och uppfostrare.
Landsbygdens skolor äro
öfverbe-f öl kade. Vid Kristianstadsortens
lärareförenings möte den 30 januari hade
framställts frågan: »Skulle det vara en vinst för
våra skolor, om barnantalet bestämdes till
ett visst maximum?» I inledningsföredraget,
som åhördes med stigande intresse,
påvisades med statistiska uppgifter, att öfver 7.5
% af våra skolor på landsbygden äro öf-
verbefolkade, och betonades det hämmande
inflytande detta onda har med sig för
skolan. Sedan ett par talare utom inledaren
yttrat sig, enades man om följande
resolution:
Enär våra skolor, särskildt på
landsbygden äro öfverbefolkade, i det att cirka 75 °/0
af folkskolorna hafva i medeltal hvardera
öfver 60 barn, som dagligen där undervisas af
samma lärare, inen detta barnantal är
orimligt stort,, så uttalar föreningen
önskvärdheten af att i lag stadgades, att norrnalantalet
barn för folkskolan vore 35 och för
småskolan 25, men när barnantalet för de förra
öfverstiger 60 och för de senare 50, vare
församlingen skyldig upprätta ytterligare en ny
skola.
Frågan ansågs så pass aktuell, menade en
talare, att den för att blifva allsidigt
belyst borde insändas till centralstyrelsen för
att sedan genom den utsändas till kretsarna.
Det ansågs emellertid mera lämpligt att till
en början låta sommarens stiftsmöte i
Kristianstad uttala sina åsikter i frågan.
Om lärarens ställning till
nykterhetsfrågan har Frökindskretsen på
förslag af hr A. Gr. Stjernström i Öra gjort
följande uttalande:
1) Det är angeläget att jag såsom lärare
fullgör lagens påbud att undervisa om
rusdryckernas skadlighet.
2) Vid fullgörandet af denna skyldighet
får jag ej glömma det goda föredömets stora
betydelse.
3) Vid denna undervisning liksom vid all
annan är det af vikt, att jag för barnen
framstår såsom en man bakom ordet.
4) Jag anser mig såsom lärare och
uppfostrare skyldig att omhulda nykterheten;
men endast mitt eget samvete bör få afgöra,
huruvida jag skall ställa mig i absolutisternas
eller moderatisternas led. Ingen lag
hvarken kan eller bör få bestämma min ställning
härutinnan.
Om ungdomens nöjesläsning höll
rektor L. Lindroth vid ett föräldramöte don
2 dennes uti Beskowska skolan ett föredrag,
som från flera synpunkter skärskådade denna
viktiga fråga.
Talaren framhöll, att nöjesläsningen vore
berättigad redan som förströelse. Den gifver
det ungdomliga sinnets fantasilif välbehöflig
näring och bildar därigenom en motvikt mot
den torrhet, hvardaglighet och
nyttighetsbe-räkning, som i vår jäktande tid synes vilja
tränga ända ned till barnaåldern. Men den
vidgar också de ungas föreställningskrets, ökar
deras kunskaper och underlättar
bildningsarbetet. Ingalunda får dock nöjesläsningen
bli en hufvudsak, minst under terminerna,
enär i så fall intresset för skolarbetet skulle
slappas. Och äfven under de långa
sommarferierna bör barnet hafva annan sysselsättning.
Men framför allt bör denna läsning vara af
sund art. Bort därför med alla böcker, som
hafva dålig tendens, vare sig de nu reta
sinnena eller undergräfva aktning för lag och
rätt, för det heliga eller föräldramyndigheten!
Inga hårresande, råa, rafflande böcker må sättas
ungdomen i handom. Därför är en hel del
»indianböcker», (Jetektiv- och
brottmålsromaner af tvifvelaktigt värde. De »spännande»
romanerna, som börja få efterliknare i
»spännande» barnböcker, göra de unga blaserade
och oemottagliga för sund och verkligt
gedigen lektyr.
Och den moderna problemlitteraturen med
bjärta målningar af den öfverciviliserade
tidens förvillelser och lidanden innebär en stor
fara för den mognare ungdomen, om ock en
frisk ynglinganatur lyckligtvis finner dem trå-
kiga. De litterärt intresserade löpa större fara»
ty sådana skildringar skada lätt den
ungdomliga .omedelbarheten, entusiasmen, sinnet för
det stora och ädla.
Tidningsläsningen är olämplig för barn,
men bör ej undanhållas ungdomen. Samtidens
historia står i dagspressen^ och ur dess
spalter hämtas ofta samtalsämne i-familjekretsen.
Men på grund af den ofta tillspetsade tonen
och den starka partifärgen bör ungdomen
varsamt njuta af den födan.
Men å andra sidan bör man ej ined allt
för stor skuggrädsla och snäfhet begränsa
ungdomsläsningen. Endast det simpla, banala
är absolut skadligt - det harmlöst lustiga,
den bättre satiren kan verka bildande. En
ädel framställning af förhållanden, som äro
ynglingen bekanta, skadar honom ej, då den
ej retar eller brådmogna!* hans fantasi. Tal.
förordade slutligen gemensam läsning af
roande lektyr i hemmet.
Sverige har gått före, I dagarna har
en tidningsnotis meddelat, hurusom
skolstyrelsen i Berlin förbjudit användande af
grifflar och skiffertaflor vid de första skri
f-ofningarna i stadens folkskolor. Med
anledning häraf må nämnas, att i Stockholms
folkskolor hafva sedan flera år tillbaka
ny-börjarne alltid begynt sina första
skriföfningar med blyertspenna å papper. Härmed
fortsätta de ungefär ett år, då skrifning med
bläck och penna börjar. Å alla
åldersstadierna äro griffeln och skiffertaflan
bannlysta vid skriflektionerna, emedan de gifva
upphof till hårdt tryck, dålig pennhållaing,
klen stil m. m., på samma gång den smala,
kantiga griffeln alldeles förstör den lilla
barnahanden. På detta område har sålunda
Sverige verkligen gått före Tyskland.
Tjänsters tillsättning.
Förslag. Till en folkskolläraretjänst i Alster,
Vrml.; 1) O. Enström i Silbodal/2) hr Linder
i Filipstad, 3) J. Andersson i Nedre Ullerud.
Valde. Till lärare vid Siretorps folkskola,
Mjällby, Blek.: vik. därstädes F. G. Nyman
med 3,236 röster. (L. Theorin i Lyngby
erhöll 3,147 röster.)
- Till lärare vid Håkansboda folkskola,
Järnboås, Öreb.: vik. därstädes J. A.Boman.
- Till folkskollärarinna i Hycklinge, Östg.;
Anna Nilsson i Lerbo, Södm.
- Till vik. folkskollärare i Elghult, Kron.: K.
J. Lindholm i Fagerhult.
- Till vik. folkskollärare i Järstad, Östg.:
A. Nöjd i Vallerstad.
- Till vik. folkskollärare i Köping: K. V.
Anderberg i Mistelås.
- Till vik. folkskollärarinna i Mjällby, Blek.:
Elise Jönsson i Hörvik.
- Till vik. folkskollärarinna iLinde,Got\.:
fru Anna Lindahl i Fardhem.
. - Till vik. folkskollärarinna i Brämhult,
Älfsb.: Hilma Larsson i Tidaholm.
- Till vik. folkskollärarinna i Sköldinge,
Södm.: Elin Lagerkvist i Kalmar.
- Till vik. folkskollärarinna i Hedemora:
Elin Nattsén i Alingsås.
- Till biträdande folkskollärarinna i Nora:
Gerda Björklund därstädes.
- Till bitr. folkskollärarinna i Gunnarp,
Hall.: Gerda Lidholm i Stafsinge.
- Till lärarinna vid en mindre folkskol a i
Bodarne, Öreb.: Anna Jönsson i Mosjö.
- Till lärarinna vid en mindre folkskola
i Gladsax, Krist.: Emma Tufvesson därstädes.
- Till lärarinna vid en mindre folkskola i
Östraby, Mim.: Cecilia Andersson i Brösarp.
- Till lärarinna vid en mindre folkskola i
Järbo, Gflb.: Anna Karlsson därstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
