- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 16:e årg. 1897 /
101

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 7

SVENSK LÄRARETIDNING.

101

helt naturligt medför, i det att genom
för-middagsläsniiigen tillfällena till ett sådant lif
i högst väsentlig mån beröfvades barnen.

Vanliga inkast bemötas därefter sålunda:

1. Förmiddagsundervisningen är hygieniskt
förkastlig. Detta påstående, som grundar sig
på den oriktiga föreställningen om
förmiddagsläsningen såsom liktydig mod »fem
timmars kontinuerligt tankearbete», har
erfarenheten visat vara en ren doktrin. I
hufvudstadens folkskolor har i mer än 30 år
förmiddagsläsning varit tillämpad, men några
hygieniska olägenheter däraf hafva ej försports,
trots det att den årliga lästiden där är längre
än i landets öfriga folkskolor. Detta
förklaras helt naturligt af den omväxling genom
sina många olikartade öfningar skolarbetet
erbjuder i förening med iakttagandet af de
kortare fristunder för vederkvickelse och
rekreation, som äro föreskrifna efter de fyra
första lärotimmarna. Ville man härtill foga
en något längre frukostrast, t. ex. på Y2
timme, så torde i förhållandet mellan arbete och
hvila under skoltimmarna vara väl sörjdt för
förebyggandet af öfveransträngning, hvilken
i öfrigt vid den vanligast förekommande
hvar-annandagsläsningen ju alls icke kan sättas i
fråga.

2. Tillfällena till vagabonderi blefve genom
förmiddagsläsningen ökade i stället för
minskade, då ju barnen finge hela eftermiddagen ledig.
Erfarenheten vederlägger äfven detta
påstående. Vid den på för- och eftermiddagen
delade läsningen är det genom barnens
med-hafda matsäckar sörjdt för att de kunna
uteblifva från hemmet hela dagen; däraf
frestelsen till vagabondlif. Vid förmiddagsläsningen
åter får barnet, utom den frukost, som ätes
före gåendet till skolan på morgonen, åtnöja
sig med smörgåsar såsom mellanmål, och när
skolarbetet på middagen slutat, drifvas de
att genast begifva sig hem för att erhålla sitt
egentliga middagsmål. Det flockvisa
kring-drifvandet på landsvägarna få de ej tid att
tänka på eller befatta sig med, och väl
hemkomna äro de i föräldrarnas hand.

I det förstnämda fallet iiiställar sig lätt
frestelsen att betrakta hemmet som ett ställe,
där det erhålles logis och kost; i det
sistnämda fallet åter är möjligheten långt större
att barnen växa mera fast vid den husliga
härden och lära sig att älska hemmet genom
att få efter måttet af sina krafter deltaga i
de sysslor och arbeten, som där erbjuda sig.
Undantagsförhållanden ändra ej regeln i detta
fall.

Från skolans och undervisningens
synpunkt medför äfven förmiddagsläsningen
fördelar:

1. På de orter, där förmiddagsläsning
blifvit införd, har inträdt en i ögonen fallande
och högst anmärkningsvärd förbättring af
skolgången (se folkskoleinspektörernas
berättelser för senaste femårsperioden, samt för
nästföregående femårsperiod - Skara stift -
Belfrage-afdelningen: lärotider, samt Västerås
stift - inspektör Sundström(?) - afdelningen:
lärotider!)

2. Men förbättring i skolgången har
väsentligt influerat på undervisningens resultat
(se nyss anförda inspektörsberättelser samt
ett anförande af rektorn vid prins Gustafs
folkskola i Uppsala, hof predikanten Örtenblad
vid 7:e nordiska skolmötet i Stockholm 1895).

3. Undervisningen vinner på att läraren
dagligen erhåller litet samlad tid till nödiga
förberedelser för lektionerna och till
utförande af en del skolarbeten som icke lämpligen
kunna ske i skolan, såsom det mycket
tidsödande rättandet af skrifböcker med mera
dylikt.

Med ett allmännare införande i
folkskolorna af en förändrad anordning af de dagliga
lärotiderna i syfte att koncentrera skolarbetet
till tiden före middagsmålet skall
otvifvelaktigt följa ett större möjliggörande, än som
under nuvarande förhållanden är medgifvet,

af en bättre och allsidigare samt mera
harmonisk och praktisk utveckling af
skolungdomen.

Motionären slutar med att göra det
yrkande, som återfinnes i denna tidning n:r 4.

undervisningsmateriel,

3. Botaniska taflor.

Bland undervisningsmateriel, som förra
året utkommit, intaga professor Jakob
Erikssons botaniska taflor en framstående
plats. Vid första anblicken af dessa
fängslas man af det naturtrogna återgifvandet;
det riktigt »vattnas en i munnen», då man
ser dessa läckra äpplen, plommon och
smultron, hvilka knappast i verkligheten se
smakligare ut. Vid närmare aktgifvande på,
hvad planscherna framställa, märker man,
att urvalet gjorts med god urskiljning,
äfvensom att den praktiska synpunkten
därvid varit den ledande.

De hittills utkomna fem taflorna
framställa sålunda fyra af våra viktigare
kulturväxter, nämligen plommon, äpple, ärter och
morot, äfvensom smultron. Granskar man en
plansch, t. ex. den öfver äpple, finner man,
att den upptager icke blott gren med blad
och blommor, olika slag af skott samt
genomskärningar af blomma, frukt och frö
utan äfven tre af våra bästa äppelsorter
samt äppelträdets svåraste skadeinsekt,
frostfjärilen - allt måladt efter naturen. På j
samma plansch angifves äfven både i bild
och ord, huru man skall skydda fruktträden
för nämda skadedjur. Oaktadt det rika
innehållet ser likväl taflan icke öfverlastad
ut. Möjligt är att de växlande färgerna
jämte den omsorgsfulla grupperingen bidraga
till detta resultat. Märkas bör, att de flesta
bilderna äro hållna i naturlig storlek,
detaljteckningarna dock i förstorad skala.

Själfklart är, att vid undervisningen
naturföremålen själfva böra hafva företräde
framför planscher. Men det är nu en gång
så, att naturföremålen i fråga icke alltid
stå att få, just dä de behöfvas, och äfven
då de kunna anskaffas, presentera de sig
icke alltid på ett sådant sätt, att planscherna
blifva obehöfliga. För hvarje undervisare
i botanik bor därför detta arbete, som är
ämnadt att utgifvas i flera serier, blifva till
stort gagn. De utkomna 5 taflorna kosta,
uppfodrade på papp, i bokhandeln 6 kr.
25 öre och vid rekvisition genom
ecklesiastikdepartementet 4 kr. 75 öre. Ln.

Känner Ni

någon /ärare, lärarinna eller skolvän, som
ännu ej prenumererat på Svensk
Läraretidning - lärarekårens eget sko l b låd -
så försumma ej att snarast möjligt visa
honom eller henne tidningen och omtala
fördelarna af att för egen räkning hålla
sig med densamma! Prenumeration sker
på närmaste postanstalt.

Litteratur.

Svenska nykterhetssällskapets skrifter.

1896 års serie. Sthm, Hälsovännens förlag.
7 häften ä endast 20 öre.

I första häftet behandlar biskop M.
Johansson den kristna försakelsen. På samma
gång han kraftigt häfdar den kristliga
friheten och bestämdt afvisar
nykterhetsradikalernas försök att stödja sig på
bibelutsagor, framhåller han ej mindre
öfvertygande en sann kristens oafvisliga plikt att
allt efter den ställning han har i lifvet,
exempelvis som lärare, uppfostrare o. s. v.,
försaka hvad som i sig själf är tillåtet.

Andra häftet, af Sigfrid Wieselgren,
berör den olika pedagogik och politik, som
de moderate och radikale följa vid
sträfvanden, hvilka i själfva verket hafva
samma etiska mål, och häfdar förf. de
moderates berättigande att bemötas som sanna
nykterhetsvänner.

I tredje häftet skildrar professor
Tigerstedt spriten och människan, framlägger
talrika bevis för spritbrukets farlighet och
varnar ej minst i det kommande släktets
namn därför.

Fjärde häftet, ord till den svenska
kvinnan af fröken Matilda Fryxell, framhåller
det kristliga idealet som en fast punkt, en
grundval for kvinnans kärleksverksamhet.

I femte häftet lämnar rektor Fr.
Lundgren värdefulla vinkar och röd til
folkskolans lärare med anledning af den
lagstadgade folkskoleundervisningen om
spritdryckernas och tobakens fördärflighet, i sjette
redogör prof. Schulthess för
nykterhetsrörelsens ännu svaga början i de romanska
länderna och i sjunde lämnas meddelanden
om nykterhetsarbetets framgångar från skilda
delar af landet.

Skrifterna kunna ej nog anbefallas åt
våra läsare.

Nikotismen eller tobaksförgiftningen af
d:r Emil Laurent i Paris. Sthm,
Hälsovännens förlag. Pris 2 kr. - Denna, af
det franska »Sällskapet för tobaksbrukets
bekämpande» prisbelönta skrift innehåller
många värdefulla upplysningar om de faror
i sanitärt och ekonomiskt afseende, som
tobakens bruk och än mer dess missbruk
ådrager människosläktet och särskildt
ungdomen. Så långt är allt väl, och så till
vida kunna vi med nöje instämma med de
anmälare, som efter ett flyktigt
genomögnande af boken - eller kanske endast
förordet - varmt anbefalla henne.

Men om en anmälare känner sitt
ansvar, har han förvisso ett allvarligt ord
att säga om denna bok. Att i Frankrike
uti en bok af förf. till den äfven i svensk
öfversättning utkomna vämjeliga »Abnorm
sexuell kärlek» betänkliga saker kunna
förekomma och - bli prisbelönta, är mindre
underligt, men huru den svenska upplagans
öfversättare och utgifvare kunnat tillåta sig
att medtaga ett kapitel sådant som det å
sid. 144 förekommande, så osedligt till
innebörd och så rått i form, ja, det fatta vi ej.
Ty nog skall det väl dröja länge, innan
svenske fäder sörja öfver, att deras söner
röka en cigarr eller taga en pris snus af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1897/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free