Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 9
dana kunna erhållas till ett pris af en
krona stycket.
Finner man i något illustreradt, arbete
en teckning, en karta eller dylikt, hvilken
man gärna skulle önska tillgodogöra sig i
och för undervisningen, så kan nian låta
en fotograf taga en bild af densamma.
Kostnaden härför är jämförelsevis obetydlig.
En del enklare bilder, såsom kartskisser
och Skematiska teckningar af djur- och
växtorgan, apparater m. m. kan man lätt
själf förfärdiga. Man använder för detta
ändamål genomskinligt s. k. gelatinpapper.
Bilden öfverföres på detta lämpligast genom
kalkering af en förut befintlig teckning.
För att skyddas mot fukt och nötning
inläggas sådana bilder mellan tunna
glas-skifvor, hvilka sammanhållas medelst
kantremsor af gummibestruket papper.
Ett slags skioptikonbilder, hvilka dock
ställa sig åtskilligt dyrare än de vanliga,
äro de s. k. rörliga bilderna. Inom vissa
undervisningsområden äro dessa särdeles
ändamålsenliga. Hvarje lärare vet af
erfarenhet nogsamt, huru svårt det är att för
lärjungarna förtydliga en del astronomiska
företeelser. Visserligen saknas icke goda
härför afsedda apparater sådana som tellurier och
himmelsglober, men dels äro dessa rätt
dyrbara, och dels kan det, som de utvisa,
endast iakttagas af ett fåtal lärjungar på
en gång. Här äro de rörliga
skioptikon-bilderna af stort värde. Man kan med
dem för hela klassen åskådliggöra sådana
företeelser som jordens rörelse kring solen
och årstidernas uppkomst, sol- och
månförmörkelser, ebb och flod m. m.
De vanliga skioptikonbilderna hafva en
storlek af omkring 8 cm. i fyrkant. De
taga sålunda endast obetydligt utrymme och
kunna lätt transporteras. Samlingar af
dylika bilder kunna därför utan svårighet
cirkulera inom en krets af skolor, som
därom förena sig. Bäst förvaras bilderna
i trälådor med små särskilda fack för hvarje
bild. Behandlas de omsorgsfullt, bibehålla
de sig oförändrade snart sagdt huru länge
som helst.
Men man kan med skioptikonet ej blott
förevisa bilder utan äfven verkliga föremål.
Inuti detsamma kan man nämligen placera
ett glaskärl med vatten och däri släppa
ned ett litet lefvande vattendjur eller en
liten växt och däraf framställa en förstorad
bild. Äfven af vissa fysiska och kemiska
företeelser kunna på liknande sätt framställas
bilder, så stora och tydliga, att dessa
företeelser med lätthet kunna iakttagas och
följas af en hel klass.
Oaktadt de stora förtjänster skioptikonet
sålunda äger, har det hittills ej annat än
i undantagsfall vunnit någon verklig
användning inom skolan, i all synnerhet inom
folkskolan. Skälet härtill är tydligen att
söka i de kostnader, som därmed varit
förenade. Dessa kostnader hafva emellertid på
senare tiden betydligt nedbringats.
Fabrikanterna kunna numera, på samma gång de i alla
afseenden fullkomnat sina apparater, lämna
dem till betydligt billigare priser än hvad
förut varit möjligt.
För att visa huru långt utvecklingen
hunnit i detta hänseende höll hr Sven
Scholander^ ’ innehafvare af en bland
hufvudstadens största affärer med
fotografiartiklar, tisdagen i förfluten vecka uti
Ateneum för flickor ett föredrag om
skioptikonet såsom åskådningsmedel, illustreradt
med en serie valda bilder. Föredraget, som
hölls till förmån för Pedagogiska lärokursen
härstädes, åhördes af ett stort antal lärare
och lärarinnor, hufvudsakligen frän folksko
Iprna.
Det skioptikon, som härvid förevisades
och användes, var af fransk tillverkning,
särskildt konstrueradt för skolbruk och har
i de franska skolorna erhållit en mycket
stor spridning. Bilderna å föregående sida
visa dess utseende.
Apparaten, ungefär en half meter hög,
är enkelt men solidt tillverkad af matt,
svart järnplåt samt hvilar på fyra
förnick-lade pelare med ett underlag af polerad
mahogny. Såsom ljuskälla användes en
fullkomligt osfri fotogenlampa med fem vekar.
Genom att löstaga apparatens botten kan
man dock i stället för lampan införa annan
tillgänglig ljuskälla, såsom gasglödljus eller
elektriskt ljus.
Detta s. k. skolskioptikon kan användas
på tre olika sätt. För det första kunna
därmed förevisas vanliga genomskinliga
skioptikonbilder. Men till detsamma kunna
äfven begagnas ogenomskinliga bilder,
såsom fotografikort, teckningar, litografier o.
d., hvilka dock ej få vara större än ett
vanligt visitfotografikort. Bilden till vänster
visar, huru apparatens olika delar därvid
äro anordnade. De på sådant sätt
framställda bilderna blifva emellertid både
mindre och ljussvagare än de förut
omtalade. Vidare kan apparaten äfven
användas till förevisande af vattendjur, växter
samt fysiska och kemiska experiment
iför-storad skala. Bilden till höger visar dess
utseende vid sådant användande. Det lilla
metallskåpet på framsidan ersattes då med
ett bord, hvilket uppbär en konisk hållare
^för objektivet. Framför denna hållare
sitter ett höj- och sänkbart mindre bord, på
hvilket man placerar de föremål, som skola
visas.
Det hela är särdeles praktiskt och
lättskött. Med en liten bruksanvisning som
vägledning bör hvar och en kunna på kort
tid göra sig fullt förtrogen med dess
användande och skötsel. Med hänsyn till
apparatens solida utförande och mångsidiga
användbarhet är dess pris, 125 kronor,
relativt mycket billigt.
De bilder, som hr Scholander förevisade,
voro så valda, att de representerade olika
undervisningsområden: biblisk historia,
geografi, botanik, zoologi, geologi m. m. Äfven
på rörliga astronomiska bilder samt
»hemmagjorda» teckningar visades prof.
Samtliga framställda bilder utmärkte sig för
mycken tydlighet och klarhet.
Att de närvarande voro synnerligen
belåtna med de resultat, som med apparaten
kunde uppnås, därom vittnade det lifliga
bifall, hvarmed föredrag och bilder mottogos.
Hg.
FÖR DAGEN.
Samlad eller delad skoldag?
2.
Då vid 1882 års revidering af
folkskolestadgan den bestämmelsen däri
inpassades, att skoldagen skulle afdelas
genom »en längre ledighet», skedde detta
efter tyska förebilder.
I forna tider har i Tyskland liksom
hos oss skolarbetet allmänneligen varit
betraktadt såsom ett slags dagsverke. Man
började på morgonen och slutade på
aftonen, och arbetet afbröts endast af
nödiga matraster. Att en sådan läsordning
skulle framkalla opposition så snart
utvecklingen fortskridit så långt, att man
började tala om skolhygien, var helt
naturligt. En läkare, som fick sig den
frågan förelagd, huruvida det ginge an att
låta barn arbeta på detta sätt,
kunde ej svara annat än nej: den dagliga
lästiden måste inskränkas till ett färre
antal timmar samt afbrytas af
hvilostun-der, och ju flera lästimmarna vore på
dagen, ju flera och ju längre måste
äfven hvilostunderna vara. Mellan hvarje
lektion borde gifvas en liten paus. Helst
borde man inskränka skoltimmarnas
antal till 5 eller 4, Kunde detta ej ske,
så måste man åter söka i någon mån
neutralisera följderna af den öfverdrifvet
långa skoldagen genom inskjutande i
densamma af en så lång ledighet, att
krafterna därunder kunde någorlunda
återställas.
Som vanligt är vågade män emel
lertid icke besluta sig för någon af
dessa båda utvägar, utan man prutade
och kompromissade litet på det ena
hållet och litet på det andra, tills man
ändtligen fick något, som hvarken var
hackadt eller målet. Afbrotten mellan
lektionerna reducerades gärna till
endast 5 minuter. Att gå ned till 5 eller
4 timmar om dagen vågade man icke,
ty då skulle - inbillade man sig -
kunskapsresultaten blifva mindre. Men att
i raden af skoltimmar inskjuta en
ledighet, som verkligen vore tillräcklig för
trötthetens öfvervinnande, vågade man
heller icke, ty därigenom skulle
skoldagens slut blifva allt för långt
framskjutet. Man lät därför skoldagen blifva
sex timmar och nöjde sig med en
ledighet af två timmar, hvilken dessutom ofta
delvis utfylldes med gymnastik, ja man
gick t. o. m. ned ända till en timme,
ehuru ett sådant uppehåll naturligtvis
endast relativt, ingalunda i och för sig,
kunde göra skäl för benämningen »en
längre ledighet».
För denna half hetsstånd punllt är vår
folkskolestadgas § 15 mom. 2 eft typiskt
uttryck, i det däri föreskrifves,
att den dagliga lärotiden ej må utsträckas
i folkskola öfver sex och i småskola of ver fem
timmar,
att mellan de särskilda lärotimmarna ett
tjänligt afbrott i undervisningen skall äga
rum, samt
att mellan förmiddagens och
eftermiddagens lärotimmar skall lämnas en längre ledig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
