Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 10
inhämtande af k. m:ts bifall för hvarje fall.
För den ifrågasatta anordningen talar
enligt utskottets mening, att vid densamma
barnen kunna hemvända tidigare, före
mörkrets inbrott, att de i hemmen kunna
erhålla varm och lagad mat till middagen, då
denna eljest måste bestå i den kalla mat,
de hemifrån medföra, att de mera blifva
under hemmets inseende samt framför allt
att de erhålla bättre tillfälle till att
deltaga i förefallande arbeten och därtill
utbilda kropp, handlag och uppmärksamhet.
Därest den dagliga lärotiden inskränkes
i folkskolan till fem och i småskolan till
fyra timmar samt afbrytes vid ett tillfälle
af ett uppehåll å trettio minuter och eljest
af de föreskrifna uppehållen mellan de
särskilda lärotimmarna, föreställer sig utskottet,
att denna läsordning icke skall verka
skadligt hvarken å barne^ hvilka vinna förut
angifna fördelar, eller å lärarne, som erhålla
större rådighet öfver sin tid. Härför
hämtar utskottet stöd i den erfarenhet, som
vunnits såväl i Stockholms folkskolor som
i skolor inom andra landsändar. För de
uttalade farhågorna, att den så kallade
för-middagsläsningen skulle för barnens hälsa,
undervisningens ändamålsenliga bedrifvande
och lärarnes krafter finnas menlig, synas
giltiga skäl ej föreligga.
Utskottet, som således vill förorda en
framställning i motionens syfte, är dock
tveksamt, huruvida förmiddagsläsningen, som
med framgång torde kunna genomföras i de
skolor, där läsningen pågår fem eller sex
dagar i veckan, må kunna, utan att
lärokursen obehörigen af knappas, tillämpas i
de fall, där skolgången är inskränkt till tre
l dagar i veckan. Denna tvekan kan dock
dess mindre utgöra något hinder att
tillstyrka den ifrågasatta förändringen, som
skolans reglemente alltid skall efter
folkskoleinspektörs hörande pröfvas af domkapitlet,
hvilket icke lärer underlåta tillse, att
folkskolestadgans föreskrifter om lärokurser
iakttagas; och får utskottet alltså hemställa,
att första kammaren ville för sin del
besluta, att riksdagen må i skrifvelse till
k. m:t anhålla, att k. rn:t täcktes meddela
sådana bestämmelser, att i folkskolor,
dälden dagliga undervisningstiden icke
öfverstiger fem timmar, och i småskolor, där
den dagliga undervisningstiden icke
öfverstiger fyra timmar, denna tid må, där
församlingen å kyrkostämma därom uttalar
önskan, kunna i den ordning § 10 i
folkskolestadgan föreskrifver, fördelas så, att
undervisningen tillåtes fortgå och afslutas
utan något sådant afbrott af minst en
timme, som finnes stadgadt mellan
för-och eftermiddagsläsningen, dock under
villkor, att en ledighet af minst 30
minuter lämnas efter de två eller tre första
lärotimmarna.
*
Andra kammarens tillfälliga utskott
börjar likaledes med en redogörelse för
den till detsamma remitterade motionen
af hr L. J. Jansson samt dennes
föregångare vid 1889 och 1890 års
riksdagar. Därpå följer en historik öfver
frågans utveckling (se denna tidning n:r
8!), hvarvid sjunde nordiska skolmötet
samt Stockholmskretsens utredning i
ämnet delvis citeras. Sist yttrar utskottet
för egen del följande:
Då förhållandena i vårt lands skilda
delar äro ganska olikartade, så att den
anordning, som passar på en ort, icke alltid
lämpar sig för en annan, så synes det
utskottet, som om skoFagstiftningen borde i
någon män taga hänsyn härtill, så att den
icke i detalj regelbinder allt, utan lämnar
vederbörande en viss frihet. En sådan är
ock redan delvis medgifven beträffande
undervisningens ordnande i hvad det gäller
bestämmandet af de tider af året, de dagar
i veckan och de timmar å dagen, då
undervisning skall i skolorna meddelas. Det
torde med skäl kunna ifrågasättas, huruvida
icke åt de lokala skolmyndigheterna, på sätt
som här föreslås, äfven skulle kunna
öfverlämnas rätten att, där särskilda förhållanden
och omständigheter föreligga, medgifva
undantag från den allmänna regeln, att ett
uppehåll af minst en timme bör äga rum
mellan förmiddagens och eftermiddagens
lärotimmar.
Tvifvelsutan äro ock domkapitlen och
vederbörande folkskoleinspektörer lättare i
tillfälle att i hvarje fall undersöka och
pröfva de föreliggande omständigheterna än k.
m:t, som dessutom genom ett sådant
förfarande som det här föreslagna skulle befrias
från besväret att taga hand om mindre
viktiga framställningar rörande skolväsendets de
täljer.
Utskottet är därjämte af den meningen, att
de betänkligheter, som från sanitär och
pedagogisk synpunkt uppställas, icke äro af
den betydelse, att de böra föranleda, att
man bestämdt och principiellt skulle
motsätta sig hvarje framställning i ämnet utan
hänsyn till de skäl, som i särskilda fall
kunna förebringas.
Faran för att en mera koncentrerad
lästid skulle medföra öfveransträngning för
såväl lärjungar som lärare har ock motionären
velat förebygga dels genom den
inskränkning, han gjort, att ett sådant
medgifvande icke får göras åt de skolor, där den
dagliga undervisningstiden öfverstiger fena
timmar, och dels genom de villkor, han
uppställt, att en ledighet af minst 30 minuter
skall lämnas efter de två eller tre första
lärotimmarna, hvarförutom de förut
stadgade, kortare uppehållen mellan de särskilda
lektionerna skulle bibehållas.
Såsom en ytterligare försiktighetsåtgärd
i detta hänseende vill utskottet dessutom
föreslå, att beträffande småskolor det högsta
antalet lästimmar pr dag icke må öfverstiga
fyra, om här åsyftade undantagsförhållande
där skall få äga rum.
Då erfarenheten visat, att i de skolor,
där en dylik anordning blifvit införd och
pröfvad, skolgången i allmänhet blifvit
jämnare och då flera praktiska skäl tala för
saken, bland hvilka utskottet anser det
viktigaste vara, att barnen härigenom kunna
i någon större mån blifva i tillfälle att hjälpa
till med nyttigt arbete i hemmet, än hvad
nu i allmänhet är fallet, har utskottet i
anledning af hr L. J. Janssons motion
funnit sig böra hemställa,
att andra kammaren ville för sin del be-
sluta, att riksdagen etc. (alldeles lika med
den här ofvan återgifna klämmen).
#
Ärendet förekommer i kamrarna
antagligen nästa lördag.
Dödsfall.
F. V. Grund f. Efter en kort
sjukdom afled härstädes den 3 dennes läraren
vid Adolf Fredriks församlings folkskola
Fritz Viktor Grund uti en ålder af nära
30 år. Han var född den 7 maj 1867.
Efter att 1888 hafva aflagt
folkskollärareexamen anställdes han som extra lärare och
blef 1894 ordinarie vid Adolf Fredriks
församlings folkskolor. Grund, som var
mycket intresserad af sitt kall och stor vän
af musik, sörjes närmast af släktingar och
kamrater.
FRIA ORD.
Skolhuset på utställningen.
Den i n:r 8 af Svensk Läraretidning
förekommande notisen om folkskolehuset på
Stockholmsutställningen i sommar har hos
mig väckt tankar, dem jag skulle önska
att i Eder tidning få uttala, emedan jag är
öfvertygad om, att de delas af inånga andra
medlemmar af Sveriges lärarekår.
Sedan tidningarna meddelat, att ett skol
hus skulle uppföras å utställningen, har jag
såsom säkerligen mången annan, med lifligt
intresse afvaktat en närmare beskrifning af
detta hus, hvilket ju efter allt att förmoda
borde bli något i sitt slag utmärkt, något som
borde vara idealet för de nya folkskolehus,
som inom den närmaste framtiden komma
att uppföras i vårt land. Det var emellertid
med en känsla af sviken förväntan, som jag
nu läste denna beskrifning.
Jag fäste mig då icke så mycket vid
byggnadssättet (envåningshus), hvilket dock alltid,
äfven mecl ett aldrig så »praktiskt
tillvaratagande» af vindsvåningen, blir opraktiskt,
emedan man för att erhålla samma utrymme som
inom ett tvåvåningshus måste bekosta mycket
större både stenfot och tak, och hvilket
byggnadssätt också i senare tider alltmera blifvit
öfvergifvet vid uppförandet af skolhus,
som äro ämnade att inrymma både
folk-och småskolor,, - icke heller vid det
för alla såväl folk- som småskolebarnen
gemensamma afklädningsrurmnet, hvilket väl
dock torde hafva sina olägenheter. Nej, hvad
som särskildt fäste min uppmärksamhet var
lärarebostaden,, hvilken långt ifrån att vara
något mönster tvärtom syntes mig icke kunna
fylla ens de måttligaste anspråk. Säkerligen
blifva landsbygdens lärare föga tacksamma
för att på detta sätt få ett slags prejudikat i
den ofta. ganska tvistiga frågan om hvad som
för läraren kan anses såsom »tjänlig» bostad.
Allmänna meningen är nog icke deri, att en
familj, måhända bestående af 8-9 personer,
kan lämpligen inrymmas i två rum, dessa må
vara än så höga och rymliga, och bland
såväl statens som enskilda inrättningars
tjänstemän, hvilka till sina löneförmåner räkna »fri
bostad», finnes det näppeligen några, som ej
hafva minst dubbelt så många rum till sin
disposition.
De båda bostadsrummen i
»mönsterskol-huset» äro väl emellertid bestämda, det ena
till matrum och det andra till sofrum åt
läraren, hans hustru och barn af skilda kön
och åldrar. Något rum till lärarens enskilda
bruk, där han kan ostörd hvila, arbeta eller
mottaga personer, som i ett eller annat
ärende besöka honom, finnes således ej, och
likväl torde ett sådant vara synnerligen
behöfligt, enär lärarens lönevillkor äro sådana, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:56 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1897/0148.html
