- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 16:e årg. 1897 /
201

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 15 (798). 14 april 1897 - Geijer såsom uppfostringstänkare, af Fridtjuv Berg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Svensk Läraretidning

VECKOBLAD FÖR FOLKUNDERVISNINGEN.
N:r 15. (798.) STOCKHOLM, 14 APRIL 1897 16:e årg.
Prenumerationspris:
1/1 år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., 1/2 år 2
kr., 1/4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).

Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6, en tr. upp.
Kontorstid: 10—1, 4—6.
Allm. tel. 60 00.

Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10—11, 5—6.

Förläggare:
Svensk Läraretidnings Förlagsaktiebolag.

Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm.
Lösnummer
à 10 öre säljas å tidningens byrå
samt å allm. tidningskontoret
Gust. Adolfs torg 10.

Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris:
25 öre pr petitrad (= 14 stafvelser).
Födelse-, förlofnings- och vigselannons
1 kr., dödsannons 2,50 kr.

Annons bör vara inlämnad
senast måndags afton för att
inkomma i veckans nummer.

Geijer såsom uppfostringstänkare.



Hvad är snillet? — En själ, hvars tankar äro öfver henne, så att hon
genom dem förvånas, hänföres, lider.         E. G. Geijer.

1. Geijers ungdomsutveckling.



Fredagen i nästa vecka, den 23 april, äro femtio år förflutna
sedan den dag, då Erik Gustaf Geijer, i kretsen af sin
familj och några gamla vänner, skildes hädan, medan klockan i Jakobs
kyrktorn ringde till bön och den nedgående aftonsolen strödde sitt
skimmer öfver de stilla vattnen.

illustration placeholder
E. G. GEIJER.


Tre månader förut hade
han på sin sista födelsedag
i bref till en vän talat om
det inre sammanhang, som
allt mer visar sig hafva
gifvit riktning åt hans
lefnadsöden.

Med mina öden — hade han
skrifvit — menar jag mina
inre öden. Det ligger en
grundtanke i min hela lefnad, som
allt tydligare träder fram, och
som ej är mitt verk, ty den
har ledt mig och fört mig allt
intill denna dag. Skulle jag
gifva den ett namn, så är den
ingen annan än den så
mycket omtvistade
personlighetsprincipen, hvars profet jag
nästan mot min vilja blifvit.

Till medvetandet härom
hade han dock lyckats komma
endast genom en lång och
för honom själf plågsam
utveckling. I sina »Minnen»
berättar han, hurusom han
om ungdomens lycka hade
föga att förtälja. Hans
förhärskande stämning under
denna ålder hade varit afund
mot dem, hvilka tidigt blifvit
klara med sig själfva.

Det enda — sade han —
hvaraf jag hade medvetande,
var en oändlig förmåga att
emottaga, en receptivitet utan
gräns, men så utan själfbestånd och liksom utan personlighet, att det
ofta var mig som om en skugga skulle kunnat undantränga mig och
taga min plats. En tysk har skrifvit en roman om en, som sökte sin
förlorade skugga; jag skulle kunna skrifva en verklig historia om en,
som sökte sitt själf. Ett slags nöje af att subordinera, en böjelse att
draga mig undan snarare än att tränga mig fram, har för lifvet blifvit
kvar af denna, sedermera
mildrade känsla. Äger jag någon
själfständighet, så är den
långsamt och dyrt förvärfvad; och
skall jag döma af den tid, som
det kostat mig att få någon
reda på deras sammanhang
och medelpunkt, så sträcka sig
mitt väsendes trådar vidt. Jag
har blottat det innersta af
en sinnesstämning, som följde
mig under flera år och, åt
ingen förtrodd, i ensamma
stunder gränsade till förtviflan.

Däri ligger ock den
oemotståndliga dragningskraft, som
filosofien på mig utöfvat.
Henne endast har jag studerat af
behof, allt annat af föresats
eller nöje.

Att en filosof, hvars
ledstjärna, omedvetet och
medvetet, var
personlighetsprincipen, äfven måste vara
uppfostringstänkare, ligger i
sakens natur. Greijer var det
ock till sin lefnads slut, och
han framträder såsom sådan
icke blott i sina direkt
pedagogiska skrifter utan
därjämte äfven i sina filosofiska
och samhällshistoriska. På
båda de hufvudområden, som
pedagogiken omfattar,
nämligen å ena sidan det
psykologiskt-pedagogiska, å andra
sidan det socialt-pedagogiska,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1897/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free