Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 19 (802). 12 maj 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 19
SVENSK LÄRARETIDNING.
257
heter skulle möta att till seminariernas
utvidgning erhålla erforderliga anslag.
Utskottet har med anledning häraf
framställt till seminarierektorerna, som bäst äro
i tillfälle att bedöma denna sak, följande
spörsmål: »Kan enligt rektorsämbetets åsikt
stipendieanslaget utan skada minskas, på
sätt motionären ifrågasatt?» Härå hafva
ingått följande svar, hvilka utskottet finner
sig böra återgifva i deras helhet:
De manliga seminarierna.
Uppsala: Omöjligt, sådant skulle öka
lärarebristen, enär nästan alla elever här äro
fattigmans barn.
Linköping: Antagligen kommer antalet af
inträdessökande att något minskas (om
stipendieanslaget nedsattes).
Växjö: Enligt undertecknade åsikt kan
stipendieanslaget icke utan skada minskas på
sätt motionären ifrågasatt. Denna åsikt
anhåller jag att få något utförligare motivera.
En blick på de bifogade tabellerna gifver
vid handen, att såväl beträffande Växjö
seminarium som samtliga seminarier i riket
antalet af inträdessökande och af mottagna
elever samt af utexaminerade stå i närmaste
samband med hvarandra. Orsakerna till
elevantalets minskning i midten på 1880-talet
torde vara flera. En är den ekonomiska
ställningen i landet, hvilken på de motsvarande
tiderna äfven åstadkom betydlig sänkning i
de allmänna läroverkens lärjungeantal. Men
den orsak, som jag vill tillskrifva ännu större
verkan, är tillgången på lärarekrafter i
folkskolorna. I början af 1880-talet rådde brist
på lärare,, och då strömmade elever till
seminarierna. På midten af samma årtionde
var bristen fylld, och många utgående elever
fingo vänta på anställning. I tidningarna
ordades om ofverfyllnad på lärarebanan, och så
afskräcktes eljest hågade personer från att
söka inträde vid seminarierna. Nu har brist
på lärare åter visat sig, och nu hafva elever
åter i större antal kommit till seminarierna.
Likväl anser jag icke troligt, att elevantalet
kommer att stiga till den höjd, som det
uppnådde i förra hälften af 1880-talet, dels
emedan 1886 års semiriariestadga har satt en
gräns för öfverfyllnaden af klasserna genom
föreskriften att icke större antal elever må
mottagas än behörig hänsyn till elevernas hälsa
och ordentliga undervisning medgifver, dels
emedan lärarebanan kanske icke är så
lockande som förr.
Icke dess mindre anser jag seminarierna
vara i stånd att förse landet med de
behöfliga lärarekrafterna, blott sådana åtgärder
vidtagas, att de årligen kunna utexaminera
ungefär fjärdedelen af sitt elevantal. Tabellen II *
utvisar, att detta redan i det närmaste sker
vid de kvinnliga seminarierna, men att ännu
mycket fattas vid de manliga. Af tabellen I
synes, att vid Växjö seminarium knappt två
tredjedelar af de elever, som mottagits i
första klassen, på fyra år gått fram till
afgångsexamen, utan återstoden antingen lämnat
seminariet utan examen eller måst sitta kvar
ett år i en eller annan klass. Af jämförelse
mellan elevantal och antal utexaminerade,
tab. II, framgår, att samma förhållande ägt
rum vid öfriga seminarier, i synnerhet de
manliga. Elevmaterialet har således delvis varit
olämpligt. Oaktadt hälften och därutöfver af
de inträdessökande visats tillbaka, hafva icke
alla mottagna haft den utrustning, att de utan
hinder kunnat passera klasserna. Den korta
inträdespröfningen förmår ju ej mer än att
* Enligt tabellerna utexaminerades år
1896 vid de kvinnliga seminarierna 23
procent af lärjungeantalet men vid de manliga
endast 21,8 procent. Af vid Växjö
seminarium år 1892 i första klassen mottagna 17
elever utexaminerades fyra år därefter
endast 10.
konstatera det tillfälliga behärskandet af
inträdeskursen.
Hvarför söker då icke ett större antal med
begåfning och håg för lärarekallet utrustade
personer inträde vid seminarierna?
Begåfvade och bemedlade personer vända sig i
allmänhet icke till seminarierna, enär utsikterna
på andra banor än folkskollärarebanan äro
mera lockande. Obemedlade personer hindras
att söka inträde vid seminarierna genom
svårigheterna att bereda sig underhåll under
kursen. Funnes utvägar för obemedlade men
begåfvade personer att fullborda
seminariekursen utan större svårighet för penningars
anskaffande och utan någon synnerlig
skuldsättning, så skulle utan tvifvel ett större
antal sådana söka inträde och de årligen
utexaminerade elevernas antal kunna bringas
till närmare öfverensstämmelse med de
intagnas.
De nuvarande stipendierna för
seminarieelever behöfva därför ökas; en minskning skulle
verka minskning i de inträdessökandes antal
och säkert en försämring af deras
beskaffenhet och därigenom en minskning i de
utexaminerades antal. I Frankrike bekostas
hela underhållet för seminarieeleverna af
staten under tre år, i Österrike har fjärdedelen
af seminarieeleverna understöd af allmänna
medel, som motsvarar hela
underhållskostnaden, och hälften understöd motsvarande
halfva kostnaden, och i Tyskland hafva
seminarieeleverna fri bostad och understöd till
betalande af de billiga kostpengarna (150-
200 mark om året). De understöd, som
staten lämnar åt våra seminarieelever, få ej
öfverstiga 150 kronor om året, men uppnå i
allmänhet ej 100 kronor förr än sista året.
Också är det sällan en elev går ut med
mindre skuldbörda än 1,000-1,500 Kronor.
Folkskollärarekårens hela ställning skulle röna
väsentlig förbättring, om lärarne i allmänhet
kunde börja sin bana utan skuld. Och
seminarierna skulle blifva i stånd att utan
någon större ökning i elevantalet årligen
utexaminera betydligt högre antal lärare än nu,
om genom förbättring af stipendierna ett
större antal begåfvade personer sattes i
tillfälle att genomgå dem.
Om 300 lärare och lärarinnor årligen
utexamineras, något som ej skett sedan 1889,
torde det vara fullt sörjdt för landets behof.
Alla seminarierna äro ordnade så, att 100
elever utan olägenhet kunna mottagas. Kunna
de så utexaminera omkring 25 elever om året
hvartdera, så torde lärarebehofvet årligen
kunna fyllas. En åtgärd, som skulle medföra
god verkan i denna riktning, vore att med
hvarje seminarium förena 50-75 stipendier
å 200 kronor om året att utdelas till
begåfvade och obemedlade lärjungar i de tre högre
klasserna och ett växlande antal till lägre
belopp att efter behof utdelas i alla klasser.
Då mitt föregående resonnemang företrädesvis
gäller de manliga seminarierna, och så många
stipendier ej torde behöfva förenas med de
kvinnliga, torde det nu utgående
stipendieanslaget blott behöfva fördubblas.
Lund’. Då eleverna vid härvarande
seminarium i allmänhet befunnits obemedlade -
af de för löpande termin inskrifna 130
eleverna hafva 122 för erhållande af stipendium
företett intyg om medellöshet - och
lefnads-omkostnaderna härstädes äro rätt höga, kan
befaras, att en nedsättning för vederbörande
elever i stipendieanslaget skulle medföra en
nedsättning i antalet inträdessökande därvid.
Göteborg: Att samtidigt öka elevantalet och
minska stipendieanslaget är ej att tillråda.
Karlstad: Omöjligen, därigenom skulle
antalet inträdessökande högst betydligt minskas.
Här i Karlstad äro omkring 90 procent af
eleverna i behof af stipendium. Visserligen
äro flertalet elever söner af hemmansägare,
men fädernas hemmansdelar föda i allmänhet
l häst och 3 å 6 kor.
Hernösand: Stipendieanslaget kan icke utan
skada minskas. Skall någon förändring i den
af motionären antydda riktningen vidtagas,
så synes hela anslagets indragning vara att
föredraga framför dess nedsättning. Om det
minskas, blifva beloppen till de särskilda
eleverna för små för att kunna anses utgöra
ett verkligt understöd.
De kvinnliga seminarierna.
Stockholm: Nej; men författningen borde
ändras, så att det synnerligen välbetänkta
anslaget icke, såsom nu är fallet, måste delas i
allt för små smulor utan kunde delas ut i
större belopp.
Kalmar: Ja, särskildt med hänsyn till
föreskriften i k. brefvet 22/4 1864, att till
stipendium ej får föreslås högre belopp än 150 kr.
årligen, och då de kvinnliga seminarierna till
en god del rekryteras ur de burgnare
samhällsklasserna.
Skara: Nej.
Falun: Nej. Om stipendierna skola kunna
blifva till någon verklig hjälp, synas de mig
böra bibehållas vid de nu vanliga beloppen
(vid detta seminarium mellan 65-20 kronor
i terminen). Så godt som alla de elever, som
här erhålla stipendium, ha presterat betyg
om medellöshet eller mindre bemedlad
ställning. Af de 21 år 1895 till elever antagna
inträdessökande hafva 10 inlämnat betyg om
medellöshet, 3 om mindre bemedlad ställning,
och af de 22 år 1896 till elever antagna hafva
11 lämnat betyg om medellöshet och 5 om
mindre bemedlad ställning. Motionärens
påstående, att »bland det stora antalet
inträdessökande, de medellösa nog icke utgöra någon
betydande del», torde alltså icke riktigt
stämma med verkliga förhållandet, åtminstone
icke här vid seminariet. Det kan väl heller
icke vara meningen, att för framtiden vid
antagandet af elever göra någon skillnad
mellan medellösa och bemedlade, så att de senare
skulle hafva något slags företräde.
Om man således icke vill från seminarierna
utestänga en hel mängd elever af ringare
villkor, som i följd af verklig begåfning och
lust för lärarekallet ägna sig däråt, och som
ofta nog torde blifva de mest dugande
lärarekrafterna, tror jag, att man får akta sig för
att i väsentlig mån nedsätta det hittills
utgående anslaget till stipendier åt behöfvande
seminarieelever.
Umeå: Ingalunda; en minskning af
stipendieanslaget skulle här väsentligen bidraga till
minskning af elevantalet.
Det är alltså endast en rektor, som
kunnat vara med om stipendieanslagets
minskning. Utskottet tror ock, att denna åtgärd
icke under några förhållanden bör tillgripas,
utan anser fast hellre, att det kunde vara
skäl att taga i öfvervägande, om icke
genom utdelandet af ett antal stipendier,
större till beloppet än de nuvarande,
begåfvade och för lärarekallet rikt utrustade
unga män och kvinnor kunde, ehuru
medellösa, dragas in på folkskollärarebanan och
därigenom den förut såsom önskvärd
framhållna lifligare omsättningen vid seminarierna
främjas. Detta vore ett för staten billigare
och sannolikt verksammare medel att
motverka lärarebrist än att inrätta nya semi-
Sammanfattning.
Resultatet af den af utskottet sålunda
förebragta utredningen blir följande:
Lärarebrist har under de senare åren i
viss mån förefunnits. Denna brist var störst
1892 och skulle antagligen hafva upphört
under fjoråret, därest icke från och med
1895 statsbidrag beviljats för vikarie åt sjuk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
