Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 25
SVENSK LÄRAEETIDNING.
345
egendomliga isbildningar. Naturligt vatten
forsar ner mellan isblocken. Det bästa
kommer dock till sist. På högra sidan om
ingången finnes en särskild afdelning, dold
af ett förhänge. Träder man innanför detta
förhänge, är man med ens förflyttad långt
bort, midt upp i ett jämtländskt
vinterlandskap med oändliga snötäckta hedar och
inoar. En renhjord hvilar på fjället.
Snökristallerna gnistra i månljuset. Längst fram
sträcka förkrympta björkar ut sina knotiga,
snöiga grenar, och med renens rygg till
huf-vudgärd sofver lappen på snön. Och öfver
hans och renarnas och landskapets sömn
lyser stjärnornas tindrande sken.
Låt denna Tiréns mästerliga framställning
af äkta svensk natur vara det sista, som
barnen få se, så att de kunna behålla
bilden af densamma såsom det skönaste
minnet från sin vandring genom utställningen!
____________Hg.
Barnen på utställningen.
I fredags och i lördags hitlände tre
flick-klasser från Norrköpings folkskolor, åtföljda
af sina lärarinnor. Barnen hemreste i
måndags och i går efter att hafva under 4
dagars tid besett utställningen, Skansen,
Slottet, Nationalmuseum m. m.
Folk- och småskolebarnen från
Ulriksdals slott hafva till ett antal af 100 i
dagarna besökt utställningen. Resan företogs
med båt öfver Brunnsviken och därefter på
spårvagn direkt till och ifrån utställningen.
Som vi förut nämt hade barnen
ståthållaren på Ulriksdal, grefve Cronstedt, att tacka
för såväl fria resor som fritt inträde å
utställningen.
Färentuna sockens folkskolebarn, 34 till
antalet, voro i lördags af några inom
församlingen bosatta personer bjudna på
Stockholmsfärd. Resan fram och åter företogs
med ångaren Nya Svartsjölandet.
Samtliga skolbarn i Lidingö församling
- omkring 150 - voro i söndags af
konsul Gr. S. Arfwidsson å Käppala inbjudna
på utställningsfärd. Den frikostige
skol-vännen bjöd de små icke blott på fri resa
utan äfven på middag och kaffe.
Som resebidreg till hufvudstaden åt ett
20-talh skolbarn har Salems församling i
Södertörn anslagit 60 kronor.
Ett 50-tal skolbarn från Markim-Orkesta
i Roslagen voro jämte lärare i måndags
inbjudna af kyrkoherden d:r F. Gr. Lindgren
att besöka utställningen. Resa såväl som
inträdesbiljetter och traktering bekostades af
inbjudaren.
Samma dag besöktes utställningen af 96
skolbarn från Eskilstuna, hvilka vistas här
större delen af veckan. Delvis bestridas
kostnaderna genom den af skolbarnen den
25 april gifna konserten.
FÖR DAGEN.
Reformer i
kristendoms-undervisningen
hafva länge påyrkats inom lärarekåren.
Det är med glädje vi anteckna, att de
sålunda framställda yrkandena numera
äfven börja vinna beaktande hos
prästerskapet, hvadan man bör kunna hafva
utsikt att reformen ej skall låta vänta
på sig allt för länge.
Riksdagsmannen, kontraktsprosten Aug.
Pettersson framställde såsom prseses vid
det under förra veckan hållna
prästmötet i Strängnäs några »kyrkopedagogiska
tankar» om ungdomens fostran och vård
i religiöst-sedligt afseende. Bland det
myckna beaktansvärda, som därvid
anfördes, fästa vi oss för dagen särskildt
vid författarens uttalanden angående
reformer i kristendomsundervisningen.
Efter att hafva framhållit, att den frukt,
som kristendomsundervisningen i våra
folkskolor frambringar, icke på långt när
motsvarar det arbete, som därpå
nedlägges, samt att det icke förhåller sig
bättre med abiturienterna från våra högre
allmänna läroverk, yttrar författaren
följande:
De klagomål, som förspörjas öfver
kristendomsundervisningens klena resultat,’ och
det rop, som höjes på
katekesutanläsning-ens inskränkande eller upphäfvande, stå mer
eller mindre i sammanhang med den s. k.
katekesutvecklingen och det sätt, hvarpå den
behandlas. Nekas kan heller icke, att en
själlös och for långt drifven utanläsning här
förekommit, och att ännu mycken mekanisk
läsning och tanklöst rabbel förekommer,
hvilket enligt vårt förmenande i icke ringa
grad är beroende på uppställningen i
frågor och svar. Redan af pedagogiska
grunder måste det anses oriktigt att i en
lärobok införa frågor, som gå före den sak,
hvarom först kunskap skall meddelas, innan
svar kan gifvas, och icke heller bidrager
det att skärpa eftertanken att lägga ett svar
färdigt i en lärjunges niun. Därjämte
undanskymmer en sådan uppställning icke blott
det inre sammanhanget mellan lärostyckena,
utan försvårar äfven uppfattningen af det
enskilda stycket, enär därtill fordras att
kunna sammanhålla frågan och svaret, en
kombinationsförmåga, som barn i denna
ålder icke torde besitta. Denna sistnämda
olägenhet har visserligen i den nu antagna
läroboken blifvit af hjälpt på så sätt, att man
låtit svaret innehålla fullständig sats, men
häraf åstadkommes en onödig upprepning,
som väl kan försvaras i den muntliga
undervisningen, men icke i en lärobok.
En annan anmärkning, som gjorts mot
ifrågavarande lärobok, och hvars riktighet
vi måste erkänna, gäller den underordnade
ställning, som blifvit anvisad åt det
bibliska materialet, hvilket i form af ofta
styckade och ur sammanhanget lösryckta språk
förekommer såsom bihang till lärostyckena,
utan att lärjungarne alltid förmå inse
sammanhanget mellan dessa och själfva
»frågan». Detta skulle icke vara händelsen,
om språken finge vara hufvudsaken, och
om så deras innehåll sammanfattades i en
lärosats, som komme efter såsom slutföljd.
I Luthers lilla katekes gå bibelns och
bekännelsens text fore med större stil, och
efter komma däremot förklaringarna med
mindre, naturligt sammanbundna med
hvarandra genom de enkla frågorna: »Hvad är
det?» och »Huru sker det?» o. s. v.
Det måste dock erkännas, att man i
synnerhet i folkskolan arbetar på att
öfvervinna dessa af katekesens form vållade
olägenheter och att göra undervisningen så
lefvande och hjärtevinnande som möjligt,
hvarvid så mycket är beroende på lärarens
personlighet och den ställning han själf
intager till de heliga sanningarna.
Oförminskade kvarstå de dock i de allmänna
läroverk, där man ännu icke på det lägre
stadiet äger tillgång på teologiskt bildade och
kyrkligt intresserade lärare, och vålla att
undervisningen i sådana fall blir mer eller
mindre mekanisk och slentrianmässig.
En katekesutveckling, uppställd i
sammanhängande form och klädd i enkla, ej
alltför koncisa och efter lärjungarnes
fattningsgåfva lämpade ord, anslutande sig till
skriften och belyst af konkreta exempel och
berättelser ur det verkliga lifvet, skulle i
väsentlig mån bidraga till att göra
religionsundervisningen till en sak för både
hufvudet och hjärtat. Att därvid åtskilligt kan
och bör fästas i minnet, vilja vi visst icke
förneka, tvärtom är detta en nödvändig
förutsättning för att någon bestämd kunskap
skall kunna vinnas och behållas, men det
får icke stanna därvid, utan innehållet skall
äfven lefvande uppfattas af de unga, så
långt det är möjligt, för att blifva
fruktbärande för deras lif.
Till jämförelse må nämnas, att i den för
skolorna i Kristiania antagna
kursindelningen bestämmes, att kristendomskunskapen bör
omfatta säker kännedom af det väsentliga
innehållet i bibliska historien, de viktigaste
delarna af kyrkans historia samt den
kristliga barnaläran enligt den evangelisk-lutherska
bekännelsen. Katekes förekommer icke i
de fyra första årsklasserna såsom särskildt
undervisningsämne, men då delar af Luthers
lilla katekes framgå såsom resultat af den
historiska undervisningen, gifvas dessa till
hemläxa i tredje och fjärde klassen. Den
egentliga katekesläsningen är förlagd till
femte och sjette klasserna, hvarvid en kort
förklaring begagnas såsom lärobok. Till
utanläsning föreläggas utom Luthers lilla
katekes endast bibelspråk samt sådana
stycken, som framställa de kristliga och
moraliska hufvudsanningarna. I sjunde klassen
meddelas en öfversikt af kyrkoåret och
gudstjänstordningen. Under hela skoltiden
förekommer läsning och memorering af
psalmer och psalmverser.
Hvad som här faller i ögonen, är å ena
sidan ett bestämdt byggande på den
historiska grunden i skriften och kyrkans egen
utveckling och å den andra undervisningens
kyrkliga karaktär. Den skall omfatta den
kristliga barnaläran enligt den
evangelisklutherska bekännelsen och meddela en
öfversikt af kulten eller med andra ord föra
barnet in i kyrkans lära och lif. Detta är
just något, som saknas hos oss, och som
gör, att de unga äro så främmande för den
kyrka, i hvars sköte de dock genom dopet
blifvit upptagna, och till hvars fullmyndiga
medlemmar de skola fostras, hvaraf ock
härleder sig såsom en följd deras
likgiltighet för och försummelse af den allmänna
gudstjänsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
