Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 25
SVENSK LÄRARETIDNING.
347
ett dikteradt stycke; de fyra räknesätten i
hela tal och decimalbråk med tillämpning på
enklare praktiska uppgifter jämte öfning i
enkel hufvudräkiiing; det allmännaste af
fäderneslandets historia och geografi; läran om
människokroppen, djuren och växterna efter
någon kortfattad lärobok; jämn och redig
handstil samt förmåga att rätt uppfatta och
återgifva toner;
att vid inträdespröfningen §§ 32 och 35 af
stadgan för folkskollärareseminarierna i riket
den 29 jan. 1886 tillämpas;
att elevernas antal i hvarje lärokurs ej
öfverstiger 35;
att eleverna erhålla den praktiska
utbildningen i en tvåklassig småskola med minst
åtta elever i hvarje årsklass;
att den dagliga undervisningen ej
öfverstiger sex timmar;
att lärokursen omfattar minst 36 veckor;
samt
att seminariet är underkastadt den serskilda
inspektion, chefen för
ecklesiastikdepartementet kan finna lämpligt föreskrifva.
Statsbidraget för
slöjdundervisningen. Kammarrättens revisionsafdelning
yrkade efter granskning af Gröteborgs och
Bohusläns landsbok för år 1894, att då till
skolrådet i Harestads skoldistrikt
utanord-nats statsbidrag med 28 kr. 13 Öre för
undervisning i slöjd åt gossar fyra timmar i
veckan under tre månader sagda år, men
statsbidrag för undervisning i slöjd
lämnades med 75 kr. årligen och således icke
vore medgifvet för kortare tid än åtta
månader, utanordnade 28 kr. 13 öre måtte
fastställas till betalning. Kammarrätten
fastställde genom utslag den 30 april 1896
anmärkta beloppet till betalning af
landskam-reraren V. Billmanson, på hvilkens
föredragning medlen utanordnats, honom dock
öppet lämnadt att sitt hos vederbörande
efter befogenhet återsöka.
Häruti sökte Harestads församlings
skolråd ändring under anhållan tillika, att
därest besvären ej vunne afseende, k. m:t
täcktes af gunst och nåd tillåta församlingen
att behålla det erhållna statsbidraget.
K. m:t har den 4 dennes ej funnit skäl
att i kammarrättens utslag göra ändring
eller att å ansökningen fästa afseende.
Småskollärarnes
ålderdomsunderstödsanstalt. Småskollärarinnan Anna
L. E. Rothstein anhöll hos direktionen öfver
folkskollärarnes pensionsinrättning om
understöd enligt § 9 i gällande reglemente
för Småskollärarnes
ålderdomsunderstödsanstalt. Direktionen ansåg, att då R. icke sedan
slutet af år 1895 tjänstgjort i egenskap af
sådan lärare, som afses i § l af nyssnämda
reglemente och med afseende därå, att rätt
till understöd icke tillkomme lärare med
mindre han antingen då understödet söktes
vore eller inom ett år före inlämnandet af
ansökan om understöd varit i tjänst anställd,
ägde sökanden ej att komma i åtnjutande
af understöd.
Häröfver inkommo till k. m:t besvär dels
af sökanden Rothstein, dels af skolrådet i
Brännkyrka församling och anfördes däruti,
att Rothstein, som under hela året 1896
varit tjänstledig, såsom sängliggande sjuk
ej då kunnat hos direktionen göra
framställning om pension och att läkarebetyg
om obotlig sjukdom ej förrän i januari
månad detta år kunnat för henne anskaffas,
enär läkaren ej förut varit öfvertygad om
sjukdomens obotlighet. Rothstein anhöll
tillika, att därest den sökta pensionen icke
kunde henne beviljas, k. m:t täcktes af
gunst och nåd gifva henne pensionsrätt.
K. m:t har den 4 dennes »med hänsyn
till hvad i målet förekommit funnit Anna
Rothstein icke hafva, då förevarande
ansökning om understöd hos direktionen
gjordes, försuttit tiden för sådan ansöknings
inlämnande, i följd hvaraf k. m:t med
undanrödjande af direktionens resolution
visat målet åter till direktionen, som hade
att detsamma ånyo företaga och därmed
lagligen förfara».
För sent begärdt statsbidrag.
Skolrådet i Skatelöfs församling hade - under
förmälan att undervisning i slöjd varit
under år 1896 anordnad i församlingens
folkskolor, men att, enär skolrådet försummat
att före årets utgång hos länsstyrelsen i
Kronobergs län göra ansökan om utbekommande
af statsbidrag för berörda undervisning,
länsstyrelsen sedermera vägrat att utanordna
dylikt bidrag med mindre k. m:t därtill
lämnade bifall - anhållit att utan hinder
af omförmälda försummelse utbekomma det
understöd för år 1896 för församlingens
skolor, hvartill densamma kunde äga rätt.
Vid föredragning häraf den 28 maj har
k. m:t medgifvit, att den omständighet,
att församlingen icke före utgången af
näst-lidet år till länsstyrelsen ingifvit ansökning
om statsbidrag för samma år för
undervisningen i slöjd uti församlingens folkskolor
ej må utgöra hinder för församlingen att
efter ansökning hos länsstyrelsen få frågan om
utbekommandet af sådant statsbidrag af
länsstyrelsen pröfvad.
Afslagna ansökningar.
Kapellpredikanten och folkskolläraren Johannes
Sandström har hos k. m:t anhållit om understöd
af statsmedel till belopp af 300 kr. för att
under innevarande års senare del studera
skolväsendet i små- och folkskolor i södra
och mellersta Sverige, men har k. m:t ej
funnit skäl bifalla ifrågavarande ansökning.
- K. m:t har likaledes afslagit en utaf
examinerade organisten Janne Teodor
Persson i Reng gjord ansökning att förklaras
behörig att, utan hinder däraf att han ej
uppnått 21 års ålder, söka och erhålla
klockare- och organistbefattningar i riket.
En diskussion om
katekesfordringarna. Vid allmänna flickskolemötet i
Sundsvall förekom till behandling bl. a.
följande fråga: »Hvilken bör småskolans
uppgift vara?» Till stor del kom den lifliga
diskussionen att röra sig om lämpligheten
af de nuvarande inträdesfordringarna i
katekes till allmänna läroverken. Då denna
fråga är af vikt för hela vårt skolväsende,
meddela vi här nedan ett referat af
diskussionen.
Fröken Alma Detthow, som inledde
öfverläggningen, framhöll den stora uppgift,
som småskolan har att fylla: den är
tredje-eller fjärdedelen af skolan och kanske
dess viktigaste afdelning. Främst bör den
vara en skola för små barn - till den
uppgiften bör hon begränsa sig. Egentligen
har hon ej att gifva direkta kunskaper -
åtminstone högst litet, uti tredje förberedande
klassen. Att drifva undervisningen för fort
i småskolan är därför onaturligt, ett
verkligt barnplågeri, gör barnet slappt, blaseradt,
intresselöst - ja, kan tillfoga det obotlig
skada. Småskolan har blott att bibringa
barnen färdigheter i hvad de behöfva för den
fortsatta undervisningen, och hennes största
uppgift ligger på uppfostrans område: hon
bör lära barnet samvetsgrannhet, ordning och
törst efter kunskaper.
Fröken Brundell instämde, men ville
särskildt påpeka en sak rörande
kristendomsundervisningen i småskolan. Där förberedas
äfven gossar, som sedermera skola gå
omedelbart till läroverkens första klass. Och för
att vinna inträde där måste de hafva
inhämtat nästan hela första hufvudstycket i
katekesutläggningen. Detta vore för mycket.
Tal:n önskade ett uttalande af mötet i denna
Rektor Schwartz ansåg det ej ligga inom
mötets befogande att yttra sig härutinnan.
Detta gällde gosskolan, ej flickskolan.
Flickorna i småskolan behöfva ju ej inhämta
detta kunskapsmått i katekesen. Stockholms
läraresällskap hade tagit frågan om hand.
D:r Ellen Fries invände, att
läroverks-lärarne, som mottaga gossarne, först sedan
dessa inhämtat detta kunskapsmått, ej äro
kompetenta att yttra sig i denna fråga, som
rör arbetet inom småskolan. Skulle nu ej
heller flickskolemötet, hvars medlemmar hafva
att bibringa dem detta kunskapsmått, vara
kompetenta att yttra sig i frågan - ja, då
finnes ju ingen, som är kompetent därtill.
Fröken Vestman påpekade, att frågan är
viktigare än flertalet anar. I småskolan bör
lärjungarnas förmåga att tillägna sig
elementarskolans undervisning grundläggas. Det är ett
missbruk att drifva ned katekesen i
småskolan: därigenom grundlägges motvilja mot
katekesläsningen samt likgiltighet och slöhet
för dess höga ämne. Kunde detta möte
härutinnan åstadkomma någon ändring, hade det
gjort stort gagn, ej blott för flickskolans
småskola utan för religionsundervisningen i dess
helhet.
Fröken Anna Rönström framhöll, att då
mötets medlemmar så ofta enskildt i tal man
och man emellan jämrat sig rörande denna
sak, kunde det väl vara på sin plats, att de
en gång jämrade sig offentligt.
Först föjande dagen hann resolutionen
fattas. Den blef af följande lydelse:
På grund af vunna erfarenheter vid de
med flickskolorna förenade, för gossar och
flickor gemensamma småskolorna uttalar
mötet som sin åsikt, att de nuvarande
inträdes-fordringarna i katekes vid de allmänna
läroverken äro i hög grad beklagliga.
Mot denna resolution reserverade sig
rektorerna Schwartz i Stockholm och
Söder-baum i Malmö samt fröken M. Hult i
Halmstad. De ansågo »af formella skäl att
mötet ej bort fatta resolution i fråga om
inträdesfordringarna i kristendom till
allmänna läroverkens första klass»,
Sjette allmänna flickskolemötet i
Sundsvall. På måndagen förevar utom i
förra numret nämda ärenden äfven en fråga,
som - efter hvad härofvan synes - vardt
lifligt diskuterad, nämligen om småskolans
uppgift.
»Borde ej undervisningen i vårt lands
skolor ef tersträf va en mera nationell karaktär ? »
lydde den första fråga, som på tisdagens
allmänna möte kom under behandling.
Inledningsvis påpekade fröken Anna
Rönström de mera utmärkande dragen i svensk
natur - omväxling; i svenskt lynne och svensk
karaktär - utpräglad organisationsförmåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
