Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 25
afslutade sin lifsgärning, som för alla vore
af stor betydelse och emedan denna dag
icke stode i fara att förryckas till andra
ändamål. 3) Den borde firas så
fosterländskt och tilltalande som möjligt. Till
densamma borde inbjudas i synnerhet
ung-dom men äfven äldre, och för festens höjande
borde medverkan sökas hos präster och
andra för saken intresserade personer,
V. Östergötlands-kretsen anser, att vid
under visningen i folkskolan gifvas oupphörliga
tillfällen att framhålla våra nationella
minnen, och härmed borde folkskolan få nöja
sig, tills inom vår befolknings bredare lager
ett starkare behof af en särskild
nationaldag låter sig förnimma, eller en sådan gifves
af sig själf utan att behöfva utväljas genom
omröstning. Under alla förhållanden torde
intet historiskt minne kunna samla Sveriges
folk så som Engelbrekts, och med detta
till grund föreslår kretsen den l maj såsom
vårt lands högtidsdag.
Hofva-kretsen: 1) Ja. 2) Den 6 juni.
3) Dagen firas därigenom, att alla lektioner
böra för dagen inställas; att barnen samlas
och sysselsättas, sedan de erinrats om
dagens betydelse, med lekar och sång; att
de materiellt undfägnas, om det låter sig
göra; att där förhållandena det medgifva,
de äldre deltaga och att där så sker,
lämpligen ett föredrag i nutida spörsmål kan
hållas eller en uppfostrings- och
undervisningsfråga diskuteras.
Kullens-kretsen anser det ur fosterländsk
synpunkt vara nyttigt, att en nationaldag
komme till stånd; dock syntes en gådan
icke lämpligen erhållas genom påbud, utan
den borde framstå såsom en följd af ett i
folkmedvetandet kändt behof. Yid val af
dag borde den 6 juni (grundlagsdagen), 18
juni (folkskolestadgans utfärdande) och 6
nov. (Gustaf Adolfsdagen) komma närmast.
Vikbolands-kretsen. Midsommardagen.
Väster-Färnebokretsen: 1-2) Någon
sär-.skild nationaldag för folkskolan ansåg kretsen
ej vara lämpligt att anordna, utan bör
skolbarnens nationaldag sammanfalla med de
äldres, till hvilken kretsen, vidhållande sitt
i fjor gjorda uttalande, ur flera synpunkter
föreslog midsommardagen. 3) Till dagens
firande ansåg kretsen, att skolbarnen borde
uppträda med sjungande af fosterländska
sånger och läraren bidraga med föredrag
eller dylikt.
N. Bjäre-kretsen har gjort följande
uttalande :
Under vissa förutsättningar vore det från
folkskolans synpunkt önskvärdt, att en
nationaldag firades, men då dessa ej för närvarande
finnas, besvaras den första frågan med nej.
S. Möre-Kretsen: 1) Ja. 2) Den 6 nov.
3) Skolråd och lärare böra komma öfverens
om lämpligaste sättet för dess
högtidlighållande i skolan.
Ystadstraktens krets: , l) Ja. 2)
Midsommardagen, emedan den infaller på
helgdag under vår vackraste årstid, emedan den
är förknippad med flera af vår historias
märkligare minnen och emedan den har
traditionen för sig såsom en folklig festdag.
3) Ät centralstyrelsen öfverlämnas att
vidtaga de åtgärder, som äro erforderliga för
frågans lösning.
Tornedals-kretsen: l) Ja. 2) Den 6 nov.
Sä f sjö-kretsen besvarade frågan sålunda:
Den 6 november borde - såsom å
åtskilliga ställen inom kretsen redan skett -
i skolorna helt afskiljas åt Gustaf
Adolfsminnet genom flaggning,
kristligt-foster-ländska psalmer vid andaktsstunderna,
läsning om Gustaf Adolf i skolans l är o- och
läseböcker,, någon liten skriftlig uppsats om
dagens betydelse, förevisning af och beskrifning
öfver Gustaf Adolfsillustrationer i de olika
skolornas boksamlingar, samt i möjligaste
måtto liflig fosterländsk sång - allt utan
tvång och läxläsning; och tror kretsen, att
dagen på den vägen så småningom - utan
allt slags officielt afskiljande - skall blifva
landets nationaldag.
Väne-kretsen har gjort f oljande uttalande:
Under förutsättning, att den 6 november
allt framgent firas såsom en skolornas
fri-och högtidsdag, vill mötet föreslå den 23
maj, Linné-dagen, att firas såsom en
folkskolans nationaldag. Den infaller på en tid då
skolan är i verksamhet. Den uppbäres af en
personlighet med ädelt sinn© och hjärta;
en personlighet, som gjort mängkligheten de
största tjänster, på samma gång som vårt
land och folk i och genom honom blifvit
kändt öfver hela världen. Detta minne är
enkelt, åskådligt, gripande och tilltalande för
hvarje barnasinne. Denna dag infaller ock
under en tid, då naturen står uti sin
knoppning, och är från denna synpunkt betraktad
ännu lämpligare än den 6 november. Mötet
beslöt att hos skolråden begära fridag för
skolorna såväl 6 november som 23 maj, på
det dessa dagar må kunna firas såsom
skolans högtidsdagar.
Skolfrågor vid ett
prästmöte.
(Bref till Svensk Läraretidning.)
Vid det under den förflutna veckan i
Strängnäs hållna prästmötet förekommo till
behandling åtskilliga frågor, som röra
folkundervisningen. Så prseses’ af oss redan
omnämda afhandling, hvilken handlade om
»ungdomens fostran och vård i
religiöst-sed-ligt afseende», och hvarur å annat ställe i
dagens nummer utdrag meddelas. Glädjande
att nämna, fälldes under den omkring 5
timmar långa öfverläggningen rörande detta
ämne icke ett enda hårdt eller ovänligt ord
öfver folkskolans verksamhet.
Endast en talare, kontraktsprosten L. J.
Linder från Södertälje, ansåg önskvärdt, att
uti afhandlingen upptagits en förmaning till
folkskolans lärarepersonal i fråga om kyrkligt
sinne. Talaren hade erfarit, att den allra
största försiktighet behöfdes vid tillsättning
af lärare, så att kyrkligt sinnade komme
att utses. Ett seminarium i riket hade i
afseende på sann kyrklighet haft ett sådant
rykte, att ingen gärna därifrån velat
mottaga en lärare (??).
Behofvet af billiga och goda
uppfostrings-skrifter, lämpliga att spridas i hemmen,
framhölls från flera håll på tal om samverkan
mellan hem, skola och kyrka till barnens
fostran. Hemmen, som dock utöfvade eller
borde öfva den största uppfostrande verkan
på de unga, vore i många fall okunniga om
de enklaste uppfostringsgrundsatser. Detta
visade sig framför allt i den svaghet, som
föräldrar oftast lade i dagen, då det gällde
att bestraffa barnens fel eller i allmänhet
bryta deras egenvilja.
Prästen borde i sitt förhållande till skolan,
för att rätt kunna gagna uppfostrans sak,
icke blott sätta .sig in i skolans arbete: han
borde därjämte visa barnen, hemmen och
lärarekåren vänskap och kärlek - såsom
kyrkoherden, teol. kand. Herman Pettersson
i Almby framhöll. Förhållandet mellan
präster och lärare vore så godt man kunde
önska sig, förklarade en annan.
Det tilltagande antalet unga förbrytare
framhölls skarpt, och ansågs förnämsta
orsaken härtill ligga i förutnämda slapphet
samt i synnerhet i den abnorma
strafflagstiftningen under de senaste årtiondena. De
nu gällande straffen för ^smärre förbrytelser
vore sämre än inga straff, uppfattades af
somliga nära nog som uppmuntringar,
speciellt bötesfångars straff, och vore ingalunda
ägnade att inge respekt för lagen.
För barngudstjänster uttalade sig mötet.
Dessa borde icke återkomma för ofta, minst
fyra gånger om året till en början
förordades: en gång i adventstiden, en gång i
passionstiden, trefaldighetssöndag, tredje
böndagen och Mikaelidag. Dessa gudstjänster
borde förrättas af prästen eller folkskolans
lärare och hållas helst i kyrkan men i annat
fall i skolsalarna.
Predikan må upptaga högst 20 minuter
och hela gudstjänsten med liturgi och
psalmsång högst l timme. Icke mer än tre
psalm-versar på en gång och rytmisk sång.
Fortsättningsskolan börjar ådraga sig
intresse äfven utom den egentliga skolvärlden.
Vid mötet behandlades en så lydande fråga:
»Huru böra vi söka få den s. k.
fortsättningsskolan anordnad, på det hon i
religiöst-kyrkligt och sedligt hänseende måtte kunna
medföra verklig och varaktig välsignelse för
vår kyrkas ungdom?»
Den kände skolvännen och
riksdagsmannen, kontraktsprosten Aug. Pettersson från
Österhaninge, inledde behandlingen med ett
sakrikt anförande, i hvilket han efter att
hafva redogjort för fortsättningsskolans
ställning och anordning i nu gällande lag och
författning, talade om fortsättningsskolans
vikt och betydelse. Barnet behöfde i
synnerhet under den s. k. Öfvergångsåldern
fortsatt fostran och ledning. Under denna tid
utmärkte sig de unga nämligen för stor
mottaglighet såväl i fråga om goda som onda
inflytelser. Fritagandet från skolplikt under
denna tid medförde stora vådor för barnens
sedliga utveckling. De äro då kanske allra
mest i behof af uppfostran och ledning från
skolans sida, så mycket mer som föräldrar
och arbetsgifvare merendels försumma att
lämna en sådan.
Härpå utvecklade han barnets behof af att
få sina i skolan förvärfvade insikter under
lärarens ledning befästade och utvidgade. Det,
som icke öfvas, glömmes lätt och sålunda
utplånas snart resultatet af folkskolans
arbete.
Ökad mognad ger större mottaglighet och
lifligare intresse för sådana ämnen, som
mera direkt förbereda för praktiska lifvet,
hvarigenom ock de omedelbart praktiska
frukter man i våra dagar allt mer fordrar
af folkskolans arbete skulle lättare ernås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
