Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 29
SVENSK LÄRARETIDNING.
399
religiös likgiltighet och religiösa stridigheter;
från skolans sida: för stort barnantal, de
vanartade barnens sammanförande med de
välartade, svårigheten att öfvervaka barnen
under fritimmarna, bristande snygghet och
ordning, svårigheten att förmå barnen att
fullgöra sina plikter, då de ej kunna af läraren
omedelbart ofvervakas; från lärarens sida :
bristande moralisk och sedlig kraft, bristande
begåfning och intresse. Botemedlen häremot
vore: med hänsyn till hemmen strängt
upprätthållande af skolans rätt och fordringar,
förståndig inverkan på föräldrarna och
bibringandet af en rätt uppfattning af deras
. föräldraplikter; med hänsyn till skolan
allvarligtukt, religiösa förmaningar, ett noggrannt
öfvervakande af barnen samt deras
sysselsättande med passande lekar under
fristunderna, orubblig fordran på lärokursernas
genomgående, läxornas lämpande efter barnens
förmåga, enkelhet och åskådlighet vid
undervisningen o. s. v.; samt med hänsyn till
läraren, att han med Guds hjälp fostrar sig
själf i sedligt afseende samt oaflåtligt söker
utveckla sina kunskaper och
undervisnings-gåfvor.
I deii därpå följande korta diskussionen
deltogo domprosten Jakobsson, som uttryckte
sin glädje öfver att denna fråga upptagits
till behandling vid mötet samt att
skolans uppfostrande verksamhet synes ligga
lärarne oin hjärtat, samt folkskolläraren G.
Carlstedt i Ölme, som betonade
nödvändigheten af att göra något för att taga vara
på den ungdom, som lämnar skolan, på det
att det myckna, som skolan gjort för
barnen, icke måtte varda förspilldt.
Det tredje öfverläggningsämnet: Om
historieundervisningen i folkskolan, inleddes af
folkskolläraren Emil Linder från Hammarön.
Historieundervisningens mål vore att väcka
en sann fosterlandskärlek. Utländingen
förvånas ofta öfver att svenskarne så litet älska
sitt sköna land. Mången måste göra resan
öfver Atlanten för att i detta hänseende få lära
sig hvad han bort inhämta i närmaste
folkskola. En viktig orsak till detta
missförhållande vore att finna i sättet, hvarpå
undervisningen i ämnet bedrefves. Man
sysselsatte sig företrädesvis med krigen; men det
väsentligaste vore dock vårt lands utveckling
i kulturellt hänseende.
I diskussionen öfver denna fråga deltogo
folkskollärarne G. Bergman, A. Larsson,
G. M. Sandin och J. Jarlen.
Diskussionen rörde sig hufvudsakligen om krigens
betydelse i historien. Samtliga talare, som
mer eller mindre tydligt angåfvo sig som
varma fredsvänner, påvisade dock från olika
synpunkter den stora roll, som krigen
faktiskt spela ej blott uti historien i det stora
hela utan äfven rent kulturhistoriskt sedt.
Historien om krigen kan därför icke i en
objektiv och naturtrogen framställning af
folkens öden uteslutas, och den bör det icke
heller redan af det skäl, att krigen
innefatta kraftiga lärdomar, då de ses i sitt rätta
orsakssammanhang. »Krigen kunna liknas
vid en böld, som gått sönder till följd af
sjukdomar i samhällskroppen,» yttrade hr
Jarlen. »Lärdomen: se till att
samhällskroppen är sund, att vi öfvervinna våra iore
sjukdomar, att vi blifva ett sedligt folk l
Öfvervinn dig själf, dina onda böjelser, din
afund! Svenska folket har hittills försökt
göra det under åtnjutandet af en 90-årig
freds välsignelser - sådana sanningar må
vi inskärpa hos vår ungdom.» (Bifall.)
Följande af inledaren framställda svar på
frågan blef med någon ändring i den
ursprungliga motiveringen antaget:
Då historien i stort sedt är ett uttryck af
den allmänna grundlagen om förhållandet
mellan orsak och verkan, på samma gång den
är ett bevis för äktheten af den bibliska
sanningen, hvilket allt vid behandlingen af
ämnet bör komma till sin rätt, bör vid
historieundervisningen i folkskolan
1) hufvudvikten fästas vid vårt lands
utveckling i kultur för att hos det uppväxande
släktet väcka och styrka - utom ett sedligt
lif - en sann fosterlandskärlek samt göra
det dugligt att uppbära och ytterligare
förkofra detta nationella arf.
2) Läraren bör utgå från det ursprungliga
såsom det för barnet enklaste och närmast
liggande samt i den mån ämnet kan fattas
fortskrida till dess mera invecklade delar.
Den återblick, som i slutet af hvarje skede
göres, bör vara en systematisk öfversikt
öfver det genomgångna.
3) Den berättande läroformen är på grund
af ämnets natur den lämpligaste och mest
fruktbringande; när tillgång till lämplig
åskådningsmateriel finnes, bör sådan användas.
4) Läroboken bör blott såsom stöd för
barnets minne ställas vid sidan om den
muntliga undervisningen.
Fjärde öfverläggningsämnet: Om
behofvet af en högre afdelning inom
fortsättningsskolan, inleddes af komminister N. G.
Nilsson i Ö. Fågelvik.
Den nyare tidens utveckling kräfde, att
äfven fortsättningsskolan utvecklades, så att
densamma komme att tillökas med en högre
afdelning. Läroämnen i denna högre
afdelning borde blifva: kommunalförfattning,
kortfattad framställning af statskunskap,
rättskunskap, hälsovårdslära och jordbrukskemi.
Tal:n vände sig med skärpa mot det
missförhållandet, att staten slösade med sina håfvor
på elementarläroverken, af hvilkas lärjungar
endast omkring en tolftedel egnade sig åt
sådana värf, för hvilka denna skola har att
utbilda ämnessvenner, under det att hon slöte sin
hand för folkskolan. Förordade att
fortsättningsskolorna blefve obligatoriska, så att deras
upprättande inom församlingarna icke måtte
såsom f. n. är fallet ofta bero på en ren
slump.
Denna .fråga gaf anledning till en lång
och liflig öfverläggning, i hvilken förutom
inledaren deltogo Öfverläraren Jarlen,
kyrkoherden Nylén samt folkskollärarne Hosén,
Bergman, Sandin, Jonsson, Ivarsson och H.
Frännberg i Färgelanda. Meningarna gingo
här i skilda riktningar. En talare
förfäktade den åsikten, att man först borde se
till, att folkskolan blefve fullt utvecklad till
hvad hon vore ämnad att blifva, innan nian
gjorde några ansträngningar för
fortsättningsskolors inrättande; några häfdade den
satsen, att fortsättningsskolan i sin nu
lagstadgade form borde blifva obligatorisk,
innan man sökte skaffa en öfverbyggnad till
henne; tvifvel uttalades om gagnet af de
föreslagna nya läroämnena; folkskolan hade
på många ställen ej nått den utveckling, att
de från hennes högsta klass utgående
lärjungarne kunde draga fördel af den
föreslagna undervisningen. Å andra sidan
uppträdde talare i alldeles motsatt riktning.
Mötet gjorde följande uttalande:
Mötet konstaterar behofvet af fortsatt un
dervisning för den ungdom, som genomgått
folkskolan, och uttalar - under beklagande
af, att fortsättningsskolor ännu äro så
sällsynta - önskvärdheten af, att dessa blifva
obligatoriska, tillökta med en högre klass och
i öfrigt utvecklade i en praktisk riktning.
Folkskolläraren Emil Dalin i Torsby
inledde femte öfverläggningsämnet: Om
modersmålets skriftliga behandling i folkskolan.
Inledaren angaf närmare sättet för
anordnandet af de skriftliga öfningarna i
såväl folk- som småskolan med hänsyn till
ämnets olika moment, såsom väl- och
rättskrifning, grammatikaliska öfningar och
uppsatsskrifningen. Rekommenderade Hedda
Anderssons öfningsbok till begagnande.
Efter en kortare diskussion antog mötet
inledningsföredraget såsom svar på frågan.
Mötets sjette och sista
ötVerläggnings-ämne: Om kur sivläsningen i skolan,
inleddes af folkskolläraren Fr. Johansson från
Hammarön.
Kursivläsningen afsåge att bibringa barnet
färdighet i att både läsa och uppfatta.
Entonig mekanisk läsning bör förebyggas;
därför bör till läsning användas sådant innehåll,
som af barnen lätt kan uppfattas, såsom
sagor, berättelser ur barnalif.vet o. s. v. på
tidigare stadium. Vid bibringandet af vanan
att uppfatta det lästa borde barnens s j älf
verksamhet så mycket som möjligt anlitas.
Hufvudfordringarna på kursivläsningen äro,
att det läses rätt, högt, ljudriktigt samt med
riktig accentuering. Beträffande välläsningen
i strängare mening samt estetisk läsning borde
äfven denna öfvas och odlas; dock borde man
med tillbörligt afseende fästadt vid
begränsningen af barnens förmåga i detta hänseende
ej ställa fordringarna för högt.
Någon diskussion följde ej på
inledningsanförandet.
Föredrag hölls andra mötesdagen af
kyrkoherden E. Gr. Nylén i Gunnarskog öfver
ämnet: Folkskolan för 50 år sedan och
folkskolan i våra dagar.
Föredraget hade ett öfvervägande
skolhistoriskt intresse. Det utmynnade i en klagan
öfver, att de lysande resultat man haft skäl
att vänta af våra dagars i jämförelse med
flydda tiders så rikt utrustade folkskola
uteblifvit, hvilket emellertid rättvisligen borde
läggas mindre skolan än hemmet till last.
Normalplanen hade enligt tal:ns förmenande
icke gjort skolan något godt, i det att den
ge-iiom sin starka begränsning af undervisningen
verkat hämmande och alstrat lättja och
liknöjdhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
