Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
SVENSK LÄllAllETIDNIXG.
N:r 32
5ti/tsskol mötet
i r^ristianstad.
(Bref till Svensk Läraretidning.)
Under ett strålande vackert väder,
hvilken omständighet skulle kunnat föranleda
en oinvigd till det antagandet, att
skol-mästarne måtte vara ena riktiga
söndagsbarn, afhölls den 4, 5 och 6 augusti i den
täcka staden Kristianstad Lunds stifts 27:e
allmänna folkskolläraremöte, besökt af icke
mindre än 518 deltagare. Mötet öppnades
med liturgisk gudstjänst i stadens kyrka,
hvarvid predikanten, slottspastor J. A.
Jacobsson i Kristianstad, talade några h j
ärtevarma ord öfver I Kor. 13 kap. 1,2 v. med
tillämpning på uppfostringsarbetet.
Mötets förhandlingar ägde därefter rum
å allmänna läroverkets samlingssal, där själfva
mötet förklarades öppnadt af bestyreisens
ordförande, lektor N. Lindskog i
Kristianstad.
"Redan vid valet af mötesfunktionärer fick
man klart besked om, att det här var fråga
om ett möte för folkskolans lärarepersonal,
i det att till de nämda posterna utsagos
endast folkskollärare, en princip, som vid
tillfället också offentligt häfdades af
bestyreisens ordförande. Valen utföllo nämligen
sålunda, att till mötets ordförande utsågs
folkskolläraren AT. Lundahl från Lund samt
till vico ordförande folkskollärarne J. Thy-~
sell i Häglinge, Ola Bergström i Espö samt
A, Åkerman i Blå. Till sekreterare och
vice sekreterare vid mötet valdes
folkskollärarne O. Huldén och H. Ekdahl, båda i
Kristianstad.
Folkskolläraren J. Thysell i Häglinge höll
därpå föredrag öfver ämnet: »Tänkandet och
dess utveckling hos barnet » Det sakrika
föredraget innehöll många praktiska vinkar
till uppfostraren. Bland annat varnade
ta-| låren för uppdrifvande af »skolljus»,
påpekade vikten af en harmonisk utbildning samt
slutade med de orden: »Att tänka fritt
är stort, att tänka rätt är större, att tänka
heligt är störst.»
Därefter företogs till behandling frågan:
Huru kan skolan bäst lyckas uppfostra till
gudsfruktan och kristligt allvar? Inledaren,
folkskolläraren N. Frostensson i Vanneberga,
framhöll härvid, hurusom det är ett stort
kraf, som ställes på oss, då folkskolestadgan
stiger, att vi skola uppfostra barnen till
gudsfruktan och kristligt allvar. Han
förordade söndagsskolor, föräldramöten och ett
värdigt föregående med exempel från
lärarens sida.
Folkskolläraren J. Thysell varnade för en
missriktad trampenhet och
»skolmästareminer» samt förordade humor i god mening, om
läraren ägde anlag härför. De viktigaste
upp-fostringsmakterna äro sanningens makt,
föredömets, karaktärens, kärlekens och bönens.
: Följande resolution antogs:
Skolan lyckas bäst i att uppfostra till
gudsfruktan och kristligt allvar,
1) om läraren själf är besjälad af dessa
egenskaper och låter deras helgande
inflytande utöfva sin makt både öfver undervisningen
och skolans mera direkt fostrande verksam:
het,
2) om han gör sitt bästa i att hålla barnen
från dåliga inflytelser och hålla dem öppna
och mottagliga för goda, sådana, och
3) öm äfven hemmen kunna bringas
därhän, att de häri samverka med den i skolan
undervisande.
Den andra frågan på mötesprogrammet
hade följande lydelse: Hvad kan och lör
från folkskolans sida göras för att: 1}
un-dervisningen i trädgårdsskötsel skall bli så
fruktbärande som möjligt] 2) skogsodling
skall i därtill lämpliga trakter företagas?
Folkskolläraren N. Sjögren från
Landskrona inledde densamma. Talaren påpekade,
hurusom trädgårdsskötseln vid inånga skolor
behandlades mycket styfmoderligt, men att
den vore värd ett bättre öde. Såsom orsak
till den låga ståndpunkt, på hvilken
trädgårdsskötseln vid många skolor står, framhöll
talaren, att i många församlingar vore man så
samvetsgrann uti uppfyllandet af
föreskrifterna om ett sundt och friskt läge för skolhuset,
att man till byggnadstomt för detsamma
uppsökte den torraste och fulaste ,biten i hela
församlingen. Frågan hade emellertid icke
allenast en materiell utan ock en ideell
betydelse, i det att trädgårdsskötseln kunde hos
barnen väcka kärlek till och öppna sinnet för
naturens skönhet, storhet och prakt.
(Inled-ningsföredraget belönades med kraftiga
applåder.)
Sedan i frågan yttrat sig kyrkoherden
Trägårdh i Esphult samt folkskollärarne
Svensson i Kviinge, Frostensson i
Vanne-berga och Holmqvist i Billinge, antogs
följande resolution:
Folkskolans lärare kunna och böra:
A. 1) där lämpligt planteringsland ej
redan finnes, söka förmå vederbörande att
anskaffa sådant; 2) påvisa nödvändigheten af att
vid val af plats för ny skola äfven hänsyn
tages till dennas lämplighet i och för
anläggande af skolträdgård; 3) söka att på ett eller
annat sätt få ett årligt mindre anslag i och
för anläggande af plantskola, från hvilken
barnen till plantering i hemmen skulle
kostnadsfritt få träd och buskar; 4) sköta sin egen
trädgård mönstergillt; 5) anlägga en särskild
afdelning för odlande af sådana växter, som
kunna tjäna som åskådningsmateriel vid
undervisning i botanik (botanisk
folkskoleträdgård) ; 6) låta barnen om möjligt ha sin egen
trädgårdsafdelning att själfva beså, vårda och
skörda; 7) äfven låta flickorna deltaga i
trädgårdsskötsel;
B. 1) hvar och en på sin ort vara
respektive skogsf ö renings ombud, genom hvilken
plantor och frön beställas; 2) så ofta tillfälle
gifves göra såväl barn som äldre förtrogna
med skogsodlingens fördelar; 3) söka att
årligen med barnen få en eller flera
planteringsdagar.
Därefter framhöll Öfverläraren vid
Tekniska skolan i Stockholm Filip Holmqvist
några synpunkter vid undervisningen i
väl-skrifning, på grund af hvilken
framställning skrif läraren Otto Påhlman tog sig
anledning att ingå i en skarp kritik och därefter
hålla en förevisning öfver en ny sorts i
marknaden utsläppta skriftaflor.
Mellan de båda förfäktarnc af skilda
skrif metoder, den Holmqvistska och
bröderna Påhlrnans, utspann sig en å ena
sidan ganska hetsig dispyt - hr Holmqvists
uppträdande var mera hofsamt och
undfallande - hvilken vid vissa moment
öfvergick till personligheter, ett förhållande, som
gaf skolläraren Vallqvist i Landskrona
anledning att inför mötet framlägga en
protest mot det sätt, hvarpå diskussionen förts,
samt uttrycka sin glädje öfver, att en
lag-stadgad skrifmetod (»riksskrifning») ännu ej
införts. ,. .
Därpå följde behandlingen af följande
ämne: När, ’på hvad sätt och till hvad
omfång böra folkskolans barn meddelas
kännedom om hälsovårdslärans viktigaste
föreskrifter, då hälsovårdsläran ej är
själfständigt läroämne i folkskolan? Frågan
inleddes af doktor Friden Sandberg. Hans
afhandling kan i hufvudsak sammanfattas i
det resolutionsförslag han efter frågans
behandling framlade.
Förste läraren i Helsingborg Norén
förordade d:r Sandbergs förslag, enär han ansåge
hälsovårdsläran vara ett hufyudämne ej blott
för skolan utan för lifvet, och hänvisade till
en liten tysk broschyr af Jun eke: »Grundrisse
der Schul hygien».
Folkskolläraren Vallqvist betonade, att
un-dervisningssättet borde lämpas efter
auditoriet samt förordade fria och lättfattliga
föredrag i ämnet. Äfven framhöll han
önskvärdheten af, att specialkurser i hälsovård af
någon däri kunnig vetenskapsman anordnades i
och för bibringande åt lärarne af kunskap i
ämnet.
Den af d:r Sandberg framlämnade
resolutionen, hvilken af mötet antogs, hade
följande lydelse:
Redan vid barnens inträde i skolan böra
så att ^säga praktiska fingervisningar
angående hälsovårdslärans vikt och betydelse
clel-gifvas dem, i det att läraren bör se till, att
barnen komma rentvättade i ansikte, öron,
om händer, hals, etc., se till att kläderna äro
något så när snygga och rena.
Den egentliga undervisningen däremot bör
meddelas barnen först vid högre ålder, 12 ä
13 år, och detta af två skäl:
1) fordras en viss intelligens, en viss
fattnings- och omdömesförmåga för att barnet
med intresse skall kunna studera detta ämne;
2) undervisningen bör meddelas i
sammanhang med den biologiska delen af
naturvetenskaperna.
Utom denna muntliga undervisning vore
det lämpligt, att läseböcker med stycken
angående hälsovårdslära anskaffades för
skolorna.
Väggkartor, schematiskt framställande
bilderna af de viktigaste organen, anskaffas.
Kort och lättfattlig lärobok införes.
Läraren bör tillse, att undervisningen utgör
ett svar å frågan: Hvad har man att iakttaga
för att behålla sin hälsa? och sålunda omfatta
grunderna i enskild som offentlig hälsolära.
Önskvärdt är, att hälsovårdslära införes
såsom särskildt ämne vid
skollärareseminarierna, och att särskilda kurser meddelas i ämnet.
Följande ämne för mötets diskussion var:
Bör icke något göras, för att
småskollärarinnors betyg, som förvärfvats genom
deltagande i en 7 å 8 månaders kurs vid
någon af de privata läroanstalterna för
utbildande af lärarekrafter ål småskolan,
hvilka funnos före år 1885, må förläna
berättigande till den af årets riksdag
beslutade högre lönen?
Denna fråga skulle inledts af skolläraren
Gr. Vingren i Solve, men som han var
förhindrad vid mötet närvara, hade skolläraren
N. P. Olsson i Lörby åtagit sig att
ställföreträda Vingren. Utom inledaren yttrade
sig i frågan skollärarne Bergdahl i
Sön-narslöf, Björck i Härlöf, Å. Thylander i
Malmö och Vallqvist i Landskrona samt
kyrkoherden Trägårdh i Esphult.
Flera resolutionsförslag framlades, och
antog mötet kyrkoherden Trägårdhs m. fi:s
så lydande resolution:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
