Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 34
SVENSK LÄRARETIDNING.
469
obligationslåns konvertering direktionen i
många fall icke funnit sig kunna antaga den
ränta som erbjudits, hafva
pensionsinrättningens andelar i flera sådana lån inbetalts
och särskildt i följd häraf har det kapital,
som vid placering varit underkastadt årets
låga räntekonjunkturer, varit mycket
betydligt.
Kapitaltillväxten for året uppgick till
435,421 kronor 11 öre och summan af
indragna lån, däri icke inräknadt i banker
gjorda depositioner, till 545,999 kronor 76
öre. Å inteckningslån om tillhopa 182,500
kronor nedsattes räntan från 4l/% till 4
procent. Medelräntan å de under året
verkställda nya placeringarna nådde endast till
3,07 procent, och till följd af alla dessa
omständigheter nedgick medelräntan för
pen-sionsinrättningcns hela samlade kapital från
omkring 4,3 procent år 1895 till omkring
4,i procent för år 1896.
Såsom tillägg till ofvan nyss anförda
resultat angående pensionsinrättningens
ställning efter skilda beräkningar å medelräntan
tillåter sig direktionen anföra, att med den
medelräntefot, som sålunda förefunnits för
år 1896 eller efter 4,i procent och med nu
gällande rninimidelaktighetsbelopp af 700
kronor och i öfrigt oförändrade förhållanden
med afseende å antalet delaktiga tjänster
och delaktighetens sammanlagda summa,
skulle i öfverensstämmelse med professor
Lindstedts beräkningar pensionsinrättningens
aktiva och passiva nästan alldeles motsvara
hvarandra. Blefve åter med denna
medel-ränta och i öfrigt lika förhållanden
mini-midelaktigheten förhöjd till 800 kronor,
skulle en brist i årsinkomsterna förefinnas
af omkring 65,000 kronor.
Huruvida räntans vidare nedgång blir
konstant är ju icke möjligt att på förhand
afgöra, men alla tecken synas dock för det
närvarande därpå tyda.
En fråga som här framställer sig är då
den: hvilken medelränta skall for
framtiden kunna beräknas för
pensionsinrättningens kapital?
Härvid torde böra uppmärksammas, att
en stor del af pensionsinrättningens
tillgångar finnas placerade för vida högre
räntefot, än den som i medeltal gäller för nu
skeende placeringar, men antingen dessa
tillgångar äro förlagda i obligationslån eller
uti på amortering ställda kommunlån och
fastighetslån, så försiggår med afseende å dem
långsamt men säkert en omflyttning, som
ställer jämväl dessa kapital i beroende af
det räntepris, som härefter kommer att råda.
I undantagsfall är amorteringstiden för dessa
placeringar ställd på 50 år, i de flesta på
40 år, och dä vid pass 10 år förflutit, sedan
på amortering ställda kommunlån och
fastighetslån i någon större omfattning började
från pensionsinrättningen utlämnas, kan det
sägas, att efter 30 till 40 år afkomsten å
hela det hittills samlade kapitalet hunnit
underkastas den räntefot, som under
nyssnämda tidrymd kommer att efter
konjunkturernas växlingar äga tillämpning. Men
ännu i åtskilliga år framåt har man i bestående
gynnsammare placeringar ett icke obetydligt
öfverskott att lita till, och med afseende på
erfarenheten från den senaste tiden håller
direktionen före, att man icke beräknar för
högt, om man antager, att medelräntefoten
for inrättningens kapital under de närmaste
tio åren skall belöpa sig till 33A procent.
Att i dylika afseenden ställa kalkyler för
ännu aflägsnare tidpunkter synes knappast
till något gagna, ty ja längre aflägsen tid
kalkylen afser, desto ovissare blifva de
förutsättningar, hvarpå den bygges.
En pensionskassa, så organiserad som
folkskollärarnes pensionsinrättning, bör för
öfrigt efter lämpliga mellanrum -
åtminstone hvart tionde år - underkastas
granskning af det ekonomiska läget, så att
rättelser i inrättningens anordning kunna efter
sig teende nya förhållanden blifva i rätt
tid införda; ett sådant tillvägagående torde
leda säkrare till målet än på förhand gjorda,
om än aldrig så skarpsinniga beräkningar.
Med det nu anförda har direktionen
naturligtvis icke velat anmärka något emot
lämpligheten af den utaf professor Lindstedt
använda lägsta ränteberäkningen efter 3 a/2
procent, utan finner denna såsom
minimi-beräkning befogad.
Härvid må jämväl erinras, att professor
Lindstedt vid afgifvande af sina
beräkningar användt i ett fall en räntefot af
om-j kring 3,o procent och i ett annat en
räntefot af omkring 3,7 procent, hvilken
sistnämda endast med 0,or> procent skiljer sig från
den af direktionen här ofvan såsom
medelräntefot för de närmaste åren ifrågasatta.
Såsom professor Lindstedt jämväl
framhållit, fordras naturligen för ett rätt
bedömande af pensionsinrättningens ställning och
dess förmåga att bestrida sina förpliktelser
för framtiden att, äfven i andra afseenden
än beträffande räntefoten, hänsyn tages icke
blott till ställningen vid en viss tidpunkt.
Man måste sålunda äfven taga i
betraktande den utveckling, som
pensionsinrättningen i följd af sin organisation måste
erhålla; eller med andra ord: man måste taga
i beräkning utom de förändringar i
räntefoten, som kunna inträda, äfven tillväxten
i såväl antalet delaktiga tjänster som
delaktighetens sammanlagda belopp.
Beträffande ökningen i antalet delaktiga
tjänster och höjningen i delaktighetsbeloppen
samt den inverkan på pensionsinrättningens
ställning, som af dessa faktorer orsakas,
föranledes direktionen göra några erinringar
vid hvad professor Lindstedt härom yttrat.
Han anför, att i dessa afseenden
inrättandet af nya platser hittills spelat en
öfvervägande roll, men att, efter hand och i den
mån antalet läraretjänster fullständigas, denna
faktor måste få allt mindre betydelse och
hufvudvikten komma att öfverflyttas till den
andra faktorn eller höjningen å redan
delaktiga tjänster.
Direktionen vill icke bestrida, att så kan
blifva fallet, men finner dock icke några
omständigheter tyda på, att läraretjänsternas
fullständigande ännu nått eller under den
närmaste framtiden komme att nå sin
kulmen. Det är äfven tydligt, att en höjning
af minimidelaktigheten till 800 kronor,
såsom ifrågasattes, skulle i betydlig mån
minska antalet af de fall, då i följd af kom-
munernas särskilda beslut delaktighet
erhålles utöfver minimibeloppet.
Professor Lindstedt antager äfvenså, att
höjning af delaktighetsbeloppen å redan
befintliga tjänster vanligen förekommer i
samband rned ombyte af lärare. Direktionens
erfarenhet stämmer icke med detta
antagande. Tvärtom synas kommunerna manas till
den fakultativa höjningen i delaktigheten af
omtanke för äldre och mera förtjänte lärare;
och därvid lämnas sällan ur beräkningen, att
den löneförhöjning, som är villkor för en
höjd delaktighet, kommer till stånd före den
tid af fem år före lärarens afgång, som i
reglementet är föreskrifver
Utaf den förebragta utredningen framgår,
att är J 896 pensionsinrättningens tillgångar
motsvarade dess förpliktelser men tillika att
pensionsinrättningen, äfven om
minimidelak-tighetsbeloppet förblir vid den nuvarande
siffran, är i behof af ökning i inkomsterna,
därest brist skall kunna undvikas, och detta
enbart i följd af den normalt f ortgående
utvidgningen, af pensionsinrättningens
ansvarsförbindelser.
Att häraf draga den slutsatsen, att
pensionsinrättningen planlagts
utan’tillbörligförsiktighet och omtanke, vore likväl icke
befogadt. Redan den omständigheten, att
inrättningen efter trettio års fortvaro ännu är
solvent, talar mot det berättigade i en
sådan uppfattning.
Hvad som förbisetts och nu framträder
såsom en af hufvudorsakérna till den
erforderliga förhöjningen i iijkomsterna är, att
statsbidraget icke ökats, oaktadt den
sammanlagda delaktigheten tillväxt vida utöfver
hvad som ursprungligen beräknats.
Någon liknande anmärkning kan icke
framställas beträffande årsaf gif terna, som
äro bestämda till en viss procent af
tjänsternas delaktighetsbelopp och således inflyta
ymnigare i mån af delaktighetsbeloppens
ökning och i jämn proportion till denna.
Men med statsbidraget är, såsom nyss
sades, icke lika väl beställdt.
För åren 1867 till och med 1875 utgick
statsbidraget med allenast 30,000 kronor årligen.
I samband med ingripande förändringar i
afseende å pensionsåldern ni. m. och efter
utförliga undersökningar höjdes anslaget år
1876 till 15^,000 kronor och följande året
1877 till 355,000 kronor. Sedan dess har
det förblifvit hufvudsakligen oförändradt
utom att dels med år 1884 tillkom en
ökning af 1,500 kronor i följd af beredd
delaktighet i pensionsinrättningen för de vid
landstingens småskolläraresenlinarier anställda
lärare och lärarinnor, dels ock år 1889
beloppet förhöjdes med 873 kronor i samband
med, att de vid pensionsinrättningen anställde
tjänstemännen och vaktmästaren erhöllo
inträde i pensionsinrättningen.
Antalet delaktiga tjänster uppgick under
pensionsinrättningens första verksamhetsår
till 2,825, men hade vid slutet af år 1896
sprungit upp till 6,049; den årliga ökningen
hade således i medeltal uppgått till 107
tjänster. Särskildt torde böra
uppmärksammas, att år 1877, då statsanslaget senast
reglerades, antalet tjänster allenast var 3,923,
och har således tillväxten från nämda år
till år 1896, då antalet såsom nyss nänides
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
