Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 35
SVENSK LÄRARETIDNING.
483
kurser kunna ej på långt när ersätta
sommarkurserna vid universiteten. Framstående
och intresserade föreläsare äro nämligen ej
alltid nog. I synnerhet hvad den
naturvetenskapliga undervisningen beträffar,
erfordras därjämte en så dyrbar och rikhaltig
samling af apparater och åskådningsmateriel,
att endast universiteten kunna därmed vara
försedda. Huru många andra
fortbildningskurser, som än kunna komma till stånd,
blifva universitetens sommarkurser således
icke obehöfliga, ja, de kunna numera ej
utan stor saknad för folkskolans lärare och
oersättlig skada för folkbildningen undvaras.
Mänga., måhända de flesta och mest
belysande af de under sommarkurserna
utförda experimenten kunna gifvetvis icke
eftergöras i folkskolan. Redan de invecklade
apparaternas pris utgör ett oöfverstigligt
hinder härför. Men ej så få bland
experimenten kunna utföras med så enkla
hjälpmedel och äro äfven i öfrigt af sådan
beskaffenhet, att de nog alldeles direkt kunna
komma folkskolans lärjungar till godo.
Dessutom bör läraren, äfven om han af ett eller
annat skäl ej blir i tillfälle att utföra just
de experiment, han sett, åtminstone hafva
erfarit den tillfredsställelse, som uppstår
därigenom, att ett experiment utföres snabbt
och säkert sarnt sä, att det verkligen
bevisar eller belyser, hvad som med
detsamma afsetts; och af denna omständighet
komma nog hans lärjungar att hafva gagn.
För öfrigt torde det vara själfklart, att
sommarkursernas hufvudsakliga uppgift icke
är och icke bör vara att gifva de i dem
deltagande lärarne sådant, som omedelbart
kan bibringas lärjungarne i skolan. Dessa
kursers uppgift är nog fastmera att vidga
deltagarnes vyer genom att bibringa dem
en föreställning om de problem, den nutida
forskningen söker att lösa, samt om de
metoder och hjälpmedel, den härför använder,
och att såmedelst gifva dem impulser och
anvisningar att på egen hand fortsätta sina
studier. Först sedan läraren på sådant sätt
dragit gagn af kurserna, kunna dessa blifva
af verklig betydelse för hans lärjungar.
Alexander Jonsson.
Medeltiden.
Pluralismen är en af nutidsmänniskans
farligaste fiender. Hon löper fara att i
intressenas mångfald förlora sig själf.
Koncentration är nödvändig som motvikt härför.
Det är därom Snoilsky påminner vår tid,
då han säger:
Du måste vara ett, allenast ett,
men detta helt!
Själf jättekraft blott dvärgagärning gett,
när hon blef delt.
Koncentrationens princip har ock vid
årets sommarkurser blifvit tillgodosedd.
Både i den humanistiska och
naturvetenskapliga föreläsningsserien har den varit
genomförd.
I den förra serien behandlades medeltiden,
denna egendomliga jäsnings- och
nydaningstid, då de människor, som förstört och
förkastat den antika kulturen, ännu
famlade efter de principer, som skulle läggas
till grund för det nya odlingsarbetet; den
egendomliga tid, i hvilken det nuvarande
samhälls- och statslifvets former ha sina
djupaste rötter.
»Medeltidens natt» är en ofta
förekommande benämning på denna tid. Uttrycket
har mångfaldig innebörd. Därmed kan
antydas, hur föga tillgänglig för forskning
denna tid med sina sparsamma källor är.
»Medeltidens natt» angifver också det
andliga mörker, som rådde under denna tid,
då t. o. m. samhällets högtstående män,
själfva statsmännen, voro så föga förtrogna
med skrifkonsten, att de helst läto sina
namnunderskrifter företrädas af sigill;
uttrycket påminner om det andliga mörker,
som rådde, då religionen och det humana
området på ett så mekaniskt sätt åtskildes,
att den förras bärare bildade ett särskildt
stånd, som med sin tillvaro utverkade så
att säga permanent absolution åt
»världsmänniskorna», d. v. s. de, hvilkas
verksamhet föll utanför helgade klosterportar.
Uttrycket »medeltidens natt» påminner
ock om den hvila, det stillastående, som
skenbart utmärker denna tid. Hvilan är,
som sagdt, blott skenbar. För att enligt
tidens uppfattning sanktionera kulturarbetet,
flyttar man in det - både det materiella
och andliga - i klostren. Inom dess
trånga murar pågår det, under det seklerna
skrida. Härliga poesiskatter, som utgått
från klostren, gifva bevis härför, såsom, för
att taga ett exempel, Bernhards af Clairvaux
vackra dikt »Världens fåfänglighet».
Och när Europas folk hunnit till den
ståndpunkt, att de kunde »förmäla
kristendomens idé med antikens kultur», då
återknöts förbindelsen med denna kultur, då låter
»hanegället till en ny tid höra sig» De
nya behofven framkalla med
naturnödvändighet epokgörande uppfinningar och
upptäckter, vidtfamnande snillen uppträda,
mäktiga att öfverskåda både den antika
kulturen och det, som under den skenbara
1000-åriga hvilan vunnits, och mäktiga att förena
båda för att skapa något nytt, och så
bryter i »tidens fullbordan», kunde man säga,
den nya tiden igenom, och odlingen träder
så att säga upp i dagen, frigör sig från
kyrkans förmynderskap.
Medeltiden signeras af en skarpt
framträdande men ganska förklarlig dualism. En
af föreläsarne säger därom i »grundlinjerna»:
Vid sidan af det asketiska lifsidealet och i
skarpare faktisk kontrast mot detta än
någonsin senare löper en strömning af hedniskt
hänsynslös uppsluppen, ofta grotesk lifsglädje.
Denna egendomliga tid har dock en
underbar dragningskraft för vår fantasi, trots
dess mörker och samvetstvång. Kanske är
det därför, att den är en brytningstid, som
påminner om vår egen ungdom. Säkerlin*
gen anslog lektor Bergman grundtonen hos
det auditorium, som åhört nu afhandlade
föreläsningsserie, då han afslöt sina
föreläsningar med en dikt, ur hvilken vi tillåta
oss följande utdrag:
Du gyllne tid, du fagra, minnesrika,
du natt af mörker och af ljus tillika,
dig världen älskar,, kanske högst af tider,
och mer hon älskar dig, ju mer det lider.
I dig vårt släktes ungdom ju vi skådat,
sett gro de frön,, som våra tider bådat.
Ja, är ej allt i barn- och ungdomslif vet
af folkens lif i stort där återgifvet?
Nu omnämda föreläsningsserie omfattade
41 föreläsningar, fördelade på 10 föreläsare
enligt följande tablå:
Docent K. Ahlenius: De stora geografiska
upptäckterna vid medeltidens slut. (5 föjel.)
Lektor Joh. Bergman: Ett urval af
medeltidens latinska poesiskatter i svensk
tolkning med kulturhistoriska förklaringar.
(4 förel.)
Docent J.A.Eklund: Medeltida uppfattningar
af religionens förhållande till andra
lifs-. områden. (3 förel.)
Prof. K. R. Geijer: Medeltidens
undervisnings-och uppfostringsväsende. (3 förel.)
Fil. licentiat K. Hildebrand: Stockholms
historia under medeltiden. (3 förel.)
Prof. Harald Hjärne: De skandinaviska
unionerna under medeltiden. (8 förel.)
Docent Vilh. Lundström : Humanismen. (4 förel.)
Docent Ernst Meyer: Kort öfversikt öfver
medeltidens svenska litteratur. (3 förel.)
Docent J. F. Nyström: Handel och näringar
under medeltiden. (4 förel.)
E. o. prof. Vilh. Sjögren: Några drag ur den
svenska medeltidens rättslif. (4 förel.)
Anordningen att på ofvan angifna sätt
sammanföra besläktade ämnen till en grupp
är synnerligen lycklig. Ty då vid
framställningen af ett tidsskede i mänsklighetens
historia belysningen införes så att säga
genom flera ventiler, blir den så intensiv,
att detta tidsskedes karaktärsdrag
outplånligt inristas i ens uppfattning, och där
kvarstå, äfven sedan detaljerna fallit en
ur minnet. Jänny Olsson.
Inledning till modersmålets
pro-sodi.
Öfver detta ämne har ordföranden i
sommarkursernas organisationskommitté,
professor Ad. Noreen, hållit tio föreläsningar,
bevistade af omkring 300 tacksamma åhörare.
Meningen med dessa rader är icke att
lämna någon redogörelse för det rikhaltiga
innehållet i föreläsningarna. En sådan
redogörelse skulle med det hårdt begränsade
utrymme, som här får tagas i anspråk, blifva
allt för knapphändig och fragmentarisk för
att kunna gifva ens en aflägsen föreställning
om ämnets djupa och intressanta innebörd.
I stället må några ord ägnas åt professor
Noreen s lärosätt.
Modersmålet anses ju tillhöra de
undervisningsämnen, som endast i ringa grad
erbjuda resurser för väckandet och
underhållandet af intresset. Med ett sådant
betraktelsesätt följer också ofta ep. torr och
tråkig undervisning, och det händer icke
sällan, att både lärare och lärjungar draga en
lättnadens suck, då timmen ändtligen är
tilländagången. Huru grundligt man tager
miste vid ett sådant sätt att betrakta och
behandla ämnet, därom blir man genast
öfvertygad, då man får höra professor Noreen
föreläsa. Det synes, som skulle ämnet
under hans behandling vara outtömligt på
medel att fängsla åhörarnas uppmärksamhet och
vidmakthålla det-« lifligaste intresse. Detta
intresse slappas ej ett ögonblick, antingen
professor N. vis.ar OSE det material, hvaraf
språket uppbygges, eller han för oss in i
byggnadens innersta.-gemak och låter oss
betrakta de finaste färgskiftningarna hos de
tankar och känslor, som där finna sitt,
uttryck, eller han rned lekande humor under
ällmänt jubel tecknar konsekvenserna af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
