Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 39
SVENSK LÄRARETIDNING.
557
nor till kommitterades för folkundervisningen ;
disposition, för två pedagogiska
undervisningskurser i kvinnlig skolslöjd år 1898> en i Gäfle
och en i Ljusdal, under 2 veckors tid 450
kronor, till döfstumundervisningen 4,295 kr.
samt till beklädnadsbidraget, 60 kr. för hvarje
barn, 1,320 kr. För åren 1898-1902 till
sinnesslöa barns vård ett förslagsanslag om 6,000
kr. att utgå med 150 kr. för hvarje från länet
i anstalten intaget barn.
Ett märkligt skolmål.
Efter Sundsvallsposten meddelade vi i n:r
12 för den 24 sistlidna mars några
uppgifter, hvaraf skulle framgå, att »ett fredsslut
genom ömsesidiga eftergifter» ingåtts mellan
parterna i den så mycket omtalade
Tenn-manska skolsaken. Hr Tennman skulle af
målsäganden hafva tillerkänts vissa
ersättningar mot det, att han återkallade sina
besvär öfver den varning, som skolrådet
tilldelat honom. Efter samma tidning
uttalade vi den förmodan, att disponenten
Lewe-rentz skulle komma att frånträda sitt
ansvarsyrkande å hr Tennman för misshandel
å hans son Helge samt att sålunda endast
återstodo hr T:s mellanhafvanden med Bjärtrå
skolråd eller enskilda dess ledamöter. Nio
af dessa, som till tinget instämt hr T. för
misshandel å barn i allmänhet, förklarades
ej vara rätta målsägande samt ålades ersätta
hr T:s rättegångskostnader med 55 kr.
Sedan erlade dessa vad i Svea hofrätt men
äfven där förlorade de, och då - såsom vi i
"n:r 20 för den 19 sistlidna maj nämde -
hofrättens dom vunnit laga kraft, är denna
del af saken utagerad.
Skolrådet i sin helhet, som försatte hr T. j
med bibehållen lön ur tjänstgöring och
sedermera af domkapitlet förständigades att
ofördrÖjligen återinsätta hr T. i tjänsten,
hade häröfver besvärat sig hos konungen,
anseende sig således kunna trotsa
domkapitlets bud.* Hos konungen hvilar nu
denna del af »Tennmanska saken» men. har
avancerat så långt, att den när som helst
äfven där kan vara afgjord. Så snart
detta skett, torde vi återkomma till denna
i svenska folkskolans annaler ensamstående
historia och förutskicka nu endast, att Bjärtrå
skolråd, som den 9 augusti hos k. m:t
begärt och erhållit 30 dagars tid att
inkomma med påminnelser öfver de digra
förklaringar hr T. där ingifvit, i dagarna dels
försummat att begagna sig af denna rätt,
dels helt apropos återinsatt hr T. i
tjänstgöring som förste lärare vid Sandö
folkskola.
*
Så stod saken, då målet rörande Helge
Lewerentz härom dagen påropades vid Nora
häradsrätt. Man hade väntat, att förlikning
skulle företes, men häri bedrog inan sig.
Som allmän åklagare i stället för
kronofogden Ekelund inställde sig kronolänsman
Holmström, som anmälde, att han nedlade målet,
emedan hr Lewerentz fråntradt sin anmälan.
Den skrifvelse till kronofogden Ekelund,
hvari hr Lewerentz frånträder sin angifvelse
*). Märkligt är ock, att domkapitlet stått
maktlöst inför skolrådets tredska.
för misshandel mot Helge, är så märklig,
att den förtjänar in extenso återgifvas. Den
lyder:
Till kronofogden A. Ekelund, Hernösand.
Till iiästinstundande hösteting med Nora
tingslag har uppskjutits ett af mig för åtals
anställande mot skolläraren M. Tennman å
Sandö angifvet mål angående misshandel af
min minderårige son Helge Lewerentz.
Genom omsorgsfull läkarebehandling har
Helge numera blifvit så pass återställd, att
han endast vid ett tillfälle i sommar haft
liknande anfall af den iråkade sjukdomen som
under vintern, och det är därför att hoppas,
att under god vård gossen skall blifva, om
ej fullständigt frisk, dock mindre lidande af i
sjukdomen, än man från början hade allt skäl |
att antaga.
Såväl på grund häraf som den
omständigheten, att skolläraren Tennman af skolrådet
i Bjärtrå socken erhållit varning för sitt
föregående uppträdande å tjänsten får jag
härigenom meddela, det jag för min del afstår
från vidare fullföljande af den mot Tennman
riktade angifvelsen dock icke därigenom på
något sätt medgifvande, att denna varit i
någon mån oberättigad, utan dikteras mitt
åtgörande härutinnan såsom framgår af
ofvanstående endast af hänsyn till skolläraren
Tennmans familj samt af den omständigheten, att
jag anser honom, om jag så må säga, straffad
af hvad som passerat.
Alla anspråk på ersättning som
tilläfventyrs äro eller blifva framställda i målet såsom
rättegångskostnadsersättning eller dylikt
bestridas, och tillåter jag mig slutligen för
vederläggande af ett par vittnesuppgifter att
Helge före det i målet afsedda tillfälle i
december månad nästlidet år, då han första
gången visade epileptiforam symptom, lidit
häraf, åberopa bifogade intyg af doktor F.
Gustafsson, som under flera år varit vår
husläkare.
Sandö den 25 augusti 1897.
Gust. Leiverentz.
Det åberopade läkareintyget lyder:
Att Helge Lewerentz under den tid jag
varit familjens läkare eller sedan aug. 1889
varit fullt frisk intill 7 dec. oafsedt någon
tillfälligtvis påkommande lindrig hosta och snufva,
intygas på heder och samvete.
Kramfors den 24 jan. 1897.
Frith. Gustafsson,
leg. läkare.
Som svarandens ombud inställde sig jur.
kand. S. Dahlbäck från Sundsvall, som
kompletterade svaromålet från föregående
tingssammanträde, därvid erinrande om att
motivet till kärandens begäran om, uppskof
uppgifvits vara önskan att afvakta
utgången af de läkareundersökningar, som då
pågingo i Stockholm, dit gossen Helge
Lewerentz för detta ändamål blifvit skickad. Det
förvånade, att hvarken åklagaren eller
målsäganden nu ansåge sig böra rapportera
något om dessa undersökningars utgång, men
då så ej skedde, ansåg sig svaranden
pliktig stå till tjänst med en sådan redogörelse,
hvarpå hr Dahlbäck företedde i bevittnade
afskrifter följande intyg af två af landets
främsta läkareauktoriteter:
På anmodan af disponenten vid Sandö
glasbruk hr Gustaf Lewerentz får undertecknad
härmed intyga på heder och samvete,
att hr Lewerentz’ son gossen Helge
Lewerentz icke företedde några tecken till
sjukdom i nervsystemet, då jag vid tvänne olika
tillfällen under sistlidna januari månad
undersökte honom; samt, att jag på grund af
dessa undersökningar och på grund af de
upplysningar jag erhållit angående gossen
Helge Lewerentz’ föregående hälsotillstånd
icke anser anledning finnas att befara, att
han skall för framtiden lida men till sin hälsa
af några slag i hufvudet, som han lär hafva
erhållit i skolan den 7 december förlidet år.
Stockholm den 2 mars 1897.
P. J. Wising.
Att tioårige Helge Lewerentz från Sandö
glasbruk vid Hernösand, som under min vård
vistats å hemmet för ögonsjuka 12 Klara
Västra Kyrkogata från den 13 till den 31
sistlidna januari, å båda ögonen har normal
synskärpa, normalt synfält för hvitt och
färger, normal ackommodationsförmåga och att
ögonen ej visa några sjukliga förändringar,
får jag härmed på heder och samvete
intyga.
Stockholm den 4 mars 1897.
Erik Nordensson,
med. doktor, ögonläkare.
Därefter ingick hr Dahlbäck i en kritik
öfver det intyg af biträdande
provinsialläkaren i Hernösand, d:r G. W. Montelin,
på hvilket rättegången mot hr T. vore
baserad och som hade följande lydelse.
Att ynglingen Helge Lewerentz, 10 år
gammal, från Sandö glasbruk, hvilken samstämmigt
med modern uppgifver, att han den 7
innevarande december blifvit af skolläraren Mauritz
Tennman misshandlad med slag of en käpp i
hufvudet samt att han allt därefter haft värk
i synnerhet å vänstra sidan af hufvudet och
Ömmande blånader å hufvudsvålen, hvarjämte han
visat sig orolig, saknat sin vanliga matlust och
haft egendomliga anfall af af domning, under
sin vistelse här i staden i och för
läkareundersökning, visat sig vara ovanligt blek, haft
någorlunda god aptit, varit stundtals glad och
munter, men dagligen haft epileptiforma
anfall, hvilka yttrat sig i half medvetslöshet,
stark utvidgning af pupillerna, stundom olika
på båda ögonen, stor slapphet; att han
ungefär efter 15 minuter vaknat till fullt
medvetande, men då varit ytterligt trött och slapp
samt oupphörligt gäspat; att han haft sådana
anfall hvarje dag efter den honom öfvergångna
misshandeln och detta flera gånger dagligen; att
jag vid undersökning af ögonbottnen funnit
blodkärlen mycket starkt utvidgade och
sling-riga; att jag med stöd af ofvanstående anser
gossen lida af ett ovanligt högt tryck inom
hufvudskålen, sannolikt beroende på någon
liten blödning i hjärnhinnorna eller hjärnan,
uppkommen efter det nämda slaget] att
erfarenheten visat, det en form af fallandesot
framkallas af slag å hufvudet, och att jag ej anser
det osannolikt, att gossen kommer att lida af
denna sjukdom i framtiden, framkallad af det
slag han å hufvudet erhållit, hvilket jag
härmed på heder och samvete intygar.
Hernösand den 16 dec. 1896.
G. W. Montelin,
bitr. prov. läkare.
Svarandeombudet anmärkte, att detta
intyg vore både språkligt och sakligt
ohållbart. Det börjar- med ett referat af
pojkens och moderns uppgifter, uppställda i en
rad af ätt-satser, som tydligen visa sin
natur af referat. Senare äro doktorns egna
iakttagelser och moderns (samt gossens?)
uppgifter på det betänkligaste blandade om
hvarandra, så att man måste läsa intyget
med mycken uppmärksamhet för att icke
vilseledas däraf. Det enda, som man med
visshet kunde finna vara grundadt på
doktorns egen iakttagelse, vore uppgiften, att
han vid undersökning af ögonbottnen »funnit
blodkärlen mycket starkt utvidgade och
sling-riga», hvilket för doktor Montelin skulle
vittnat om, att gossen lede af »ett ovanligt
högt tryck inom hufvudskålen». Värdet af
denna iakttagelse reducerade sig till = O,
då man toge i betraktande doktor
Nordenssons, Ögonspecialistens, intyg. Vid ett
besök hr Dahlbäck aflagt hos doktor Nordens-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:56 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1897/0561.html
