- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 16:e årg. 1897 /
600

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

600

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 42

två högre 2 timmar i veckan. I de
senare klasserna har man ej mindre än 4
timmars historieundervisning i veckan. Men
så läser man ej blott fäderneslandets
historia utan äfven allmänna historien. Redan
i de lägre folkskoleklasserna börjar
undervisningen i Finlands historia med läsning
ur Topelii »Boken om vårt land», men först
i de två högre klasserna användes lärobok.
Hvem undrar under sådana förhållanden, att
Finlands folk älskar sitt land? Eller är det
möjligt att känna sitt land och folk och
dess öden och ändå vara likgiltig för
detsamma? Men huru många i vårt eget land
inse rätt, att historie- och
geografiimdervis-ningen just är bland de allra viktigaste
medlen att väcka och nära en sann
fosterlandskärlek hos ett folk?

Hemläxorna i både geografi och historia
läsas innantill två å tre gånger, hvarefter
boken vändes och innehållet utfrågas.
Naturligtvis användes i synnerhet i geografi
i någon mån en föredragande metod för
ingjutande af mera lif i lektionen. Och att
Finlands lärare och lärarinnor kunna
ingjuta både känsla och lif i de geografiska
lektionerna fick jag särskildt vid ett par
tillfällen höra. Men genom strängt
fasthållande vid innanläsningen af den blifvande
läxan afhållas i synnerhet oerfarna lärare
från att blifva så omständliga, att barnen
ej orka följa med. När därtill kommer
att inan noggrant repeterar det lästa, så är
det helt naturligt, att de finska
folkskolebarnen i regel stå betydligt öfver de
svenska i historiskt och geografiskt vetande. En
skolpojke hos oss skulle helt visst känt sig
häpen, om han i likhet med mig fått åhöra
huru mycket fjärde klassens elever här
visste t. ex. örn Dalarne, dess natur, folk och
sedvänjor.

Allmänna historien åter är, som vi veta,
en terra incognita för de svenska
folkskolebarnen. Men här håller man före, att det
är allt annat än onyttigt, om barnen få
någon kännedom äfven om främmande folks
öden.

Men, invänder nu säkert någon, om så
lång tid skall lämnas åt historiens och
geografins läsning, så måste något annat
ämne bli mindre tillgodosedt, Ja, så är nog
förhållandet. Man läser här mindre än hos
oss naturkunnighet och ger på de flesta
ställen icke hemläxor i detta ämne. I
teckning undervisas en eller två timmar i
veckan men på landsbygden endast i de två
högsta klasserna. Huruvida nu förlusten
af en eller annan naturkunnighets- och
teckningstimme är större än den förut nämda
vinsten, vill jag ej afgöra. Däremot kan
jag försäkra, att vi, som ju verka i
gymnastikens hemland, få lof att buga oss för
våra grannar på andra sidan Bottenhafvet,
när frågan om gymnastikundervisningen
kommer på tal. Men så har man här haft
förstånd nog att ej förlägga
gymnastikundervisningen utom den egentliga läsordningen. När
man studerar normalkurserna för Finlands
folkskolor, vet rnan sannerligen ej riktigt om
man bör skratta eller gråta åt de
»pedagoger»,, som åstadkommit vår normalplan.
Här i Finland anser man det vara nog,
om läraren undervisat fem timmar med

nödiga raster mellan timmarna; i vårt
land bör det vara sex förutom
»böne-kvarten» och tjugu minuters gymnastik
såsom »påbröd»! Men vi böra kanske ej
glömma, att den finska folkskolelagens
författare verkligen själfva försökt undervisa
barn.

För öfrigt synes man här i allmänhet
bättre förstå barnanaturen än hos oss. Det
slags trångbröstade och bokstafsträlande
anständighetsifver, som ur vår läsebok
för folkskolan utgallrade t. ex. Sven Dufva,
finnes ej här, och detta till stor båtnad just
för sedligheten. Grå här på städernas
gator och i gränder och se efter på alla
ställen, där man i vårt land plägar finna råa
och plumpa inskrifter, och Ni skall till er
förvåning kanske ej finna en enda sådan i
hela staden. »Anständigheten kom, och
sederna försvunno», det är ett sant påstående,
väl att märka om man förstår det rätt. Man
blir sannerligen, icke sämre i sedligt
hänseende genom att läsa ett sådant stycke som
»Sven Dufva» eller »Munter» eller någon
annan af Runebergs världsberömda sånger.

Men, som sagdt, man förstår i Finland
barnanaturen bättre än vi. Hvilken svensk
har väl också kunnat skrifva så för
barnen och så inverka på deras känsla och
vilja som Z. Topelius ?

P. Ang. Lindholm.

Dödsfall.

V. Lagerqvist f- ^fter endast fem
veckors verksamhet på den plats, hvartill
han i augusti antogs, afled folkskolläraren,
klockaren och organisten i Repplinge på
Öland Viktor Lagerqvist den 13 dennes.
Född i Svartorps församling 1872 och
sistlidna vårtermin utexaminerad från Växjö
seminarium, vikarierade han under den
gångna sommaren sorn organist i Repplinge, där
han genast vann allas hjärtan. En hastigt
påkommen lunginflammation, som angrep
först den ena och strax därpå äfven den
andra lungan, lade honom inom kort på
dödsbädden, trots omsorgsfull vård af
läkare och vänner. L. var en sant kristlig
karaktär, och som barnalärare hade han
under sin korta tjänstgöringstid hunnit
ådagalägga både nit och ordningssinne, kärlek
och allvar. Han sörjes närmast af moder
och syskon.

ULTOMTEN,

Skolbarnens jultidning,

lämnar genom dagens B-nummer en liten
föreställning om sitt blifvande utseende för
innevarande år.

Småttingarnas undran, huru deras gamle,
käre »Tomte» i år skall té sig, kan nu i
någon mån blifva stillad. Emellertid få de
dröja till närmare jul att göra bekantskap
med »Tomtens» vackra och roliga sagor,
lekar rn. fl. rariteter.

Skäl är dock att tala om för dem, att
om de vilja hafva den vackra, konstnärligt

utförda och alltid originella Jultomten, böra
de göra sina beställningar med det snaraste,
ty eljest riskera de att blifva utan, såsom
det under de senare åren händt så många
tusen skolbarn.

Liksom de två närmast föregående åren
åtföljes Jultomten af Tummeliten, en
jultidning för smått folk, hvarjämte en
särskild Praktupplaga, omfattande båda
tidningarna, äfven i år utgifves. För samtliga
bolagets jultidningar meddelas i cirkuläret
tämligen fullständiga innehållsförteckningar,
hvartill hänvisas.

#

Jultomten bibehåller sitt i förhållande
till utstyrseln exempellöst låga pris. De
olika upplagorna kosta alltså fortfarande:

_.. ,, Vid köp af

For ett ex. minst 10 ex

Jultomten (16 sidor) ...... 25 öre 20 öre

Tummeliten (8 sidor)...... 15 » 12 »

Jultomten, Praktupplagan
(24 sidor med 67
illustrationer samt särskildt
omslag)..................... 50 » 40 »

#

I åtskilliga skolor pläga lärarne afstå sin
provision på så sätt; att tidningen lämnas
till barnen fö*r det lägre priset. Då i alla
våra tillkännagifvanden och å hvarje ex. af
tidningen priset är angifvet till 25 öre,
skulle vi finna det riktigast, om lärarne
allmänt enades om nämda pris, som redan
det är allt för lågt i förhållande till den
valuta, som lämnas. De lärare, som icke
själfva vilja hafva någon ersättning för sitt
besvär med tidningens distribuering, kunna
lämpligast använda provisionen (20 procent)
till gratisexemplar åt fattiga barn. Sådana
finnas ju alltid i hvarje klass. (

#

Rekvisitioner å Jultomten och å
Tummeliten insändas under adress:

Svensk Läraretidning, Stockholm N.

Utlandet.

Folkskolans Tidning1 är namnet på ett
nytt organ för lärare, föräldrar och
skolväii-ner, hvilket hvarannan onsdag utgifves i
Helsingfors och vill vara ett andligt samband
mellan folkskollärare och lärarinnor jämte andra för
folkskolan och folkbildningens främjande
intresserade personer i Finlands svenska
bygder. Namn med god klang inom den finska
skolvärlden hafva lofvat sin medverkan.
Priset blir för år 5 mark och till årets slut 1,50
mark. 2 nummer hafva hittills utkommit.

Breflåda.

(Meddelanden och förfrågningar i bref och å brefkort,

som icke äro undertecknade med afsändarens namn och

adress, lämnas utan afseende.)

372. -T7-. l)-3). Beror helt och hållet
på om folkskoleinspektören intygar, att den
mindre folkskolan »är inrättad under sådana
förhållanden, som enligt gällande
folkskolestadga göra densamma berättigad». 4) Ja, om
på grund af lokala förhållanden rektor sådant
medgifver.

373. Folkskollärarinna. 1) Jo, naturligtvis,
därest icke grundlönen är högre än den
vanliga, så att skillnaden härigenom blir ersatt.
2) Gör anmälan först till skolrådet och
kyrkostämman om utbekommande af laglig lön
(d. v. s. 700 kr. utom ersättning för bostad,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1897/0604.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free