Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
608
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 43
(I anslutning till denna lefnadsteckning
har en af de många, som tjänstgjort under
Berg, tecknat »Några Finspångsminnen».
Dessa skola inflyta i nästa nummer.)
FÖR DAGEN.
En brist i vår skollagstiftning
har en ärad insändare trott sig upptäcka
med anledning af det i n:r 40 under
rubriken »På vårdanstalt intagna barns
undervisning» refererade skolmålet. Vi gifva
insändaren ordet. Han skrifver:
Ett skolmål, som kan komma att fä en
ganska stor räckvidd, har den 10 sistl.
september blifvit af k. m:t i besvärsväg
afgjordt och äfven i korthet i denna tidning
refererats. Det sätt, hvarpå målet af gjorts,
kan vara ägnadt att fästa en större
uppmärksamhet vid detsamma, särskildt för de
konsekvenser, som helt visst icke uteblifva
på ett eller annat ställe i vårt land.
Frågan, som träder fram till besvarande,
är denna : Har ett skolråd rätt eller plikt
att taga någon befattning med sådana barn,
hvilka under längre tid vistas i en
församling utan att där vara kyrko- eller
mantals-skrifna? Enligt vårt förmenande har k. m:t
genom berörda nådiga utslag svarat nej på
en dylik fråga. För att kunna skärskåda
detta svar och söka bedöma, hvarthän det
kan leda, torde kanske vara skäl att i
korthet referera hvad i ärendet förekommit,
efter vunna tillförlitliga faktiska
upplysningar.
Inom Lunds landsförsamling ligger Malin
Gyllenkrooks vårdanstalt, där flickor, icke
vanartiga, intagas till uppfostran. Under en
följd af år har undervisning meddelats dem
af den kvinna, som äfven var husmoder.
Under denna tid tog skolrådet ingen
kännedom om arten af denna undervisning,
menande, att denna var anstaltens sak. Sedan
denna lärarinna-föreståndarinna afgått,
kunde anstaltens styrelse icke öfverkomma
någon, som kunde lämpligt förena bådadera
funktionerna. Förhållandena medgåfvo icke
att jämte föreståndarinna anställa en
lärarinna, som kunde finnas nog skicklig att med
dela barnen en fullgod undervisning. Ja;
styrelsen ansåg, att en sådan undervisning,
som i folkskolestadgan omförmäles, icke
kunde å anstalten utan allt för stora
uppoffringar meddelas. Under sådana förhållanden
beslöt styrelsen hos församlingens skolråd
hemställa, att dess 11 flickor måtte i Källby
folk- och småskolor intagas.
Då detta ärende förekom i skolrådet den
22 dec. 1896 ansåg visserligen skolrådet stora
svårigheter möta för mottagandet af dessa
barn, enär utrymmet i skolorna redan förut
vore synnerligen upptaget, men trodde sig
skolrådet icke äga laglig rätt till vägran,
hvarföre den begärda tillåtelsen lämnades.
Öfver detta skolrådets beslut anförde
landtbrukaren H. Peterson besvär hos
domkapitlet i Lund, som i utslag den 17 februari
1897 ogillade nämda besvär. Samma
klagande anförde underdåniga besvär hos k. m:t,
som den 10 september innevarande år
upphäfde skolrådets beslut, »enär församlingen icke
kan anses lagligen förbunden att i sina
skolor bereda undervisning för de å
ifrågavarande anstalt intagna barn, hvilka icke
rätteligen bort i församlingen kyrkobokföras».
De skäl, som förmådde skolrådet att, mot
sin egen önskan, fatta det nu af k. m:t i
nåder upphäfda beslutet, hafva redan blifvit
vidrörda men må i detta sammanhang
ytterligare betonas.
E enlighet med folkskolestadgans § 7
mom. 2 tillhör det skolrådet att hafva
inseende öfver inom distriktet inrättade
enskilda skolor samt vaka öfver den
undervisning i hemmen, som i § 38 omförmäles.
Sistnämda § stadgar, att skolgång bör
å-läggas dem, hvilka ej hafva erhållit sådan
undervisning, som i noggrannhet och
omfattning någorlunda motsvarar undervisningen i
skolan. Om detta kunnat blifva en
skyldighet för skolrådet, kunde detsamma så
mycket mindre vägra mottaga barnen till
undervisning, då barnens målsmän förklarat sig
icke kunna i den enskilda skolan eller i
hemmet, hvilken benämning än må
användas, meddela barnen samma goda och
omfattande undervisning, som meddelas i
skolan. Skolrådet ansåg sig till stöd för denna
sin uppfattning hafva icke blott
folkskolestadgans anda och mening utan ock dess
ordalydelse i berörda §§ 7 och 38.
Skolrådets mening har emellertid blifvit genom
nådiga utslaget angifven såsom oriktig.
Icke innebär väl utslaget, att §§ 7 och 38
upphört att äga gällande kraft? Icke
heller kunna vi förstå, att de skola tolkas på
annat sätt, än att, då ett skolråd kan tvinga
barn, soni icke få fullgod undervisning i
enskild skola eller hem, att besöka
folkskolan, det ock skall hafva skyldighet att
mottaga barn till undervisning i
församlingens skola, då vederbörande målsmän
förklara, att barn icke längre få fullgod
undervisning i skola eller hem. Felet
måste då ligga på annat håll. Det måste
helt visst ligga däri, att denna plikt och
rätt skall afse endast sådana barn, som äro
inom församlingen kyrko- och
mantalsskrif-na. Det torde dock vara allmänt kändt, att
inom många församlingar, kanske de flesta,
finnas barn, som icke äro där kyrkoskrifna,
eho.ru de vistas där för längre eller kortare
tid. Visserligen skall barn, hvars uppfostran
af annan person än föräldrarna öfvertages,
i enlighet med § 14 af k. förordningen
angående kyrkoböckers förande skrifvas hos
sina fosterföräldrar. Därigenom kan ett
sådant barn komma under den vård, som ett
skolråd har att utöfva öfver undervisningen.
Men det torde väl icke vara obekant, huru
många draga sig för att fullgöra denna
föreskrift. De kunna väl taga emot barn till
vård, men vilja icke låta kyrkoskrifva dem
hos sig, emedan de förmena sig då blifva
bundna vid dem på ett starkare sätt.
Om nu sådana barn, som vistas inom en
församling, där de icke äro kyrkoskrifna,
icke skulle hafva rätt att där åtnjuta
skolundervisning, eller om denna församlings
skolråd icke skulle hafva skyldighet att tillse,
att dessa barn finge skolundervisning, så
skulle det inträffa, att barn, under sken af
lag och rätt, skulle få uppväxa i
okunnighet. Y i hade icke trott, att så skulle
kunnat ske*, men vi nödgas tro det nu.
Under sådana förhållanden skola många
församlingar, och det behöfs ju icke mera
än att en vill det, undandraga sig all vård
och tillsyn öfver de främmande barnens
undervisning. Ty hvem skall taga vård om dem?
Månne den församling, som de genom sin
kyrkoskrifning tillhöra? Denna kan vara så
långt borta från deras vistelseort, att det
icke är möjligt att utöfva sådan tillsyn. Det
är ock tänkbart, att föräldrar, som vilja
undandraga sina barn skoltvånget, sända dem
till andra platser, där personer af en eller
annan anledning taga emot dem för att
tillgodogöra sig deras arbetskraft, som blir så
mycket värdefullare, då ingen på denna plats
kan tvinga dem till skolgång. På sådant
sätt skulle barnkolonier här och där kunna
uppstå, hvilka företedde den sorgliga synen
af barn, soni växte upp utan all
undervisning. Ty hvad skulle skolrådet på sådana
ställen göra ? De hade ju icke rätt att tvinga
barnen till skolgång; ja, de hade ju icke ens
rätt att mottaga dem i skolorna; den förste
bäste klagande kunde ju drifva dem ut.
Helt annat blir förhållandet, om man
fattar det så, att alla barn, som för längre tid
vistas inom en församling, skola i skolorna
undervisas. Då kan ingen, som har med
dem att skaffa, beröfva dem
undervisningens stora förmån. Y i hade trott, att vår
folkskolestadga sörjde därför. Är nu detta
icke förhållandet, så måste detta betecknas
såsom en stor brist.
I de små värnlöses namn vilja vi peka
på denna brist. Har uppmärksamheten
blifvit fästad därpå, så att frågan tages under
pröfning och så snart ske kan löses på ett
för de värnlöse gagnande sätt, då hafva des
sa enkla ord icke blifvit talade förgäfves.
Skolvän.
#
Vi medgifva villigt, att det af
insändaren framdragna spörsmålet förtjänar
att grundligt diskuteras. Däremot kunna
vi icke obetingadt gifva honom rätt uti
den slutsats, till hvilken han kommer.
Han menar, att saken skulle lösas helt
enkelt på det sätt, att alla barn, som
för längre tid vistas inom en församling,
skola i skolorna därstädes undervisas,
oafsedt om barnen böra rätteligen vara
kyrkoskrifna i den församlingen eller ej.
Detta förefaller ju ganska enkelt men
skulle leda till en bestämd orättvisa,
särskildt mot kommuner, som ligga i
närheten af stora städer. I dylika
kommuner inrättas nämligen ej sällan
uppfostringsanstalter för vanvårdade barn,
barnhem o. s. v., allt för barn, tillhörande
den närliggande staden. Det kan ej
nekas, att i dessa anstalter intagna barn
för längre tid vistas inom församlingen.
Men icke vore det rättvist, om
landsförsamlingen skulle kunna tvingas att för
dessa stadsbarn bygga skolhus och aflöna
lärare utan minsta ersättning. Fall skulle
kunna tänkas, där en församling blefve
nödgad aflöna 3 å 4 lärare för
undervisning af barn från annat distrikt. K.
m:ts utslag af den 10 sistl. september är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
