Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 45
öfvar äfven en omfattande verksamhet. För
kort tid sedan utgaf den en redogörelse,
som stödde sig på gjorda undersökningar af
100,000 barn.
Intresset för barnpsykologiska forskningar
synes vara i ständigt stigande såväl hos
föräldrar som hos lärare af alla slag. Vid
åtskilliga lärarebildningsanstalter hafva
eleverna till uppgift att själfva göra iakttagelser
rörande barnens själslif, och föreläsningarna
i pedagogik vid sommarkurserna i Oxford
och Cambridge ägna särskild uppmärksamhet
åt barnpsykologien.
5.
Ingenstädes torde dock intresset för de
barnpsykologiska forskningarna vara större
än i Amerika. Med samma eldiga ifver,
sorn kännetecknar deras företag i allmänhet,
hafva amerikanarna tagit fatt på detta
arbete. Den amerikanska barnpsykologiens
fader är Stanley Hall, professor vid
Clarkuniversitetet i Worcester i Massachusetts. År
1880 gjorde han likadana undersökningar
med skolbarn i Boston, som Hartmann gjort
i Annaberg. Han undersökte äfven
barnens moraliska föreställningar och fann
härvid ganska intressanta resultat. Så
visade sig en ganska stor olikhet, om än
mycket lätt förklarlig, hos gossar och flickor.
Då de förra ansågo det för orätt att stjäla,
supa, slåss, skjuta människor, sticka dem
med nålar m. m , höllo flickorna det för
elakt att icke kamma sitt hår, att smutsa
ned sina kläder, klättra i träd, gråta, föra
oljud m. m.
Clarkuniversitetet har under hela sin
tillvaro (det öppnades 1888) gjort psykologien
till ett af sina viktigaste ämnen, och många
afhandlingar for vinnande af filosofisk
doktorsgrad hafva haft någon gren af
barnpsykologien till föremål. Universitetets
psykologiska sektion har en särskild
underafdelning för pedagogik. I föreståndaren för
denna, professor Burnliam, har Hall haft
en duglig och nitisk medhjälpare.
Burn-ham har gjort sig känd genom värdefulla
bidrag till den barnpsykologiska litteraturen,
särskildt genom en intressant studie öfver
barnen i Öfvergångsåldern, den period i
människans lif, som ofta är den allra mest
ödesdigra. Burnham har bland annat gjort
den iakttagelsen, att nedärfda dispositioner,
som icke förr kommit till synes, vid denna
tid ofta bryta fram. »Barn, som hafva
ett godt påbrå, men förut varit slöa,
ostyriga och elaka, blifva ofta plötsligt
allvarliga, och deras goda inneboende krafter
komma nu till utveckling. För barn med
dåliga arf är däremot Öfvergångsåldern en
farlig period.»
Utom de många broschyrer och andra
skrifter öfver det ifrågavarande ämnet, som
utgått från Worcester, utgifver Stanley Hall
två psykologiska tidskrifter »Amerikansk
psykologisk tidskrift» (American Journal
of Psychology)och »Pedagogiskt seminarium»
(Pedagogical Seininary), af hvilka den
senare särskildt är organ för de
barnpsykologiska forskningarna. I sammanhang med
denna låter Hall esomoftast utgå
rundskrif-velser och frågeformulär till deras tjänst,
soni vilja deltaga i undersökningarna. I
dessa angifvas metoder för studiet af t. ex.
barns sorg, glädje, härmning, suggestion,
religiösa erfarenheter m m. Grenom dessa
sina åtgärder har Hall satt i verksamhet
en stor skara medarbetare. Man kan göra
sig en föreställning om den skala, i
hvilken arbetet bedrifves, då man får höra,
att Hall numera kan få in ända till 100,000
svar rörande ett enda af dessa
studieföremål.
I nära förbindelse med universitetet står
lärarinneseminariet i Worcester, som
förestås af mr E. H. Russell. Sedan 1885
hafva seminariets elever fått öfva sig i att
göra iakttagelser rörande barnens själslif.
Till en början användes äfven här Halls
m. fl:s metod med bestämda frågor, som
barnen fingo besvara. Då denna metod
emellertid kräfver icke så ringa
förutsättningar hos den, som skall göra
undersökningen, och då man dessutom vid
seminariet lade mindre vikt vid det vetenskap
liga resultatet än vid arbetets utvecklande
inverkan på seminarieeleven, öfvergaf s denna
metod snart nog, och man fordrade blott,
att eleverna skulle iakttaga och uppteckna
sådana drag ur barnens lif, som de funno
anmärkningsvärda. Med denna inetod är
mr Russell synnerligen belåten.
Iakttagaren gör sina anteckningar utan barnets
vetskap. Därigenom undgår han faran att
såsom ursprungligt barnsligt betrakta sådant,
sona han själf genom sina frågor möjligen
kan oafsiktligt hafva frambragt. Och att detta
är ingen liten vinst, förstår byar och en,
som ägnat någon uppmärksamhet åt barns
sätt att vara. Barn uppföra sig nämligen
på ett helt annat sätt, då de veta sig
vara föremål för iakttagelse, än de göra,
när de tro sig vara obemärkta.
Enligt Russells uppgift i »Pedagogical
Seminary» hafva på nämda sätt samlats mer
än 35,000 små berättelser öfver hvad barn
säga och göra, däribland åtskilliga
intressanta teckningar. Dessa berättelser
hafva sedermera noggrant studerats och
ordnats under olika rubriker, såsom minne,
fantasi, härmning, egoism m. m., och
nyligen har en del häraf offentliggjorts under
titeln »Barniakttagelser. Första serien:
Härmning och besläktade handlingar»
(ChildObservations,, First Series: Imitation and Allied
Activities).
»Med beundransvärd villighet utföra
våra elever detta arbete», säger Russell.
»Ingen kan genomläsa de tusentals
berättelser, som de under de senaste 5-6 åren
levererat oss, utan att blifva Öfverraskad af
det vidsträckta område, som dessa unga
flickor hafva förstått att draga in under sin
j iakttagelse. När man läser deras ofta
målan-I de ögonblicksfotografier, ser man dem för
| sig, denna flock ifriga studenter, huru de
| med öppet sinne och outtröttligt tålamod
ljudlöst och obemärkt följa de små
försöksobjekten i hemmet, på gatan, i skolan-,
ensamma eller i sällskap med kamrater eller
tillsamman med främmande; i olika
sinnestillstånd, intagna af skräck, kärlek, vrede,
afund, öppenhjärtiga eller slutna; fulla af
vetgirighet eller fördom, okunnighet och
enfald; kvicka och uppfinningsrika eller pjas-
kiga och otympliga; passiva eller aktiva i
sina lekar och nöjen; man ser de äldre
uppmärksamma på de yngres säregna
gåfvor och talanger, på deras intellektuella
och moraliska brister, på de
hemlighetsfulla öfvergångarna och vändningarna i tanke
och föreställning; - alla de otaliga omvägar
och genvägar, som barnets utveckling
följer, iakttagas af de blifvande lärarinnorna.»
Medvetandet om att dessa deras
berättelser möjligen kunna blifva till gagn vid det
vetenskapliga arbetet på en blifvande
barnpsykologi sporrar elevernas ifver till
sanningsenliga och noggranna iakttagelser.
»För oss», säger Russell, »är
hufvudsaken dock icke att tjäna vetenskapen, utan
hufvudsaken är den välgörande inverkan,
som detta arbete öfvar på våra elever.
Icke nog med att deras syn på barn och
deras uppträdande gent emot dessa i grund
förändras till det bättre, utan hos dem
uppstår därjämte ett nytt intresse för
undervisningens ädlare moment, som sedan icke
så lätt går förloradt. Många af dem komma
till oss med den tanken, att de i hast
kunna blifva försedda med en väl tillagad
metod. De tänka sig undervisningen som
en mera mekanisk än utvecklande
kunskaps-meddelelse; de fästa uppmärksamheten på
det, som skall läras, och offra knappast en
tanke på den, som skall undervisas. Deras
intresse för barn är af en mycket
outvecklad art. De se i barnen det material, i
hvilket de skola arbeta. Första steget i deras
»fackbildning» bör därför vara att ställa
dem i ett annat förhållande till barnen, i
ett förhållande, som förenar på samma
gång det moderliga och det vetenskapliga
intresset.»
Ett betydande arbete inom
barnpsykologiens område utföres äfven af Stanley Halls
förra lärjunge Earl Barnes, numera
professor vid det unga, i många afseenden
enastående Stanforduniversitetet vid Stilla
hafvets strand i Kalifornien.
Ingen torde i så hög grad lyckats vinna
lärarekårens intresse för barnpsykologiska
studier, som Barnes. Sedan universitetets
öppnande hållas regelbundna
föreläsningskurser i ämnet. Tillträde till dessa såväl
som till alla andra föreläsningar vid detta
universitet är öppet för hvem som helst,
och deltagarna i dessa kurser hafva varit
i ständigt stigande. Men icke nog härmed.
Barnes har rest omkring i landet och
hållit föreläsningar för dem, som icke kunnat
komma till universitetet, och det finnes väl
knappt någon större by i Kalifornien, där
han icke hållit någon föreläsning. Vid
dessa föreläsningar har han utdelat
anvisningar och formulär för undersökningarna.
Hans metod går närmast ut på
åstadkommande af monografier. Med lärarnes
tillhjälp har han sålunda undersökt barns
intressen, deras lögner, fantasifoster, religiösa
föreställningar m. m. och detta ofta genom
skriftliga uppsatser eller teckningar, som
barnen själfva fått aflämna. Numera äro
särskilda skolor och barnträdgårdar särskildt
för experimentela ändamål här och där
upprättade i landet, universitetet har fått ett
pedagogiskt seminarium, och en gång i vec-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
