Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
640
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 45
skolläraren Nyberg skulle undfå ledighet från
skolan den begärda tiden, om vikarie af
honom anskaffades, hvilken vikarie kunde
möj-iigen erhållas på nära håll.
Öfver detta skolrådets beslut anförde
N. besvär hos Hernösands domkapitel,
som den 21 augusti 1895 resolverade:
Sedan skolrådet i Gideå inkommit med
förklaring i anledning af folkskolläraren O.
Nybergs besvär öfver skolrådets beslut i fråga
om tillstånd för Nyberg att börja skolan den
l i stället för den 7 september och vara
ledig under den vecka landstinget påginge,
företog domkapitlet ärendet till afgörande, och
fann skäligt med undanrödjande af det
öf-verklagade beslutet medgifva, att Nyberg må
genom att börja höstterminen den l
september innevarande år godtgöra det inställande
af undervisningen, som af hans
landstings-mannauppdrag kan föranledas.
Domkapitlets beslut blef ej
öfverklagadt, och N. hade sålunda utslag på
att få »godtgöra det inställande af
undervisningen, som
landstingsmannaupp-draget kunde föranleda». Men då N.
vid påföljande års landsting ej kunde
på grund af annat uppdrag erbjuda sig
att godtgöra den tid skolan vore inställd
för bevistande af landstinget, och då
skolrådets fruktan för att fara kunde
möta för statsbidragets erhållande
fortfarande gjorde sig gällande, så uteblef
han från landstinget, hvilket han
anmälde sig hindrad att bevista, anförande
som skäl bland annat, att skolrådet
fruktade att förlora statsanslaget, om någon
inskränkning i skolans undervisningstid
för året gjordes.
Händelsen väckte mycken harm och
uppmärksamhet i landstinget, såsom vi
delvis efter Sundsvalls-Posten i n:r 40
för den 30 september 1896 meddelade.
Kom så detta års landsting, hvilket
N. äfven anmälde sig förhindrad att
bevista. Såsom skäl härför anförde han:
Enär jag blifvit kallad till ledamot i årets
pröfningsnämd och för fullgörandet af detta
uppdrag af skolrådet erhållit tjänstledighet
från min skollärarebefattning under en vecka
mot skyldighet till lika lång tids läsning efter
instundande hösttermins slut, nödgas jag, då
vikarie icke kunnat fäs och reparationer i
skolsalen en tid pågått och ännu pågå, så att
skolan ej kunnat börja före den i
skolreglementet bestämda tiden samt skolrådet hyser
fruktan för att hinder skall möta för
statsanslagets erhållande för skolan, om ytterligare
tjänstledighet beviljas mig utan att tid under
detta läsår finnes för godtgörande af de
försummade dagarna, anmäla mig förhindrad att
inställa mig i årets landsting.
Men detta år var landstinget ej lika
beskedligt som förra året, och då det
befarade, att N. varit utsatt för
påtryckningar från skolrådet, särskildt från dess
ordförande, fattade landstinget ett enligt
dess protokoll så lydande beslut:
Det af hr O. Nyberg anmälda förfall, som
uppgafs vara föror sakadt af vägrad
tjänstledighet för Nyberg från hans
skollärarebefattning i Gideå socken, ansåg landstinget ej
vara lagligen grundadt, i följd hvaraf
landstinget dömde hr Nyberg att för utevaro denna
dag böta två kronor. - - - - - - -
T idningen Vesternorrlands Allehanda
höll med anledning af det nu relaterade en
ganska skarp vidräkning med skolrådets
ordförande, kyrkoherden J. Er. Björkqvist
i Gideå. Denne trodde sig emellertid
hafva funnit, att den åsyftade artikeln
innehölle »lögnaktiga, ärekränkande och
för hans framtida befordran menliga
uttryck», hvarför han väckte åtal mot
tidningen, yrkande på 5,000 kronors
skadestånd att tillfalla ett välgörande
ändamål. Saken hvilar nu hos juryn, som
sammanträder den 15 dennes, och hvars
dom i orten motses med ett visst
intresse.
Såsom vi redan i fjor påpekade måste det
ideliga talet om att »mista statsanslaget»
anses blott som ett skrämskott. Om en
lärare erhåller ett offentligt uppdrag och
han i god tid hos skolrådet skriftligen
anhåller om tjänstledighet för att kunna
fullgöra detta uppdrag, så är det helt
enkelt skolrådets skyldighet att bevilja
dylik tjänstledighet. Ett fullgörande af
offentligt uppdrag (såsom riksdagsman,
landstingsman o. s. v.) måste nämligen
anses som laga förfall likaväl för
folkskolläraren som för hvarje annan
äm-bets- eller tjänsteman.
Och sedan läraren erhållit
tjänstledighet, blir det - enligt folkskolestadgans
§ 25 - skolrådets skyldighet att draga
försorg därom, att undervisningen
uppehälles genom vikarie. Naturligtvis kan
- särskildt om ledigheten blott räcker
några dagar - liden få »läsas igen»
på sätt Hernösands domkapitel anvisat
eller ock de ifrågavarande dagarna helt
enkelt uppföras i -kolumn 48 å den
statistiska tabellen (»förfall för läraren»).
Men om denna utväg ej står öppen, får
skolrådet söka skaffa vikarie. Kan
examinerad sådan ej erhållas, fås - enligt
k. cirkuläret till länsstyrelsen den 5 juni
1885 - ändock statsbidrag, blott
inspektören vitsordar, att vikarien
befunnits duglig.
Faran för att i ett fall sådant som
detta mista statsbidraget är sålunda så
godt som ingen - blott vederbörande
lärare och skolråd handla enligt
folkskolestadgans föreskrifter. Så illa är
det verkligen icke, att författningarna
lägga något som helst hinder i vägen
för att folkskolläraren kan på samma
sätt som hvarje annan välfrejdad
medborgare utöfva offentligt uppdrag,
hvartill han blifvit kallad.
En död bokstaf.
Folkskolestadgans § 50 mom. l har
följande lydelse:
Hvarje husbonde skall tillse, att hans
tjänstehjons eller underhafvandes barn ordentligt
besöka någon af distriktets skolor eller eljest
erhålla undervisning i enlighet med denna
stadgas föreskrifter.
Denna bestämmelse är mycket tydlig
till ordalagen, men det oaktadt är den
i de flesta fall endast en död bokstaf,
så länge ingen straffbestämmelse är stad-
gad för dess öfverträdande. Paragrafen
äger tydligen sin tillämpning på sådana
arbetsgifvare, som ej träffas af
förordningen om minderårigas användande i
fabriker och handtverk, således på
innehafvare af större jordegendomar,
Landsbygdens lärare hafva en ledsam
erfarenhet af huru bedröflig skolgången i
allmänhet är från de stora godsen, i
synnerhet under höstterminen, då statarnes
och jordtorparnes barn tagas i anspråk
för godsets arbete.
En vädjan till föräldrarna blir alltid
fruktlös, ty de våga ej motsätta sig
husbondens vilja, och en vädjan till denne
lämnas likaledes opåaktad, så länge han
vet, att en lagöfverträdelse i detta fall
ej medför någon risk.
På en nyligen hållen kyrkostämma i
ett af Södertörns skoldistrikt väcktes
denna fråga på tal af skolrådets vice
ordförande, som på grund af skrifvelse
från en af lärarne påyrkade, att
skolrådet med stöd af § 50 folkskolestadgan
skulle vidtaga kraftiga åtgärder mot en
godsägare inom skolroten. Med
anledning häraf frågade en skolrådsledamot,
hvilka kraftiga åtgärder, som i detta fall
lagligen kunde vidtagas, men på denna
fråga kunde ingen afgifva ett
tillfredsställande svar. Skolrådets ordförande
upplyste, att både godsägaren i fråga och
hans befallningsman såväl enskildt som
officiellt uppmanats att låta de
underhafvandes barn besöka skolan - men utan
resultat. Skolrådet beslöt nu aflåta en
ny skrifvelse, ehuru man ej väntade, att
den skulle medföra någon ändring i
missförhållandet.
Det ifrågasattes äfven, huruvida ej §
51 i folkskolestadgan skulle kunna
till-lämpas på en försumlig husbonde lika
väl som på försumliga föräldrar och
målsmän.
Det vore onekligen af stor vikt att få
prejudikat i denna fråga, ty så länge
sådant saknas, förfara en del godsägare
och jordinnehafvare fullkomligt
godtyckligt, trots det tydliga stadgandet,
I sammanhang med ofvanstående är
det med tillfredsställelse vi anteckna, att
ej alla godsägare äro lika försumliga.
Så upplyste en lärare från en annan
skola vid samma stämma, att en under
året afflyttad godsägare flera gånger själf
infunnit sig i skolan och begärt lof för
de barn, han vid något tillfälle behöfde
använda i sitt arbete, och att
skolför-summelser från ifrågavarande gods voro
ytterst sällsynta under nämda ägares tid.
En psykologisk undersökning
har den från sommarkurserna i Uppsala
bekante docenten Frans von Schéele för afsikt
att anställa, och har han i detta syfte vändt
sig till Svensk Läraretidnings läsekrets
uti ett upprop, som återgifvet längre
fram i dagens nummer och hvarpå vi
härmed velat fästa uppmärksamheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
