Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r l
Vid det konstituerande sammanträdet
återvaldes för 1898 till ordförande redaktör
Emil Hammarlund, till vice ordförande
Öfverläraren J. G. Söderberg och till kassa- l
förvaltare folkskolläraren J. J. Dalström. \
Sekreterarefrågan föranledde med anled- .
ning af hr Fridtjuv Bergs definitiva
afsägelse en längre diskussion. Under tre
timmars tid framställdes det ena förslaget ef- j
ter det andra, åsyftande en åtminstone till- j
fällig lösning af frågan, men vid en när- l
mare pröfning befunnos förslagen ur olika j
synpunkter så godt som outförbara. Vid |
slutet af debatten återstodo egentligen blott j
två förslag: det ena att till sekreterare |
välja en af centralstyrelsens ledamöter i j
landsorten, det andra att låta tills vidare j
anstå med val af sekreterare.
Med stort flertal fattades följande beslut: j
Då sekreterarebefattningen enligt sakens j
natur nödvändigt måste handhafvas af inom
hufvudstaden boende centralstyrelseledamot,
men ingen af dessa ledamöter nu är i till- i
falle att åtaga sig denna funktion, finner sig |
centralstyrelsen nödgad att tills vidare låta j
med valet af sekreterare anstå och att i stal- j
let utse en tillförordnad sekreterare.
Såsom t. f. sekreterare att handhafva j
platsen tills vidare utsågs folkskolläraren !
Alexander Jonsson, hvilken för att kunna j
mottaga uppdraget nödgas frånsäga sig åt- |
skilliga andra befattningar. j
Till ledamöter af verkställande utskottet j
utsagos Hammarlund, Berg, Dalström och i
fröken Lundin. l
.& . i
Sammanträdet pågår som bäst, då detta j
nummer utkommer. Antagligen slutar sam- |
m an trädet tidigast nästa fredag. j
Motioner.
10. Ändradt sätt för stipendieut
delningen.
Till Centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärare förening.
Sedan 1894 har centralstyrelsen varit i
tillfälle att utdela stipendier för pedagogiska
studieresor och sedan 1895 äfven stipendier
för bevistande af akademiska feriekurser.
Såsom bekant hafva båda dessa slag af
stipendier omfattats med lifligaste intresse
af lärarekåren, och ur denna synpunkt har
det varit med tillfredsställelse, som
centralstyrelsen med deras utdelning tagit
befattning.
Men det förhåller sig med denna
utdelning som med så mycket annat i och för
sig godt och glädjande, nämligen att den
vid sidan af sina stora fördelar äfven har
vissa olägenheter.
Stipendierna för pedagogiska studieresor
söktes 1894 af 36 personer, 1895 af 79,
1896 af 47 och 1897 af 59. Stipendierna
för bevistande af akademiska feriekurser
söktes 1895 af 118 personer, 1896 af 28
och 1897 af 102. Därjämte har
centralstyrelsen under innevarande år haft att utdela
stipendier för studerande af konst- och
industriutställningens pedagogiska afdelning,
hvilka stipendier söktes af 65 personer.
Sammanlagdt har centralstyrelsen alltså
under de senaste åren mottagit ej mindre
än 534 stipendieansökningar.
Om det nu förhölle sig så, att
centralstyrelsen för ändamålet årligen hade ungefär
20,000 kronor till sitt förfogande, så skulle
fördelningen måhända icke vara förbunden
med några större svårigheter.
Centralstyrelsen skulle då vara i tillfälle att
förverkliga sin städse hysta önskan att kunna
bevilja nästan samtliga ansökare åtminstone
någon del af de begärda beloppen. Med
de begränsade tillgångar, som nu stått till
buds, har detta varit omöjligt.
Centralstyrelsen har följaktligen vid utdelningen
nödgats göra ett urval bland de sökande och
det är vid detta urval de olägenheter yppat
sig, hvilka föranledt föreliggande motion.
För det första säger det sig själft, att
utdelningen af ett jämförelsevis ringa antal
stipendier bland en så stor mängd ansökare
måste förorsaka en högst väsentlig tillökning
i centralstyrelsens arbete. Ansökningarna
skola ordnas och grupperas; tablåer skola
upprättas öfver deras innehåll;
kompletterande upplysningar och intyg skola anskaffas;
kommittéer skola tillsättas för upprättande
af förslag; alla handlingar skola cirkulera,
först inom vederbörande kommittéer, sedan
inom verkställande utskottet, slutligen bland
centralstyrelsens öfriga ledamöter; möjligen
uppkommande olika meningar örn beloppens
fördelning och om ifrågasatta stipendiater
skola muntligen och skriftligen diskuteras
samt, om möjligt, samman jämkas;
korrespondens skall föras med de ansökare, som
erhållit stipendium, ofta äfven med dem,,
som icke erhållit o. s. v. Ensamt för sig
skulle detta arbete visserligen icke vara så
öfver hof van betungande, men då det
kommer såsom ett plus till en arbetsbörda,
som redan förut är för dryg, och därtill
just under den del af året, då
centralstyrelsens öfriga göromål äro mest hopade,
kan det icke undgås, att det ej sällan
kännes såsom en besvärande börda.
Men det är icke nog med att arbetet är
stort, det är dessutom till själfva sin natur
af en synnerligen kinkig och grannlaga
beskaffenhet. Centralstyrelsen kan icke
inkalla de sökande inför sig för att
personligen lära känna deras relativa förtjänster.
Den kan icke heller - utan att komma i
påtaglig strid med stipendiernas ändamål
- bedöma dem uteslutande efter vissa yttre
grunder, såsom antal tjänsteår, aflagda
examina, utgifna arbeten e. d. Den har
följaktligen varit hänvisad till att i hvarje fall
söka bilda sig en föreställning om hvilka
sökande som, i betraktande af det uppgifna
syftet och andra omständigheter, kunna
antagas komma att på det för folkskolan mest
gagnande sätt tillgodogöra sig erhållet
understöd. Men längre än till ett mer eller
mindre grundadt antagande har den härvid
omöjligt kunnat komma; någon visshet om
att den alltid lyckats träffa det absolut
riktiga har den icke kunnat skaffa sig. I
medvetandet härom har den ock funnit sig
böra förklara, att stipendiefördelningen
ingalunda vore att anse såsom något af
centralstyrelsen fälldt domslut öfver de sökandes
inbördes duglighet, utan att det - enligt
dess mening - vore både möjligt och
troligt, att flera bland de vid fördelningen
förbigångna kunde vara lika väl
kvalificerade som åtskilliga af de med stipendium
ihågkomna.
Ett dylikt medvetande är emellertid icke
angenämt, och det har förorsakat, att
arbetet med stipendiefördelningen blifvit ej
allenast tidsödande utan understundom äfven
tämligen pinsamt. Gifvet är, att obehaget
icke minskas genom det missnöje, hvartill
fördelningen helt naturligt gifver anledning.
Då af 534 ansökningar endast 84 kunna
bifallas, så kan man vara ganska säker på,
att inemot 450 personer skola känna sig
mer eller mindre förorättade och
missbelåtna.
Om olägenheterna vid stipendieutdelningen
inskränkte sig till det arbete, den alltid
kräfver, och det personliga obehag, den ofta
medför, skulle dock en förändring i sättet
för dess verkställande måhända ej vara af
fullt tvingande skäl motiverad. Ty på
arbete och obehag måste hvar och en göra
sig beredd, som mottager och bibehåller ett
förtroendeuppdrag. Fördelarna af
stipendierna äro ock så betydande, att dessa båda
olägenheter måste lidas; här gäller att finna
sig i ett ondt, som man i alla händelser
icke kan undvika.
Vid öfvervägande af förevarande årligen
återkommande ärende har jag emellertid
kommit till den öfvertygelsen, att de
svåraste olägenheterna af nuvarande sätt för
stipendiernas fördelning ingalunda kunna
anses oundvikliga. De bero nämligen därpå,
att arbetet med denna fördelning är
sam-mankoppladt med centralstyrelsearbetet, och
de skulle därför kunna afhjälpas, om den
i stället anförtroddes åt en särskild
stipen-diefördelningsnämd, utsedd t. ex. af
ombudsmötet. Genom en dylik lösning af frågan
skulle två väsentliga fördelar vinnas.
Den ena är, att stipendiefördelningsarbetet
och centralstyrelsearbetet icke längre skulle
göra intrång på hvarandra. De komme att
ombesörjas af olika personer och skötas
med mera lugn och grundlighet samt blefve
följaktligen bättre utförda.
Den andra fördelen är i själfva verket
ännu betydelsefullare. Äfven
fördelnings-nämdens arbete skulle visserligen blifva
förenadt med svårigheter och framkalla
missnöje, men detta missnöje skulle vara
begränsadt till sitt egentliga område:
stipendieutdelningens resultat och
stipendieut-delarne såsom sådana. Under nuvarande
förhållanden, då stipendieutdelarne tillika
äro centralstyrelseledamöter, torde det
däremot knappast kunna förekommas, att det
af stipendiefördelningen alstrade missnöjet j
i stället för att rikta sig mot denna
öfvergår på centralstyrelseledamöternas åtgärder
i andra frågor samt grumlar och förrycker
diskussionen om dessa. Tecken härtill hafva
icke saknats.
Då jag anser det för föreningens framtid
högeligen önskligt, att vid förhandlingarna
inom densamma hvarje sak bör få vara
hvad den är, samt att besvarandet af de
olika frågorna må kunna ske utan
inblandning af främmande motiver, tillåter jag mig
hemställa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
