Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 8
SVENSK LÄRARETIDNING.
127
spridning, har priset på dessa blifvit satt
mycket lågt. Detta har emellertid till följd,
att distributionen till en början icke kan
ske genom bokhandeln (minst tredjedelen af
bruttopriset skulle då åtgå till
distributionskostnad) utan måste äga rum på annat sätt.
För att göra det så bekvämt som möjligt
för köparne och på samma gång bereda
hvar och en af dem tillfälle att rätta sig
efter sina egna omständigheter har
kommittén sörjt för att de af henne utgifna
skrifterna kunna rekvireras på två sätt, dels
genom subskription direkt hos kommittén, i
hvilket fall kommittén sänder dem antingen
till något ombud (i de större städerna) eller |
mot postförskott direkt till rekvirenten, dels
genom prenumeration å posten. För
sub-skribenten blir priset något dyrare, men han
har den fördelen, att utgiften till denna
litteratur blir fördelad i småposter, som
falla på olika tider af året, hvarjämte han
har tillfälle att utesluta ett eller annat
arbete. För prenumeranten å posten blir
priset det billigaste, men hela afgiften måste
erläggas på en gång och intet arbete i årets
serie får utelämnas.
Under antagande, att hvarje arbete får
minst 500 köpare, blir priset följande:
För subskri- För prenu-
benter: meranter:
1) Hartmann............. 1,60 1,20
2) Bergqvist ............. 0,95 0,62
3) Sjövall ............... 0,85 0,55
4) Martig ___.......... 1,35 0,93
S:a 4,75 3,30
Första häftet utkommer i februari eller bör- !
jan af mars, andra i april, tredje i juli och j
fjärde (första hälften af Martigs åskådningspsy- j
kologi) i oktober. Andra delen af Martig \
utkommer i januari 1899.
Till jämförelse må nämnas, att om dessa
arbeten skulle åsättas pris, motsvarande bok- j
handelspriset å under senare åren utkomna l
pedagogiska skrifter af liknande art, skulle !
dessa blifva: l
Hartmann.-.-................... 3,42 j
Bergqvist ..........-............... 1,87 j
Sjövall ........................... 1,55 |
Martig, första delen......... 2,80 j
S:a 9,64 |
De, som vilja hos kommittén subskribera
å ofvannämda skrifter, torde hos
undertecknad J. Franzén i Lund rekvirera önskadt
antal exemplar. De, som föredraga att
genom posten erhålla dem, torde å närmaste
postanstalt prenumerera på j
»Pedagogiska skrifter, utgifna af Sveriges
allmänna folkskollärare förening s j
litteraturkommitté». \
Hvilketdera Ni väljer, så gör det genast,
att det icke må blifva glömdt! l
Lund den 21 februari 1898. l
J. Franzén, j
Förste lärare, Lund, Kommitténs ordförande, j
B. J. Bergqvist,
Lektor, Lund.
C. Lohmander,
Folkskollärare,
Helsingborg.
M. Nelander,
Förste lärare,
Norrköping.
N. O. Bruce,
Folkskollärare,
Åkarp.
FRIA ORD.
Ett försvar för Stuhlmannska metoden.
Till Svensk Läraretidning.
Anhålles vördsamt oin plats för följande.
Nyss läste jag i Svensk Läraretidning en af
Alfr. skrifven anmälan om en ny ritmetod,
som snart är att förvänta. Om uppsatsen
endast hade gällt den nya metoden, så hade
intet varit att däremot anmärka, ty allting måste
en gång hafva varit nytt, innan det blir
bepröfvad t och gammalt, och är det nya
odugligt, så uppnår det ingen ålder. Men då Alfr.
tillika uttalar en total förkastelsedom öfver
den Stuhlmannska metoden och låter denna
bära ansvaret för att det, efter Alfr:s
förmenande, är klent beställ dt rned teckningsämnet
i allmänhet, så anser jag mig böra uttala en
gensägelse till metodens försvar.
Enligt Alfr:s påstående, så skulle det vara
bra illa ställdt med teckningsämnet vid våra
skolor, ja så illa, att *vid läraremöten och
enskildt röster höjts mot teckningens plats på
skolans läsordning»,* och, fortsätter Alfr.,
»orsaken till denna motvilja mot teckningen kan ej
ligga hos ämnet själft utan hos den metod, efter
hvilken ämnet bedrifvits». Och härefter
vänder Alfr. hela sin ovilja mot den
Stuhlmannska metoden.
I ofvanstående citat ligger en hård
förkastelsedom icke ensamt öfver den Sthulmannska
metoden utan också öfver teckningsämnets
ståndpunkt vid våra skolor, så mycket hårdare,
som Alfr. med sitt omdöme icke vänder sig
mot någon viss skola eller grupp af sådnaa
utan fördömer alla skolor, där den Sthulmanns
ka metoden tillämpas.
Att förhållandet kan vara mindre
tillfredsställande vid en och annan folkskola erkännes
gärna. Bland många tusen lärare, som arbeta
vid folkskolan, kunna omöjligen alla vara lika
danade för teckningsämnet, och då läraren
själf icke är intresserad af detta ämne, så kan
han svårligen intressera andra. Men dessa
undantag torde, enligt min uppfattning, icke
vara så synnerligen talrika och böra icke
tillskrifvas metoden. Så vidt jag har mig
bekant, så är det mycket väl beställdt med
teckningsämnet vid såväl folkskolan som andra
skolor här i hufvudstaden.
Vi torde därför få hoppas, att det endast
är i Örebro, som denna sorgliga erfarenhet
gjorts och denna hotelse uttalats. Och likväl
finnas enligt offentliga berättelser i Örebro en
teknisk skola, som jag hört är välrennomerad,
en teknisk söndags- och aftonskola, ett
välkändt högre allmänt läroverk och minst två,
om ej flera, välorganiserade flickskolor. Och
vid alla dessa skulle det således vara illa ställdt,
om man skall sätta tro till Alfr:s utsago.
Men där nöden är störst där är hjälpen
närmast. I Örebro har den räddande Messias
uppstått i form af en kommitté, som på den
korta tiden af ett år åstadkommit
räddningsmedlet och detta utan att ens rådfråga en
fackman. ** Nåja, många af våra största
uppfinningar äro ju gjorda af icke fackmän.
D:r Stuhlmann har ägnat hela sitt lif åt
teckningsämnet, och att han icke tagit detta
ämne ytligt utan på fullt allvar därom
vittnar hans metod. Denna har nu varit
till-lämpad här i landet i 20 år och under hela
denna tid har den utvecklats och förenklats
af instruktörer och inspektörer, och Svenska
teckningsläraresällskapet har i detalj på alla
områden och stadier lämpat den efter våra
behof. Men allt detta arbete kallar Alfr. några
misslyckade försök. Hvad således dessa
krafter tillsammans icke kunnat åstadkomma under
flera tiotal af år, det löste kommittén på ett
enda. Men sådan är den sanna begaf ningen:
Rouget de Lisle skref både ord och musik
till marseljäsen på en enda natt, och han var
icke heller fackman.
Nu säger Alfr. visserligen om den
Stuhlmannska metoden, att ehuru den är alldeles
förkastlig som formellt bildningsämne, så vill
han icke anse den olämplig vid »fackskolan,
där det gäller att utbilda teckningslärare och
artister». Och likväl afser denna metod
ingenting mindre än just danade af sådana. Den
Stuhlmannska metoden syftar icke alls ditåt.
Teckningslärare och artister hafva för sin egen
utveckling icke den ringaste nytta af denna
metod, emedan det rent Sthulmannska i
densamma icke sträcker sig så långt. På det
elementära stadiet air den icke annat än ett godt
formellt bildningsämne, och då den längre
fram delar sig i fackritning, afser den att
gagna yrkena och industrien men icke alls
konstnärerna. Blifvande teckningslärare och
artister kunna ju hafva nytta af den, men
icke mera än hvilken annan skolyngling som
helst, som med fallenhet och lust arbetar sig
in i densamma.
Alfr. tyckes alltså antingen icke känna den
Stuhlmannska metoden eller också icke vilja
förstå den. Detta tyckes äfven framgå af det
enda sätt, hvarpå han framdrager exempel,
nämligen dikterandet, liksom om detta vore
metodens alpha och omega. Kvarhåller man
lärjungen vid den bundna teckningen med ett
ensidigt dikterande under åratal, då
förkväf-vas helt visst äfven de bästa anlag och det
lifligaste intresse.
Att metoden på sitt första stadium
erbjuder en rikedom af mönster att välja på, är
väl intet fel. En omtänksam lärare tar nog
icke mera däraf än som behofves, och genom
de oändligt många resurser, som metoden
erbjuder - utom dikteringen, som är en
obetydlig detalj och bör tagas mycket sparsamt
- så behöfver den ingalunda blifva enformig.
Detta är en af metodens stora förtjänster.
En annan är den, att man så snart får börja
teckna efter verkliga föremal.
En sedan århundraden insedd och aldrig
förnekad sanning är, att mycket kopierande
förstör inbillningskraften och släppar
själf-verksamhetsförmågan. Och just däri att man
efter den Stuhlmannska metoden behöfver
kopiera så obetydligt och så tidigt får
öfvergå till verkliga föremål ligger dess styrka.
Ingen kan väl förneka, att teckningsämnet
gått framåt under de 20 åren, som den
Stuhlmannska metoden varit tillämpad vid våra
undervisningsanstalter. Och likväl vet hvar
människa, att en ny metod behöfver en
rundlig tid för att hinna fullständigt inarbetas.
Det är nog icke metodens fel, om resultatet
blir klent; felet ligger då i tillämpningen.
:J»
Om den nya metoden får man icke veta
mycket. En an&gd&n göres dock
Sedan Alfr. uttalat sin förkrossande dorn
öfver den Stuhlmannska metoden, blaind annat
därför, »att lärjungarne aldrig komma Of vef
föröfningarna och aldrig till af teckning af
verkliga föremål», så säger han att med »gubbar,
hästar’, hus, fåglar och blommor visa barnen
hvilken väg man bör gå». .
Sannerligen måtte icke den metod vara
storslagen, som kan hoppa öfver alla föröfningar
och alla mellanstadier och börja med
konstnärsfacket! Bara nu inte lärjungarne efter
denna metod komma att gå baklänges och
sluta - som nybörjare.
Stockholm den 10 februari 1898.
E.
Utlandet.
* Alla kursiveringar äro af undertecknad.
** Alfr. säger dock, att arbetet skall
förevisas en fackman längre fram.
F. d. folkskollärare utnämd till
statsråd. Bland de nya statsråd, som i förra
veckan utnämdes i Norge, märkes J0rgen
Gundersen L0vland, chef för departementet
för offentliga arbeten. L0vland är född 1848,
blef först folkskollärare, sedan folkhögskol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
