Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
SVENSK LÄIIARETIDNING.
N:r 17
borgerliga bi Idningspröf ningen icke
skulle afläggas vid afgången frän
nuvarande femte läroverksklassen utan
vid afgången från en ny,
praktisk-af-slutningsklass, parallell med
nuvarande nedre sjette. Vid samtliga våra 36
fullständiga läroverk skulle alltså för
ändamålet upprättas minst en ny klass.
Vidare skulle våra 22 femklassiga
läroverk få till uppgift att föra sina
lärjungar upp till samma ståndpunkt,
hvarföre äfven de måste förses med
hvar sin nya af slutningsklass.
Uppenbart är vidare, att vid en allmän
omorganisation af vårt läroverksväsende
de s. k. småläroverken icke kunna
lämnas i sitt nuvarande ovissa och
obe-| stämda skick. Kan man icke ena sig
j om att indraga dem - och sådant
har sig enligt erfarenhetens vittnesbörd
j icke lätt - måste man naturligtvis
i fullständiga dem, så att äfven de få
’ ett bestämdt yttre mål för sin verksamhet,
i Som nu detta mål näppeligen torde
kunna blifva något annat än
förbere-! delsen för den nämda allmänt
med-; borgerliga bildningspröfningen, så står
man här inför den ytterligare
konse-I kvensen att nödgas förse de 17
tre-I klassiga läroverken med hvardera 3
i nya klasser, de 3 tvåklassiga
pedagogierna med hvardera 4 nya klasser
\ och den enklassiga pedagogien med 5
! nya klasser. . ;
För den önskade omorganisationens
! genomförande skulle alltså kräfvas
upprättandet af minst 126 nya
läroverks-! klasser, något som sannerligen icke
\ »går af för hackor».
Då uppstår frågan: huru bereda
till-! gångar härtill?
Å denna fråga gifves ett nära till
l hands liggande svar: indrag första
läroverksklassen, så erhållas därmed alla
| medel, som behöfvas! Om
inträdesåldern vid de fullständiga och
femklassiga läroverken fastställes till fyllda 10
år och inträdesfordringarna bestämmas
till likhet med andra folkskoleklassens
genomgångna kurs, så kunna nämda
läroverk bibehållas vid sitt nuvarande
klassantal och i det hela äfven vid sin
nuvarande kostnad. Fordras vidare för
inträde i de treklassiga läroverken en
ålder af fyllda 12 år samt god
säkerhet i folkskolans genomgångna kurs,
så böra äfven dessa läroanstalter kunna
föra fram till en allmänt medborgerlig
bildningspröfning, utan att ökade
statsutgifter härför blifva af nöden. Det
: enda tillskott, hvilket behöfde
ifråga-| komma, skulle alltså blifva det, som
! skulle fordras för utvidgande af
»pe-\ dagogierna» - för så vidt nämligen
\ dessa skolorganisåtoriska antikviteter
l icke kunna helt och hållet indragas.
l Naturligtvis skola motståndarne till
] »folkskolan som bottenskola» icke gärna
, bita i ett så surt äpple som första
klas-; sen s indragning, men det är svårt att
\ se, huru de vid den förestående
om-i organisationen af våra allmänna
läro-: verk skola kunna undgå det. Förr
eller senare går det därhän, och att
folkskolan på en dylik förändring
endast kan vinna är lätt att inse, huru
mycket man än må deklamera om
motsatsen.
Latindebatterna
i kamrarna den 16 och 20 dennes
hafva väckt stor uppmärksamhet inom
pressen. Här en liten axplockning ur
tidningar af skilda färger:
Trots voteringens slutresultat, så vittnar
dock diskussionen i första kammaren, att
jordmånen där är nu ofantligt mycket bättre
beredd än förr för en reform i fråga om
latinets ställning. Anförandena af hrr Filip
Boström och Hugo Tamm skulle för några år
sedan helt visst icke kunnat med så frejdigt
mod och vinnande sådan anklang kunnat göra
sig hörda i första kammaren. Och med all
säkerhet skulle icke så reformvänliga och
prononcerade åsikter kunnat där uttalas af en
skolkarl som de, hvilka rektor Carl von
Friesen gaf uttryck åt. Svenska Dagbladet.
Hvad har nu genom dessa kamrarnas
beslut skett, och hvad blir följden för
läroverksfrågan däraf?
Först och främst är att märka, att
regeringens förslag om lönereglering fallit -
fallit utan att ens ett yrkande om bifall därtill
gjorts. Därmed torde statsrådet Gilljams
afgång vara beseglad.
Vidare har första kammaren gjort en
tydlig reträtt, i det att den icke direkt uttalat
sig mot en läroverksreform, utan endast af
formella skäl och i föregifven brist på
utredning nekat att göra ett reformuttalande.
K, m:t vet nu genom denna ytterligare
bekräftelse, att en lönereglering icke står att
vinna utan läroverksreform; - icke ens första
kammaren har yrkat därpå. K. m:t vet ock,
att riksdagens majoritet, med stöd af ett
öfvervägande antal fackmän, behjärtar eller
önskar en skolreform, och att de
motsträf-vigaste nu inskränka sig till fordringen på en
utredning.
Men nu tillhör studieplanernas uppgörande
alldeles obestridt k. m:ts ekonomiska
lagstiftningsrätt. Då vidare löneregleringsfrågaii
omöjligen kan undanskjutas, och k. rmt nu fått
ett bestämdt afslag på sitt sista försök att
få en lönereglering ulan skolreform, är det
ganska tydligt, att den nye
ecklesiastikministern icke kan väljas annat än ur
reformvännernas led och att regeringens politik med
fullt sakligt och parlamentariskt berättigande
bör gå i den riktningen att låta en
kommitté göra utredning och förslag till ny
läroverksordning, grundad på det hufvudsakliga
reformprogrammet, samt därefter framlägga
en lönereglering, som då kan af riksdagen
bifallas. Stockholms- Tidningen.
Den jämförelsevis obetydliga majoriteten i
första kammaren är säkerligen alldeles
otillräcklig för att bära upp den nuvarande
ecklesiastikministern eller någon hans
efterföljare, som försöker slå sig till rö med att allt
är i hufvudsak väl beställ dt och vägrar taga
hänsyn till reformkraf, som vuxit sig starka
under ett kvarts sekels diskussion, som
omfattas af allmänna meningen i hela landet,
som underskrifvits af en nära nog enhällig
andra kammare och som med all önsklig
tydlighet formulerats i programform af ett
statsutskott, mot hvars mening i hufvudpunkten
endast fyra man reserverat sig.
Reformvännernas ställning är så mycket starkare som
de ha på sin sida den stora gruppen af
pedagoger ex professo, som ej äro att räkna till
de omoderna. Och i första kammaren
presterade en så erfaren skolman som rektor Carl
von Friesen i ett briljant anförande bevis för
att k. m:t ej behöfver stanna i förlägenhet
för att finna kvalificerade efterträdare åt den
nuvarande ecklesiastikministern, beredda att
bygga på den nya grunden, ofvertygade både
att den duger och att den medger stora
fördelar samt i detalj klara äfven huru
byggnaden skall uppföras och disponeras,
Dagens Nyheter.
Det är för öfrigt rätt egendomligt, att man
ej från några håll riktar sina
förenklingssträf-vanden med afseende på de nuvarande
skolstudierna åt något annat håll -än det redan
hårdt åtgångna latinet. Så torde studiet vid
våra läroverk just af de af
»framstegsmännen» så ifrigt förordade naturvetenskaperna
lämna mycket öfrigt att önska. Nog vore det
t. ex. af det praktiska behofvet väl påkalladt
att koncentrera de naturvetenskapliga
studierna till en allmän naturlära med dess stora
allmänna ledande principer och dess
allmännyttiga lärdomar framför den tämligen
pedantiska exercis med botanikens och
zoologiens o. s. v. formella petitesser, hvilken nu
allmänt bedrifves i våra skolor. Detta
kanske vore mera välbetänkt än att skoningslöst
fortsätta förintelsekriget emot den klassiska
bildningens hufvudspråk och emot det mest
tankeredande undervisningsämne, som
pedagogikens historia haft att uppvisa.
Nya Dagligt Allehanda.
Tydligt är under alla omständigheter, att
en ansenlig bresch är öppnad i latinväldets
gamla murar. Aftonbladet.
Första kammarens beslut innebär sannolikt
blott ett häfdande af kammarens gamla veto
mot de båda frågornas sammankoppling och
får helt visst inte tolkas som någon
principförklaring mot en reform i utskottets anda,
om och när en sådan kommer i vederbörlig
ordning, d. v. s. som kunglig proposition,
inför dess forum. Den starka minoriteten
tyder därpå, och debatten röjde, att det numera
äfven inom senaten endast är de irreparabelt
latin petrificerade, som stå emot uppskof vet
med den romerska själsexercisen till nedra
sjette klassen. Karlstadstidningen.
Af det hela framgår, att första kammaren
endast afvaktar ett af regeringen framlagdt
reformförslag, innebärande latinets
framflyttande till sjette klassen och en skolafslutning
vid konfirmationsåldern, för att antaga det.
När k. m:t nu snart lär stå inför uppgiften
att söka.en efterträdare åt hr Gilljam, torde
det efter detta vara en gifven sak, att den
nye chefen för ecklesiastikdepartementet ej
i blir någon motståndare till läroverksreformen,
| utan tvärtom tager till sin uppgift att
genom-I föra den, Göteborgs Handelstidning.
Folkskollärarekårens
\ anseende
har naturligtvis ej kunnat annat än l
\ hög grad lida af det ledsamma
sakfor-I hållandet, att åtskilliga medlemmar af
; denna kår låtit sig lockas med af de
| enfaldiga »domedagsprofetior», som [-ny-]-] {+ny-
]+} ligen ådragit befolkningen i vissa delar
| af vårt land en allt annan än
smick-j rande uppmärksamhet. Enligt hvad
j tidningarna haft att förmäla skola några
! lärare till och med dragit sina
lärjung-! ar in i dessa sorgliga svärmerier.
j Så berättas, att »en folkskollärare i
! Väster-Nerke vid påsklofvet tagit ett
l rörande farväl af skolbarnen,
föregif-j vande att de med all säkerhet sågo
hvar-| andra för sista gången». Om en
folkskollärare i östra Dalarne förtäljes, att
han för sina skolbarn förklarat det vara
»lika säkert, att världens ände skulle
komma på påskmorgonen kl. 5, som
att klockan på lördagen skulle slå 12».
»Denna profetia af läraren hade» -
fortsätter tidningen - »sådan verkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
