Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖR FÖ L KIJ N IJEI^ VISNINGEN.
N:r 24. (859.)
STOCKHOLM, 15 JUNI 1898
17:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,50okr.? 8/4 år 3 kr., J/2 år 2 kr.,J/4 år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6, en tr» upp. Kontorstid; 10-1, 4-6. Allm. tel. 60 00.
Postadress :
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare;
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6.
förläggare : Svensk Läraretidnings Förlagsaktiebolag.
Tryckt hos Idun» Kungl. Hofboktryckeri, Stockholm
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid :
hvarje onsdags förmiddag.
~
Annonspris;
25 öre pr petitrad ( = 14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigselannons 1 kr., dödsannons 2, 5 o kr.
Annons bör vara Inlämnad senast måndags afton för att inkomma i veckans nummer.
Vanartade barns uppfostran.
För vården om vanartiga barn har
Göteborgs samhälle tvänne inrättningar att tillgå,
nämligen räddningsinstitutet på Hisingen och
af söndringsskolan i Grote borg. I den förra
anstalten funnos vid 1897 års slut 22 barn,
alla gossar, däraf 3 under året nyintagna,
i den senare vid samma tidpunkt 80 gossar
och 15 flickor. Räddningsinstitutet är
gifvetvis fullständigt internat.
Afsöndringsskolan intager gentemot barnens hem en
skolas ställning, hvadan barnen i regel få
gå hein efter slutad skoldag. Då den
emellertid har lärjungar också från tämligen
aflägsna stadsdelar, få samtliga barnen intaga
sin middagsmåltid i skolan och på dennas
bekostnad. På senaste tiden har det ock
lyckats att i afsöndringsskolan få till stånd
ett förvaringsrum, där 3 å 4 af skolans
oroligaste andar kunna erhålla några dagars
välbehöflig stillhet.
Räddningsinstitutet å Hisingen kunde
redan förra året blicka tillbaka på en 50-årig
verksamhet, och nästa år fyller
afsöndringsskolan det tredje årtiondet af sin tillvaro
- åldersuppgifter, som bland annat visa,
huru man i Göteborg redan för mycket
länge sedan icke blott observerat och
säkerligen också klagat öfver »ungdomens
förvildning» utan äfven - hvad som är mer
vardt – gjort och offrat något för att
begränsa den.
#
Beträffande afsöndringsskolans förmåga
att fylla sin uppgift har det alltmer börjat
beaktas, att den behöfver större resurser
för att kunna inverka på där intagna barn.
Folkskolans lärarekår har därför med stor
enhällighet uttalat sig för att denna skolart
måtte komma under meningsutbyte mellan
folkskolestyrelsen och kåren. Redan förra
året var ärendet upptaget på programmet
för det lagstadgade sammanträdet mellan
folkskolestyrelsen och lärarepersonalen. Det
medhanns emellertid ej då, hvarför frågan
fått stå öfver till ett liknande sammanträde
i år.
Detta sammanträde ägde rum den 7 d:s
under ordförandeskap af professor Ernst ^
Carlson. Utom skolinspektören och den !
talrikt samlade lärarepersonalen voro
åtskilliga medlemmar af folkskolestyrelsen vid
sammanträdet närvarande.
Den uppsatta frågan lydde: Ar det af
behofvet påkalladt och lämpligt, att
afsönd-ringsskolan utvidgades med ett internat, i
hvilket gossar, som gjort sig skyldiga till gröfre
vanart, kunde under någon tid intagas?
Meningsbytet inleddes af Öfverläraren
Joh:s Johansson, som bland annat påpekade
sammanhanget mellan denna fråga och de
under senare åren allt mer hörda
klagomålen öfver »ungdomens sedliga
förvildning», »ligapojkarnes bedrifter» o. s. v.,
klagomål, hvilkas berättigande talaren
ingalunda ville bestrida, för så vidt de utgingo
från kännedom icke blott om de onda
frukterna utan ock om roten till det dåliga
träd, på hvilket de växte, och för så vidt
dessa klagomål hade sin grund i sant
sedlig grämelse öfver fördärf vet samt vore
förbundna med sträfvanden att åstadkomma
ett bättre tillstånd. Så vore dock på långt
när ej förhållandet.
För mången - yttrade talrn - hafva de
omnämda klagomålen redan börjat blifva
triviala, emedan de utgöra ett slentrianmässigt
eftersägande samt höjas i allt annat än
redbara syftemål, t. ex. för att motarbeta
folkundervisningen samt för att underblåsa den
sekelgamla fördomen om »den gamla goda
tidens» företräde framför de nu flyende
dagarna.
Trots detta ville tal:n gärna medgifva, att
ungdomens vanart äfven i Göteborgs
samhälle vore ganska oroväckande, om det också
skulle bli svårt nog att med något slags
siffror styrka, att den vore större nu än t. ex.
för 50 år sedan. Polisens protokoller under
senare åren innehölle visserligen ett rikt stoff
till vissa ungdomars brottmålshistoria, men
tal:n vore för sin del starkt benägen att
antaga, att vida flera förseelser mot
äganderätten samt äfven andra ofog begåtts af
sede-fördärfvade gossar oför 40 å 50 år sedan än
hvad nu begås. Åtminstone gällde detta
den del af staden, hvilken tal:n under sin
upp-¥äxt bäst lärde känna. Men då blef
måhända icke en bland femtio af dessa förseelser
föremål för polisens beifran eller
tidningarnas notiser.
Ett dylikt antagande - låt vara, att det
är grundadt - är emellertid en klen tröst.
Det kan på sin höjd bevisa, att tillståndet
skulle vara mångdubbelt värre, om ej bl. a.
folkskolans verksamhet satte en damm
däremot. I alla fall är tillståndet sorgligt nog
för att väcka oro och bekymmer, allra helst
bland dem, som fått i uppdrag att handleda
de stora barnskarorna och hvilkas arbete i
många fall visar så magra frukter. Men detta
borde utgöra en maning till själfpröfning och
gifva anledning till stålsättande af tålamodet
vid de alltjämt fällda orättvisa domarna öfver
folkskolan, dess målsmän och arbetare.
Har man någon kännedom om de villkor,
under hvilka en stor del af folkskolans
lärjungar växa upp uti våra tätt bebodda
stadsdelar, torde man icke synnerligen förvåna sig
öfver den sedliga förvildningen, ja, man kan
stundom snarare förundra sig öfver att ej
finna den ännu värre.
Förförelsens makt är oerhördt stor. En
dryg insats i denna förförelse göra gifvetvis
de ungdomar, som nått en högre grad af
sedlig förvildning och redan beträdt brottets bana.
Under den tid, då strafflagen ej kan
verksamt hämma deras upprepade förseelser samt
skolans och hemmens mera vanliga
fostrings-åtgärder på dem visa sig fruktlösa, utbilda
de sig stundom till fulländade brottslingar
för att genast vid fyllda 15 år hamna i
fängelserna. Dessförinnan hafva de vållat
samhället stor skada, i det de förfört ett och
annat tiotal yngre gossar till snatteri och andra
oarter.
Afsöndringsskolan härstädes har till uppgift
att taga vara på de sedligt förvillade och
hindra dem att utöfva dåligt inflytande i
vidare kretsar. Talis öfvertygelse vore, att
denna skola också gjort det så godt den
kunnat. Den har varit ett medel att få från
skolklasserna afsöndrade vissa ohjälpliga
sorgebarn och förledare. Och man ville säkerligen
ej ha den tiden tillbaka, då man ej hade nå-
Med detta nummer fö/jer enligt k. generalpoststyrelsens medgifvande en bilaga, bestående af profsidor ur
A. F. Liljeholm s och C. J. Gar de l Is »Lärobok i Sveriges historia».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
