Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 26
Förträffligt. Men vinnes detta mål
därigenom, att man éläpper in
personer med bristfälliga förkunskaper och
sedan nödgas väsentligen syssla med
»rättstafningssnobberier» och annat $1
samma art? Månne icke bättre
därigenom, att man kräfver dylika .saker
undangjorda i förväg och sålunda får
tid och lugn att rikta de ungas
uppmärksamhet på sådant, som mera
omedelbart afser deras blifvande höga
lifsuppgift och kan vara ägnadt att tända
deras hänförelse för denna?
Den mot oss polemiserande tidningen
förkastar helt och hållet en af oss
förordad framtidstanke, att den under
senare tiden från alla håll påyrkade
»allmänt medborgerliga
bildningspröfning-en» möjligen skulle kunna blifva ett
lämpligt underlag äfven för våra
folkskollärareseminarier. Följden häraf
skulle - utropar den – blifva
följande:
En folkskollärarekår bestående af idel (!)
subjekt, som ej dugde till att blifva
studenter, och som därför sloge in på
folkskollärarebanan!
Innan man framkastar en så
tvärsäker förkastelsedom, bör man
emellertid hafva tänkt sig litet närmare in i
hvad frågan gäller. Planen om en
dylik pröfning kan visserligen blifva
så förfuskad, att den får betydelse
företrädesvis för sådana »subjekt», som
tidningen omtalar, men detta är en
sak, som hon nu ingalunda lärer kunna
med någon bestämdhot förutsäga. Vi
hafva om förevarande tanke endast vågat
yttra, att den innehåller »en
framtidsönskan, hvars förverkligande möjligen kan
vara långt aflägsen och dessutom helt
och hållet beror af det mer eller
mindre praktiska sätt, hvarpå frågan om
en allmänt medborgerlig examen hos
oss kan komma att bli löst».
Rörande sina egna planer för
lärarebildningens främjande yttrar sig
tidningen sålunda:
För vår egen del hysa vi inga
betänkligheter i fråga om seminariekursens ökning
med ännu ett år, blott man i samband
därmed inför vid seminarierna undervisning i
ett främmande lefvande språk.
Af sammanhanget vill det synas, som
om denna ökning skulle ske nedåt
genom tillfogande af en ny, förberedande
klass. Våra skäl mot en dylik åtgärd
affärdas nämligen på följande sätt:
Visserligen sjunger den meromtalade
tidningen (= Sv. Ltg) en visa, som klingar
synnerligen väl i knusslande riksdagsmäns öron,
men som icke desto mindre är falsk, den
nämligen, att det ur statsekonomisk synpunkt
icke är tänkbart att få dessa läroanstalters
kurs vidare utvecklad: tendensiöst prat, som
icke är vardt tvä styfver.
Utan att fästa oss vid den såväl här
som annorstädes använda tonen* vilja
* Efter att hafva anmärkt, att vi med
tystnad förbigått hälsotillståndet vid Kalmar
seminarium, tillägger tidningen: »I hvad afsikt?
Det hade förmodligen förefallit något besvär-
vi endast såsom vår åsikt betona, att
det definitiva valet af lärarens kall till
lefnadsyrke icke lämpligen kan ske vid
någon tidigare ålder än den nu för
inträde i seminarium fastställda, att
seminariernas karaktär af anstalter för
unga män och kvinnor^ ej för gossar
och flickor, icke får förryckas, samt
att lärarens och lärarinnans inträde i
praktisk verksamhet icke gärna bör
fördröjas utöfver de f}^ra år, som
seminariekursen nu normalt tager i
anspråk. Hvarken nedåt eller uppåt
synes oss en utvidgning af seminarierna
således önskvärd. Den grundläggande
allmänbildningen både kan och bör
inhämtas i folkskola, fortsättningsskola,
högre folkskola eller dylik anstalt eller
ock genom enskild handledning i
hemorten af någon duglig lärare eller
lärarinna. För den fortsatta utbildningen
åter, hvilken bör vara frivillig, måste
särskilda fortbildningskurser inrättas,
ordnade för sitt ändamål och utan
sammanblandning med de för den
obligatoriska yrkesbildningen afsedda
seminarierna.
En af folkskollärarekåren uttalad
önskan om särskilda åtgärder för denna
kårs frivilliga fortbildning kommer helt
visst med tiden att bana sig väg äfven
till »knusslande riksdagsmäns öron».
Men skulle vännerna af samtliga
seminariers utvidgning nedåt med en femte
klass lyckas få detta sitt mål
genom-drifvet, då skall utan tvifvel förstnämda
önskan i en oberäknelig framtid
förblifva ouppfylld. Sådant är dess bättre
emellertid ej att befara.
Sedan förestående var uppsatt, hafva
vi haft nöjet att från en
folkskollärarinna mottaga nedanstående
betydelsefulla inlägg i den föreliggande frågan:
Herr redaktör!
Då en skoltidning på fallaste allvar
protesterat mot de höga inträdesfordriDgarna
vid våra folkskollärarinneseminarier och
därvid anfört det ryktbart vordna
rättskrifnings-profvet från Kalmar seminarium såsom bevis
på dessa höga fordringar, tilläggande, »att
de inträdessökande för att kunna bestå i
ett dylikt prof måste ha tränat sig i
rättskrifning som kapplöpningshästar tränas för
uppträdande på en kapplöpningsbana», tager
jag mig friheten förevisa Eder resultatet
af en profskrifning af nämda stycke, före-
ligt att handskas lättsinnigt med det
föreliggande spörsmålet, om sjukdomsstatistiken
fått följa med». Naturligtvis har vår ärade
kollega härvid förbisett, att af nämda
statistik inga som helst slutsatser låta sig draga
utan jämförelse med motsvarande statistik
för andra kvinnliga seminarier? Likaså
hoppas vi det vara ett rent förbiseende, då dess
insändare låter Svensk Läraretidning
framhålla, »att seminarierna icke få nedsjunka
till Öfverbyggnader på folkskola och
fortsätt-ningssko-la». Detta är ju fullständig
omening och raka motsatsen till hvad vi
framhållit.
tagen i sjette klassen (åttonde läsåret) af
N:s folkskolor februari 1898.
(Rättskrif-ningsöfningen hade jag erhållit af en af
mina f. d. elever, hvilken hösten 1897
lyckligt bestått det omskrifna profvet vid
Kalmar seminarium.)
Som Ni själf ser af de medsända tio
böckerna, hafva några af flickorna
skrifvit felfritt, och mera än 5 fel förekommer
ingenstädes. Om det ej medfört så stort
besvär för Eder att genomläsa samtliga
elevernas prof, skulle jag sändt dem alla;
intet företedde så många fel, att det fallit
igenom vid inträdespröfningen i Kalmar
seminarium. (Någon förberedelse direkt för
detta prof var ju ej möjlig för eleverna,
då stycket ej var tillgängligt i tryck.)
Nu kan man väl tycka, att det som barn
på 14 år gå i land med, ej borde anses
för himmelsskriande svårt för 17 ä 18 års
flickor, hvilka söka inträde vid ett
seminarium. Ty det kan väl aldrig vara
meningen, att en dylik läroanstalts fordringar
skola sättas i omedelbar förbindelse med
hvad den obligatoriska folkskolan kan
prestera, och det kan väl aldrig vara
meningen, att någon utan allvarlig förberedelse
- innefattande äfven studier - skall taga
ett så viktigt steg som beträdande af
lärarekallets förhall: seminariet.
Inlärandet af participets beteckning är
svår, det må villigt medgifvas, men likvisst
är det obestridligt, att det tillhör den
elementära, grundläggande bildningen, ej
yrkesutbildningen. Och det är rent af
obegripligt, att den, sorn känner till alla
inkonsekvenser eller om man så vill finesser i
svenska akademiens ordlista, kan befara, att
seminarieeleverna skulle råka i förlägenhet
om sysselsättning under
rättskrifningstim-marne, ifall de vid inträdet vore tämligen
säkra på ^-ljudets beteckning.
Det vore sannerligen för vår folkskolas
framtid lyckligt och önskvärdt, örn
lärarekandidaternas dyrbara tid å seminariet kunde
utfyllas med ett mera fruktbärande,
utvecklande arbete än mekaniska
rättskrifningsöfningar. ’ -y.
Efter tagen kännedom om de tio
folkskoleflickornas skripta har
redaktionen blifvit ytterligare stärkt i sin
åsikt angående den
rättstafningsupp-gift, hvarom nu är fråga. Därom borde
väl alla folkskolevänner kunna vara
ense, att det är ett allt för starkt
ödslande med tid och kraft att vid
seminariet inlära sådana elementära saker,
som kunna bibringas i folkskolan och
som icke alls tillhöra yrkesutbildningen.
Den tjugonde
innehafvaren af ecklesiastikportföljen
efter det den nuvarande
regeringsformen år 1809 antogs är statsrådet
Claeson. Hans företrädare hafva varit:
Nils von Rosenstein 1809-22; A. C. af
Kullberg 1822-31, J. A. von
Hartmansdorff 1831-40, A. E. Ihre maj-sept. 1840,
S. Grubbe 1840-42, Kr. 1. Heurlin 1842
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
