Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖR FOLKUNDEI^YTSNINOEN.
N:r 29. (864.)
Prenumerationspris;
Vi år 3,50 kr., 8/4 år 3 kr., */2 år
kr.,V4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
STOCKHOLM, 2O JULI 1898
17:e årg.
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6, en tr, upp.
Kontorstid i 10-1, 4-6.
Ållm. tel. 60 00.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare;
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6.
förläggare:
Svensk Läraretidnings Förlagsaktiebolag,
Tryckt hos
Idun» Kungl. Hofboktryckeri, Stockholm-
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå
samt å allm. tidningskontoret
Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
An nonspris:
25 öre pr petitrad (=14 stafvelser).
Födelse-, förlofnings- och vigselannons
l kr., dödsannons 2,so kr.
Annons bör vara inlämnad
senast måndags afton för att
inkomma i veckans nummer.
En skolresa.
2.
Den tredje dagen är nästan halflideh, då
vi åter bestiga tåget och lämna trakten
kring Fyrisåns källor. Efter 20 minuters
färd öfver nästan obebodda myrtrakter äro
vi ännu en gång vid Örbyhus
järnvägsstation, dit hufvudbanans tåg strax därpå
ankommer. Dagen är mycket varm; lusten
att se trakten stor. Vi placera därför våra
reseffekter inne i en vagn och oss själfva
utanför på motstående plattformar. Och
så bär det af, under jämförelse med
kartan, genom växlande bygder, vidsträckta
mossodlingar, öfver enformiga skogsmoar,
genom den bördiga och tätt bebyggda
åda-len vid Tierp, åter genom barrskogar och
in i den stolta Dalälfvens breda dalgång.
Vårfloden, ehuru i fallande, är ännu hög.
Ängsmarker stå öfversvämmade och lador
kringflutna. Pojkarne ha rätt svårt att
komma öfverens om hvad de verkligen se
framför sig. »Det är en sjö», påstår en.
»Där skall det icke finnas någon sjö. Det är
Dalälfven; det syns väl af kartan», rättar
en annan. - »Skulle älfven vara så bred?»
inpassar en tredje. - »Och så full af öar
och holmar l» tillägger en fjärde. – »Fullt
med hus öfver allt i s j Ön l» Det gör
problemet ännu mera inveckladt. - Vidare
genom vackra furuskogar utmed stranden
vid Älfkarleöarna och på en lång
järnvägsbro öfver älfven, där den bildar Stallforsen,
in på Älfkarleö station.
Turistföreningens ombud i trakten,
folkskolläraren Fredr. Häggander, tar emot oss,
erbjuder sig att under eftermiddagen vara
vår ledsagare och delgifver oss sitt program.
Med största nöje godkänna vi detsamma
och börja utan dröjsmål med dess första
punkt: middag. Den intages på Hotell
Jagare, strax bredvid, har till hufvudrätt
lax, samma dag uppdragen ur älfven, och
kostar - endast 50 öre pr man. Man
behöfver tydligen ej hafva sett den rikliga
anrättningen - ensamt laxen kostade
säkert en femma - som pojkarne med
strykande aptit inmundigade, för att inse, att
detta pris blifvit satt icke med hänsyn till
förtjänsten utan till gästernas klena kassa.
Efter middagé^ gjorde vi en utflykt till
de 2 km. frän Älfkarleö station bwlägnay
ryktbara Älfkarlebyf allen. Från Karl XIILs
bro hafva vi en förträfflig utsikt öfver både
Storfallet, Mellanfallet och den forsande
tredje älfarmen, Kungsådran. Hvilken syn
för den, som icke förut sett ett vattenfall!
Det dröjer en lång stund, innan någon af
de unga gör en min af att taga sina ögon
från de väldiga, en våldsam kraft
utvecklande vattenmassor, som här nedstörta. Vi
fortsätta öfver bron, uppför en backe, förbi
ett - statens sågverk (hvars make i
tarf-lighet svårligen torde kunna uppletas ens
vid någon skogsbäck i mörkaste Småland)
ut på en dambyggnad till själfva stupet af
Stor fallet. Hvad det dånar, skummar, jäser
och sjuder l
Från nämda byggnad åse vi försök att
med håf fånga lax och begifva oss sedan
nedom fallen, där laxfiske med not just nu
skall börja. Med synnerligt intresse följa
ungdomarne såväl notens utläggning som
indragning. De betrakta med förtjusning, huru
notbåten, sedan den med raska årtag förts
ut i strömmen, kastas scrl* en spån på de
skummande böljorna BsH§£t älfven, och åse
med förvåning, huru han snart därefter
kommer med strömmen (en bakström) i
motsatt riktning, oe% finna det hela
alldeles efter sitt sinne.
Sedan vi därefter genomvandrat den till
en synnerligen tilltalande park ordnade
Laxön, Svea ingeniörbataljons lägerplats, och
där på nära håll betraktat Mellanfallet samt
vid detta njutit af en ovanlig företeelse:
regnbåge vid fullständigt klar himmel, läm-
na vi denna natursköna nejd och begifva
oss till det täckt belägna Älfkarleö
järnbruk.
Vi få där iakttaga verksamheten i en
stångjärnssmedja - ’en verksamhet, som
vid det moderna järnverk, hvilket vi ämna
i Sandviken besöka, icke förekommer. Vi
betrakta: huru järn i tackor lägges in uti
Lancashirehärdar och i form af en
bjälk-liknangle^t ^0?s^as P& rullar in i en
Vtal-lonhärd; huru kraftiga smeder, »Vulkan!
jättar högt i nord», drypande af svett,
fastän klädda i endast skjorta och skor, syssla
vid dessa härdar eller ugnar, i hvilka
tackjärnet omsmältes och får stelna till en s. k.
smälta; huru nämda jättar uttaga smältan
ur härden och föra den på städet, där de n
under en större vattenhammares tunga slag
sammanpressas och omvandlas till större
stycken; huru dessa forslas till en smedja
bredvid, där omvärmas och under mindre
vattenhammares raska slag utsmidas till
stänger. Vi besöka ock det område, där
affallet från Älfkarleö såg förvandlas till
kol. En stor mängd milor i de mest olika
stadier äro här att skåda. Vi få höra
förfaringssättet vid kolning beskrifvas och äro
nog djärfva att följa tvänne kolare upp på
en half bränd mila, som de äro sj^sselsatta
med att täta.
Vår ledsagare för oss nu till skolhuset,
där han har sin bostad, lämnar anvisning
på lämpligt ställe för rentvagning i älfven
bredvid, bjuder på supé i en berså i den
väl skötta trädgården och fördelar gossarne
att inkvarteras hos familjer vid bruket.
»Mina skolbarn voro så ifriga att få i sina
hem anskaffa härberge åt Stockholmspojkar,
att jag sannolikt kunnat bereda kvarter åt
50 sådana», upplyste hr H.
Tidigt följande morgon äro gossarne åter
vid skolan, glada och hurtiga. De hade
haft det så utmärkt, sofvit så godt och
dessutom blifvit bjudna på frukost. Säkert
var deras tack till hr Häggander, som på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
