Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 40
väsentligen beroende af ventilationens styrka.
Denna har varit ganska olika i olika skolor,
så att den pr barn och timme varierat
mellan 6,2 kbm. och 21,5 kbm., medan 20 kbm.
pr barn och timme anses som en fullgod
ventilation. Bränslekostnaden beror äfven
i ganska hög grad på apparaternas större
eller mindre fulländning. Detta visar sig
särskildt vid jämförelse mellan de allra nyaste
skolhusen och dem, som äro något äldre.
Årskostnaden för bränslet har i medeltal pr
barn uppgått till l,02 kr. Till god
hushållning med bränslet hör bland annat, att
icke hafva apparaterna ställda för rummens
ventilation under andra tider, än då
undervisningen pågår. Under hela den
lektions-fria delen af dygnet kunna och böra
apparaterna vara ställda på cirkulation mellan
värmekammaren och lärosalarna, hvarigenom
dessas temperatur icke hinner sjunka till
utkylning.
Det mera fulländade
centraluppvärmnings-system, som användes i de nyare skolhusen,
har den fördelen framför äldre system, att
den i rummet inströmmande luften kan
gi£-vas en lämplig temperatur genom
sammanblandning af varm och kall luft redan vid
utströmningen från värmekammaren.
Härigenom vinnes bland annat den fördelen, att
skillnaden i temperaturen vid golf och tak
är obetydlig. Undersökning i detta afseende
visade, att då temperaturen kl. 8 f. m. vid
golfvet var +16,5°, var den vid taket +17°.
Klockan 2 samma dag var temperaturen vid
golfvet +18,2° och vid taket -f-19,6°.
Försök att jämte den ofvan omnämda
ventilationen äfven använda
fönsterventilation har gjorts. Därvid har det visat sig,
att rumstemperaturen icke kan hällas fullt
så jämn, äfvensom att vid fönstrens
öppnande i en sal ventilationen i öfriga salar
kan bli störd. Detta senare kan dock
förekommas, om ventilerna vore så ordnade, att
salen kunde för tillfället isoleras och vid
fönstrens stängande åter ställas för den
vanliga ventilationen. Enligt mångas åsikt är
det en stor fördel att få sätta läsrummet i
direkt förbindelse med den yttre luften.
Oaktadt den genom ventilationskanalerna
inströmmande luften är ren, förefaller dock
ett läsrum, där fönstren aldrig öppnas,
något instängdt, medan däremot genom
fönsterventilationen åstadkommes en uppfriskande
känsla, som verkar både fysiskt och
psykiskt välgörande. Det skulle därför utan
tvifvel vara till stort gagn, om dessa båda
ventilationssätt kunde på lämpligt sätt
förenas.
Det slutomdöme, hvartill ingeniör
Dahlgren med ledning af de verkställda
undersökningarna kommit, är i korthet detta:
Tillståndet i skolsalarna i afseende på
ventilationen har varit mycket godt i de nyare
och tämligen tillfredsställande i de äldre
skolorna. Angående värmegraden har i
allmänhet intet varit att anmärka.
En och annan gång hafva klagomål
framkommit öfver drag i de skollokaler, som
uppvärmas och ventileras på ofvan anförda
sätt. Ingeniör Dahlgren har med anledning
däraf velat utröna, huru med draget verk-
ligen förhåller sig och i sådant syfte
personligen vändt sig till icke mindre än 219
lärare och lärarinnor, d. v. s. omkring
halfva dåvarande antalet. De erhållna svaren
har han grupperat på följande sätt.
Fullkomligt nöjda med systemet voro 33 ^.
Sammanlagdt 52 % framställde en och
annan anmärkning, såsom att drag kändes
någon gång, särskildt höst och vår, under
hvilka tider det stundom kunde vara rätt
besvärande. Några ansågo det behöfligt att
skaffa ännu mera luft genom att öppna
fönster under rasterna. Återstående 15 X» bland
hvilka endast l manlig lärare, voro mycket
missnöjda och anförde klagomål öfver
draget. Yid närmare undersökning af dessa
fall har det dock visat sig, att draget
antingen varit till någon del inbilladt, eller
ock att det haft helt andra orsaker, t. ex,
försumlighet att i tid reglera apparaterna.
Under höst och vår är det emellertid
ganska svårt att handhafva detta
ventilationssystem så, att drag fullständigt
undvikes. Det kan därför ifrågasättas - säger
hr D. - om det ej vore bättre att under
denna omtvistade tid hos de lärare och
lärarinnor, som sådant önska, alldeles af stänga
ventilationen genom apparaterna och tillåta
fönstrens öppnande under rasterna. Ett
annat sätt, som i många fall visat sig fullt
tillfredsställande, är att i
lufttillströmnings-öppningen anbringa en så konstruerad skärm,
att luftströmmen fördelas och gifves en
sådan riktning, att den icke direkt träffar i
rummet varande personer.
Hvad gör folkskolan
för den blifvande handtverkaren?
Uti ett vid Stockholms handtverksförenings
sammanträde den 26 september hållet
föredrag framlade rektorn vid Tekniska skolan
V. Adler de rön, som han under en
sistlidna sommar företagen studieresa haft
tillfälle att göra rörande förhållandena vid
tekniska skolor, handtverks- och
verkstadsskolor samt handtverksföreningarnas uppgift gent
emot dessa skolor. Under resan hade han
besökt Köpenhamn, Berlin, Hamburg,
Dresden, Wien, Prag, Mynchen, Basel,
Karlsruhe, Hannover, Frankfurt ain Main o. s. v.
Efter en intressant redogörelse för
yrkesskolornas organisation i olika länder och de
olika sätt, hvarpå folkskolorna redan sökt
förbereda de blifvande yrkesmännen för deras
kall, öfvergick föreläsaren till att spörja i
hvad mån den svenska folkskolan i detta
afseende fyller sin uppgift.
En af de första frågor, yttrade talaren, som
man måste göra sig vid granskningen af våra
egna förhållanden, är den: hvad gör
folkskolan hos oss för den blif vande handtverkaren?
Finnas här några direkta kurser? Med våra
svenska folkskolors i mångt och mycket
förträffliga kurser har dock ett så viktigt
läroämne för den blifvande handtverkaren som
ritundervisningen blifvit mycket försummadt.
Då man i utlandets folkskolor lämnar ett
rikligt utrymme i läroplanen för teckningsämnet
(i allmänhet 3 timmar) samt alltid anställer
examinerade teckningslärare, så ha vi hos
oss en långt ringare tid därtill anslagen
samt ha endast undantagsvis ordentliga
teekningslärare anställda. Här i hufvudsta-
den, där förhållandet borde vara bättre än
annorstädes och där behofvet af dugliga
lärarekrafter för teckning icke borde vara så
särdeles svårt att fylla, här finnes mig veterligt
icke mer än en enda ordentligt utbildad
teckningslärare, utan i regel skötes detta viktiga
läroämne utan någon bestämd plan af
ämneslärare, hvilka ofta göra det med en naturlig
ohåg till följd af bristande kunskap och
utbildning. Här är en reform af nöden.
Kunskapen om teckning är så nödvändig i
det praktiska lifvets alla förhållanden, att man
knappast kan tänka sig en praktisk människa
utan någon kunskap i både frihands- och
linearritning. Då detta är förhållandet med den
praktiska människan i allmänhet, af huru mycket
större vikt måste det ej vara för en blifvande
handtverkslärling eller teknisk arbetare?
Här i hufvudstaden borde som sagdt ej
vara svårt att finna verkligt dugande
teckningslärare, och med säkerhet skulle äfven en hel
del af de ämneslärare, hvilka nu tvingats taga
ritningen som ett nödvändigt ondt, känna sig
tillfredsställda genom att bli befriade från en
undervisningsskyldighet, som de själfva ej
känna < sig mäktiga att sköta på ett riktigt
sätt. Ännu finna vi i flera af folkskolorna en
teckningsundervisning utan den minsta
djupare innebörd och hvars mål endast synes
vara att utfylla tiden på arbetsplanen samt
högst gifva barnet en viss öfning i att
afteckna meningslösa förläggsblad. Vidare borde
man med fullaste allvar tänka, på inrättandet
af industriella fortsättningskurser för de
folkskolebarn, som vilja ägna sig åt industri eller
handtverk.
För handtverkarens vidare utbildning
uttalade jag mig redan i våras för att inom
hufvudstaden söka åstadkomma flera tekniska
aftonskolor. På grund af den stora ytvidd
Stockholm har och till följd däraf att flera
industricentra uppstått långt från stadens
centrum, där den enda tekniska skola
hufvudstaden för närvarande har är förlagd, kan en
stor massa af de arbetare och lärlingar, hvilka
ha största behof af en god undervisning, nu
aldrig komma i åtnjutande däraf. För sådant
ändamål borde så småningom inrättas
tekniska aftonskolor i skilda delar af staden. För
denna anordning talar dessutom, att ett
hopande af en massa lärjungar på en enda plats
medför många afsevärda olägenheter, bland
hvilka den största är den, att undervisningen
för lärarne blir alltför betungande och att
lärjungarne därigenom ej erhålla den
undervisning de borde få. Dessa aftonskolor borde alla
stå under samma ledning, helst den samma
som gäller för den gamla skolan, hvilken borde
utvecklas som en centralskola med uppgift
att söka tillfredsställa behofvet af
fackskolor. I den gamla skolan borde gifvetvis
fortfarande finnas en aftonskola
(handtverkare-skola) men med en mera utvecklad
arbetsplan än de öfriga förberedande skolorna.
I och för ordnandet af denna, både för
hufvudstaden i sin helhet och handtverkarne
själfva så viktiga fråga utbeder jag mig, slöt
talaren, handtverksföreningens kraftiga
bistånd, äfven för det reformarbete, som
styrelsen för Tekniska skolan i Stockholm i detta
syfte redan beslutat att för sin del söka
genomföra.
Då föredraganden enligt referatet skall
hafva yttrat, att undervisningen i teckning
vid Stockholms folkskolor i regel icke
skötes efter någon bestämd plan och att för
denna undervisning icke finnes mer än en
ordentligt utbildad teckningslärare, må efter
den senast utkomna årsberättelsen om nämda
skolor meddelas följande: Undervisningen
i frihandsteckning bedrifves i
öfverensstämmelse med den plan, som återfinnes i den
af numera aflidne Öfverläraren vid Tekniska
skolan Alfred Sjöström utarbetade
»Förebilder för frihandsteckning». Såsom
undervisningsmateriel begagnas nämda bok jämte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
