Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 43
SVENSK LÄKARETIDNING.
679
Men hvad vinner man därmed? Jo, att en
förläggare kommer med en katekesupplaga,
där han låtit någon person plocka ut de
gamla språken och plocka in de nya i
stället, och så kommer en annan förläggare
med en annan katekesupplaga, där denna
utplockning skett på ett annat sätt, och så
få vi åter en mängd olika katekesupplagor.
För min del, det bekänner jag uppriktigt,
kommer jag att använda den af dessa
upplagor, som jag tycker vara bäst, och jag
kommer äfven att göra hvad jag kan för
att de, öfver hvilka jag har något att säga,
skola använda en dylik ny katekesupplaga.
Ty det nuvarande oefterrättlighetstillståndet
anser jag, att man icke står till svars med
att låta fortfara, där man på något vis kan
undanrödja det.
Utskottet talar om, att det anser det vara
bäst att vänta, till dess att vi fått en ny
kyrkobibel. Men huru länge dröjer det?
Jo, i bästa fall dröjer det 5 år, men det
torde kunna komma att dröja ändå längre.
Detta betyder med andra ord, att utskottet
anser, att den villervalla, som nu är rådande,
skall råda ännu i ytterligare 5 eller 10 år,
det vill säga under en eller två
skolgenera-tioner (katekesen läses ju vid de allmänna
läroverken under 5 år och vid folkskolorna
under kortare tid). Det betyder också, att
fem eller tio konfirmationsafdelningar -
eller konfirmationsgenerationer, om man så
vill kalla dem - skola slita under dessa
odrägliga förhållanden.
Jag är för min del en stor vän af
friheten, och af detta skäl tilltalas jag nog
af lockelsen att på detta sätt själf få
bestämma, hurudan katekes jag vill hafva, då
kyrkan icke räcker mig någon, som jag kan
begagna; men å andra sidan är jag ingen
vän af oordning och godtycke, och därför
känner jag det verkligen svårt, att kyrkan
rent af skall drifva sina präster till att träda
in på godtycklighetens väg.
Men en annan sak, som jag också skall
be att få påpeka, är den, att kyrkan genom
att skjuta ifrån sig en reform sådan som
denna och öfverlämna den åt det enskilda
godtycket och åt enskilda förläggare,
afhän-der sig ett af sina förnämsta prerogativ,
det nämligen att hafva vården öfver sina
böcker.
Jag tillåter mig att yrka bifall till min
motion.
Biskop K. H. G. von Schéele: Herr
biskop! Hvad vidkommer den af den siste
ärade talaren framställda anmärkningen, att
utskottet icke skulle hafva svarat något på
hans framställning särskildt rörande
handbokens förhållande till katekesen, så ber jag
att få upplysa honom om, att det just
företrädesvis är detta, som föranledt utskottet
till det tillmötesgående yttrande, som han
själf har reciterat, nämligen att »tillvaron
af de svårigheter, som af motionären
anmärkts, lärer icke kunna förnekas».
Hvarför nu dessa svårigheter, som vi sålunda
inom utskottet erkänt, icke fört någon af
oss till öfvertygelse om lämpligheten af
motionärens förslag, hafva vi uti det korta
utlåtandet motiverat.
Det lärer väl icke kunna bestridas, att
understundom det bästa kan blifva en fiende
till det goda. Huru godt det nu än må
medgifvas i allmänhet vara, att få så nära
anslutning af katekesen till den begagnade
bibelöfversättningen, som möjligt är, så är
väl just i detta fall den nämda satsen
tilllämplig. Ty om vi nu, på sätt motionären
föreslagit, genom åtgörande af kyrkomötet
verkligen finge till stånd en sanktionerad
katekesupplaga, som upptoge bibelspråken
ur nya testamentet enligt 1883 års
öfversättning, sådana de där förefinnas, för gamla
testamentets kanoniska böcker använde den
redaktion, som nu föreligger, och slutligen
hämtade de få språken ur de apokryfiska
böckerna från den gamla kyrkobibeln, så
lärer det väl icke vara tvifvel underkastadt,
att man om några få år åter igen måste
vidtaga förändringar; och barn, det veta vi
väl, förstå icke, hvad de äldre förstå, att
skilja mellan sak och form, utan äfven blott
formella förändringar blifva alltid för
barnen något ganska störande.
Emellertid lärer det väl förhålla sig så,
som utskottet här sagt, att det under
öfvergångstiden icke låter sig göra att ordna
saken till belåtenhet, huru man än ställer sig.
Under sådana förhållanden torde det väl
vara lämpligare att blifva vid hvad som är,
tills man kan, såsom vi ju alla hoppas,
snart nog få något verkligt helt, än att nu
genomföra en förändring, som, enligt hvad
vi alla förutse, snart åter skulle upphäfvas.
Dessutom får jag verkligen erkänna, med
anledning af hvad som af talaren näst före
mig blifvit Stämpladt såsom en oordning
eller ett själfsvåld, hvaraf icke heller jag
är någon vän, att det dock synts mig ganska
tillåtligt, när skolråden vidtagit den
åtgärden att fastslå det ena eller det andra
bruket antingen utaf de gamla bibelspråken,
sådana vi hafva dem i kyrkobibeln, eller af
de nya, sådana vi hafva dem uti de nya
öfversättningarna af nya testamentet och
Psaltaren, hvartill det nu framlagda
förslaget till öfversättning af gamla testamentets
kanoniska böcker torde inom kort komma
att sluta sig. På detta sätt blir saken
visserligen icke fullständigt hulpen, enär
skiljaktighet mellan olika församlingar ju
kommer att finnas; men jag antager, att den
för närvarande icke gärna kan hjälpas bättre.
På grund af hvad jag nu i anslutning
till utskottet anfört, yrkar jag bifall till
dess betänkande.
Folkskoleinspektören d:r /. A. Lyttkens:
Till en början ber jag att få nämna, att jag
till alla delar instämmer i det uttalande, som
motionären här haft, och jag skulle därför
kunna inskränka mig till att önska
framgång åt hans motion. Det kan likväl hända,
att motionen skulle lättare kunna leda till
framgång inom kyrkomötet, ifall en mindre
modifikation vidtoges i densamma. Jag kan
på det bestämdaste konstatera det faktum,
att i många församlingar redan nu
användas katekesupplagor, i hvilka bibelspråken
äro citerade från 1883 års öfversättning af
nya testamentet. Skolråden hafva ansett
sig äga rättighet att för undervisningen i
folkskolan antaga sådana upplagor på grund
af cirkuläret af den 19 oktober 1883, som
säger, att den nya öfversättningen af nya
testamentet skulle få begagnas vid den
offentliga undervisningen i kyrka och skola. Men
jag är visst icke säker på, huruvida man
därvid stått på laglighetens fasta och säkra
grund. Ett skolråd från en af våra största
städer har gått in till k. m:t med
förfrågan, huruvida det vore tillåtet att använda
en sådan katekesupplaga. Nämda skolråd
ansåg, att olikheterna mellan 1894 års
kyrkohandbok i vissa delar af trosläran och
motsvarande stycken i 1878 års katekesupplaga
vållade svårigheter vid
kristendomsundervisningens meddelande, och anhöll därför, att
k. m:t täcktes i ämnet meddela nödig
föreskrift, men k. m:ts resolution af den 31
maj 1895 lydde, att k. m:t »funnit i fråga
varande framställning för närvarande icke
föranleda någon åtgärd».
Man är således oviss om, huruvida
k. m:t gillar ett sådant förfarande eller
icke, och därvid har saken fått bero. De
skolråd, som antagit katekesupplagor i
öfverensstämmelse med den nya
öfversättningen, behålla dem fortfarande, och dessa
skolråd äro verkligen icke få. Det skulle
ju emellertid kunna hända, att en sådan
fråga ännu en gång komme att föras fram
till k. m:t, för den händelse något skolråd
antoge en katekesupplaga, som blifvit
ändrad icke allenast med hänsyn till nya
testamentet, utan äfven med hänsyn till
kyrkohandboken och 1893-1898 års prof
öfversättning af gamla testamentet, beträffande
hvilka icke något cirkulär finnes
liknande-det af år 1883, och då skulle det ju kunna
inträffa, att k. ni:t afsloge en begäran af
ett skolråd att få använda en dylik
katekesupplaga. Men då anser jag, att de
församlingar, i hvilka katekesupplagor enligt
de nya öfversättningarna redan blifvit
införda, skulle komma i en mycket betänklig
och svår ställning. Man må besinna, att
man i dessa församlingar under åratal och
i många generationer af barn läst katekesen
med de nya bibelspråken, och så skulle på
en gång dekreteras: detta få ni icke lof
att göra, tagen tillbaka den gamla
öfversättningen. Jag tror, att sådant skulle
väcka mycken oro i dessa församlingar, och
jag hoppas därför, att ett sådant prejudikat
icke måtte blifva gifvet, utan att åtminstone
dessa församlingar må i rö få förblifva vid
den åtgärd de vidtagit, äfven om de icke
fullständigt skulle stå på laglighetens grund.
Det har anmärkts, att man icke bör göra
någonting i denna fråga förrän arbetet
med den nya bibelöfversättningen bringats
till ett lyckligt slut. Detta skulle ju
möjligen kunna ske vid nästa kyrkomöte,
således 5 år härefter. Men om då ingenting
vidtoges vid detta möte med afseende på
utarbetandet af en ny katekesupplaga, skulle
man få vänta på en sådan i ytterligare 5
är, ty jag är fullkomligt viss om, att k. m:t
skulle hysa mycket stora betänkligheter att
själf på eget bevåg utarbeta en ny upplaga;
och detta så mycket mindre som, om detta
skulle ske, åtskilliga af de egentliga
läroboksstyckena behöfde ändras till
öfverensstämmelse med den nya öfversättningen och
några språk måste utbytas, emedan de i
den nya form de erhållit icke passa på de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
