Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 48
SVENSK LÄRARETIDNING.
759
I berättelsen om drottning Kristinas
förmyndarestyrelse heter det: > Näringarna
om-huldadeSj i synnerhet bergsbruk och handel.»
Huru?
Om drottning Kristinas gunstlingar: »Flera
af dem voro utländingar, hvilka i religiöst
och sedligt afseende utöfvade ett högst
skadligt inflytande på drottningen.»
Om samma drottning: »Hon insåg deras
(nämligen böndernas) bekymmersamma
ställning och ville hjälpa dem, men af fruktan
för adelns motstånd afstyrkte hon alla
genom-gapande åtgärder.»
Om Karl X Gustaf: »Hans medfödda rika
anlag hade tidigt blifvit utvecklade genom en
omfattande undervisning.»
Om Karl XI:s uppfostran: »Men en sådan
uppfostran bidrog hvarken till
själsförmögen-heternas utveckling eller till karaktärens
stärkande.»
Om Karl XI:s inre styrelse: »På alla
områden af förvaltningen ingrep konungen och
arbetade med outtröttlig ifver. Synnerlig
omsorg ägnade han åt näringarnas förkofran,
och dessas uppblomstring befordrade i sin
ordning rikets handel och sjöfart.»
I afseende på den språkliga
framställningen hafva författarne, enligt förordet,
sökt »att så mycket, som varit möjligt och
lämpligt, göra denna sådan, att innehållet
kan med lätthet utfrågas af läraren och
berättas af lärjungen». I allmänhet hafva de
också lyckats härutinnan. På en del
ställen skulle man likväl önska något större
ledighet, hvilken mycket väl kan vinnas,
utan att språket behöfver blifva mindre
vårdadt,
Illustrationerna äro illa utförda.
Särskildt gäller detta porträtten. De flesta af
dem äro rent af anskrämliga.
Den typografiska utstyrseln är god.
Lärobok i Sveriges historia för folkskolan
af Ola Bergström, folkskollärare. I
hufvudsaklig öfverensstämmelse med
folkskole-lärobokskommitténs grundsatser. Med 44
illustrationer och l karta. Stockholm, J.
Beckmans förlag. Pris 60 öre.
l enlighet med ofvannämda
lärobokskommittés grundsatser har författaren ordnat
innehållet så, att läroboken innehåller dels
kronologiskt ordnade lifs- och tidsbilder,
dels of versikter eller återblickar, som
innehålla en öfverskådlig gruppering af
tidsskedets viktigare förhållanden.
Mot denna anordning kan den
anmärkningen göras, att därigenom komma de
kulturella förändringarna flerstädes att
framställas lösryckta ur sitt sammanhang med
den öfriga berättelsen. Och dock heter det
i lärobokskommitténs utlåtande, att »det
sammanhang, som förefinnes i historien,
aldrig får lämnas ur sikte». Men huru går
det väl med detta sammanhang, om nian,
såsom här skett, först i en framställning om
»det inre tillståndet» efter den kronologiska
berättelsen redogör för de första klostren,
påfvemakten, Peterspänningen, andliga
frälset m. m.? Helt visst tillgodoses krafvet
på sammanhang och helgjutenhet i
framställningen bättre genom den plan, som följts
af docenten Larsson, hvilken, såsom förut
är visadt, låter öfversikten hafva till
uppgift att hopsummera, hvad som redan är
omtaladt i den kronologiska afdelningen samt
att därjämte innehålla ett och annat, som
ej kunde i denna meddelas utan att störa
öfverblicken af händelserna.
Innehållsurvalet är i allmänhet gjordt
med god urskillning. Författaren har
tydligen sökt upptaga endast sådant, som varit
nödvändigt för sammanhanget och
åskådligheten i framställningen.
Hvad beträffar framställningssättet har
lärobokskommittén uppställt två grundsatser,
som i själfva verket äro oförenliga. Det
heter i »grundsatserna», att »enskilda
karakteristiska drag och för barnen
intresseväckande episoder, tjänliga att gifva en
fullare belysning och saftigare färgläggning åt
skildringarna, hafva rättast sin plats i den
friare muntliga meddelelsen». Och ett stycke
längre fram: »Innehållet bör - -
framställas i möjligaste måtto konkret, åskådligt
och målande». Det bör ej, heter det,
»tvingas in i en för barnen mindre n j ätbar,
abstrakt och allt för sammanträngd form».
- Man får ej begära det orimliga, dock
kunde författaren undvikit en del abstrakta
utryck såsom t. ex. följande:
Om Magnus Eriksson: »Men han regerade
allt för svagt».
Om Kalmarunionen: »Men de tre rikenas
rättigheter blefvo aldrig fullt klargjorda». »Så
länge Margareta lefde, gick emellertid allt
lyckligt och väl».
Om Karl Knutsson: »Men hans dagar voro
allt annat än lugna.»
Om Kristian den andre heter det: »Föga
kände han dock, hvad svenska folket
förmådde.»
Om det inre tillståndet under medeltiden:
»Det religiösa och sedliga tillståndet under
denna tid var ej det bästa». Och på samma
sida: »Mycket af den gamla hedendomen lefde
ännu kvar i seder oeh åskådningssätt».
Om Gustaf Vasa: »Han nödgades vända
hela sin uppmärksamhet mot den afsatte
konung Kristian».
I redogörelsen för samhällsutvecklingen
under reformationstiden heter det om adeln, att
den »befann sig vid tidrymdens början
mycket försvagad på grund af Kristian II:s
våldsgärningar. Den återvann dock hastigt styrka
och krafter».
Och om näringslifvet under samma tid:
»Under de följande konungarne och de inre
och yttre strider, som då härskade, ledo
handel och näringar afbrott. Först under Karl
IX började det åter blifva bättre.»
Om Gustaf II Adolfs donation till Uppsala
högskola: »Därigenom sattes högskolan i ett
blomstrande skick». Och om Gustaf II Adolfs
inre styrelse: »Landet började gå framåt i
alla riktningar».
Dylika uttryck böra bannlysas ur
lärobokslitteraturen, vare sig de närmare
förklaras eller icke. De förhållanden, som i
dem åsyftas, skola antingen tydligt och
konkret framställas eller också alldeles icke
omnämnas, ty genom inlärande af dylika
uttryck lära sig barnen att röra sig med
ord och fraser utan motsvarande innehåll.
Och detta är långt sämre än den rena
okunnigheten.
Af det nu sagda må dock ingen draga
den slutsatsen, att ofvannämda lärobok skulle
med afseende på framställningen vara sämre
än t. ex. Odhners. Det förhåller sig i
själfva verket tvärtom (såsom en hvar skall
finna, som jämför dessa båda läroböcker
med hvarandra).
Den rent språkliga framställningen är i
allmänhet ledig oöh osökt. Endast på några
få ställen tynges densamma af de annars
så vänliga participialkonstruktionerna, hvilka
äro så bekväma för författaren, men. så
odrägliga för lärjungar och lärare.
Illustrationerna, bland hvilka förekomma
porträtt af Sveriges regenter från och med
Gustaf A^asa, äro samtliga goda och den
typografiska utstyrseln vårdad.
August Bergqvist.
FÖR DAGEN.
En ny påminnelse.
Enligt kyrkostäinmoförordningens §
9 skall vid årets tredje ordinarie
kyrkostämma, som hålles inom utgången af
december månad, bl. a. anställas val
till de. under kyrkostämma hörande
befattningar, hvilka vid årets slut
blifva lediga.
På grund af k. kungörelsen den 13
april 1886 skulle halfva antalet
skolrådsledamöter eller det antal, som var
närmast under hälften genom lottning
utgå med 1888 års slut, den andra
hälften 1890 o. s. v., hvadan, då
ledamöterna väljas för en tid af 4 år och
hälften afgår hvartannat år, val af
halfva antalet skolrådsledamöter i år
förestår öfver hela landet.
I likhet med föregående år, då
dylika val förrättats, tillåta vi oss äfven
i år fästa uppmärksamheten på vikten
af dessa val, på hvilkas utgång hela
skolväsendets organisation och
utveckling väsentligen beror.
Enligt § 23 i
kyrkostämmoförordningen äger församlingen »att å
kyrkostämma utse lämpligt antal för nit om
skolväsendet kända män och kvinnor».
Utan tvifvel skulle mycket vara
vunnet redan därmed, att denna enkla
men tydliga bestämmelse efterlefdes
vid ifrågavarande val. Tyvärr
ignoreras den dock allt för ofta, och
exempel saknas icke därpå, att man helst
undviker allt för nitiska
skolrådsledamöter.
Granskar man de åligganden, som
enligt folkskolestadgan hvila på
skolråden, finner man snart, att dess
ledamöter behöfva vara icke allenast nitiska
utan äfven pedagogiskt och juridiskt
insiktsfulla män och kvinnor.
Vi anföra några af de förnämsta
åliggandena :
att utgöra styrelse för alla distriktets
skolor, hvilka afse att meddela sådan
undervisning, som folkskolestadgan
föreskrifver, samt hafva inseende öfver de för
samma ändamål inrättade enskilda skolor (§ 7);
att hafva sorgfällig vård om distriktets
skolor, noggrant iakttaga hvad gällande
författningar angående folkundervisningen
stadga och distriktets reglemente föreskrifver
samt vaka däröfver, att lärarne fullgöra
hvad deras viktiga kall af dem kräfver och
att barnen flitigt begagna det tillfälle till
undervisning, som blifvit dem beredt (§8);
att utfärda tjänstgöringsbetyg åt lärare,
som begär sådant (§ 8);
att upprätta läroplan för hvarje skola och
bestämma antalet klasser samt lärokurser
för de särskilda klasserna (§ 9) ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
